Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2020
0 kommentarer 
Man hör ju ofta att trycket från medarna smälter isens yta. Här är ett experiment där en metalltråd trycker sig genom ett isblock.
Folk är oroliga att spikarna inte skall greppa i aluminium. Nu har jag tagit fram dem i en aluminiumplåt med struktur i ytan.
De limmas eller tejpas fast.
Kanten vänds utåt så att en halkning stoppas.
Fram- och bakkant slås ner med hammare före eller efter montage om man vill trimma in passformen lite mer.
Det är sammanträffandet som är lite ironisk. Igår skrev jag att djuren far illa av att isarna blir sämre. Nu har 15 älgar drunknat flr att isen inte bar dem.
Greta har idag agerat chefsredaktör på DN. Tidningen alltså. Den är väldigt informativ. Köp ett pappersexemplar.
Eftersom den här hemsidan handlar om isjakt känner jag mig nödbedd att ta upp dagens tidning.
Vi isseglare är känsliga instrument för medeltemperaturen på vintern. De flesta av oss ser tydligt trenden med färre isbelagda sjöar och tunnare istäcke på de som får is. En bonde som bor vid Båven i Sörmland berättade för en släkting till mig att han aldrig varit med om en isfri Båven. Förra säsongen var den första. Fler kommer, garanterat.
Jag har nu levt i ett halvsekel. Det mest påtagliga är de spolade fotbollsplanerna. Varje år åkte vi skridskor 50m från min port (70-tal) och på 80-talet på skolans grusplan. Lycka till att spola en grusplan i år. Det har inte gått de senaste åren.
Iakttagelser från enskilda personer kan lätt snackas bort samtidigt som de är väldigt påtagliga och konkreta. Dessa vittnesmål passar perfekt ihop med vetenskapens sammansällningar. Tillsammans bildas ett mönster som inte går att snacka bort.
DN är fullproppad med info om hur det ligger till. Det här är inget som vi skall fundera på om det stämmer eller inte. Det stämmer. Är du tveksam kan vi ses vid grusplanen på Lojo sista januari. Sedan går vi bort till Storabacken som varje år var snöbelagd. Mitt minne är en bias? Ja, det klart. Dock har jag åkt skridskor och snowracer jättejättemycket där och då.
DN (båten) tynar bort likt de arter som drabbas. Sporten är lika beroende av is som isbjörnarna.
Det som känns angeläget är att få dieselgubbarna att se detta. Du dieselgubbe; läs tidningen med intresse. Försök att se igenom din egen bias.
Du som vet med dig att du bidrar med mycket koldioxidekvivalenter och fortfarande är skeptisk behöver inte streta emot. Jag tillhör den grupp som skitar ner alldeles för mycket. Samtidigt som jag fortsätter med det kan jag se krisen och är på tårna att bidra till en gynnsam förändring när det erbjuds. Även du kan acceptera att vi är mitt inne i den värsta kris mänskligheten råkat ut för hittills. Må bra och var glad trots vetskapen. Streta inte emot. Det är lönlöst.
Skall vi införa krav på elbil till regattorna? Annars disk i ett rejs? Ett straffpoäng för att markera? Nej, det tycker jag inte. Men ändå.
Det kommer att krävas förändringar. Så fort man tar detta på allvar kommer vi att kunna agera även kraftfullare än vi gjort mot pandemin.
Vi i isjaktssvängen är så få att vi inte själva kan rädda isarna i Sverige, men vi måste hjäpa de övriga i världen som försöker.
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
Här kommer ett svar på en fråga som varit obesvarad sedan jag började kolla F1.
Varför är vissa vingar delade i fler än en och andra inte?
Att de delade/multipla behåller laminärt flöde längre visste jag. Men det besvarar inte hela frågan. Det resterande svaret är att man kan ta till tekniken när man behöver en vinge med extremt mycket kraft per längdenhet. I seglingens värld kan vi inte ta ut den kraften då det kostar för mycket i luftmotstånd. Med 1000 hk kan man ge bort toppfart och få betalt i mer grepp i kurvorna. Motorcyklarna har högre toppfart än F1 men varvtiderna är runt 20 sekunder långsammare. Vi har ju alltid för mycket motstånd och har inte råd att ge bort något.
Jag slänger med en video som förklarar varför medar som har ett tunt lager kolfiber går av så lätt.
Vad skönt det är med kunskap!
Ett av mina barn visade vad militärer käkar nu för tiden. De har färdig mat i påsar. Dessa påsar lägger man en värmepåse som fylls med lite vatten. Kemi gör vattnet varmt och matpåsen värms av det varma vattnet. Ett test är gjord med lyckat resultat, förutom att tonfisk med chili inte funkade så bra ihop. Ett test med chiliconcarne ser jag fram mot.
This Old Tony visade hur man kan lägga på stål som härdar i svetsögonblicket. Jag kände till metoden, men inte detaljerna. Nu har jag letat rätt på materialet och begärt en offert. Det vore sjukt kul att kunna svetsa på riktigt hård yta att slipa en egg på. Om detta lyckas på befintliga rostfria medar hamnar man i samma liga som de stora pojkarna. Värmetransport till epoxin är inga problem, rostfritt leder värme långsamt så man hinner kyla. Min erfarenhet säger mig att 5mm stål inte slår sig i sidled av denna svetsning. Det kommer att dra ihop sig så stålet kommer att böja sig neråt fram och bak och uppåt på mitten, så att säga, liksom.
https://youtu.be/qUzHFLV4IyQ
Eggen hamnar inte alltid exakt i mitten. Kolla era medar. Om man chimsar in meden efter en slipning är det långt ifrån säkert att det är samma efter slipning. 0,2mm snett slipat är inte något ovanligt. Tänk dig att det är chimsat för 0,2mm snett åt ena hållet på ena sidan och åt andra hållet på andra sidan. Om man efter det slipar medarna så att slipningen hamnar 0,2 åt motsatt håll har vi ett stort fel i parallelliteten.
2010 eller om det var 2011 när Dagge var med så berättade han att han mätte eggens läge vid slipning. Det har jag åxå börjat göra. Man kan se eggens placering rätt bra med ögonmått, men det känns enklare att mäta.
En tiondel fel i slipningen låter jag passera. Då mäter jag typ 20 cm framför och bakom medbulten. Men även det kan ju kanske slå fel.
I vinter blir det ju lite aktivare parallellmätning och då lär vi oss detta lite till.
På morgonen är testtiden begränsad till ca 1 timme. Man måste ju delta på skepparmötet. Det går sällan att hinna segla en sväng innan. Dessutom är banan ibland lite orekad. Så om man vill ha en morgonrutin gör man bäst i att plocka ihop båten 100% innan skepparmötet och ge sig iväg direkt efter.
De som kommer först brukar få lasta av och sedan flytta grejerna när funktionärerna hittat en bana. Men det kan man leva med.
Jag upplever att det är väldigt svårt att hitta rätt i hamnen. Justeringarna håller oftast på hela tiden till första start. I början är det grovinställning. Kanske byta segel. Sedan när det är seglingsbart åker skotavstånd upp och ner och riggspänning justeras. Det brukar ta 5-8 stopp innan det blir bra. För att korta ner tiden stannar jag ofta ute på banan och justerar.
Sedan är det dags att testa mot någon snabb. Då vet man rätt bra om man ligger rätt, om denne har rätt trim vill säga.
I år skall jag köpa en riggspänningsmätare och testa igen att anteckna trim. Man bör nog göra det trots att det är lite omständigt. Framför allt hjälper det till att minnas i efteranalysen.
