Allt tar en j-a tid! Det blev ett lovande test, men fler justeringar krävs och jag måste lära mig att sköta grejerna. Det går att slipa nu, men det är fortfarande en inlärningsfas.
Med inspiration av Linkans raklinjal gör jag en ny liknande med utgångspunkt från en 36” raklinjal och batteridriven ledlampa.
Jaja, det är ju en hobby......

Nu är det nära att börja slipa åt er. Jag har inte alla svar än, men hoppas på det till i em.
Jag vill verkligen att det skall bli bra resultat varje gång och det ser lovande ut.
Skålningen som jag nämnde tidigare verkar ryka. Det beror på metoden att få ytan fin och öka det svartas jömnhet.
Jag lättar även på hemlighetsmakeriet. Jag förstod redan från början att det skulle kännas fel att hålla det för mig själv och nu har jag nått den punkten.

De två inläggen om väjning är fel. Det skulle handla om det ikväll. Jag reder ut det nästa fredag.

Det är frysläge nu. Svag vind och kallt ända till fredag då vinden kommer. På lördag morgon kommer även snöfall. Med denna prognos kan vi få segla på lördag om snön inte ställer till det.
Varför inte segla på fredag innan snön?

Vinden tilltog under dagen. På eftermiddagen var det rätt bra tryck. Den knottriga isen bromsade så att ett mjukt trim krävdes för att lovartmeden skulle lyfta hela tiden. När man sätter trimmet så att man kan lyfta meden med lit när man vill och hålla den i isen när man vill så känns det ganska kul. 

Min mjukvattenrorsman Pelle kom förbi och testade DN för första gången. Han gillade det och lämnade isen trött i nacken, men nöjd. Utan hjälmstroppen orkade han inte segla så länge. Han fick lös rigg så att masten skulle komma ut lätt och akterliket öppna sig i byarna. När jag tog båten gick det rätt bra, men i ett rejs skulle man inte klara höjden på kryssen. 

Jag tog hem i förstaget och letade rätt på skotavståndet. Fan vad besvärligt det är när tumstocken ligger inne i depån. Ett mätredskap med sig ut på isen är ett måste. Jag vill kunna stanna mitt på isen och justera detta tills jag är nöjd. Det räcker med tre st enminutstest så är man hemma, men har man tumstocken ligger man nära på en gång. Till slut hittade jag hög toppfart och bra känsla i starten. Ibland var det lite hårt, men det lönade sig på kryssarna där höjden var bra.

Premiär för nya slipmaskinen! Två slotmedar på ca 100 grader och en åkyta på ca en halvmeter funkade finfint. Greppet var det inga fel på och de gick tyst. Tyst kanske är fel ord för de klapprade, men de skorrade ingenting. Det känns jättebra att det funkar. Maskinen har kostat en hel del engagemang. När det fina slipmedlet kommer skall det bli kul att få slipa upp alla medar med fin yta. 

EM...... Det känns som ett ganska skönt beslut att banga nu när man får se hur de får åka runt och leta is. Jag ber om ursäkt för min rättframhet här. Någon av de som åkt kan kanske känna att jag njuter på deras bekostnad. Hur det går med EM och mitt beslut hänger ju ihop på ett sätt så att beslutet blir mer rätt ju sämre förhållandena blir där. Det bara är så och det gäller ju alla. Jag får samma lugn i bröstet av vetskapen om isförhållandena där som jag får när jag kommer till en båtklubb och inser att jag inte har en båt där. Att slippa åtaganden är ibland välgörande. Samtidigt bygger de som åker upp sig med erfarenheter och relationer som inte går att få på annat sätt. När jag är på Ullna är kunskapsnivån i gruppen ganska mycket lägre än vad den är på ett EM. Glädjen att segla om Max och komma först varje gång väldigt kul. Att garva och skoja med polarna utan krav på prestation skapar faktiskt åxå minnesvärda stunder.



 

 

Fortsättning på väjningsresonemanget om hur man hanterar läget när två båtar seglar rakt mot varandra.
 
….så att göra tvärtom borde ju funka bättre. Den länsande båten faller och den kryssande lovar. Då missar de varandra och farten minskar för båda båtarna. När farten minskar ökar dessutom styrförmågan eller åtminstone stabiliteten.  
 
Det är i första hand såhär man borde väja. Det går naturligtvis inte att reglera i reglerna, men att ha det som en oskriven säkerhetsregel vore tryggare än att ha det som det är idag. 
 
Det finns ju trots detta gråzoner. Om den kryssande båten möter en länsande och de pekar förbi varandra så att den länsande måste falla och gå framför den kryssande kan detta vilseleda den kryssande. I det fallet måste det visas tydligt långt i förväg. Än värre blir situationen om den kryssande väljer att väja genom att lova och passera framför den länsande. 
 
Tvärtom är ju helt lugnt. Den länsande pekar i lä om den kryssande. Då är det bara att falla lite för den länsande och lova lite eller hålla kursen för den kryssande.
 
Så fort den som har rätt till väg (Jag lånar uttrycket från vattenseglingen, men menar en båt i mitt exempel. Det betyder inte att vattenseglingens definition vägs in i detta resonemang. Uttrycket används som sagt bara för att beskriva vilken av båtarna jag menar.) väljer att väja tar den på sig ett stort ansvar för situationen. Rent krasst tar den på sig att inte bryta mot regel 5 som säger att båten med rätt till väg inte skall ändra sin kurs så att den väjningsskyldiges manöver försvåras. Bryter den mot regel 5 och kollision uppstår får man titta på vad som hade hänt om den inte hade väjt. Hade den väjande båten lyckats att väja? Om den hade det har den kryssande båten allt ansvar för skadorna.
 
Här kan jag inte låta bli att flika in att detta är en likadan förklaring som gäller för den krocken mellan mig och Håkan för ett år sedan då Bernt, Eddie och Dideric inte fattade detta. Fan vad dåligt! Jag förlåter dem när det känns så i kroppen. Jag skulle kunna säga att jag förlåter dem, men inte utan att ljuga. De får vänta……
 
Det spelar alltså stor roll vart båten pekar. Om man pekar på en sida om en båt bör man väja åt det hållet. Det är bara när man pekar rakt mot varandra som det är smart att välja att gå från halvvind mot den kursen som ligger i linje med vindens riktning så att farterna minskar. 

