Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2018
0 kommentarer 
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
Seglingen i onsdags gav en del uppslag till dagens inlägg.
För det första känns det lite jobbigt att hoppa över en arbetsdag när kunderna flåsar en i nacken. På bilresan våndas man över beslutet litegrann. Sista biten börjar man känna igen känslan av förväntan. Den här gången körde man på en underbart smal och enkel skogsväg täckt av löv. När skogen öppnade sig vid stranden stod en kompis på isen! Det var väntat, men man blir ändå glad och uppspelt. När man sedan ser att vassen rör lite på sig är tvivlen borta.
Jag tänkte i onsdags på att det finns en del om länsen att ta upp. Det är svårt att hitta vinklarna. Man får verkligen försöka att hitta sätt att tolka farten. På hård kärnis är det medarnas klapprande som tydligast visar om man accelererar eller saktar in. Acceleration hörs tydligast. Därför är det lätt att hamna i en långvarig långsam retardation. Det är nästan lika lätt att segla för lång väg i sin iver att behålla eller bygga upp farten. En läns låg jag före Björn och seglade för högt. I gippen såg jag att han seglat mkt lägre än jag och tjänat på det. En annan gång låg jag efter Tomas och kände på höjden. Det gick att segla lägre med bara något lägre fart så den gången tog jag in. På blankis lönar det sig ofta att kunna segla kort väg. Det är nog bara genom erfarenhet man kan segla optimalt utan någon referensbåt framför sig.
Man lär sig att tolka sina segel och mast efter några år. Tellisarna visar olika på de olika seglen och på olika isar och vid olika vindstyrkor så man måste vara med på de signaler man kan använda. Mastböj är en ganska tydlig signal, men den är relativt en mastböj i samma vindstyrka. På kryss har jag i mitt mediumsegel på blankis lovarttellisar som skall stalla i optimal VMG.
På läns i lätt vind brukar jag släppa på skotet och lova tills lovarttellisarna stallar. Då skotar jag in lite så att de blåser bakåt. Om farten ökar seglade jag för sakta och håller kvar riktningen och skotet tills tellisarna stallar igen. Då brukar farten vara nog för att skota fullt utan att lätellisen stallar.
Om farten inte ökar efter lovningen har man åkt in i ett vindhål och måste ta fram tålamodet. Det hjälper att säga det högt för sig själv. Så länge det finns någon vettig fart är det bara köra fram till layline och passera den med råge. Håll ner antalet gippar!
Omvänt kan man tjäna mycket distans på att bygga fart i en vindökning och sedan falla massor.
Det gäller att som på vattensegling hålla koll på spelplanen och förstå var/när man kan segla kort väg och när man måste segla lång väg. Båda är lika avgörande.
Det blev ju bra det här! Solen sken hela dagen och vinden stog stadig. På morgonen var det svårseglat, men alla kunde länsa. Som max var vi uppe i 70 knyck på den stenhårda isen.
Ett gäng från Uppsala och Jag, Fredde och Tomas blev tillsammans 8 st!
För mig var det såklart skönt att sätta ihop grejjerna och upptäcka de fel som jag glömt eller inte listat ut. De åtgärdades och andra halvan av dagen var som vanligt.
Mitt gamla Tiger från -96 gick rätt bra, men jag börjar bli nyfiken på hur farten påverkas av ett 2019-segel.
Den blå färgen var awesome. Bilderna visar rättvist hur den uppfattas. Den sticker ut rejält och kommer att synas bra på startlinjen och i lärundningen. Just i lärundningen är det kul för de som står och tittar om färgen sticker ut så att det är lätt att följa med i rejset.
Depån på norra sidan är klockren! Parkering nära, bred isgata till sjön, närmre Stockholm än den södra. En nackdel är att den inte rymmer så många bilar.
Bilder på mig är tagna av Freddie. Tack Frippe!
Grejerna är packade, äntligen är man igång. Det har varit en hård kväll så det får räcka med två bilder. Jo, vikten gick från 24 kg till 22,95 kg.
Jag fuskar med målningen. Det är jättemycket jobb kvar om jag skall få det fint. Skit i det. Jag tror den är lättare nu. All gammal färg är bortslipad och några metallgrejer är borttagna. Under 400g färg och spackel är använt.
Max, lite gult på hjälmen åxå!?!
Skotbeslaget ser orange ut, i verkligheten är det brandgult. Detaljer blir i vitt och den gula kulören.
Fan vad skönt att kunna sätta ihop grejerna på tisdag.
Tämnaren ligger! Massor med kyla och klar himmel gör att om första påståendet stämmer kommer det att finnas säker is på torsdag. Dessutom är det då det blåser. Kraftig sydvind drar upp varm luft med nederbörd som riskerar att förstöra isen. Den håller dock på torsdag. Jag planerar för en endagstripp.....
Det skulle visst handla om känslan att segla. Vilka delar av seglingen framkallar positiva känslor? Naturen är den oundvikliga och det första jag tänker på. Det andra är den meditativa bubbla man ofta hamnar i. Sedan har vi ju såklart känslan av coolhet som man får när man lyckas få sig själv att inbilla sig att folk runt omkring bryr sig. Upphetsningen vid olika extremsituationer gillar jag skarpt. När man känner att det finns en balans och kontroll över redskapet infinner sig en lugn förnöjsamhet. En vinst ger mig mer än någon av nämnda känslor. Vinsten rymmer mycket av det övriga.
