Det var riktigt kul den här fredagen. Jag gjorde ganska bra ifrån mig.

Isen är hårdare än den ser ut. Riktigt låg friktion. Det är en massa knölar, småsprickor, fruset slask mm, men det stör inte. Vinden pendlade mellan 1-2 m/s och det gick att segla hela tiden om man har medar med stor vinkel. En gång mätte jag toppfarten. Innan vi startade mätte jag 1,3 m/s och efter mätte jag 1,4 m/s, 40 knyck vart toppfarten. Bukigt och mellansegel gick bäst idag.

I morgon och på söndag väntas hård vind.

Idag var det kanoonföre och stark vind. Med kanoonföre menar jag att isen var blöt så greppet var inget problem. Regnet gjorde att sikten blev lidande. Under det enda racet vi seglade var det som mest regn och många tyckte att det var otäckt. Beslut togs att åka in i hamnen och vänta ut ovädret. Jag hade inte optimal fart och kom sjua. Frustrerad stannade jag kvar och testade. Även Gunnar, Fredrik och Stefan stannade kvar. Fredrik upptäckte vad som var fel på mina grejjer, plankan satt i mittenläget istället för längst bak som jag alltid har den. Den hamnade där igår av misstag och jag hajjade inte det. Klantigt som fan. Vi han köra ett par timmar i tidvis bra sikt. Ibland brallade och regnade det så att man blev lite orolig att man missat att se någon kompis.

Jag fick till inställningarna och kunde nästan hänga med på länsen som jag tidigare haft svårt för. Även kryssen förbättrades med lugnare gång och högre fart. Jag känner mig supernöjd att trimmet satt så fint efter allt slit i blötan.

Stefan brukar hänga med oss när vi tränar och det är kul att se att han blir snabbare och snabbare.

Jag älskar miljön när den är på det här humöret. När man rundar länsmärket med ganska hög fart känns det som att man skjuts in i det nya kryssbenet. Fartvinden adderad till 10 m/s gör att vindbruset är enormt. Man får med skicklighet och kämpatag skota hem och krypa ner. Regnet piskar i ansiktet och det är grått runomkring. När man ligger där och allt är i balans - då trivs jag.

Det var nästan samma förhållanden idag som när vi tränade igår. Trimmet och medarna jag hade igår satt som en smäck direkt. På vantskruven körde jag igår 1, 2 och 3. Idag körde jag på 2 pga att jag hellre vill ha löst i början och tighta upp lite efter varje runda. Efter första rundan ville jag bara testa att öka skotavståndet lite, det kändes bättre.

Jag startade åt höger med en kanonstart. Jag slog så fort det öppnat sig en lucka. Efter slaget pekade jag på Fredrik flera hundra meter före. Fredrik startade åt vänster som vi visste var gynnad, men så jävla gynnad kändes trist. Jag hade i alla fall en grym fart och avancerade hela tiden. Även länsarna kändes riktigt bra.

Trots allt strul var det för mig en sportslig framgång.

Tankarna på de skadade är med mig hela tiden och jag har svårt att hålla tillbaka tårarna. Kram på er!

På söndagen testade jag att sätta fallet längst bak i toppskäddan för att stänga akterliket lite. Jag tror att det hjälpte mig att få bett på länsen. Söndagens länsar var mycket bättre än lördagens och jag kan inte komma på någon annan förklaring. Mitt segel från 2010 är inte sytt för kentmastens mjuka topp, så det är logiskt att hjälpa till att stänga så mycket det går. North Sails bekräftar att resonemanget kan stämma.

Medarna höll sig vassa båda dagarna, tydligen sliter inte mjuk sötvattenis på eggen.

Min Ron Sherry-rigg med vantskruv och fasta sidovant är överlägset. Mer info om det senare. Jag pratade med Gustring i depån som höll med mig, det är verkligen lättanvänt.

Ranking 3 och 4
 
  Lördagen 9 januari 2016 gick Olle Sneckers Minne av stapeln på Västeråsfjärden. Depån bredvid bron till Björnön är en ovanligt bra depå med gott om plats och väldigt lite höjdskillnad mellan parkeringen och isen. Det sämsta med platsen är att det är långt till banområdet, ca 2-3 km.
 
På morgonen var det många skridskoåkare som skulle ut. Vi tog oss ut på 8 cm tjock is med 2 cm snö. Ytan är rejäl och har ett sund åt sydost som ofta ger extra vind. Åt västsydväst är det alltid en ränna, men den hindrar inte mycket.
 
Vinden i kombination med isen gav oss som bäst lyft och böjda master och som sämst stopp. T.o.m. en som fick medalj stannade uppe vid lovartmärket.  Öarna runt banan gjorde att vinden hade olika riktning och tryck på olika delar av banan vilket gjorde det intressant att leta bästa vägen för bra vind.
 
Våra nya funktionärer med Anders i spetsen (som varit med en gång tidigare) höll bra ordning på tävlingen. Anders har lett många stora mjukvattenseglingar så detta var inga problem för honom.
 