Förresten är Ullnasjön åkbar nu och det kommer att blåsa i morrn. Jag och Peter kommer att segla.
 

Jag har börjat slipa mina egna medar nu. Det blir lite jämnare kurvatur än vad det var innan. Ytan blir fortfarande grov, men jag tänkte segla med det om jag inte fått delen som slipar finare yta tills dess. Det bästa är att det är lätt att få samma resultat varje gång. Fortfarande är det lite småproblem som jag måste lära mig, men allt har hittills gått att lösa.

Maskinen har några egenskaper. 
1) Att ställa om åkytan är lite besvärligt, inte jätte, men ändå. Därför kommer jag att försöka köra få olika åkytor. Kanske lär jag mig att ställa om detta snabbt, men jag är inte där än. Till en början tror jag att det är en kurvatur som gäller - ca 50cm på 0,2. Detta kallas åkyta och är en lång åkyta. Vill man kunna svänga lättare får man slipa ner eggen så att den inte hakar i isen. Det ger minskat grepp och ökad bärighet vilket passar bra på mjuka isar.
2) Maskinen är byggd på ett helt annorlunda sätt mot vad vi sett tidigare. Nu blir det en konkav profil på den slipade ytan. Det är inte mycket, men om man bryner ytan kommer bara delen närmast eggen och hörnet mot stålsidan att brynas. En nackdel är att jag svårligen bryner bort min nuvarande grova yta. En fördel är att det går snabbt och lätt att skärpa eggen då det är minimalt med material man behöver ta bort. 

Jag gjorde ett instrument som visar hur eggen ligger. Den visar ett värde på båda sidor som sedan jämförs. På hundradelen kan jag nu se hur eggen ligger. Det går snabbt och den mäter konsekvent. Förut hart det varit ögonmått på detta, men nu när jag ändå försöker förbättra precisionen känns detta som en viktig del i processen.

Att ställa in vinklarna är än så länge lite outforskat område. Den första hamnade ganska precis 10 grader fel! Nu har jag slipat en klart med 10 graders skillnad, det blir nog vinkelkontroll i morgon. Hamnade den rätt så har jag bra koll på detta. Punkt 2 ovan gör att slipvinkeln måste definieras. Jag definierar den som vinkeln mellan de två linjerna som bildas mellan eggen och hörnet mot stålsidan. Med den definitionen har eggvinkeln en lägre och spetsigare vinkel än slipvinkelnvinkeln. Jag siktar på jämna tal från 90 till 110 grader.

Om någon har akut behov av vassare medar kan jag hjälpa till med det nu. Det blir inte tävlingsskick pga att ytan är så grov och de två nämnda egenskaperna måste accepteras. Är det ok kan jag gärna köra dem i maskinen. Jag bryner av dem med fint bryne och snyggar till ingångarna litegrann. Nu när det fortfarande är en betaversion tar jag 200kr/med. När allt fungerar som det skall kommer en prislista på olika varianter. En med kommer att ligga i vår reception som du kan titta på. Det är där du lämnar och hämtar dem. www.larssonsplåt.se Jag kan även ta emot medar när vi ses på isen. 

 

Fredrik nämnde ett dilemma. När man seglar rakt mot varandra och en länsar och en kryssar händer det ibland att den kryssande känner sig osäker på om den länsande är med på noterna. Den länsande skall ju väja oavsett vilka bogar de är på. Det kan till och med bli en situation där den länsande inte sett den kryssande, det har hänt. 

Regel 5 säger att den kryssande båten inte skall hindra den länsande att väja. Vad skall man göra då? Man måste ju samtidigt undvika kollision. Möter man varandra är det dessutom ens egen självbevarelsedrift som sätter in. 

Jo, det finns en vettig tanke om detta. Den gäller för övrigt för krocken jag var med om för ett år sedan. Den gäller för de flesta mötessituationer. Här kommer den.

Man skall tänka på vilken riktning som tar ner farten mest. Man kan även eller istället tänka på hur stora skadorna i en eventuell kollision skulle bli i olika scenarior. Det finns fyra olika lösningar. Två med kollision och två utan. 

Den länsande båten kan välja att passera i lovart eller lä om den kryssande. Om denne väljer att lova ökar farten. 

Den kryssande båten kan om den känner att den är tvungen att undvika kollision välja att falla, men då ökar farten.

Nu börjar resonemanget, men jag skall på middag nu. Fortsättning följer........

 

Lite mer fix med maskinen tog bort problemet med precisionen. En bytt del ökade precisionen så att kurvan är anständig, men inte proffsig. Det går nog att justera in så att jag blir nöjd. En positiv sak var att åkytan på 0,2 blev 48cm utan någon noggrann injustering. Det maskinella är jag jättenöjd med, några saker finns att förbättra. Holmlund, jag behöver nog inga proffsskenor.
En apparat till är designad i skallen. Det är en eggcentricitetsmätare. Att inte snabbt och precist kunna mäta att eggen ligger i centrum är irriterande.
Nu väntar jag på en del som leverantören har svårt att få fram. De har lovat att den skall komma om någon vecka. När den kommer kan jag få upp ytan så att det duger. Nu blir det ca 250 vilket inte duger. Den nya delen skall möjliggöra 1200. Det blir spännande att se om det blir fint. Det finns en backupplan som kan både jämna till kurvan och ytan om det inte skulle funka som tänkt.
Det här projektet gick från misär till succé från i söndags till idag. Felet var mitt, en elementär smedgroda. Snudd på idiotiskt misstag.
Fint seglat av Linkan på söndagen då han vann.