Jag har en färsk vinst att berätta om. Ursäkta skrytet, detta skulle jag aldrig lägga på FB, men här vill jag skriva så fritt från sociala begränsningar som möjligt. Ice Cup är en årlig säsongsavslutning i november. När jag seglade 606 hörde jag talas om den och kände mig avundsjuk på de som fick vara med. För två år sedan drog vi ihop ett gäng bestående av 606-seglarna Lotta, Pelle, Gunnar, Karin och mig. Den första gången strulade båthanteringen rejält. Kanske fick vi ihop något bra rejs på söndagen. Det kändes inte särskilt kul och jag funderade på om detta var något för mig.
Tacksam att ändå få vara med på denna lite exklusiva tävling gjorde att jag ville vara med året efter. Detta andra försök stämde det bättre, mkt bättre. Vi hade koll och lugn i båten. Glädjen växte för varje seger. På söndag morgon fick vi ledartröjor som gjorde oss märkvärdiga. Det är en alldeles speciell känsla att få övriga deltagares respekt och beundran. Jag vet ju hur ouppnåeligt det kan verka att nå toppbåtarna. Ligger man i mitten känns det helt omöjligt att göra något åt de som vinner hela tiden. Medveten om att några av de 145 övriga deltagarna kände som jag själv känt så många gånger tidigare var det väldigt skönt att kliva ur ribben och upp på en av de sex båtarna som cirkulerade mellan de 30 deltagarlagen. Vi behöll ledningen hela grundomgången. Vad lätt det verkade. Att vinna grundomgången bland alla dessa seriösa seglare är oerhört svårt. I finalen var det ett handhavandefel som fick oss att tappa från tvåa till fyra.
Nu hade vi den självsäkerhet en vinst ger en. För oss var förra årets resultat en vinst. Vi började lördagen med dålig båthantering. Vi fick ordning på det och avslutade dagen med en tvåa. På söndagen seglade vi avslappnat och seglade upp oss från 14 till 6. I första strulade spinnakern så att vi tappade en båt, annars hade vi vunnit fyra rejs i rad på söndagen. Så bra segling gör man bara om det är väldigt bra harmoni ombord. Vi pratade under dagen om känslan ombord och försökte sätta den i mitten. Jag menar då mitt mellan att vara slö och att hetsa med gap och skrik. Lite hetare än mitten blev vi ju senare på dagen vi kom. I finalen hade vi väldigt mycket fokus, kanske lite för mycket. Det gick bra ändå.
Känslan av att gå i mål med vetskapen att ha detta resultat med sig resten av livet är stark. Vi var alla superlyckliga och stolta.
Jag har vindsurfat i 25 knop två gånger. När man ser byn komma och faller ner till en snabb kurs är man på toppen! Det är exakt samma känsla som att falla i en by med isjakten. En till; på Gotland Runt mitt i natten i en A35 (planande lätt, platt båt) med gennaker. Vågor och vindvinkel ligger rätt så att vi planar ner för vågorna och vi kämpar med att skota in gennakern varje gång farten ökar. Alla dessa situationer är få förunnat och varje gång jag får vara med på det känner jag mig priviligierad.
Men, egentligen ville jag berätta om känslan i normala situationer ute på isen. Vi kan ju ta starten. Att komma iväg bra och sluta springa i rätt läge, gärna med ett lyft samtidigt. Då känner man att man prickat rätt. Nu orkar jag inte skriva mer. Fler situationer beskrivs nästa fredag.
Jag har fått förhinder. Senast kl 21 kommer en text....
En skiss.
Max berättade för mig att jag syntes dåligt när jag låg på isen och inte visste hur det stod till med ryggen. (Då jag åxå vred sakta på huvudet mot vraket för att se om jag mindes rätt. Det stämde att Håkan hade brakat rakt in i min babordsida. Direkt visste jag att det inte var mitt fel. Nu pumpar adrenalinet ut i blodet igen....). Vi bestämde att jag skulle lägga till färg i min helt vita dräkt. Skorna fanns bara i vitt, Dräkten var vit och den var utread pga att den var ensam kvar. Hjälmen hittade jag på outleten vid den där stora dalahästen, fanns bara vita kvar. Jag får måla hjälmen blågul, mest blått.
Vi glömmer att prata om känslan i seglingen. Till nästa fredag blir det något om det. Stark är upplevelsen av balansen när masten tar hand om en rökare på kryssen. Jag har en jättebra bild som visar just en manöver som kan tränas in så att den övergår i en känsla.
Men vad skall det heta om det inte är svar på en fråga?
Det kom ingen fråga denna vecka. Det är för få frågor från er så jag funderar på att byta rubrik. Ämnen finns det gott om och jag vet att några gillar att det dyker upp ett resonemang regelbundet.
Jag tar denna fredag upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt, all kunskap och alla ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan. Omkring en mil is passeras, gånger tre medar.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider mot isen, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju skador att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är de svåra att göra något åt. Kring jacket blir det metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Det blev ingen tävling i Finland. Nu öppnas möjligheten att verkligen vara på hugget om Tämnaren, Östersund eller Skalman bjuder på is.
Det känns faktiskt skönt att slippa åka 240 mil.
Proggen ser mkt bra ut för Finska Lapland nu....
Film från finalmålgången:
http://s606k.se/wp-content/uploads/Ice-cup-IMG_1908.mov
Appen hängde sig.....
Man får bygga fotstödet i kolfiber och man får limma fast det. Därför är det ok att sätta det som på bilderna.
Nu ligger vi sjua. Sex båtar går till final. Två matcher kvar på grundomgången. I båda matcherna finns en båt som måste vinna för att slå oss. Om en av dessa två inte vinner går vi om och tar oss till finalen.
Det kom ingen fråga så jag skrev ihop en grej som glömdes bort. Den får vi ta nästa gång.
