Nu har 90:an fått en till mastnäsa!

Ett stort tack till Fredrik för att han föreslog att jag skulle ringa Tomas som testat flera fästpunkter på masten. Den diskussionen fick mig att ta beslutet på position av den nya fästpunkten på större allvar än jag tänkt mig. Ett stort tack till Tomas för ett bra snack.
 
Jädrar vilket huvudbry jag hade efter samtalet. Då kom jag på att David lärt precis mig västeråsmetoden. Hål i väggen, stödbock och en 25-kilosvikt gör det jättelätt att mäta master. Jag hängde vikten på B-måttsmarkeringen som satt kvar sedan tidigare. Jag tycker att vi svenskar skall ha kvar mätmärken på våra master så att det går snabbt att mäta. Bocken placerades under orginalmastnäsan. Mätningen på den positionen fick bli ett nollvärde. Därefter flyttades bocken uppåt på masten till det högsta tillåtna läget för mastnäsans hål. Värdet noterades på en tejp. Det blev 7mm. Det visade sig att sträckan kunde delas upp jämnt med varje hel mm i böjskillnad. Kolla bilderna med grön tejp. De lite högre siffrorna är de lägre siffrorna gånger 80 delat med 25 precis enligt västeråsmetoden.
 
Nu hade jag något att gå på. B-måtten på mina master skiljer sig med 12mm. Om man utgår från att det går att mäta sig fram till känslan under segling, vilket jag tvivlar på, så skulle 90:an uppföra sig som 85:an om jag satte näsan vid markeringen för 12mm. Nu skulle beslutet fattas. 10mm kändes lagom, siffrorna fick styra. 10 är lite mjukare än 6 som är mitt mellan de två masterna. Magkänslan är att skillnaden inte blir så stor som siffrorna säger och att denna placering är det bästa jag kan göra för att få masten att prestera perfekt i mellanförhållanden.

Men vad enkelt det var! Metalldelen är superenkel och en M4-gänga i överkanten gjorde det möjligt att placera den i skåran. Superlimmet 430 från 3M användes för den initiala limningen. Det är lite mjukare än vanlig epoxi vilket kan vara bra när man limmar två olika material. Istället för att poppnita gjorde jag två skåror i metallen som fibern petades in i. Tanken är att stålet inte skall kunna tryckas inåt. Det här kändes stbilare än två poppnitar. Det vita är epoxi och glasfiberflock som bara skall ge lite extra stabilitet. I detta läge är det faktiskt bra med viktkraven på masten. Ju mer epoxi man förstärker med desto mindre bly behövs. Om inte den regeln fanns hade jag inte lagt på det vita lagret. Bra röstat förra vintern om regelns existens.
 
Det blir ju oerhört intressant att testa detta i vinter. Har jag prickat rätt? Går det fort? Om det går långsamt, inte fan kan det gå långsammare än att åka omkring med alldeles för hård mast.