Det blev ju två rejs trots svag vind. I det första tittade jag ner och trasslade till skotet i någon sekund. Då passade startern på att höja och sänka flaggan. Sist.
Jag kämpade på, men vad sakta det gick. 20 i mål är väl ok i förhållandet.
Jag åkte hem efter det första. I morrn kanske vi tar en taxibåt till landet för att kolla om något blåst sönder.
Under rejset längtade jag hem. Det kändes inte kul. Jag beskrev i december hur min tävlingsinstinkt falnat i rinkbandyn. Det är precis som att inget står på spel längre. Gunnar och jag pratade på telefon och han tycker inte att det är konstigt med tanke på olyckan förra året. Jag tror att den situationen har förändrat mig. Gunnar tävlade inte på två år efter hans olycka. Kanske skall jag satsa på friåkning och rankingar när det blåser. Då slipper jag all dötid.
Jag är ledsen för att min destruktiva känsla sprids ut bland er andra, men det känns bra att få skriva av sig. Det är kul att tävla, fortsätt strävan att bli bättre. När man blir bättre blir det roligare.
Bilden är från i morse.

Gårdagen sög. Lätt vind tog oss runt en liten bana rätt många varv. Jag var ändå på dåligt humör.

Idag regnade det. Som tur är har jag regnkläder för mjukvattensegling. Stövlarna ersattes av vattentäta strumpor i spikdojjerna. Vi gick ut och lade en likadan bana som igår. Jag hade problem med att få över masten i slagen och kom på att flytta fram blocken i bommen så att skotet drar bak bommen mer. Det funkade! Nu kan jag påverka det problemet. Mastinverteringsproblemsåtgärd - unskap ett.

David stekte mig, så jag gick in och bytte medar. Passade då på att käka en macka. När jag kom ut igen gjorde jag slarvsylta av honom så han bytte åxå till medar med mer grepp. Greppet gör att rundningarna blir effektiva och man kan ta med sig mer fart ut på kryssen. Det gav större effekt än jag trott. Grepp i medar - kunskap två.

Efter en stund kom ett xtramärke upp som tvingade oss att runda snävt. Vinden tilltog så det blev som en gokartbana. Man var tvungen att maxstyra hit och dit med hög precision. Det var en jättebra övning som gjorde att man kunde gå snävare in i rundningarna på den stora banan som utlänningarna körde på. Ny övning - kunskap tre.

Gunnar bad Tomek att kolla hans trim. Efter lite dividerande förstod Tomek att Gunnars konstiga trim syftade till att göra masten styvare. Han stod tyst en liten stund tills han lät som Terminator när han ber bikern att ge bort sina kläder, "But you are making contradictory actions" Att flytta bak mastfoten och resa masten tyckte han var tokigt. Vill man ha styv mast skall den luta bakåt, inte riktigt vad vi tror i Sverige. Gunnar och jag testade det och efter en testrunda tyckte vi att det kändes bra. Vi spände riggen och testade igen. Nu hade vi mycket mer fjong än tidigare. Troligtvis hade vi med våra mjuka master vidtagit allt vi kunnat för att få dem styva och gått för långt. Båda hade blockiblock fram. Man skall nog passa sig för att resa masten för mycket - lärdom fyra.

Efter seglingen åkte jag, David och Björn hem till David. Jag ville kolla hans garage och hans veteranbil. Han har fler som de var och tittade på tidigare, men jag var sen från isen. Det var ett 3vligt möte.

Det är sällan en dag blir såhär lärofylld. Det slutade regna på eftermiddagen och jag var helt torr överallt.

Nu är registrering av försäkring och betalning av anmälningsavgiften gjord. Fredrik och jag har bestämt att hänga på regattan. 

En tankeväckande läsning dök upp när jag var inne på IDNIYRA´s hemsida. Karol hade två frågor han ville diskutera i ett forum. Chefen, jag tror det var Attila, svarade att den ena frågan var reglerad i en paragraf och att den andra var beslutad på ett möte. Det är två helt olika sätt att se på frågor som dyker upp. Vissa människor vill snacka lite lätt om vissa saker, medan andra tycker att man skall lämna in en motion på ett reglementsenligt sätt. Den olikheten stöter man på då och då. Diskussionen dör tvärt av ett sådant svar. 

Slipmaskinen är igång. Problem ett kvarstår, men en beställd del kan kanske lösa det. Det kommer att fungera till slut, men jag vet inte hur bra eller när det blir klart. Problem två är åxå fortfarande ett problem, men med finjustering kan det nog lösas. Rent mekaniskt går den som den skall.
 

Allt tar en j-a tid! Det blev ett lovande test, men fler justeringar krävs och jag måste lära mig att sköta grejerna. Det går att slipa nu, men det är fortfarande en inlärningsfas.
Med inspiration av Linkans raklinjal gör jag en ny liknande med utgångspunkt från en 36” raklinjal och batteridriven ledlampa.
Jaja, det är ju en hobby......

Nu är det nära att börja slipa åt er. Jag har inte alla svar än, men hoppas på det till i em.
Jag vill verkligen att det skall bli bra resultat varje gång och det ser lovande ut.
Skålningen som jag nämnde tidigare verkar ryka. Det beror på metoden att få ytan fin och öka det svartas jömnhet.
Jag lättar även på hemlighetsmakeriet. Jag förstod redan från början att det skulle kännas fel att hålla det för mig själv och nu har jag nått den punkten.

De två inläggen om väjning är fel. Det skulle handla om det ikväll. Jag reder ut det nästa fredag.

Det är frysläge nu. Svag vind och kallt ända till fredag då vinden kommer. På lördag morgon kommer även snöfall. Med denna prognos kan vi få segla på lördag om snön inte ställer till det.
Varför inte segla på fredag innan snön?

Vinden tilltog under dagen. På eftermiddagen var det rätt bra tryck. Den knottriga isen bromsade så att ett mjukt trim krävdes för att lovartmeden skulle lyfta hela tiden. När man sätter trimmet så att man kan lyfta meden med lit när man vill och hålla den i isen när man vill så känns det ganska kul. 

Min mjukvattenrorsman Pelle kom förbi och testade DN för första gången. Han gillade det och lämnade isen trött i nacken, men nöjd. Utan hjälmstroppen orkade han inte segla så länge. Han fick lös rigg så att masten skulle komma ut lätt och akterliket öppna sig i byarna. När jag tog båten gick det rätt bra, men i ett rejs skulle man inte klara höjden på kryssen. 