I morse fick skrovet lite mer plast. Extra kul var det att göra nytt fotstöd. Det gamla var felplacerat, för lågt och för tungt. Nu satte jag ett stöd i mitten. Prylar som monteras på skrovet får vara
Gunnar Alaeus: Första racet 4:a lite strul med spinnbom och fall men OK med tanke på strulet. Vårt andra race, 2:a, bra start vid läboj fri vind och bra manövrar. Tredje racet, 6:a,start igen uppe vid startbåten och kom iväg dåligt och blev tvingade att slå ifrån vänstersidan där vinden fanns och hamnade i totalt oflyt med vrid och vindbyar. Fjärde racet 2:a, bra start igen vid läflaggen, bra manövrar, fantastiskt slag på layline som gav mycket skräpvind till båtarna som låg alldeles bakom i lovart. I morgon blir det lite mer vind och då kan allt hända.
Om man tolkar väderprognosen ser det ut att dumpa 7cm snö och blåsa lite Finland. I Åre verkar det blåsa mer. Jag vill gärna segla, men det är inte viktigt med tävling. Vi följer utvecklingen.......
Bilden visar hur man åker dit. De som åkte dit förra året tyckte att det var långt, särskilt hem.
Isen är rekad ordentligt och 10cm tjock. Ingen snö.
När förhållandena serveras på silverfat är det värt att åka längre än när man får leta is själv. Jag har åkt runt och letat is förr och det tar lång tid. Dessutom har vi motstånd där att mäta oss med.
Efter träningen laminerade jag undersidan. Trött som jag var åkte jag hem lite tidigt.
Den årliga träningen gick bra. Vi skakade av oss den värsta rosten och kom in i rollerna bättre och bättre för varje manöver.
På lördag kl 8 är det skepparmöte.
Nu fick jag på den första mattan. Det blev slätare och finare än förväntat. Först tänkte jag lägga på två mattor, men det kändes tillräckligt med en. Det blir ju under och på insidan åxå.
Mellan orginallacken och det jag har lagt på i brunnen var det dåligt slipat. Färgen snäpper loss lätt. Några bitar lade jag ihop och bedömde ytan. Dessa vägdes. Med dessa siffror fick jag en vikt per kvadratmeter på 750g. Det låter mycket, jag vet. En snittomkrets på skrovet bedömdes. Den multiplicerades med längden så att jag fick en yta på hela skrovet. Den ytan multiplicerat med 750g ger en vikt på 2,5kg. Nu tror jag inte att färgen väger så mycket. Det är en hel del felkällor i beräkningen, men det säger mig att färgen väger en hel del.
Epoxin i mattan väger 200g. Minst lika mycket epoxi tillkommer. 1/2 kg för reparationen?
Båten vägde 24 kg innan reparationen. Det skall bli kul att väga efter.
Det är skönt att vara igång!
Det kom ingen fråga till denna vecka. Jag tar då upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt och all kunskap och ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan, runt en mil is passeras.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju dingar att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är det svårt att göra något åt. Kring jacket blir det någonstans metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
2018
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
Seglingen i onsdags gav en del uppslag till dagens inlägg.
För det första känns det lite jobbigt att hoppa över en arbetsdag när kunderna flåsar en i nacken. På bilresan våndas man över beslutet litegrann. Sista biten börjar man känna igen känslan av förväntan. Den här gången körde man på en underbart smal och enkel skogsväg täckt av löv. När skogen öppnade sig vid stranden stod en kompis på isen! Det var väntat, men man blir ändå glad och uppspelt. När man sedan ser att vassen rör lite på sig är tvivlen borta.
Jag tänkte i onsdags på att det finns en del om länsen att ta upp. Det är svårt att hitta vinklarna. Man får verkligen försöka att hitta sätt att tolka farten. På hård kärnis är det medarnas klapprande som tydligast visar om man accelererar eller saktar in. Acceleration hörs tydligast. Därför är det lätt att hamna i en långvarig långsam retardation. Det är nästan lika lätt att segla för lång väg i sin iver att behålla eller bygga upp farten. En läns låg jag före Björn och seglade för högt. I gippen såg jag att han seglat mkt lägre än jag och tjänat på det. En annan gång låg jag efter Tomas och kände på höjden. Det gick att segla lägre med bara något lägre fart så den gången tog jag in. På blankis lönar det sig ofta att kunna segla kort väg. Det är nog bara genom erfarenhet man kan segla optimalt utan någon referensbåt framför sig.
Man lär sig att tolka sina segel och mast efter några år. Tellisarna visar olika på de olika seglen och på olika isar och vid olika vindstyrkor så man måste vara med på de signaler man kan använda. Mastböj är en ganska tydlig signal, men den är relativt en mastböj i samma vindstyrka. På kryss har jag i mitt mediumsegel på blankis lovarttellisar som skall stalla i optimal VMG.
På läns i lätt vind brukar jag släppa på skotet och lova tills lovarttellisarna stallar. Då skotar jag in lite så att de blåser bakåt. Om farten ökar seglade jag för sakta och håller kvar riktningen och skotet tills tellisarna stallar igen. Då brukar farten vara nog för att skota fullt utan att lätellisen stallar.
Om farten inte ökar efter lovningen har man åkt in i ett vindhål och måste ta fram tålamodet. Det hjälper att säga det högt för sig själv. Så länge det finns någon vettig fart är det bara köra fram till layline och passera den med råge. Håll ner antalet gippar!
Omvänt kan man tjäna mycket distans på att bygga fart i en vindökning och sedan falla massor.
Det gäller att som på vattensegling hålla koll på spelplanen och förstå var/när man kan segla kort väg och när man måste segla lång väg. Båda är lika avgörande.