Under höstarna är ambitionen alltid som störst. Med disciplin kan man hålla den levande ända till SM.
Jag skulle för en oinvigd förklara varför det är så förträffligt med den unika (jag vet ingen mjukvattenfarkost eller ens isjakt där maten böjs så mycket som på DN) riggen vi använder. Gemensamt för alla som inte böjt en mast ordentligt är att de inte förstår hur effektivt det är.
Jag tog ett A4-papper och vek in lite buk i det. När det spänns upp rakt blir buken jättestor och när jag böjer pappret ett halvt varv blir det nästan helt plant i ena riktiningen. Denna effekt tillsammans med att masten böjer framåt i mitten och bakåt i toppen gör att seglet planas ut och får en tvist som ligger väldigt rätt hela tiden.
Ta en bit papper och klipp det mitt itu. tejpa mitten med noll överlapp och kanterna med ca fem mm överlapp. Effekten är stor vid stor böj. Dra ut pappret uppe och nere, kolla buken nu! Vi böjer masterna bara litegrann, men vi behöver inte så stor skillnad.
En Laser går åxå att plana ut, men det kräver att man justerart trimmet vilket inte går när man hänger. Seglet är nästan alltid lite feltrimmat medan våra segel nästan alltid är rätt trimmade. Kölbåtar med många ombord kan ju se till att seglen är trimmade rätt hela tiden, men då skall det finnas bra utrustning och kunskap.
En tanke slog mig. Om masten böjs mycket skulle kanske ett bukigt segel bli tillräckligt plant. Av någon anledning har jag lagt undan mina två bukiga northsegel. Jag skall ge dem en chans i vinter. Min mjuka mast böjer jättemycket och det skulle kunna vara snabbt. Egentligen tror jag inte på det här, men jag skall ändå testa. Om det mojnar böjs ju inte masten och då är det kört. Kanske.
Nu håller jag på att sätta ihop 12 plåtmedar och 5 slotmedar. Lådan jag köpte tvingar mig att fortsätta trots att motivationen inte äre på topp. Planen är att ha 12 medar i lådan och tre set med snömedar så att massor med olika slipningar kan provas. Jag måste få rätsida på det här med medarnas funktion. Vi har sinsemellan ofta olika idéer om vad som är snabbt. Det betyder med säkerhet att vi inte vet hur medarna funkar.
Regel E.4. tänkte jag översätta till svenska. Rätta mig om jag har fel. Översättningen är justerad så att den innehåller det jag uppfattar som det viktiga och beskriver vad den syftar på.
E.4. Förstyvare skall inte vara bredare än 76,2mm från eggen. Om förstyvaren används som viktbärande element (kontaktyta mot snö och/eller is) måste den ytan befinna sig helt inom en bredd av 2413mm.
Det innebär att man inte kan bygga glidbara ytor av förstyvaren på de bakre medarnas utsidor. Inget konstigt.
Det som är klurigt är vad de menar med viktbärande element. en förstyvare bär ju vikt om stålet sjunker ner i slask eller snö. Den definitionen är otydlig. Men, nu när jag skriver detta inser jag att gråzonen från en vanlig förstyvare till en förstyvare som på ett fördelaktigt sätt kan bära vikt är stor. Så stor att det inte går att bygga den utan att tydligt bryta mot regeln. Man lär sig saker här. Det var mest detta jag inte fattade.
Nu kommer det viktigaste. Regeln säger ju att om meden är byggd på ett sådant bra sätt att den kan glida över en kompakt snöhög istället för att skära igenom så skall hela meden ligga inom ett 2413 brett spår. Alltså är det uttryckligen tillåtet att bygga en sådan med om den ligger inom den bredden. Styrmeden ligger inom det området. Alltså kan man bygga den som en skida nästan utan begränsningar. Max 914mm lång och 152,4mm bred.
Frågan är alltså om regeln bara förbjuder saker eller om man kan tolka in att den tillåter nämnd funktion.
David och jag har diskuterat detta en del. Kan någon mer lägga sig i diskussionen? Skicka din åsikt på messenger eller på annat sätt.
Okejar ni detta kommer jag med en sådan på första regattan.
Jag och Hanna sitter och fikar på landet. En vecka senare var det en strid ström med båtar utanför oss. Nu är det någon enstaka som puttrar förbi.
Väderprognosen spådde 13mm regn, ganska mycket. Det kom 3mm i natt och nu är det en varm molnig dag med måttlig vind.
Skrämde prognosen bort dem? Troligen.
Då skrattar jag till när söndagmorgonen på årets SM dök upp i minnet. Det var en ruggig morgon med hård vind och duggregn från sjön rakt in i bakluckan. Några av deltagarna ville banga och hittade på ursäkter som att sikten var dålig och isen var dålig. Det stämde inte. De gick nog mest på obehaget med kallt duggregn i nacken.
Jag brukar ju banga när isen och vinden är så dåliga att vi riskerar att bli stående.
Vi har olika premisser för vad som är bra väder och hur man smartast hanterar prognoser och rådande förhållanden. Vissa är tokdedikerade och är med på allt medan vissa har svårt att ta ledigt från jobb eller familj. Vissa är bara bekväma eller tycker inte att det är så viktigt. Vissa drar sig för reskostnader.
När hela gänget samlas på regattorna stretchar man lite på sina hinder och ser till att komma. Speciellt när det är helg, blankis, sol, 5m/s och nära Mälardalen.
Jag kom på en sak. Styrmedar utsätts inte för så stora belastningar, dessutom är vikt där mycket sämre än på de bakre medarna.
Man kan ta bort väldigt mycket stål och använda extra lätta material om hållfastheten inte överdrivs.
Nu har designen på en smal broms vuxit fram. På en fikarast gjorde jag första skissen.
Jag beställde precis en vapenväska. Storm 3100 skall det tydligen vara. Det är rea på den. Nu kostar de 3800kr. Man får plats med 9-10 slotmedar i den.
Nu har ett nytt problem uppstått. Egentligen har det alltid varit ett problem. Styrmedarna får inte plats pga deras mutter på ena sidan av bromsen. Ny broms måste uppfinnas. Finns det en lösning på det?
Jag har en bra och krånglig och en dålig och enkel lösning. Den krånglikga är att göra ett stort hål i meden och fälla in två skålar på varje sida med ett hål i botten. På så sätt kan skruv och låsmutter fällas in i konstruktionen. Den enkla är att använda en hylsmutter, men de finns nog inte med låsning.
Vi är väldigt olika personligheter i tekniska kommitén.
Jag har en dogmatisk inställning till det skrivna ordet.
Steve vill vara rättfärdig.
Tomek, Jeff och Peter har sina affärer att tänka på.
Paul vill bevara allt som det alltid varit.
Angående de tre näringsidkarna är ju det en anklagelse jag kommer med. Det är vagt grundad och kan mycket väl inte stämma. Paul och Ron verkar vara på god fot med Tomek och Jeff. Peter står så långt från dem man kan komma.
Peter vill,som ni vet, förändra mycket.
Jeff som är ordförande agerar i mitt tycke slumpartat och kommunicerar för lite.
Jag har bett Gustring som nationssekreterare att ta upp frågan om en mer drivande ordförande och mer rotation i TC. De konservativa är såklart mot detta. Kommer det in någon som agerar kommer saker att förändras.