Jag tog hem i förstaget och letade rätt på skotavståndet. Fan vad besvärligt det är när tumstocken ligger inne i depån. Ett mätredskap med sig ut på isen är ett måste. Jag vill kunna stanna mitt på isen och justera detta tills jag är nöjd. Det räcker med tre st enminutstest så är man hemma, men har man tumstocken ligger man nära på en gång. Till slut hittade jag hög toppfart och bra känsla i starten. Ibland var det lite hårt, men det lönade sig på kryssarna där höjden var bra.

Premiär för nya slipmaskinen! Två slotmedar på ca 100 grader och en åkyta på ca en halvmeter funkade finfint. Greppet var det inga fel på och de gick tyst. Tyst kanske är fel ord för de klapprade, men de skorrade ingenting. Det känns jättebra att det funkar. Maskinen har kostat en hel del engagemang. När det fina slipmedlet kommer skall det bli kul att få slipa upp alla medar med fin yta. 

EM...... Det känns som ett ganska skönt beslut att banga nu när man får se hur de får åka runt och leta is. Jag ber om ursäkt för min rättframhet här. Någon av de som åkt kan kanske känna att jag njuter på deras bekostnad. Hur det går med EM och mitt beslut hänger ju ihop på ett sätt så att beslutet blir mer rätt ju sämre förhållandena blir där. Det bara är så och det gäller ju alla. Jag får samma lugn i bröstet av vetskapen om isförhållandena där som jag får när jag kommer till en båtklubb och inser att jag inte har en båt där. Att slippa åtaganden är ibland välgörande. Samtidigt bygger de som åker upp sig med erfarenheter och relationer som inte går att få på annat sätt. När jag är på Ullna är kunskapsnivån i gruppen ganska mycket lägre än vad den är på ett EM. Glädjen att segla om Max och komma först varje gång väldigt kul. Att garva och skoja med polarna utan krav på prestation skapar faktiskt åxå minnesvärda stunder.



 

 

Fortsättning på väjningsresonemanget om hur man hanterar läget när två båtar seglar rakt mot varandra.
 
….så att göra tvärtom borde ju funka bättre. Den länsande båten faller och den kryssande lovar. Då missar de varandra och farten minskar för båda båtarna. När farten minskar ökar dessutom styrförmågan eller åtminstone stabiliteten.  
 
Det är i första hand såhär man borde väja. Det går naturligtvis inte att reglera i reglerna, men att ha det som en oskriven säkerhetsregel vore tryggare än att ha det som det är idag. 
 
Det finns ju trots detta gråzoner. Om den kryssande båten möter en länsande och de pekar förbi varandra så att den länsande måste falla och gå framför den kryssande kan detta vilseleda den kryssande. I det fallet måste det visas tydligt långt i förväg. Än värre blir situationen om den kryssande väljer att väja genom att lova och passera framför den länsande. 
 
Tvärtom är ju helt lugnt. Den länsande pekar i lä om den kryssande. Då är det bara att falla lite för den länsande och lova lite eller hålla kursen för den kryssande.
 
Så fort den som har rätt till väg (Jag lånar uttrycket från vattenseglingen, men menar en båt i mitt exempel. Det betyder inte att vattenseglingens definition vägs in i detta resonemang. Uttrycket används som sagt bara för att beskriva vilken av båtarna jag menar.) väljer att väja tar den på sig ett stort ansvar för situationen. Rent krasst tar den på sig att inte bryta mot regel 5 som säger att båten med rätt till väg inte skall ändra sin kurs så att den väjningsskyldiges manöver försvåras. Bryter den mot regel 5 och kollision uppstår får man titta på vad som hade hänt om den inte hade väjt. Hade den väjande båten lyckats att väja? Om den hade det har den kryssande båten allt ansvar för skadorna.
 
Här kan jag inte låta bli att flika in att detta är en likadan förklaring som gäller för den krocken mellan mig och Håkan för ett år sedan då Bernt, Eddie och Dideric inte fattade detta. Fan vad dåligt! Jag förlåter dem när det känns så i kroppen. Jag skulle kunna säga att jag förlåter dem, men inte utan att ljuga. De får vänta……
 
Det spelar alltså stor roll vart båten pekar. Om man pekar på en sida om en båt bör man väja åt det hållet. Det är bara när man pekar rakt mot varandra som det är smart att välja att gå från halvvind mot den kursen som ligger i linje med vindens riktning så att farterna minskar. 

Förresten är Ullnasjön åkbar nu och det kommer att blåsa i morrn. Jag och Peter kommer att segla.
 

Jag har börjat slipa mina egna medar nu. Det blir lite jämnare kurvatur än vad det var innan. Ytan blir fortfarande grov, men jag tänkte segla med det om jag inte fått delen som slipar finare yta tills dess. Det bästa är att det är lätt att få samma resultat varje gång. Fortfarande är det lite småproblem som jag måste lära mig, men allt har hittills gått att lösa.

Maskinen har några egenskaper. 
1) Att ställa om åkytan är lite besvärligt, inte jätte, men ändå. Därför kommer jag att försöka köra få olika åkytor. Kanske lär jag mig att ställa om detta snabbt, men jag är inte där än. Till en början tror jag att det är en kurvatur som gäller - ca 50cm på 0,2. Detta kallas åkyta och är en lång åkyta. Vill man kunna svänga lättare får man slipa ner eggen så att den inte hakar i isen. Det ger minskat grepp och ökad bärighet vilket passar bra på mjuka isar.
2) Maskinen är byggd på ett helt annorlunda sätt mot vad vi sett tidigare. Nu blir det en konkav profil på den slipade ytan. Det är inte mycket, men om man bryner ytan kommer bara delen närmast eggen och hörnet mot stålsidan att brynas. En nackdel är att jag svårligen bryner bort min nuvarande grova yta. En fördel är att det går snabbt och lätt att skärpa eggen då det är minimalt med material man behöver ta bort. 

Jag gjorde ett instrument som visar hur eggen ligger. Den visar ett värde på båda sidor som sedan jämförs. På hundradelen kan jag nu se hur eggen ligger. Det går snabbt och den mäter konsekvent. Förut hart det varit ögonmått på detta, men nu när jag ändå försöker förbättra precisionen känns detta som en viktig del i processen.