Det blev ju bra det här! Solen sken hela dagen och vinden stog stadig. På morgonen var det svårseglat, men alla kunde länsa. Som max var vi uppe i 70 knyck på den stenhårda isen.
Ett gäng från Uppsala och Jag, Fredde och Tomas blev tillsammans 8 st!
För mig var det såklart skönt att sätta ihop grejjerna och upptäcka de fel som jag glömt eller inte listat ut. De åtgärdades och andra halvan av dagen var som vanligt.
Mitt gamla Tiger från -96 gick rätt bra, men jag börjar bli nyfiken på hur farten påverkas av ett 2019-segel.
Den blå färgen var awesome. Bilderna visar rättvist hur den uppfattas. Den sticker ut rejält och kommer att synas bra på startlinjen och i lärundningen. Just i lärundningen är det kul för de som står och tittar om färgen sticker ut så att det är lätt att följa med i rejset.
Depån på norra sidan är klockren! Parkering nära, bred isgata till sjön, närmre Stockholm än den södra. En nackdel är att den inte rymmer så många bilar.
Bilder på mig är tagna av Freddie. Tack Frippe!
Grejerna är packade, äntligen är man igång. Det har varit en hård kväll så det får räcka med två bilder. Jo, vikten gick från 24 kg till 22,95 kg.
Jag fuskar med målningen. Det är jättemycket jobb kvar om jag skall få det fint. Skit i det. Jag tror den är lättare nu. All gammal färg är bortslipad och några metallgrejer är borttagna. Under 400g färg och spackel är använt.
Max, lite gult på hjälmen åxå!?!
Skotbeslaget ser orange ut, i verkligheten är det brandgult. Detaljer blir i vitt och den gula kulören.
Fan vad skönt att kunna sätta ihop grejerna på tisdag.
Tämnaren ligger! Massor med kyla och klar himmel gör att om första påståendet stämmer kommer det att finnas säker is på torsdag. Dessutom är det då det blåser. Kraftig sydvind drar upp varm luft med nederbörd som riskerar att förstöra isen. Den håller dock på torsdag. Jag planerar för en endagstripp.....
Det skulle visst handla om känslan att segla. Vilka delar av seglingen framkallar positiva känslor? Naturen är den oundvikliga och det första jag tänker på. Det andra är den meditativa bubbla man ofta hamnar i. Sedan har vi ju såklart känslan av coolhet som man får när man lyckas få sig själv att inbilla sig att folk runt omkring bryr sig. Upphetsningen vid olika extremsituationer gillar jag skarpt. När man känner att det finns en balans och kontroll över redskapet infinner sig en lugn förnöjsamhet. En vinst ger mig mer än någon av nämnda känslor. Vinsten rymmer mycket av det övriga.
Jag har en färsk vinst att berätta om. Ursäkta skrytet, detta skulle jag aldrig lägga på FB, men här vill jag skriva så fritt från sociala begränsningar som möjligt. Ice Cup är en årlig säsongsavslutning i november. När jag seglade 606 hörde jag talas om den och kände mig avundsjuk på de som fick vara med. För två år sedan drog vi ihop ett gäng bestående av 606-seglarna Lotta, Pelle, Gunnar, Karin och mig. Den första gången strulade båthanteringen rejält. Kanske fick vi ihop något bra rejs på söndagen. Det kändes inte särskilt kul och jag funderade på om detta var något för mig.
Tacksam att ändå få vara med på denna lite exklusiva tävling gjorde att jag ville vara med året efter. Detta andra försök stämde det bättre, mkt bättre. Vi hade koll och lugn i båten. Glädjen växte för varje seger. På söndag morgon fick vi ledartröjor som gjorde oss märkvärdiga. Det är en alldeles speciell känsla att få övriga deltagares respekt och beundran. Jag vet ju hur ouppnåeligt det kan verka att nå toppbåtarna. Ligger man i mitten känns det helt omöjligt att göra något åt de som vinner hela tiden. Medveten om att några av de 145 övriga deltagarna kände som jag själv känt så många gånger tidigare var det väldigt skönt att kliva ur ribben och upp på en av de sex båtarna som cirkulerade mellan de 30 deltagarlagen. Vi behöll ledningen hela grundomgången. Vad lätt det verkade. Att vinna grundomgången bland alla dessa seriösa seglare är oerhört svårt. I finalen var det ett handhavandefel som fick oss att tappa från tvåa till fyra.
Nu hade vi den självsäkerhet en vinst ger en. För oss var förra årets resultat en vinst. Vi började lördagen med dålig båthantering. Vi fick ordning på det och avslutade dagen med en tvåa. På söndagen seglade vi avslappnat och seglade upp oss från 14 till 6. I första strulade spinnakern så att vi tappade en båt, annars hade vi vunnit fyra rejs i rad på söndagen. Så bra segling gör man bara om det är väldigt bra harmoni ombord. Vi pratade under dagen om känslan ombord och försökte sätta den i mitten. Jag menar då mitt mellan att vara slö och att hetsa med gap och skrik. Lite hetare än mitten blev vi ju senare på dagen vi kom. I finalen hade vi väldigt mycket fokus, kanske lite för mycket. Det gick bra ändå.
Känslan av att gå i mål med vetskapen att ha detta resultat med sig resten av livet är stark. Vi var alla superlyckliga och stolta.
Jag har vindsurfat i 25 knop två gånger. När man ser byn komma och faller ner till en snabb kurs är man på toppen! Det är exakt samma känsla som att falla i en by med isjakten. En till; på Gotland Runt mitt i natten i en A35 (planande lätt, platt båt) med gennaker. Vågor och vindvinkel ligger rätt så att vi planar ner för vågorna och vi kämpar med att skota in gennakern varje gång farten ökar. Alla dessa situationer är få förunnat och varje gång jag får vara med på det känner jag mig priviligierad.