Som det är nu är min roll en insyn i arbetet så att de inte hittar på några dumheter. Vi agerade under VM två gånger. Då gjorde vi, och särskilt Jeff, ett bra jobb. Därför är jag ambivalent i frågan om jag vill fortsätta i TC. Samtidigt som vi tjafsar en hel del fattar vi balanserade beslut. Fredrik muntrade upp mig i går kväll och fick mig att gilla läget.
Klassen är rätt ok, men Peter har en stark poäng i att trä i planka, skrov och medar gör reglerna onödigt krångliga. Det finns misstankar om att Peters plankor har för lite trä. Jag har ju slagit sönder medregeln. I de moderna skroven lägger de balsa på tvären. Idén att bygga i trä är redan överspelad och det är bara en tidsfråga innan det förändras.
Nu kanske det verkar som att jag bryr mig något oerhört. Det gör jag inte, jag bara tycker såhär. I höst blir det kul att bygga medar! Tyvärr kommer ni inte att få veta hur de är byggda pga att vissa kommer att ligga i gråzonen.
Det kommer i alla fall att bli kul att segla nästa säsong!
Glad midsommar! ☀️
Nu har jag fått känna på att flyga. Det var kaotiskt men ungefär som väntat. Sammanfattningsvis är brädan stadigare än vanligt innan lyftet och vingligare än jag trodde i luften. Det var ändå en stark lyckokänsla efteråt. Jag kommer att lösa detta. Jag flög först två korta gånger för styrbord. Dessa småstörtade då vingen lyfte ur vattnet. Flera gånger landade brädan snällt och kunde lyfta igen. tredje gången koncentrerade jag mig på höjden och fick en repa på kanske hundra meter. I kraschen gick bommen av. Det gick att segla för babord, så när byn kom kunde jag inte låta bli. Det blev en kort vingelflygning som slutade med att bommen även gick av på babord sida.
Detta har berikat min förståelse för foil. Kul!
Nu har jag kollat in lite mer noggrannt hur det funkar med vindsurfing på foil. Det är verkligen fascinerande. Jag lockas av det extrema. Det är få båtar som är snabbare. Att vara bland de snabbaste i skärgården är lockande på samma vis som DN är bland de snabbaste båtarna i världen.
I nästa OS kommer detta att vara en klass. Den klassen, iQfoil, är rätt dyr så om jag ger mig in i detta blir det med bräda, rigg mm som jag har. Foilen måste inhandlas och den måste vara Starboard och någon lagom lätthanterad modell. Aluminium får duga, kol är dubbla priset.
Nu har regeldiskussionerna lagt sig. Medbygge är nästa punkt, men det drar igång i höst.
Eftersom intresset för kentmasten och mina två bukiga segel har en idé fötts. Om man förlänger masten 1,5-2m med en gammal avbruten mast och förlänger seglet lika mycket får båten väldigt mycket mer segelyta. Det vore kul att ha den riggen till de dagar som det inte blåser tillräckligt.
Jag kommer nog att ligga lite lågt från nu.
3vlig sommar!
J-r vad kunderna är aktiva. Nu när sista jobbet för veckan är avslutat väller avslappningen fram. Migränen lurar, men jag har lärt mig hantera den. Nu är känslan så svag, men tydlig, att den förknippas med avslappning och lägesförändring.
Under veckan dök en tacksam känsla upp för sista seglingsdagen i år. Den hårda vinden på SM och bataljen med David på VM i den lätta vinden var de minnesvärdaste händelserna. 110 knyck två ggr. Bra medar i slutet av säsongen. Dåliga i början. Nya seglet. Nya kläder. Regelsnacket.
3vlig helg!
Vem har isåfall koll på viktighetskvoten för reglerna? Ofta kommer det upp i regeldiskussioner att regeln är oviktig och att man därmed skall man sluta prata om den eller tillåta att bryta mot den.
Detta har jag ofta motsagt när det dykt upp.
Idag fick jag vatten på min kvarn.
Peter tyckte ryggstödsregeln var oviktig. Nu verkar radien på ryggstödets överkant ha uppkommit av att en seglare vid en krock fick upp ryggstödet i bakhuvet så att skallskador tog hans liv.
Det känns inte så dramatiskt. Det mesta blir nog som vanligt vilket är rätt bra. Den största förändringen kan bli att vi är mer alerta på vad reglerna betyder. Det har bildats små grupper som kommunicerat med varandra och i dessa har det bildats olika uppfattningar om vad eglerna stipulerar. Jag hoppas att Peter Hamrak nu bidragit till att öppna upp debatten så att folks internkommunikation blir känd för andra. Därmed får vi på sikt en större samsyn på hur isjakterna skall byggas. Bra jobbat Peter! Vissa har blivit sura på Peter, jag tycker att de kan byta klass om det inte passar dem att diskutera saker;)
Sedan kan jag meddela att min tolkning av ryggstödet är i majoritet i TC. Jeff är en fena på att uttrycka sig. Han skrev att regeln är så tydlig att det inte behövs någon interpretation. Vi är i majoritet även på det. Ni som fortfarande är osäkra, kan ni inte höra av er till mig och berätta vad det är ni inte förstår. En radie är en radie. En överkant är en överkant. Ingen annanstans än i överkanten skall radien mätas. Om ni kan läsa dessa två meningar så vet ni hur det ligger till. Jaja, lite störigt raljerande tål ni nog. Jag tycker verkligen att det är så solklart.
Nu är det riktigt skönt med fredag, 3vlig helg!
En ny fråga har dykt upp. Det är ryggstödet som måste vara 11" långt och ha en radie på minst 2" i överkant. Vaikos båtar har två mindre radier högst upp.
Tydligen har man i många år tänkt sig kravet på den övre radien som att den kan ligga inbyggd i materialet. Som om man först byggde ryggstödet korrekt och sedan lade på vilken form som helst över det. Man kan forma det som en mutter om man vill. Detta har pågått länge och därmed blivit normgivande.
Klassen skall främja hembyggeri. Sådant som det här missgynnar hembyggnation å det grövsta. Man förstår inte regeln om folk åker omkring med fel på sina båtar. Ett argument är att det inte påverkar farten. Sedan när kan man ursäkta ett avsteg från regeln med det argumentet? Vem skall avgöra om det påverkar farten?
För min del är det ok att segla vidare med Vaikos skrov. Det som inte är ok är påstå att regeln tillåter de mindre radierna på ryggstödet. Dessutom tycker jag att mätmannen skall diska för detta. Om någon protesterar skall PK diska. Alla som seglar med fel på båten skall kunna diskas så länge reglerna säger det.
Mätmannen diskar ju tex för den lika betydelselösa bommarkeringen.
Om man kan resonera som att det är ok att radien räknas inne i konstruktionen måste det även gälla framkanten på medarna. De kan göras 16mm radie fram och sedan kan man spackla upp en mutter.
Det måste vara texten som gäller, inte andra saker som hur länge man gjort fel, hur det påverkar farten, om det påverkar säkerheten eller något annat man hittar på utanför Yearbook.
Den senaste veckan har präglats av att analysera medregeln. Det visade sig att den känsla jag hade var riktig. De som hållit på ett tag har ett gemensamt narrativ (Narrativ betyder "historia som man är överens om", typ) Ron kallar det för regelns intention. Deras idé om hur vi får bygga är inte exakt vad regeln säger. Undersökningen har gjorts genom att bolla frågor på först på svenska fb och i TC, sedan amerikanska fb. Det började med kloka ord från Fredrik som har samma narrativ som många rutinerade byggare. Warren och Ron kom med bra kommentarer. Warren och jag skrev några vändor privat. Han är en klok gubbe. Det var i princip bara dessa tre som kom med information som gick att använda till något konstruktivt. De viktigaste kvarvarande frågorna är;
1) E.2.i nämner en minsta tjocklek meden måste ha längst fram. Frågan är hur långt bak det skall mätas och om det gäller träkroppen eller utanpå färdig med. Om man mäter 1mm från framkant är det många medar som inte mäter in. Om man mäter 20mm från framkant kan medarna göras smalare fram.