Att ställa in vinklarna är än så länge lite outforskat område. Den första hamnade ganska precis 10 grader fel! Nu har jag slipat en klart med 10 graders skillnad, det blir nog vinkelkontroll i morgon. Hamnade den rätt så har jag bra koll på detta. Punkt 2 ovan gör att slipvinkeln måste definieras. Jag definierar den som vinkeln mellan de två linjerna som bildas mellan eggen och hörnet mot stålsidan. Med den definitionen har eggvinkeln en lägre och spetsigare vinkel än slipvinkelnvinkeln. Jag siktar på jämna tal från 90 till 110 grader.

Om någon har akut behov av vassare medar kan jag hjälpa till med det nu. Det blir inte tävlingsskick pga att ytan är så grov och de två nämnda egenskaperna måste accepteras. Är det ok kan jag gärna köra dem i maskinen. Jag bryner av dem med fint bryne och snyggar till ingångarna litegrann. Nu när det fortfarande är en betaversion tar jag 200kr/med. När allt fungerar som det skall kommer en prislista på olika varianter. En med kommer att ligga i vår reception som du kan titta på. Det är där du lämnar och hämtar dem. www.larssonsplåt.se Jag kan även ta emot medar när vi ses på isen. 

 

Fredrik nämnde ett dilemma. När man seglar rakt mot varandra och en länsar och en kryssar händer det ibland att den kryssande känner sig osäker på om den länsande är med på noterna. Den länsande skall ju väja oavsett vilka bogar de är på. Det kan till och med bli en situation där den länsande inte sett den kryssande, det har hänt. 

Regel 5 säger att den kryssande båten inte skall hindra den länsande att väja. Vad skall man göra då? Man måste ju samtidigt undvika kollision. Möter man varandra är det dessutom ens egen självbevarelsedrift som sätter in. 

Jo, det finns en vettig tanke om detta. Den gäller för övrigt för krocken jag var med om för ett år sedan. Den gäller för de flesta mötessituationer. Här kommer den.

Man skall tänka på vilken riktning som tar ner farten mest. Man kan även eller istället tänka på hur stora skadorna i en eventuell kollision skulle bli i olika scenarior. Det finns fyra olika lösningar. Två med kollision och två utan. 

Den länsande båten kan välja att passera i lovart eller lä om den kryssande. Om denne väljer att lova ökar farten. 

Den kryssande båten kan om den känner att den är tvungen att undvika kollision välja att falla, men då ökar farten.

Nu börjar resonemanget, men jag skall på middag nu. Fortsättning följer........

 

Lite mer fix med maskinen tog bort problemet med precisionen. En bytt del ökade precisionen så att kurvan är anständig, men inte proffsig. Det går nog att justera in så att jag blir nöjd. En positiv sak var att åkytan på 0,2 blev 48cm utan någon noggrann injustering. Det maskinella är jag jättenöjd med, några saker finns att förbättra. Holmlund, jag behöver nog inga proffsskenor.
En apparat till är designad i skallen. Det är en eggcentricitetsmätare. Att inte snabbt och precist kunna mäta att eggen ligger i centrum är irriterande.
Nu väntar jag på en del som leverantören har svårt att få fram. De har lovat att den skall komma om någon vecka. När den kommer kan jag få upp ytan så att det duger. Nu blir det ca 250 vilket inte duger. Den nya delen skall möjliggöra 1200. Det blir spännande att se om det blir fint. Det finns en backupplan som kan både jämna till kurvan och ytan om det inte skulle funka som tänkt.
Det här projektet gick från misär till succé från i söndags till idag. Felet var mitt, en elementär smedgroda. Snudd på idiotiskt misstag.
Fint seglat av Linkan på söndagen då han vann.

Det blev ju två rejs trots svag vind. I det första tittade jag ner och trasslade till skotet i någon sekund. Då passade startern på att höja och sänka flaggan. Sist.
Jag kämpade på, men vad sakta det gick. 20 i mål är väl ok i förhållandet.
Jag åkte hem efter det första. I morrn kanske vi tar en taxibåt till landet för att kolla om något blåst sönder.
Under rejset längtade jag hem. Det kändes inte kul. Jag beskrev i december hur min tävlingsinstinkt falnat i rinkbandyn. Det är precis som att inget står på spel längre. Gunnar och jag pratade på telefon och han tycker inte att det är konstigt med tanke på olyckan förra året. Jag tror att den situationen har förändrat mig. Gunnar tävlade inte på två år efter hans olycka. Kanske skall jag satsa på friåkning och rankingar när det blåser. Då slipper jag all dötid.
Jag är ledsen för att min destruktiva känsla sprids ut bland er andra, men det känns bra att få skriva av sig. Det är kul att tävla, fortsätt strävan att bli bättre. När man blir bättre blir det roligare.
Bilden är från i morse.

Gårdagen sög. Lätt vind tog oss runt en liten bana rätt många varv. Jag var ändå på dåligt humör.

Idag regnade det. Som tur är har jag regnkläder för mjukvattensegling. Stövlarna ersattes av vattentäta strumpor i spikdojjerna. Vi gick ut och lade en likadan bana som igår. Jag hade problem med att få över masten i slagen och kom på att flytta fram blocken i bommen så att skotet drar bak bommen mer. Det funkade! Nu kan jag påverka det problemet. Mastinverteringsproblemsåtgärd - unskap ett.

David stekte mig, så jag gick in och bytte medar. Passade då på att käka en macka. När jag kom ut igen gjorde jag slarvsylta av honom så han bytte åxå till medar med mer grepp. Greppet gör att rundningarna blir effektiva och man kan ta med sig mer fart ut på kryssen. Det gav större effekt än jag trott. Grepp i medar - kunskap två.

Efter en stund kom ett xtramärke upp som tvingade oss att runda snävt. Vinden tilltog så det blev som en gokartbana. Man var tvungen att maxstyra hit och dit med hög precision. Det var en jättebra övning som gjorde att man kunde gå snävare in i rundningarna på den stora banan som utlänningarna körde på. Ny övning - kunskap tre.