Men, egentligen ville jag berätta om känslan i normala situationer ute på isen. Vi kan ju ta starten. Att komma iväg bra och sluta springa i rätt läge, gärna med ett lyft samtidigt. Då känner man att man prickat rätt. Nu orkar jag inte skriva mer. Fler situationer beskrivs nästa fredag.
Jag har fått förhinder. Senast kl 21 kommer en text....
En skiss.
Max berättade för mig att jag syntes dåligt när jag låg på isen och inte visste hur det stod till med ryggen. (Då jag åxå vred sakta på huvudet mot vraket för att se om jag mindes rätt. Det stämde att Håkan hade brakat rakt in i min babordsida. Direkt visste jag att det inte var mitt fel. Nu pumpar adrenalinet ut i blodet igen....). Vi bestämde att jag skulle lägga till färg i min helt vita dräkt. Skorna fanns bara i vitt, Dräkten var vit och den var utread pga att den var ensam kvar. Hjälmen hittade jag på outleten vid den där stora dalahästen, fanns bara vita kvar. Jag får måla hjälmen blågul, mest blått.
Vi glömmer att prata om känslan i seglingen. Till nästa fredag blir det något om det. Stark är upplevelsen av balansen när masten tar hand om en rökare på kryssen. Jag har en jättebra bild som visar just en manöver som kan tränas in så att den övergår i en känsla.
Men vad skall det heta om det inte är svar på en fråga?
Det kom ingen fråga denna vecka. Det är för få frågor från er så jag funderar på att byta rubrik. Ämnen finns det gott om och jag vet att några gillar att det dyker upp ett resonemang regelbundet.
Jag tar denna fredag upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt, all kunskap och alla ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan. Omkring en mil is passeras, gånger tre medar.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider mot isen, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju skador att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är de svåra att göra något åt. Kring jacket blir det metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Det blev ingen tävling i Finland. Nu öppnas möjligheten att verkligen vara på hugget om Tämnaren, Östersund eller Skalman bjuder på is.
Det känns faktiskt skönt att slippa åka 240 mil.
Proggen ser mkt bra ut för Finska Lapland nu....
Film från finalmålgången:
http://s606k.se/wp-content/uploads/Ice-cup-IMG_1908.mov
Appen hängde sig.....
Man får bygga fotstödet i kolfiber och man får limma fast det. Därför är det ok att sätta det som på bilderna.
Nu ligger vi sjua. Sex båtar går till final. Två matcher kvar på grundomgången. I båda matcherna finns en båt som måste vinna för att slå oss. Om en av dessa två inte vinner går vi om och tar oss till finalen.
Det kom ingen fråga så jag skrev ihop en grej som glömdes bort. Den får vi ta nästa gång.
I morse fick skrovet lite mer plast. Extra kul var det att göra nytt fotstöd. Det gamla var felplacerat, för lågt och för tungt. Nu satte jag ett stöd i mitten. Prylar som monteras på skrovet får vara
Gunnar Alaeus: Första racet 4:a lite strul med spinnbom och fall men OK med tanke på strulet. Vårt andra race, 2:a, bra start vid läboj fri vind och bra manövrar. Tredje racet, 6:a,start igen uppe vid startbåten och kom iväg dåligt och blev tvingade att slå ifrån vänstersidan där vinden fanns och hamnade i totalt oflyt med vrid och vindbyar. Fjärde racet 2:a, bra start igen vid läflaggen, bra manövrar, fantastiskt slag på layline som gav mycket skräpvind till båtarna som låg alldeles bakom i lovart. I morgon blir det lite mer vind och då kan allt hända.
Om man tolkar väderprognosen ser det ut att dumpa 7cm snö och blåsa lite Finland. I Åre verkar det blåsa mer. Jag vill gärna segla, men det är inte viktigt med tävling. Vi följer utvecklingen.......
Bilden visar hur man åker dit. De som åkte dit förra året tyckte att det var långt, särskilt hem.
Isen är rekad ordentligt och 10cm tjock. Ingen snö.
När förhållandena serveras på silverfat är det värt att åka längre än när man får leta is själv. Jag har åkt runt och letat is förr och det tar lång tid. Dessutom har vi motstånd där att mäta oss med.
Efter träningen laminerade jag undersidan. Trött som jag var åkte jag hem lite tidigt.
Den årliga träningen gick bra. Vi skakade av oss den värsta rosten och kom in i rollerna bättre och bättre för varje manöver.
På lördag kl 8 är det skepparmöte.
Nu fick jag på den första mattan. Det blev slätare och finare än förväntat. Först tänkte jag lägga på två mattor, men det kändes tillräckligt med en. Det blir ju under och på insidan åxå.
Mellan orginallacken och det jag har lagt på i brunnen var det dåligt slipat. Färgen snäpper loss lätt. Några bitar lade jag ihop och bedömde ytan. Dessa vägdes. Med dessa siffror fick jag en vikt per kvadratmeter på 750g. Det låter mycket, jag vet. En snittomkrets på skrovet bedömdes. Den multiplicerades med längden så att jag fick en yta på hela skrovet. Den ytan multiplicerat med 750g ger en vikt på 2,5kg. Nu tror jag inte att färgen väger så mycket. Det är en hel del felkällor i beräkningen, men det säger mig att färgen väger en hel del.
Epoxin i mattan väger 200g. Minst lika mycket epoxi tillkommer. 1/2 kg för reparationen?
Båten vägde 24 kg innan reparationen. Det skall bli kul att väga efter.