2) Stålet skall ligga i en skåra i träkroppen. Hur mycket av stålet får ligga framför och bakom träkroppen? Ibland tror jag att man ser stål framför och/eller bakom förstyvarmaterialet. Då kan man misstänka att träbiten ligger en bit in i konstruktionen. Hur långt in är ok?
3) Eftersom vi mäter stålets utstick undertill med en mall får träkroppen ligga en bit in i konstruktionen. Detta påminner om fråga 2. Hur långt över regelns 38,1 över eggen får man placera träet?
Sedan har vi några fastslagna effekter av regeln. Jag ser på dem som det nya narrativet så länge ny information uteblir.
Det som startade mitt intresse för träkroppens geometri var att skåran som medstålet monteras i får vara hur brett som helst så länge det finns lite trä kvar. Det betyder att det går bra att bygga meden inifrån och ut i alla material utom stål, trä och kevlar. Trä är ok att användas om det limmas direkt på träkroppens insida. När man når området mellan minbredd och maxbredd måste ett tunt träskikt limmas in. Utanför det är det fritt fram med alla material utom kevlar.
Allt som styr bygget finns i Yearbook. Man kan inte hänvisa till någon annan dokumentation eller diskussion.
Maxbredden på färdig med i medbeslaget är helt onödig. Eftersom man får lägga på valfritt material utanpå går det bra att tillverka meden 27mm om medbeslaget är så brett.
Höjden på meden och träkroppen är ospecificerad utanför medbeslaget. Det innebär nog inte så mycket, men om man kan dra nytta av detta så finns möjligheten.
Nu har jag gått in och röstat. Därmed är saken utagerad till i höst när medbyggen drar igång. Hur röstningen än går kommer mina att innehålla hockeyklubbor.
Glad påsk!
Max har inte gjort någon justering än så ni får hålla tillgodo med mitt orginal.
------------------------------------
First I am keen to make you understand that I do not demand anything in this summery of the rules. I want to know what the rules say.
I have not a clue what the intentions of the rules were/are. I am not interested in that. If you make the argument that the builders have to know the intention you do not help the builder. You only move the question one level.
Neither I like when some tell us there is people looking for loop holes. What do that mean? If something is ok to build it is not a loop hole, if it is forbidden it is also not a loop hole. Maybe a loop hole is an opening to make the performance greater within the rules. If so i appreciate the persons that find them.
When homebuilders make their own runners, they must decide how to shape the wood for the runner. If it is some unclarified, the job is going to be much harder. We need the written rule to be easy understandable. Now it has some questions.
I will make one assumption, only the written and drawn rules in the yearbook decides how to build.
Length
E.2.a.
The whole finished runner (except the brake) cannot be longer than max length. The wood body cannot be shorter than min length. On runners already made the wood body are probably often shorter than the steel.
E.2.i. tell us the wood got to be at least ¼ inch wide in the front end.
Q1) In front end of the runner or the wood body?
Q2) How much shorter than the steel can we build the wood body?
Width of runner inside the chock.
E.2.d.
The max width of a runner inside the chock are 26,1mm (1-1/32 inch). The chock is allowed to be made 27,7mm (1-3/32 inch). Interpretation 01/15/2015 fourth part say that material can be added outside max width. The max width of 26,1mm (1-1/32 inch) (E.2.d.) become with that interpretation unnecessary. It only confuses the builders.
Height of runner
E.2.c. & h.
In E.2.c we only have a defined height of the runner inside the chock. Outside the chock there are no height defined. In the chock the wood cannot be less than 101,7mm (4 inch) minus the steel exposed under the wood body. 4 inch are the total height of the runner. Outside the chock we could decrease the height in a way that it is located over and on both sides to the steel. How deep over the steel is discussed below (E.2.h.)
E.2.h. say that the steel cannot be exposed more than 38,1mm (1/1-2 inch) under the wood runner body. This rule is reduced by some interpretations and the gauge. The gauge tells us if the runner is legal or not according to E.2.h. To that follow that it is ok to end the wood more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge if the external reinforcement are added that the gauge fits. Lots of runner are made like this.
Q3) How much more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge is ok to place the wood?
The slot
The slot are not defined. We are allowed to make it all the way out to the sides and top of the outer face of the wood body. We must have wood, so some wood has to be saved.
Q4) Is there a word in the yearbook that tell us this is not true?
Q5) Are the assumption in the beginning true?
Richard Larsson
Ett förtydligande i båtfrågan; Laser är en jättefin båt att kappsegla med. Det jag vill är att kunna dra ut och segla för nöjes skull. Då måste båten vara kul i sig.
Inte på Max för att det dröjer utan på Lasern för att den är så bångstyrig. Lätt undanvind är soft, som att paddla kajak ungefär. Mellanundanvind är mysigt. Hård undanvind är kul. Jättehård undanvind är vingligt. Lätt kryss går sjukt sakta och man sitter som en båtflykting. Mellankryss är härligt. Hård kryss är rätt kul. Jättehård kryss är asjobbigt.
Riggen hjälper inte till. Efter en nyss avslutad säsong i DN fattar man hur fina isjakter vi har. Lasern har inget av det en DN har. Lasern är till och med tung och bångstyrig att rigga jämfört med DN.
Nä, den här sommaren kommer jag inte att kunna undvika att försöka designa en segelbåt som liknar DN på så sätt att den går fort och hjälper seglaren med balansen utan att behöva ta till mycket muskelkraft. Dessutom skall den väga max 20kg per del så att det inte blir så slitsamt att rigga, sjö- och torrsätta.
.......Får du inte ta del av nu. Max måste dutta med Cleo innan han rättar den engelska texten.
Det är en summering med 6st frågor som jag inte kan besvara. Jag tänkte lägga texten här något dygn innan jänkarna får ta del av den. De känner sig lite kränkta av ifrågasättandet av reglerna. Även generaliseringen att amerikaner tycker lika blir en av dem kränkt av.
Om någon svenne kan svara på någon av de 6 frågorna eller har synpunkter som förtydligar tolkningen tar jag tacksamt emot dem.
Jag börjar mer och mer hålla med om ettan och tvåan. Det är värre med risken att det går att bygga snabbare och dyrare master om dessa ändringar genomförs. Då blir det ännu svårare för hembyggare att hänga med.
Medarna däremot. Där finns två fel i länken. Det första är antagandet om priset. Om man använder avbrutna hockeyklubbor som är gratis blir det inte dyrt. Det andra är att limningen mellan stål och kroppen släpper lika lätt är faktisk åxå fel. Med stora vattenskurna hål kan man om regeln tillåter trä fiberband genom hålen och runt längsgående profiler av tex hockeyklubbor. En avancerad byggare bygger såklart två halvor som limmas ihop på något sinnrikt sätt genom de strukturellla hålen i stålet. Om detta byggs i glasfiber blir det inte alls särskilt dyrt. Dessa felaktigheter är dock inte huvudargumentet för en förändring. Det viktigaste är att vi gör det lättare för hembyggare att förstå regeln. Nu är det få som med säkerhet kan berätta vad som gäller.
