Trim

Bilden klarnar. Masten skall helst kunna trimmas så att den i mjukaste läget i trögföre i 3 m/s börjar böja lite och att den på kall småknottrig is i 10 m/s orkar hålla emot på kryssen. Mast och planka har perfekt styvhet om man kan uppnå önskad styvhet i blankisförhållandena när man har mastfoten längst fram och masten är rest maximalt. En maximal rest mast tar i kroppen på gränsen till för mycket eller blocken fram går ihop. Om man i det läget kan segla i snabba förhållanden med acceptabel fjong på kryssen och ändå få ut masten på länsen är man hemma. Därifrån har man ett otroligt långt spann att mjuka upp grejjerna på. Längst fram med mastfoten och lösa vant ger nog med mjukhet om masten har de rätta egenskaperna i hårdläget. Det kan vara avgörande att masten inte är för hård i det hårda läget. Om den är det ger man ju bort en del av justeringsområdet. Om min teori stämmer måste vi fokusera hårt på att testa när vi seglar över 80 km/h så att vi hittar rätt hårdhet där. Det är ju inte så ofta man får den chansen.

Har jag förenklat problemet för mycket?

Om ja, är det inte bättre att förenkla på detta sätt så att man får något att förhålla sig till?

Jag utgår nu från min målsättning med materialet, mast och planka skall klara alla race på en lång regatta.