Det är skönt att vara igång!
Det kom ingen fråga till denna vecka. Jag tar då upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt och all kunskap och ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan, runt en mil is passeras.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju dingar att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är det svårt att göra något åt. Kring jacket blir det någonstans metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
2018
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
Seglingen i onsdags gav en del uppslag till dagens inlägg.
För det första känns det lite jobbigt att hoppa över en arbetsdag när kunderna flåsar en i nacken. På bilresan våndas man över beslutet litegrann. Sista biten börjar man känna igen känslan av förväntan. Den här gången körde man på en underbart smal och enkel skogsväg täckt av löv. När skogen öppnade sig vid stranden stod en kompis på isen! Det var väntat, men man blir ändå glad och uppspelt. När man sedan ser att vassen rör lite på sig är tvivlen borta.
Jag tänkte i onsdags på att det finns en del om länsen att ta upp. Det är svårt att hitta vinklarna. Man får verkligen försöka att hitta sätt att tolka farten. På hård kärnis är det medarnas klapprande som tydligast visar om man accelererar eller saktar in. Acceleration hörs tydligast. Därför är det lätt att hamna i en långvarig långsam retardation. Det är nästan lika lätt att segla för lång väg i sin iver att behålla eller bygga upp farten. En läns låg jag före Björn och seglade för högt. I gippen såg jag att han seglat mkt lägre än jag och tjänat på det. En annan gång låg jag efter Tomas och kände på höjden. Det gick att segla lägre med bara något lägre fart så den gången tog jag in. På blankis lönar det sig ofta att kunna segla kort väg. Det är nog bara genom erfarenhet man kan segla optimalt utan någon referensbåt framför sig.
Man lär sig att tolka sina segel och mast efter några år. Tellisarna visar olika på de olika seglen och på olika isar och vid olika vindstyrkor så man måste vara med på de signaler man kan använda. Mastböj är en ganska tydlig signal, men den är relativt en mastböj i samma vindstyrka. På kryss har jag i mitt mediumsegel på blankis lovarttellisar som skall stalla i optimal VMG.
På läns i lätt vind brukar jag släppa på skotet och lova tills lovarttellisarna stallar. Då skotar jag in lite så att de blåser bakåt. Om farten ökar seglade jag för sakta och håller kvar riktningen och skotet tills tellisarna stallar igen. Då brukar farten vara nog för att skota fullt utan att lätellisen stallar.
Om farten inte ökar efter lovningen har man åkt in i ett vindhål och måste ta fram tålamodet. Det hjälper att säga det högt för sig själv. Så länge det finns någon vettig fart är det bara köra fram till layline och passera den med råge. Håll ner antalet gippar!
Omvänt kan man tjäna mycket distans på att bygga fart i en vindökning och sedan falla massor.
Det gäller att som på vattensegling hålla koll på spelplanen och förstå var/när man kan segla kort väg och när man måste segla lång väg. Båda är lika avgörande.
Det blev ju bra det här! Solen sken hela dagen och vinden stog stadig. På morgonen var det svårseglat, men alla kunde länsa. Som max var vi uppe i 70 knyck på den stenhårda isen.
Ett gäng från Uppsala och Jag, Fredde och Tomas blev tillsammans 8 st!
För mig var det såklart skönt att sätta ihop grejjerna och upptäcka de fel som jag glömt eller inte listat ut. De åtgärdades och andra halvan av dagen var som vanligt.
Mitt gamla Tiger från -96 gick rätt bra, men jag börjar bli nyfiken på hur farten påverkas av ett 2019-segel.
Den blå färgen var awesome. Bilderna visar rättvist hur den uppfattas. Den sticker ut rejält och kommer att synas bra på startlinjen och i lärundningen. Just i lärundningen är det kul för de som står och tittar om färgen sticker ut så att det är lätt att följa med i rejset.
Depån på norra sidan är klockren! Parkering nära, bred isgata till sjön, närmre Stockholm än den södra. En nackdel är att den inte rymmer så många bilar.
Bilder på mig är tagna av Freddie. Tack Frippe!
Grejerna är packade, äntligen är man igång. Det har varit en hård kväll så det får räcka med två bilder. Jo, vikten gick från 24 kg till 22,95 kg.
Jag fuskar med målningen. Det är jättemycket jobb kvar om jag skall få det fint. Skit i det. Jag tror den är lättare nu. All gammal färg är bortslipad och några metallgrejer är borttagna. Under 400g färg och spackel är använt.
Max, lite gult på hjälmen åxå!?!
Skotbeslaget ser orange ut, i verkligheten är det brandgult. Detaljer blir i vitt och den gula kulören.
Fan vad skönt att kunna sätta ihop grejerna på tisdag.
Tämnaren ligger! Massor med kyla och klar himmel gör att om första påståendet stämmer kommer det att finnas säker is på torsdag. Dessutom är det då det blåser. Kraftig sydvind drar upp varm luft med nederbörd som riskerar att förstöra isen. Den håller dock på torsdag. Jag planerar för en endagstripp.....
Det skulle visst handla om känslan att segla. Vilka delar av seglingen framkallar positiva känslor? Naturen är den oundvikliga och det första jag tänker på. Det andra är den meditativa bubbla man ofta hamnar i. Sedan har vi ju såklart känslan av coolhet som man får när man lyckas få sig själv att inbilla sig att folk runt omkring bryr sig. Upphetsningen vid olika extremsituationer gillar jag skarpt. När man känner att det finns en balans och kontroll över redskapet infinner sig en lugn förnöjsamhet. En vinst ger mig mer än någon av nämnda känslor. Vinsten rymmer mycket av det övriga.