I agree it is a big risk if we change like 1 and two. Most of us think a lighter device is faster than a heavy. To you that do not agree, check every sport in the world. Almost always weight is decreasing performance. Even if it would not the top sailors would get lighter masts and sail fast with them. Everyone else want the same gears. At least it is a risk that it will happen. Are you willing to chance?
About the runners i think we have an other story. We have two opinions about the rule. Some mean it is pretty clear and others that it is not. I think it is very unclear. My english make this a bit hard so i will only tell you my worst issues. Rules E.2.a-d tell us (a) thickness of body, (b)length, (c)height of at least that part contained by chock and (d)thickness contained by chock. I misunderstood this when i made my four first runners. I thought the wood had to be 1-1/32 to 31/32 in the chock. Now when we in Sweden discussed this i realized that the wood has to be the same in the chock as outside (a). What thickness does d. mean then? My chocks are wider (27mm) than max width in the chock (d). How do i handle the gap? It can not be stiffening element. If so rule d. would be needless. I am sure some of you have an explanation. In Sweden no one had. After a while in the discussion some guy noticed that the height only is regulated in the chock. Height on the runner or the wood is the following question. Another thing i noticed this autumn before this discussion was that we are allowed to put all material except wood, steel and that yellow fibre (i forgot the name)(of course i can be wrong here, but it was my understanding of the rule). I started a project to build runners with a very wide slot. In the slot i planned to put half ice hockey clubs that is available in every arena for that sport. I collected material for six runners. I have the steel with big structural holes to put fibre of glass thru. Some thin faner would meet the rule. I know some think this is a nasty way to find holes in the rule that is not ok. I have read some expression in the threads that describes persons trying to make as good equipment as possible inside the rule. Every builder does that so it is only a personal opinion that have no value. It is not cheating to read the rule and make what it say. I want you all to know that i require a readable rule. We can not have the written rule so far from what is ok. The written rule should be what is legal. For me that is very very important. Otherwise i always have to worry if i make my gears ok or not. If outside and inside a chock does mean something else than, you know, between the aluminium that holds the runner i can not thrust anything else in the rule. I have shown a cheap way to home build stiff and light runners. The sides will be better glued together with that fibers. The only problem with this is that old runners are going to be more heavy than the new ones. That may be bad, but it is worse that home builders like me can not read the rule and make his own runners without the risk of making it illegal or unnecessarily bad because the difficulty of reading the rule. I imagine the professional builders easy will make two cleaver halves and glue them together thru the big water cut structural holes. Maybe this will be cheaper than it is today because it need less time of work. I do not know this, but it definitely would for me if i made more than 10 runners.
We maybe are too polarized. I can understand Peter. The ideas are technically very good. I also respect the conservative Americans fear of changing too much. We need to find a way that many sailors like.
We have to accept unmeasurable rules. If we want to change that on the whole boat we need to change a lot. Forget about that argument.
I think it is unlucky we have to use wood in hull, plank and runners. Some builders think it is more complicated with wood, but that we can live with. My problem is to understand the rule. I believe the Americans think i am a rule cheater. Maybe you are right. I am maybe squared in my mind. I do not like to guess what the intention was. Honestly i think that argument about the intention is as bad as Peters idea that everything has to be measured. I want you to also forget this argument.
As you all know my biggest problem is the description of the wood body in our runners. We leave it for now, i am afraid it is going to be a complicated discussion. My point is in phase with the desire to make the class easy to handle for home builders. If we can´t understand the rule it is the opposite to easy. 2010 when i was new i got a lot of help from Paul, thanx for that. It would have helped me more if i could read in the rule what i wondered.
About the little piece of glue on the chock. After Paul corrected me about ”depth” i think we should not tolerate any glue at all over the chock or fore and aft of the plank. If you want a radius you have to shorten the width of the plank. Easy to build, change, understand and measure. We do not need tho change anything, just tell the measure man to check it.
Someone asked for a description to build cheap runners without wood. Actually i planned to build runners with a big slot. Inside it i planned to put half ice hockey sticks. Broken ones are available in every hockey arena. This is cheap. I am glad i did not make them before this discussion.
Peter, even if i think your ideas are pretty nice i do not think the biggest changes are possible to get people to accept. If we get some of the changes we will vote on we have to se the result and move on from that.
One problem we got is that some masts do not measure correct. I believe some masts on WC was illegal, some CompoTech at least. If we keep that weight point after the voting we need to measure it on WC. Now they measure the complete unnecessary boom stripe. It is a joke to measure that point!
I do not like a system of punishment for wrong build parts. Someone can be judged too hard if the jury think is was in purpose and it was not. Remember we can read the rule different. If a misunderstanding of the intention of the rule looks for the jury as trying to find holes in the rule it will be wrong. It is way to open for opinions.
I hope i got all my thoughts here. I know we all love the class and want the best for it.
Känslomässig bergochdalbana.
Jag blev ombedd att gästspela på bloggen såhär efter säsongen. Richard har börjat fokusera på landet nu men än så länge ska vi väl kunna åtminstone tänka isjakt ett tag till?
Denna säsong har varit en känslomässig bergochdalbana ända från första träningsdagen på Oresjön tills i måndags.
Jag vet att jag kan hänga med riktigt snabba seglare när det blåser mycket. Tyvärr har vi bara haft två sådana dagar under säsongen, den första och sista, därav bergochdalbanan.
SM började med en startlott på övre halvan av fältet. Oresjön är ju liten och det vrider ordentligt hela tiden. Jag hängde bra med i de tre första kören med resultatet 7, 7 och 8. Så långt väldigt nöjd i och med att det inte var mina förhållanden.Till fjärde mojnade det något, insåg jag under första varvet. Jag är för dålig på att känna skillnaden och ta ett beslut på att trimma om, på grund av det fick jag inte masten att jobba och slutade därför på en trettondeplats. Sämre men ingen katastrof, det skulle bli värre. I sista racet hade jag samma problem plus att jag tappade acceleration under varv ett. Resultat, 22! Sjukt frustrerad och irriterad packade jag ihop grejerna fort som f_n och åkte till Furudals bruk. Trevligt umgänge och lite mat bättrade på humöret. Jag kommer inte ihåg placeringen i halvtid men för långt ner för att jag skulle vara nöjd.
(Orsaken till tappad acceleration var att jag seglat på något och skadat babordsmeden ordentligt, den blir till att slipa om helt till nästa säsong.)
Söndag morgon, vind! Mycket vind, jag hade inget emot det men var skeptisk till isen i och med temperaturomslaget på morgonen. Under EM hände samma sak och Orsasjön klarade inte det då.
Väntade ett tag innan jag riggade eftersom det blev uppskjutet en timme.
Ut och testade ett varv innan start ihop med Eriksson, bägge gjorde piruetter på undanvinden så det blev till att byta medar till vassare. Från 480mm 100 graders till 600mm 95 graders. Detta rullade på bättre och jag fick fäste.
Första racet startade jag vänster, gjorde en bra start och lyckades slå så att jag träffade dollymärket riktigt bra. Rundade i toppen och började få lite självförtroende igen. Det fortsatte ungefär likadant till sista undanvinden som var otrolig, jag seglade för långt och det kostar placeringar. I mål som fyra, nu jäklar var det kul! Jag kände att jag gick lite för lågt på kryssen och spände vantskruven två varv i pausen. Larsson startade i lovart om mig och sa redan innan att han har respekt för mina starter, han menade på att han inte riktigt har samma acceleration så nu var det dags att se om det stämde.