Gunnar bad Tomek att kolla hans trim. Efter lite dividerande förstod Tomek att Gunnars konstiga trim syftade till att göra masten styvare. Han stod tyst en liten stund tills han lät som Terminator när han ber bikern att ge bort sina kläder, "But you are making contradictory actions" Att flytta bak mastfoten och resa masten tyckte han var tokigt. Vill man ha styv mast skall den luta bakåt, inte riktigt vad vi tror i Sverige. Gunnar och jag testade det och efter en testrunda tyckte vi att det kändes bra. Vi spände riggen och testade igen. Nu hade vi mycket mer fjong än tidigare. Troligtvis hade vi med våra mjuka master vidtagit allt vi kunnat för att få dem styva och gått för långt. Båda hade blockiblock fram. Man skall nog passa sig för att resa masten för mycket - lärdom fyra.

Efter seglingen åkte jag, David och Björn hem till David. Jag ville kolla hans garage och hans veteranbil. Han har fler som de var och tittade på tidigare, men jag var sen från isen. Det var ett 3vligt möte.

Det är sällan en dag blir såhär lärofylld. Det slutade regna på eftermiddagen och jag var helt torr överallt.

Nu är registrering av försäkring och betalning av anmälningsavgiften gjord. Fredrik och jag har bestämt att hänga på regattan. 

En tankeväckande läsning dök upp när jag var inne på IDNIYRA´s hemsida. Karol hade två frågor han ville diskutera i ett forum. Chefen, jag tror det var Attila, svarade att den ena frågan var reglerad i en paragraf och att den andra var beslutad på ett möte. Det är två helt olika sätt att se på frågor som dyker upp. Vissa människor vill snacka lite lätt om vissa saker, medan andra tycker att man skall lämna in en motion på ett reglementsenligt sätt. Den olikheten stöter man på då och då. Diskussionen dör tvärt av ett sådant svar. 

Slipmaskinen är igång. Problem ett kvarstår, men en beställd del kan kanske lösa det. Det kommer att fungera till slut, men jag vet inte hur bra eller när det blir klart. Problem två är åxå fortfarande ett problem, men med finjustering kan det nog lösas. Rent mekaniskt går den som den skall.
 

Allt tar en j-a tid! Det blev ett lovande test, men fler justeringar krävs och jag måste lära mig att sköta grejerna. Det går att slipa nu, men det är fortfarande en inlärningsfas.
Med inspiration av Linkans raklinjal gör jag en ny liknande med utgångspunkt från en 36” raklinjal och batteridriven ledlampa.
Jaja, det är ju en hobby......

Nu är det nära att börja slipa åt er. Jag har inte alla svar än, men hoppas på det till i em.
Jag vill verkligen att det skall bli bra resultat varje gång och det ser lovande ut.
Skålningen som jag nämnde tidigare verkar ryka. Det beror på metoden att få ytan fin och öka det svartas jömnhet.
Jag lättar även på hemlighetsmakeriet. Jag förstod redan från början att det skulle kännas fel att hålla det för mig själv och nu har jag nått den punkten.

De två inläggen om väjning är fel. Det skulle handla om det ikväll. Jag reder ut det nästa fredag.

Det är frysläge nu. Svag vind och kallt ända till fredag då vinden kommer. På lördag morgon kommer även snöfall. Med denna prognos kan vi få segla på lördag om snön inte ställer till det.
Varför inte segla på fredag innan snön?

Vinden tilltog under dagen. På eftermiddagen var det rätt bra tryck. Den knottriga isen bromsade så att ett mjukt trim krävdes för att lovartmeden skulle lyfta hela tiden. När man sätter trimmet så att man kan lyfta meden med lit när man vill och hålla den i isen när man vill så känns det ganska kul. 

Min mjukvattenrorsman Pelle kom förbi och testade DN för första gången. Han gillade det och lämnade isen trött i nacken, men nöjd. Utan hjälmstroppen orkade han inte segla så länge. Han fick lös rigg så att masten skulle komma ut lätt och akterliket öppna sig i byarna. När jag tog båten gick det rätt bra, men i ett rejs skulle man inte klara höjden på kryssen. 

Jag tog hem i förstaget och letade rätt på skotavståndet. Fan vad besvärligt det är när tumstocken ligger inne i depån. Ett mätredskap med sig ut på isen är ett måste. Jag vill kunna stanna mitt på isen och justera detta tills jag är nöjd. Det räcker med tre st enminutstest så är man hemma, men har man tumstocken ligger man nära på en gång. Till slut hittade jag hög toppfart och bra känsla i starten. Ibland var det lite hårt, men det lönade sig på kryssarna där höjden var bra.

Premiär för nya slipmaskinen! Två slotmedar på ca 100 grader och en åkyta på ca en halvmeter funkade finfint. Greppet var det inga fel på och de gick tyst. Tyst kanske är fel ord för de klapprade, men de skorrade ingenting. Det känns jättebra att det funkar. Maskinen har kostat en hel del engagemang. När det fina slipmedlet kommer skall det bli kul att få slipa upp alla medar med fin yta. 

EM...... Det känns som ett ganska skönt beslut att banga nu när man får se hur de får åka runt och leta is. Jag ber om ursäkt för min rättframhet här. Någon av de som åkt kan kanske känna att jag njuter på deras bekostnad. Hur det går med EM och mitt beslut hänger ju ihop på ett sätt så att beslutet blir mer rätt ju sämre förhållandena blir där. Det bara är så och det gäller ju alla. Jag får samma lugn i bröstet av vetskapen om isförhållandena där som jag får när jag kommer till en båtklubb och inser att jag inte har en båt där. Att slippa åtaganden är ibland välgörande. Samtidigt bygger de som åker upp sig med erfarenheter och relationer som inte går att få på annat sätt. När jag är på Ullna är kunskapsnivån i gruppen ganska mycket lägre än vad den är på ett EM. Glädjen att segla om Max och komma först varje gång väldigt kul. Att garva och skoja med polarna utan krav på prestation skapar faktiskt åxå minnesvärda stunder.



 

 

Fortsättning på väjningsresonemanget om hur man hanterar läget när två båtar seglar rakt mot varandra.
 