Jag har en färsk vinst att berätta om. Ursäkta skrytet, detta skulle jag aldrig lägga på FB, men här vill jag skriva så fritt från sociala begränsningar som möjligt. Ice Cup är en årlig säsongsavslutning i november. När jag seglade 606 hörde jag talas om den och kände mig avundsjuk på de som fick vara med. För två år sedan drog vi ihop ett gäng bestående av 606-seglarna Lotta, Pelle, Gunnar, Karin och mig. Den första gången strulade båthanteringen rejält. Kanske fick vi ihop något bra rejs på söndagen. Det kändes inte särskilt kul och jag funderade på om detta var något för mig.
Tacksam att ändå få vara med på denna lite exklusiva tävling gjorde att jag ville vara med året efter. Detta andra försök stämde det bättre, mkt bättre. Vi hade koll och lugn i båten. Glädjen växte för varje seger. På söndag morgon fick vi ledartröjor som gjorde oss märkvärdiga. Det är en alldeles speciell känsla att få övriga deltagares respekt och beundran. Jag vet ju hur ouppnåeligt det kan verka att nå toppbåtarna. Ligger man i mitten känns det helt omöjligt att göra något åt de som vinner hela tiden. Medveten om att några av de 145 övriga deltagarna kände som jag själv känt så många gånger tidigare var det väldigt skönt att kliva ur ribben och upp på en av de sex båtarna som cirkulerade mellan de 30 deltagarlagen. Vi behöll ledningen hela grundomgången. Vad lätt det verkade. Att vinna grundomgången bland alla dessa seriösa seglare är oerhört svårt. I finalen var det ett handhavandefel som fick oss att tappa från tvåa till fyra.
Nu hade vi den självsäkerhet en vinst ger en. För oss var förra årets resultat en vinst. Vi började lördagen med dålig båthantering. Vi fick ordning på det och avslutade dagen med en tvåa. På söndagen seglade vi avslappnat och seglade upp oss från 14 till 6. I första strulade spinnakern så att vi tappade en båt, annars hade vi vunnit fyra rejs i rad på söndagen. Så bra segling gör man bara om det är väldigt bra harmoni ombord. Vi pratade under dagen om känslan ombord och försökte sätta den i mitten. Jag menar då mitt mellan att vara slö och att hetsa med gap och skrik. Lite hetare än mitten blev vi ju senare på dagen vi kom. I finalen hade vi väldigt mycket fokus, kanske lite för mycket. Det gick bra ändå.
Känslan av att gå i mål med vetskapen att ha detta resultat med sig resten av livet är stark. Vi var alla superlyckliga och stolta.
Jag har vindsurfat i 25 knop två gånger. När man ser byn komma och faller ner till en snabb kurs är man på toppen! Det är exakt samma känsla som att falla i en by med isjakten. En till; på Gotland Runt mitt i natten i en A35 (planande lätt, platt båt) med gennaker. Vågor och vindvinkel ligger rätt så att vi planar ner för vågorna och vi kämpar med att skota in gennakern varje gång farten ökar. Alla dessa situationer är få förunnat och varje gång jag får vara med på det känner jag mig priviligierad.
Men, egentligen ville jag berätta om känslan i normala situationer ute på isen. Vi kan ju ta starten. Att komma iväg bra och sluta springa i rätt läge, gärna med ett lyft samtidigt. Då känner man att man prickat rätt. Nu orkar jag inte skriva mer. Fler situationer beskrivs nästa fredag.
Jag har fått förhinder. Senast kl 21 kommer en text....
En skiss.
Max berättade för mig att jag syntes dåligt när jag låg på isen och inte visste hur det stod till med ryggen. (Då jag åxå vred sakta på huvudet mot vraket för att se om jag mindes rätt. Det stämde att Håkan hade brakat rakt in i min babordsida. Direkt visste jag att det inte var mitt fel. Nu pumpar adrenalinet ut i blodet igen....). Vi bestämde att jag skulle lägga till färg i min helt vita dräkt. Skorna fanns bara i vitt, Dräkten var vit och den var utread pga att den var ensam kvar. Hjälmen hittade jag på outleten vid den där stora dalahästen, fanns bara vita kvar. Jag får måla hjälmen blågul, mest blått.
Vi glömmer att prata om känslan i seglingen. Till nästa fredag blir det något om det. Stark är upplevelsen av balansen när masten tar hand om en rökare på kryssen. Jag har en jättebra bild som visar just en manöver som kan tränas in så att den övergår i en känsla.
Men vad skall det heta om det inte är svar på en fråga?
Det kom ingen fråga denna vecka. Det är för få frågor från er så jag funderar på att byta rubrik. Ämnen finns det gott om och jag vet att några gillar att det dyker upp ett resonemang regelbundet.
Jag tar denna fredag upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt, all kunskap och alla ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan. Omkring en mil is passeras, gånger tre medar.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider mot isen, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju skador att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är de svåra att göra något åt. Kring jacket blir det metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Det blev ingen tävling i Finland. Nu öppnas möjligheten att verkligen vara på hugget om Tämnaren, Östersund eller Skalman bjuder på is.
Det känns faktiskt skönt att slippa åka 240 mil.
Proggen ser mkt bra ut för Finska Lapland nu....
Film från finalmålgången:
http://s606k.se/wp-content/uploads/Ice-cup-IMG_1908.mov
Appen hängde sig.....
Man får bygga fotstödet i kolfiber och man får limma fast det. Därför är det ok att sätta det som på bilderna.
Nu ligger vi sjua. Sex båtar går till final. Två matcher kvar på grundomgången. I båda matcherna finns en båt som måste vinna för att slå oss. Om en av dessa två inte vinner går vi om och tar oss till finalen.