Lyckades göra en bra start, träffade dollymärket perfekt och rundade som etta, undanvindarna sumpades igen, men på kryssen tuggade jag ifatt Fredrik. Sista undanvinden satsade jag och försökte segla ikapp honom, det gick nästan. Han är ett par meter före mig i mål. Jag skulle vilja påstå att största skillnaden mellan Fredrik och Lindgren och oss bakom är att de har en jäkla förmåga att hitta bästa vägen runt banan, det visade Fredrik verkligen i detta race. Hånad av Lindgren i pausen för att jag seglar undanvind som ett arsle, det höll jag med om och kunde skratta åt det. Vi hade pratat om det i pausen innan, hade jag seglat undanvinden rätt hade jag vunnit racet.
Race 8, start från mitten. Speciell känsla.
Lyckades hålla mig i topp tre hela racet, hade väldigt roliga fighter med framförallt Larsson på kryssarna. Nu skulle jag ju visa Lindgren att jag lyssnat på vad han sa. Jodå, men överkompenserade ju naturligtvis och det går inte heller bra....
Larsson lyckades vinna sista racet och jag är väldigt glad för hans skull, vi jobbar mycket ihop med utrustningen tillsammans med Max för att gemensamt kunna öka vår fart och ge gubbarna i topp en rejäl mach framöver.
Stackars Max förresten, han gjorde en rejäl rova när plankan släppte mellan race sju och åtta. Han lyckades få ihop jakten igen men hade slagit i både hand och handled och valde att stå över sista seglingen, tyvärr men han kände att det var säkrast efter det som hänt.
Tyvärr blev det inte fler race och vi packade ihop och väntade på prisutdelningen. Fredrik, Larsson och Max på pallen. Stort grattis till dem! Dags att åka hem, körde för övrigt fast bil och släp i sanden ordentligt men ett bra lagarbete löste det, tack för hjälpen!
I bilen på väg hem hade jag tid att gå igenom dagens seglingar i huvudet, jag var nöjd med dagen och grämdes mest åt de sista två seglingarna på lördagen, hade de varit bättre hade jag haft chans på medalj. Nåja, så är det med tävling, nu var prio på att komma hem till familjen och sedan förstå varför jag slutade dåligt på lördagen. Det var först när jag lastade ur bilen jag såg skadan på meden.
När jag vaknade måndag morgon och tittade på telefonen hade jag fått några grattis på sms och Messenger, jag fattade ingenting förrän Witt skrev grattis till bronset. Wohooooo! SM brons! Det känns fantastiskt att detta händer tredje säsongen efter att jag började med DN igen. Orsaken till förvirringen berodde på att man stryker två seglingar efter åtta seglade race, inte nio som flera med mig trodde. Max och jag bytte faktiskt placering på grund av detta.
Nu saknar vi bara en tredje seglare i VIJK för att kunna utmana SIK och NYIS om lag-SM, det kommer nog bli svårt tyvärr.
Till nästa säsong ska hela utrustningen vara i ordning i tid, flera nya medar är under tillverkning. Så fort vi flyttat ska jag skaffa en frysbox så att jag kan slipa medar oavsett temperatur, hösten är för kort för att kunna kyla dem utomhus.
Nu är det spänt här hemma, första visningen på vårt hus är imorgon.
Hoppas ni får en trevlig sommar och att vi ses på årsmötet i höst. Mvh #s1croner
Tankarna efter SM har dykt upp då och då. Silvret har gjort sig påmint mer och mer. Första dagarna var den största behållningen upplevelserna på isen på söndagen. Jag gick ju ut först då många tyckte att det blöta snöfallet i den hårda vinden kändes lite ruggig. Eller hur Henrik? Jag låg ju nia efter lördagens lätta vind med den för hårda masten jag valt. Min prio ligger på hård vind. Ett poäng upp till fjärde plats där Max låg.
På samlingen där man sköt upp en timme hade jag lite puls. Jag tror att jag lyckades dölja min upphetsning väl. Alltså, stå och vänta på vind i solsken går bra, men om det är kallt på nästippen vill man inte tävla. Jag tydliggjorde att säkerheten inte påverkades av sikten då vi såg andra sidan sjön. Vinden var under 12m/s som verkar vara en säkerhetsgräns. Isen var hel. Det enda (svepskälet) var att isen var kexig.
Väl ute helt ensam var det rätt pirrigt. Jag fegade runt ett varv, stannandes och trimmade. Någon påpekade att jag hade masten längst fram på min korta mastskena. Då flyttade jag bak till det mittersta av de tre lägena. Sluttrimmet var längst fram pga den tröga isen. Jag har var med om samma sdak förra året på den tröga Stora Värtan. Mjukmasten i hård vind och trög is behövdes mjukas till.
Andra eller tredje varvet började jag lita på isen och gasade på lite mer. Då kom Stefan ut. Det gladde mig massor vilket jag berättade för honom. Vad han fegade på sitt första varv! Det var kul att se. Alla tyckte nog att det var lite otäckt i början. Jävlar vad det bar iväg uppe vid fallningen. Jag har aldrig släppt ut så mycket skot i en lovartrundning förut. 110,2 km/h visade gpsen när jag kolladfe efter ett riktigt pulver. Det på 100-graders rostfria medar nedslöade till 10 cm framför medbulten. De greppade mer och mer när isen värmdes under dagen.
Det nya seglet, F-speed från 1D har en underbar frambuk på compotechmasten. Minnesbilden av seglets form var det starkaste intrycket de första dagarna.
Så mycket likes på mitt inlägg och kommentarer irl gjorde mig stolt och glad över silvermedaljen. Det har gått tungt resultatmässigt de senaste två säsongerna så några större sportsliga förhoppningar fanns inte. En silvermedalj är ju ett bra kvitto på att man kan segla. Det känns bra att få det dokumenterat. Eller hur Patrik?
Henrik var en helt annan människa efter rejsen på söndagen än vad han visade innan. "Jag blev inte varvad i sista rejset!" Det är jättekul att vi alla lär oss och hittar glädje på våra olika sätt.
Alla är viktiga för att en regatta skall bli minnesvärd.
Vi har bättre rejsing nu än vi haft förut. Som Fredrik sa, t.o.m. junisarna är uppe och hugger ibland. Vi är ett jättegäng som slåss om att spöa Fredrik och Tomas då och då. Nästa år skall någon av oss andra ta spikarna, delar vi på det ansvaret kan storfräsarna få slåss om andraplatserna.
Fan vad trött jag blir. Hemma med sjukt barn och ett mail dyker upp. Skall vi tillåta fler material i medarna eller inte. Jag svarar efter bästa förmåga. Dessutom söker jag hjälp i fejsbookgruppen svenska aktiva seglare. Söderman svarar, Tomek svarar som TC-ledamot. Båda ger ett svar som ger fler frågor än svar.
Jag har byggt medar efter min dåliga tolkning och därmed inte fått plats med kolfiber. Två st har gått av! Det är inte ok att byggare inte förstår reglerna. Jag med 10 år i klassen, tekniskt intresserad, medlem i TC och har byggt flera medar vet inte vad regeln säger. Jag känner mig dum. Samtidigt som jag känner lukten av ett logiskt fel i 2.a-d. och tre interpretations. Hittar jag felet blir jag omvänd från dum till ledare av alla medbyggare sedan tidernas begynnelse.