….så att göra tvärtom borde ju funka bättre. Den länsande båten faller och den kryssande lovar. Då missar de varandra och farten minskar för båda båtarna. När farten minskar ökar dessutom styrförmågan eller åtminstone stabiliteten.  
 
Det är i första hand såhär man borde väja. Det går naturligtvis inte att reglera i reglerna, men att ha det som en oskriven säkerhetsregel vore tryggare än att ha det som det är idag. 
 
Det finns ju trots detta gråzoner. Om den kryssande båten möter en länsande och de pekar förbi varandra så att den länsande måste falla och gå framför den kryssande kan detta vilseleda den kryssande. I det fallet måste det visas tydligt långt i förväg. Än värre blir situationen om den kryssande väljer att väja genom att lova och passera framför den länsande. 
 
Tvärtom är ju helt lugnt. Den länsande pekar i lä om den kryssande. Då är det bara att falla lite för den länsande och lova lite eller hålla kursen för den kryssande.
 
Så fort den som har rätt till väg (Jag lånar uttrycket från vattenseglingen, men menar en båt i mitt exempel. Det betyder inte att vattenseglingens definition vägs in i detta resonemang. Uttrycket används som sagt bara för att beskriva vilken av båtarna jag menar.) väljer att väja tar den på sig ett stort ansvar för situationen. Rent krasst tar den på sig att inte bryta mot regel 5 som säger att båten med rätt till väg inte skall ändra sin kurs så att den väjningsskyldiges manöver försvåras. Bryter den mot regel 5 och kollision uppstår får man titta på vad som hade hänt om den inte hade väjt. Hade den väjande båten lyckats att väja? Om den hade det har den kryssande båten allt ansvar för skadorna.
 
Här kan jag inte låta bli att flika in att detta är en likadan förklaring som gäller för den krocken mellan mig och Håkan för ett år sedan då Bernt, Eddie och Dideric inte fattade detta. Fan vad dåligt! Jag förlåter dem när det känns så i kroppen. Jag skulle kunna säga att jag förlåter dem, men inte utan att ljuga. De får vänta……
 
Det spelar alltså stor roll vart båten pekar. Om man pekar på en sida om en båt bör man väja åt det hållet. Det är bara när man pekar rakt mot varandra som det är smart att välja att gå från halvvind mot den kursen som ligger i linje med vindens riktning så att farterna minskar. 

Förresten är Ullnasjön åkbar nu och det kommer att blåsa i morrn. Jag och Peter kommer att segla.
 

Jag har börjat slipa mina egna medar nu. Det blir lite jämnare kurvatur än vad det var innan. Ytan blir fortfarande grov, men jag tänkte segla med det om jag inte fått delen som slipar finare yta tills dess. Det bästa är att det är lätt att få samma resultat varje gång. Fortfarande är det lite småproblem som jag måste lära mig, men allt har hittills gått att lösa.

Maskinen har några egenskaper. 
1) Att ställa om åkytan är lite besvärligt, inte jätte, men ändå. Därför kommer jag att försöka köra få olika åkytor. Kanske lär jag mig att ställa om detta snabbt, men jag är inte där än. Till en början tror jag att det är en kurvatur som gäller - ca 50cm på 0,2. Detta kallas åkyta och är en lång åkyta. Vill man kunna svänga lättare får man slipa ner eggen så att den inte hakar i isen. Det ger minskat grepp och ökad bärighet vilket passar bra på mjuka isar.
2) Maskinen är byggd på ett helt annorlunda sätt mot vad vi sett tidigare. Nu blir det en konkav profil på den slipade ytan. Det är inte mycket, men om man bryner ytan kommer bara delen närmast eggen och hörnet mot stålsidan att brynas. En nackdel är att jag svårligen bryner bort min nuvarande grova yta. En fördel är att det går snabbt och lätt att skärpa eggen då det är minimalt med material man behöver ta bort. 

Jag gjorde ett instrument som visar hur eggen ligger. Den visar ett värde på båda sidor som sedan jämförs. På hundradelen kan jag nu se hur eggen ligger. Det går snabbt och den mäter konsekvent. Förut hart det varit ögonmått på detta, men nu när jag ändå försöker förbättra precisionen känns detta som en viktig del i processen.

Att ställa in vinklarna är än så länge lite outforskat område. Den första hamnade ganska precis 10 grader fel! Nu har jag slipat en klart med 10 graders skillnad, det blir nog vinkelkontroll i morgon. Hamnade den rätt så har jag bra koll på detta. Punkt 2 ovan gör att slipvinkeln måste definieras. Jag definierar den som vinkeln mellan de två linjerna som bildas mellan eggen och hörnet mot stålsidan. Med den definitionen har eggvinkeln en lägre och spetsigare vinkel än slipvinkelnvinkeln. Jag siktar på jämna tal från 90 till 110 grader.

Om någon har akut behov av vassare medar kan jag hjälpa till med det nu. Det blir inte tävlingsskick pga att ytan är så grov och de två nämnda egenskaperna måste accepteras. Är det ok kan jag gärna köra dem i maskinen. Jag bryner av dem med fint bryne och snyggar till ingångarna litegrann. Nu när det fortfarande är en betaversion tar jag 200kr/med. När allt fungerar som det skall kommer en prislista på olika varianter. En med kommer att ligga i vår reception som du kan titta på. Det är där du lämnar och hämtar dem. www.larssonsplåt.se Jag kan även ta emot medar när vi ses på isen. 

 

Fredrik nämnde ett dilemma. När man seglar rakt mot varandra och en länsar och en kryssar händer det ibland att den kryssande känner sig osäker på om den länsande är med på noterna. Den länsande skall ju väja oavsett vilka bogar de är på. Det kan till och med bli en situation där den länsande inte sett den kryssande, det har hänt. 

Regel 5 säger att den kryssande båten inte skall hindra den länsande att väja. Vad skall man göra då? Man måste ju samtidigt undvika kollision. Möter man varandra är det dessutom ens egen självbevarelsedrift som sätter in. 

Jo, det finns en vettig tanke om detta. Den gäller för övrigt för krocken jag var med om för ett år sedan. Den gäller för de flesta mötessituationer. Här kommer den.