Det kom ingen fråga så jag skrev ihop en grej som glömdes bort. Den får vi ta nästa gång.
I morse fick skrovet lite mer plast. Extra kul var det att göra nytt fotstöd. Det gamla var felplacerat, för lågt och för tungt. Nu satte jag ett stöd i mitten. Prylar som monteras på skrovet får vara
Gunnar Alaeus: Första racet 4:a lite strul med spinnbom och fall men OK med tanke på strulet. Vårt andra race, 2:a, bra start vid läboj fri vind och bra manövrar. Tredje racet, 6:a,start igen uppe vid startbåten och kom iväg dåligt och blev tvingade att slå ifrån vänstersidan där vinden fanns och hamnade i totalt oflyt med vrid och vindbyar. Fjärde racet 2:a, bra start igen vid läflaggen, bra manövrar, fantastiskt slag på layline som gav mycket skräpvind till båtarna som låg alldeles bakom i lovart. I morgon blir det lite mer vind och då kan allt hända.
Om man tolkar väderprognosen ser det ut att dumpa 7cm snö och blåsa lite Finland. I Åre verkar det blåsa mer. Jag vill gärna segla, men det är inte viktigt med tävling. Vi följer utvecklingen.......
Bilden visar hur man åker dit. De som åkte dit förra året tyckte att det var långt, särskilt hem.
Isen är rekad ordentligt och 10cm tjock. Ingen snö.
När förhållandena serveras på silverfat är det värt att åka längre än när man får leta is själv. Jag har åkt runt och letat is förr och det tar lång tid. Dessutom har vi motstånd där att mäta oss med.
Efter träningen laminerade jag undersidan. Trött som jag var åkte jag hem lite tidigt.
Den årliga träningen gick bra. Vi skakade av oss den värsta rosten och kom in i rollerna bättre och bättre för varje manöver.
På lördag kl 8 är det skepparmöte.
Nu fick jag på den första mattan. Det blev slätare och finare än förväntat. Först tänkte jag lägga på två mattor, men det kändes tillräckligt med en. Det blir ju under och på insidan åxå.
Mellan orginallacken och det jag har lagt på i brunnen var det dåligt slipat. Färgen snäpper loss lätt. Några bitar lade jag ihop och bedömde ytan. Dessa vägdes. Med dessa siffror fick jag en vikt per kvadratmeter på 750g. Det låter mycket, jag vet. En snittomkrets på skrovet bedömdes. Den multiplicerades med längden så att jag fick en yta på hela skrovet. Den ytan multiplicerat med 750g ger en vikt på 2,5kg. Nu tror jag inte att färgen väger så mycket. Det är en hel del felkällor i beräkningen, men det säger mig att färgen väger en hel del.
Epoxin i mattan väger 200g. Minst lika mycket epoxi tillkommer. 1/2 kg för reparationen?
Båten vägde 24 kg innan reparationen. Det skall bli kul att väga efter.
Det är skönt att vara igång!
Det kom ingen fråga till denna vecka. Jag tar då upp något som är väldigt kritiskt i issegling, eggen.
Allt som man köpt och all kunskap och ageranden passerar eggen. Vikten ligger på isen via eggen, kraften från seglet transporteras genom delarna ända ner i eggen och över till isen, rörelserna i rorkulten hamnar i isen via eggen. Eggen släpas tre varv runt banan, runt en mil is passeras.
Eggen är ju rätt koncentrerad. Iofs ligger lite stål på varje sida om eggen åxå och glider, men den nedersta delen av stålet integrerar mest med isen.
Eggen är helt enkelt en vital del av ekipaget. Därför kan det vara bra att lägga lite resurser där. Om man förstorar eggen massor med gånger ser man att den inte är slät. Stålet bredvid är nog jämnare än spetsen som ofta blir alldeles fransig. Det är små stålbitar som ser ut som en sliten stålborste. Man bör nog mojsa bort dem med någon metod som inte river upp nya fransar.
Dessutom har vi ju dingar att hantera. På gamla isar kör man ofta över skräp som ger små jack i eggen. Jack inåt kanske inte bromsar så våldsamt mycket, dessutom är det svårt att göra något åt. Kring jacket blir det någonstans metall som sticker ut lite, eller i dessa sammanhang mycket. Det är lätt att bryna bort. Kolla detta före varje rejs.
Hur slätt det måste vara vet vi inte. Fredrik brukar ibland prata om att köra in medarna. Det kan kanske vara så att han märkt skillnad efter några varvs segling. Vi kommer aldrig att få något svar som alla accepterar så det gäller nog att hitta en pragmatisk lösning.
Spelar temperaturen på isen någon roll för detta? Troligtvis är det känsligast på hård och slät is i lätt vind. Man kan nog säga att ju mer fartvind i förhållande till verklig vind man seglar i ju viktigare blir eggen. Detta beror på att vi seglar med väldigt litet kraftuttag. Motståndet består mest av luftmotstånd, men medarna ligger an isen väldigt lite. Nästan bara spetsen ligger mot is. När jag skriver detta inser jag att det kan vara så att man i trögföre och svag vind har ganska lite luftmotstånd och därmed blir eggen lika avgörande som på hård is och svag vind. Vi vet helt enkelt inte.
Grovleken på sliputrustning anges oftast i korn (grit på engelska). 400 är ganska fint. Med våtslip, smärgel eller diamant kan det säkert räcka. Problemet är att man inte är säker på att det räcker. 1200 och uppåt kan jag tänka mig räcker med så god marginal att man kan säga att man VET det. Allt däremellan kan vi seglare välja att acceptera.
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com