Detta måste redas ut om vi inte stryker träkravet.
Just nu väntar jag på att Paul Goodwin skall vakna och svara mig och Tomek.
Vab idag ger mig tid att fundera på detta.
Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.
För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.
Tre rejs idag. Vinden var låg på 8-12m/s. Det passar mig bra. Isen var kexig även idag. Min uppfattning är att det gjorde att trim och styrning hade ett smalare område.
Med hjälp från Tomas, Fredrik och David lyckades jag hitta ett bra trim som var hanterbart, gav bra höjd på kryssen och var lika snabbt som de andras.
Det finaste var undanvinden. Där var trimmet lite extra bra. Spåret att styra i var jättetydligt. Lovade jag så lyfte det och när jag föll kom masten in. Det var en stor hjälp att ha en så tydlig undanvindskurs. Tilläggas bör att seglet är sprillans nytt.
Men oj vad det bar iväg i lovartrundningarna! Mycket skot matades ut och seglet drog iväg ekipaget med en j-a acceleration. På en testrunda loggade jag 110 knyck, det var troligen precis efter fallningen.
Tomas ledde överlägset igår och stod över idag pga att hans mast kanske skulle gått av. Fredrik vann. Jag kom tvåa och Max trea. Max gav bort andraplatsen genom att köra sönder sin båt.
SIK vann lagSM.
Nu plockar jag undan grejerna och tar nya tag i höst.
Tack alla fina kamrater!
Oresjön bjöd på en kall dag med klar himmel och lagom stark vind. Den kexiga isen tog ner farten en hel del. Skiftande iskvalitet, vindstyrkor och vindriktningar gjorde det extra intressant. Man var tvungen att anpassa sig till de för stunden rådande förhållanden.
Gänget har kompletterats med nytt folk de senaste åren. Tillskottet medför att vi har ett större gäng och vi har kul med varandra. Det gäller såklart på banan, men även på kvällarna. På banan har seglingen blivit tightare vilket är riktigt roligt.
I morrn drar vi vidare till Orsasjön pga att vind och storlek är mer gynnsamt.
Vad mysigt! Tillbaka till Furudal som vi var i januari. Det blir kul att träffa Ulf, föreståndaren för Bruket där vi bor.
Isen och vinden ser jättebra ut. Kanske får man segla nytt F-speed.
Patrik och jag samåker i eftermiddag.
Vi ses i Furudal!
Nu är sprintlådan påfylld. Dessa är fantastiskt enkla att jobba med ute på isen. De känns mjuka och sköna. Låg vikt och lågt luftmotstånd får man på köpet.
2020
Man hör ju ofta att trycket från medarna smälter isens yta. Här är ett experiment där en metalltråd trycker sig genom ett isblock.
Folk är oroliga att spikarna inte skall greppa i aluminium. Nu har jag tagit fram dem i en aluminiumplåt med struktur i ytan.
De limmas eller tejpas fast.
Kanten vänds utåt så att en halkning stoppas.
Fram- och bakkant slås ner med hammare före eller efter montage om man vill trimma in passformen lite mer.
Det är sammanträffandet som är lite ironisk. Igår skrev jag att djuren far illa av att isarna blir sämre. Nu har 15 älgar drunknat flr att isen inte bar dem.
Greta har idag agerat chefsredaktör på DN. Tidningen alltså. Den är väldigt informativ. Köp ett pappersexemplar.
Eftersom den här hemsidan handlar om isjakt känner jag mig nödbedd att ta upp dagens tidning.
Vi isseglare är känsliga instrument för medeltemperaturen på vintern. De flesta av oss ser tydligt trenden med färre isbelagda sjöar och tunnare istäcke på de som får is. En bonde som bor vid Båven i Sörmland berättade för en släkting till mig att han aldrig varit med om en isfri Båven. Förra säsongen var den första. Fler kommer, garanterat.
Jag har nu levt i ett halvsekel. Det mest påtagliga är de spolade fotbollsplanerna. Varje år åkte vi skridskor 50m från min port (70-tal) och på 80-talet på skolans grusplan. Lycka till att spola en grusplan i år. Det har inte gått de senaste åren.
Iakttagelser från enskilda personer kan lätt snackas bort samtidigt som de är väldigt påtagliga och konkreta. Dessa vittnesmål passar perfekt ihop med vetenskapens sammansällningar. Tillsammans bildas ett mönster som inte går att snacka bort.
DN är fullproppad med info om hur det ligger till. Det här är inget som vi skall fundera på om det stämmer eller inte. Det stämmer. Är du tveksam kan vi ses vid grusplanen på Lojo sista januari. Sedan går vi bort till Storabacken som varje år var snöbelagd. Mitt minne är en bias? Ja, det klart. Dock har jag åkt skridskor och snowracer jättejättemycket där och då.
DN (båten) tynar bort likt de arter som drabbas. Sporten är lika beroende av is som isbjörnarna.
Det som känns angeläget är att få dieselgubbarna att se detta. Du dieselgubbe; läs tidningen med intresse. Försök att se igenom din egen bias.
Du som vet med dig att du bidrar med mycket koldioxidekvivalenter och fortfarande är skeptisk behöver inte streta emot. Jag tillhör den grupp som skitar ner alldeles för mycket. Samtidigt som jag fortsätter med det kan jag se krisen och är på tårna att bidra till en gynnsam förändring när det erbjuds. Även du kan acceptera att vi är mitt inne i den värsta kris mänskligheten råkat ut för hittills. Må bra och var glad trots vetskapen. Streta inte emot. Det är lönlöst.
Skall vi införa krav på elbil till regattorna? Annars disk i ett rejs? Ett straffpoäng för att markera? Nej, det tycker jag inte. Men ändå.
Det kommer att krävas förändringar. Så fort man tar detta på allvar kommer vi att kunna agera även kraftfullare än vi gjort mot pandemin.
Vi i isjaktssvängen är så få att vi inte själva kan rädda isarna i Sverige, men vi måste hjäpa de övriga i världen som försöker.
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
Här kommer ett svar på en fråga som varit obesvarad sedan jag började kolla F1.
Varför är vissa vingar delade i fler än en och andra inte?
Att de delade/multipla behåller laminärt flöde längre visste jag. Men det besvarar inte hela frågan. Det resterande svaret är att man kan ta till tekniken när man behöver en vinge med extremt mycket kraft per längdenhet. I seglingens värld kan vi inte ta ut den kraften då det kostar för mycket i luftmotstånd. Med 1000 hk kan man ge bort toppfart och få betalt i mer grepp i kurvorna. Motorcyklarna har högre toppfart än F1 men varvtiderna är runt 20 sekunder långsammare. Vi har ju alltid för mycket motstånd och har inte råd att ge bort något.
Jag slänger med en video som förklarar varför medar som har ett tunt lager kolfiber går av så lätt.
Vad skönt det är med kunskap!
Ett av mina barn visade vad militärer käkar nu för tiden. De har färdig mat i påsar. Dessa påsar lägger man en värmepåse som fylls med lite vatten. Kemi gör vattnet varmt och matpåsen värms av det varma vattnet. Ett test är gjord med lyckat resultat, förutom att tonfisk med chili inte funkade så bra ihop. Ett test med chiliconcarne ser jag fram mot.