Man skall tänka på vilken riktning som tar ner farten mest. Man kan även eller istället tänka på hur stora skadorna i en eventuell kollision skulle bli i olika scenarior. Det finns fyra olika lösningar. Två med kollision och två utan. 

Den länsande båten kan välja att passera i lovart eller lä om den kryssande. Om denne väljer att lova ökar farten. 

Den kryssande båten kan om den känner att den är tvungen att undvika kollision välja att falla, men då ökar farten.

Nu börjar resonemanget, men jag skall på middag nu. Fortsättning följer........

 

Lite mer fix med maskinen tog bort problemet med precisionen. En bytt del ökade precisionen så att kurvan är anständig, men inte proffsig. Det går nog att justera in så att jag blir nöjd. En positiv sak var att åkytan på 0,2 blev 48cm utan någon noggrann injustering. Det maskinella är jag jättenöjd med, några saker finns att förbättra. Holmlund, jag behöver nog inga proffsskenor.
En apparat till är designad i skallen. Det är en eggcentricitetsmätare. Att inte snabbt och precist kunna mäta att eggen ligger i centrum är irriterande.
Nu väntar jag på en del som leverantören har svårt att få fram. De har lovat att den skall komma om någon vecka. När den kommer kan jag få upp ytan så att det duger. Nu blir det ca 250 vilket inte duger. Den nya delen skall möjliggöra 1200. Det blir spännande att se om det blir fint. Det finns en backupplan som kan både jämna till kurvan och ytan om det inte skulle funka som tänkt.
Det här projektet gick från misär till succé från i söndags till idag. Felet var mitt, en elementär smedgroda. Snudd på idiotiskt misstag.
Fint seglat av Linkan på söndagen då han vann.

Det blev ju två rejs trots svag vind. I det första tittade jag ner och trasslade till skotet i någon sekund. Då passade startern på att höja och sänka flaggan. Sist.
Jag kämpade på, men vad sakta det gick. 20 i mål är väl ok i förhållandet.
Jag åkte hem efter det första. I morrn kanske vi tar en taxibåt till landet för att kolla om något blåst sönder.
Under rejset längtade jag hem. Det kändes inte kul. Jag beskrev i december hur min tävlingsinstinkt falnat i rinkbandyn. Det är precis som att inget står på spel längre. Gunnar och jag pratade på telefon och han tycker inte att det är konstigt med tanke på olyckan förra året. Jag tror att den situationen har förändrat mig. Gunnar tävlade inte på två år efter hans olycka. Kanske skall jag satsa på friåkning och rankingar när det blåser. Då slipper jag all dötid.
Jag är ledsen för att min destruktiva känsla sprids ut bland er andra, men det känns bra att få skriva av sig. Det är kul att tävla, fortsätt strävan att bli bättre. När man blir bättre blir det roligare.
Bilden är från i morse.

Gårdagen sög. Lätt vind tog oss runt en liten bana rätt många varv. Jag var ändå på dåligt humör.

Idag regnade det. Som tur är har jag regnkläder för mjukvattensegling. Stövlarna ersattes av vattentäta strumpor i spikdojjerna. Vi gick ut och lade en likadan bana som igår. Jag hade problem med att få över masten i slagen och kom på att flytta fram blocken i bommen så att skotet drar bak bommen mer. Det funkade! Nu kan jag påverka det problemet. Mastinverteringsproblemsåtgärd - unskap ett.

David stekte mig, så jag gick in och bytte medar. Passade då på att käka en macka. När jag kom ut igen gjorde jag slarvsylta av honom så han bytte åxå till medar med mer grepp. Greppet gör att rundningarna blir effektiva och man kan ta med sig mer fart ut på kryssen. Det gav större effekt än jag trott. Grepp i medar - kunskap två.

Efter en stund kom ett xtramärke upp som tvingade oss att runda snävt. Vinden tilltog så det blev som en gokartbana. Man var tvungen att maxstyra hit och dit med hög precision. Det var en jättebra övning som gjorde att man kunde gå snävare in i rundningarna på den stora banan som utlänningarna körde på. Ny övning - kunskap tre.

Gunnar bad Tomek att kolla hans trim. Efter lite dividerande förstod Tomek att Gunnars konstiga trim syftade till att göra masten styvare. Han stod tyst en liten stund tills han lät som Terminator när han ber bikern att ge bort sina kläder, "But you are making contradictory actions" Att flytta bak mastfoten och resa masten tyckte han var tokigt. Vill man ha styv mast skall den luta bakåt, inte riktigt vad vi tror i Sverige. Gunnar och jag testade det och efter en testrunda tyckte vi att det kändes bra. Vi spände riggen och testade igen. Nu hade vi mycket mer fjong än tidigare. Troligtvis hade vi med våra mjuka master vidtagit allt vi kunnat för att få dem styva och gått för långt. Båda hade blockiblock fram. Man skall nog passa sig för att resa masten för mycket - lärdom fyra.

Efter seglingen åkte jag, David och Björn hem till David. Jag ville kolla hans garage och hans veteranbil. Han har fler som de var och tittade på tidigare, men jag var sen från isen. Det var ett 3vligt möte.

Det är sällan en dag blir såhär lärofylld. Det slutade regna på eftermiddagen och jag var helt torr överallt.

Nu är registrering av försäkring och betalning av anmälningsavgiften gjord. Fredrik och jag har bestämt att hänga på regattan. 

En tankeväckande läsning dök upp när jag var inne på IDNIYRA´s hemsida. Karol hade två frågor han ville diskutera i ett forum. Chefen, jag tror det var Attila, svarade att den ena frågan var reglerad i en paragraf och att den andra var beslutad på ett möte. Det är två helt olika sätt att se på frågor som dyker upp. Vissa människor vill snacka lite lätt om vissa saker, medan andra tycker att man skall lämna in en motion på ett reglementsenligt sätt. Den olikheten stöter man på då och då. Diskussionen dör tvärt av ett sådant svar. 

Slipmaskinen är igång. Problem ett kvarstår, men en beställd del kan kanske lösa det. Det kommer att fungera till slut, men jag vet inte hur bra eller när det blir klart. Problem två är åxå fortfarande ett problem, men med finjustering kan det nog lösas. Rent mekaniskt går den som den skall.