Banan vi lade var ganska lång och vinden var -10 grader kall så många fick problem med kylan första varvet. När blodet värmde de stelfrusna händerna värkte det länge och mycket i fingrarna för flera av oss. Tävlingsledningen diskuterade att korta banan eller bara köra två varv. Efter lunch gick vi över på två varv. Vissa avstod segling helt p.g.a. kylan.
 
Vaiko, Tomas och Fredrik slogs om medaljerna hela dagen medan Eddie, Richard, Patrik och Dag var en klunga efter. Patrik och Dag gick extra bra när det mojnade medan Eddie och Richard behövde mer vind.
 
  Söndagen 10 januari 2016 kallade vi regattan för Frograce. Det snöade lätt när vi vaknade. Vinden var starkare och varmare än på lördagen. Snön drev upp drivor som efter några race slog upp i plankan. Farten var ganska hög, sikten sådär, vinden ryckig och olika på banan. Allt detta gjorde det tufft att segla. Eddies mastfot trycktes in i maströret och Vaiko var tvungen att åka hem, så det blev lite färre fighter i toppen. Fredrik och Tomas hade ändå tight segling som funktionärerna gillade.

Grattis Lukasz till segern! Grattis Fredrik och Harken till guld och Silver!

Lördag morgon var jag lite småsjuk, men blev på bra humör under bilresan till Västerås. Jag trodde verkligen att vi inte skulle få segla något under lördagen. Helt plötsligt kom vind och jag var bland de sista ut. Isen var lite blöt i de två första. Inför tredje sa Fredrik till mig att det börjar frysa på lite. Han hade helt rätt! Jag kom 26:a. I fjärde mojnade det åxå. Jag åkte omkring med katastrofala vinklar utan fart. Det är riktigt frustrerande när man försöker och försöker. På andra kryssen seglade jag lågt för att försöka få fart och lyfta lovartmeden lite ur fraset. Jag kom nästan ända till ön på andra sidan. När jag efter slaget insåg att märket skulle bli tufft att klara fick jag frispel. Jag föll av och seglade hem. Jag var sur nästan hela hemresan. Väl hemma var det lugnt. Jag vet (misstänker) att det har med mina 102 kg att göra.

Det känns lite trist att skylla på vikten. Jag har alltid trott att det är vikten som gjort att jag varit långsam i gocart, tills jag började följa formel 1. Då helt plötsligt blev jag snabb. Ingen i svenska dn-gänget tar mig i gocart. Fredrik påstår att han gör det, men icke. Kan det vara samma sak i isjakt? En teknikfråga? Jag blev glad när Tomasz skrev följande på FB.

Svenska avslutas. I dag, det är samma som igår, och kanske ännu mindre. Med molnigt och en temperatur av + 4 c vi gjorde sex mycket krävande lopp på route 1300 m. Is mjuka och tröjor slutat springa.
Efter en bra skjuts på poäng championship slips vann łukasz framför favoriter på den första dagen, svenska jean claude. Den tredje var en förlust bara 2 poäng. Den hårdaste av de tre han vägde bara 72 kilo. Som företräder värdar fredrik, också i samma viktklass, tog 4. insättning. Jag, med 4 platser, 4, 5, 4, 5, 2 jag blev befordrad i generalce från 12. till 5. plats. Det är ett mycket bra resultat, eftersom den enda spelare med 90 kg har gjort kampen "ultra light". Precis bakom mig finiszował karol, som den andra gruppen av 90 kg. Detta var den första i min karriär regatta, om en sådan enorm inverkan på slutresultatet blev vikt utmanare.

Det bekräftar vad PO och jag tröstar oss med när det är såhär. När 90 kg gör det svårt för en tiofaldig världsmästare kan man tänka sig att det vore ännu bökigare om han hade lastat i en väska med medar och försökt få rulle. Anja som är både lätt och duktig vann fjärde på lördagen när vikten var som mest avgörande. Ni som väger 70 kg behöver hänga på ca tre väskor med totalt nio medar för att uppleva POs och mitt viktproblem. Vi snor tillbaka det på blankis nästa år.

Jag märker att fruset trögföre är det värsta. Slask och vatten är inget stort problem.

Söndagen startade ok och slutade riktigt bra. Det sista racet gick på blöt slaskig is i svagare vind än innan. Det passar mig ganska bra och jag gjorde helgens bästa resultat, 10.

16 på regattan och brons på SM får jag vara nöjd med med tanke på att förhållandena var nära på sämsta tänkbara.
Björn och Göran gjorde debut på SM och visade verkligen framfötterna. Det är jättekul att de var med och de har båda lovat att vara med på regattorna nästa säsong. En skridskoåkare visade intresse för klassen och jag peppade honom. Han och alla ni andra som är sugna är välkomna att kontakta mig om ni har funderingar. Det droppar av ungefär en om året eller vartannat år så vi behöver fylla på med helst två varje år.

Sista racet har jag filmat. Den kommer vad det lider.