This Old Tony visade hur man kan lägga på stål som härdar i svetsögonblicket. Jag kände till metoden, men inte detaljerna. Nu har jag letat rätt på materialet och begärt en offert. Det vore sjukt kul att kunna svetsa på riktigt hård yta att slipa en egg på. Om detta lyckas på befintliga rostfria medar hamnar man i samma liga som de stora pojkarna. Värmetransport till epoxin är inga problem, rostfritt leder värme långsamt så man hinner kyla. Min erfarenhet säger mig att 5mm stål inte slår sig i sidled av denna svetsning. Det kommer att dra ihop sig så stålet kommer att böja sig neråt fram och bak och uppåt på mitten, så att säga, liksom.
https://youtu.be/qUzHFLV4IyQ
Eggen hamnar inte alltid exakt i mitten. Kolla era medar. Om man chimsar in meden efter en slipning är det långt ifrån säkert att det är samma efter slipning. 0,2mm snett slipat är inte något ovanligt. Tänk dig att det är chimsat för 0,2mm snett åt ena hållet på ena sidan och åt andra hållet på andra sidan. Om man efter det slipar medarna så att slipningen hamnar 0,2 åt motsatt håll har vi ett stort fel i parallelliteten.
2010 eller om det var 2011 när Dagge var med så berättade han att han mätte eggens läge vid slipning. Det har jag åxå börjat göra. Man kan se eggens placering rätt bra med ögonmått, men det känns enklare att mäta.
En tiondel fel i slipningen låter jag passera. Då mäter jag typ 20 cm framför och bakom medbulten. Men även det kan ju kanske slå fel.
I vinter blir det ju lite aktivare parallellmätning och då lär vi oss detta lite till.
På morgonen är testtiden begränsad till ca 1 timme. Man måste ju delta på skepparmötet. Det går sällan att hinna segla en sväng innan. Dessutom är banan ibland lite orekad. Så om man vill ha en morgonrutin gör man bäst i att plocka ihop båten 100% innan skepparmötet och ge sig iväg direkt efter.
De som kommer först brukar få lasta av och sedan flytta grejerna när funktionärerna hittat en bana. Men det kan man leva med.
Jag upplever att det är väldigt svårt att hitta rätt i hamnen. Justeringarna håller oftast på hela tiden till första start. I början är det grovinställning. Kanske byta segel. Sedan när det är seglingsbart åker skotavstånd upp och ner och riggspänning justeras. Det brukar ta 5-8 stopp innan det blir bra. För att korta ner tiden stannar jag ofta ute på banan och justerar.
Sedan är det dags att testa mot någon snabb. Då vet man rätt bra om man ligger rätt, om denne har rätt trim vill säga.
I år skall jag köpa en riggspänningsmätare och testa igen att anteckna trim. Man bör nog göra det trots att det är lite omständigt. Framför allt hjälper det till att minnas i efteranalysen.
Under höstarna är ambitionen alltid som störst. Med disciplin kan man hålla den levande ända till SM.
Jag skulle för en oinvigd förklara varför det är så förträffligt med den unika (jag vet ingen mjukvattenfarkost eller ens isjakt där maten böjs så mycket som på DN) riggen vi använder. Gemensamt för alla som inte böjt en mast ordentligt är att de inte förstår hur effektivt det är.
Jag tog ett A4-papper och vek in lite buk i det. När det spänns upp rakt blir buken jättestor och när jag böjer pappret ett halvt varv blir det nästan helt plant i ena riktiningen. Denna effekt tillsammans med att masten böjer framåt i mitten och bakåt i toppen gör att seglet planas ut och får en tvist som ligger väldigt rätt hela tiden.
Ta en bit papper och klipp det mitt itu. tejpa mitten med noll överlapp och kanterna med ca fem mm överlapp. Effekten är stor vid stor böj. Dra ut pappret uppe och nere, kolla buken nu! Vi böjer masterna bara litegrann, men vi behöver inte så stor skillnad.
En Laser går åxå att plana ut, men det kräver att man justerart trimmet vilket inte går när man hänger. Seglet är nästan alltid lite feltrimmat medan våra segel nästan alltid är rätt trimmade. Kölbåtar med många ombord kan ju se till att seglen är trimmade rätt hela tiden, men då skall det finnas bra utrustning och kunskap.
En tanke slog mig. Om masten böjs mycket skulle kanske ett bukigt segel bli tillräckligt plant. Av någon anledning har jag lagt undan mina två bukiga northsegel. Jag skall ge dem en chans i vinter. Min mjuka mast böjer jättemycket och det skulle kunna vara snabbt. Egentligen tror jag inte på det här, men jag skall ändå testa. Om det mojnar böjs ju inte masten och då är det kört. Kanske.
Nu håller jag på att sätta ihop 12 plåtmedar och 5 slotmedar. Lådan jag köpte tvingar mig att fortsätta trots att motivationen inte äre på topp. Planen är att ha 12 medar i lådan och tre set med snömedar så att massor med olika slipningar kan provas. Jag måste få rätsida på det här med medarnas funktion. Vi har sinsemellan ofta olika idéer om vad som är snabbt. Det betyder med säkerhet att vi inte vet hur medarna funkar.
Regel E.4. tänkte jag översätta till svenska. Rätta mig om jag har fel. Översättningen är justerad så att den innehåller det jag uppfattar som det viktiga och beskriver vad den syftar på.
E.4. Förstyvare skall inte vara bredare än 76,2mm från eggen. Om förstyvaren används som viktbärande element (kontaktyta mot snö och/eller is) måste den ytan befinna sig helt inom en bredd av 2413mm.
Det innebär att man inte kan bygga glidbara ytor av förstyvaren på de bakre medarnas utsidor. Inget konstigt.
Det som är klurigt är vad de menar med viktbärande element. en förstyvare bär ju vikt om stålet sjunker ner i slask eller snö. Den definitionen är otydlig. Men, nu när jag skriver detta inser jag att gråzonen från en vanlig förstyvare till en förstyvare som på ett fördelaktigt sätt kan bära vikt är stor. Så stor att det inte går att bygga den utan att tydligt bryta mot regeln. Man lär sig saker här. Det var mest detta jag inte fattade.
Nu kommer det viktigaste. Regeln säger ju att om meden är byggd på ett sådant bra sätt att den kan glida över en kompakt snöhög istället för att skära igenom så skall hela meden ligga inom ett 2413 brett spår. Alltså är det uttryckligen tillåtet att bygga en sådan med om den ligger inom den bredden. Styrmeden ligger inom det området. Alltså kan man bygga den som en skida nästan utan begränsningar. Max 914mm lång och 152,4mm bred.
Frågan är alltså om regeln bara förbjuder saker eller om man kan tolka in att den tillåter nämnd funktion.
David och jag har diskuterat detta en del. Kan någon mer lägga sig i diskussionen? Skicka din åsikt på messenger eller på annat sätt.
Okejar ni detta kommer jag med en sådan på första regattan.
Jag och Hanna sitter och fikar på landet. En vecka senare var det en strid ström med båtar utanför oss. Nu är det någon enstaka som puttrar förbi.
Väderprognosen spådde 13mm regn, ganska mycket. Det kom 3mm i natt och nu är det en varm molnig dag med måttlig vind.
Skrämde prognosen bort dem? Troligen.
Då skrattar jag till när söndagmorgonen på årets SM dök upp i minnet. Det var en ruggig morgon med hård vind och duggregn från sjön rakt in i bakluckan. Några av deltagarna ville banga och hittade på ursäkter som att sikten var dålig och isen var dålig. Det stämde inte. De gick nog mest på obehaget med kallt duggregn i nacken.
Jag brukar ju banga när isen och vinden är så dåliga att vi riskerar att bli stående.
Vi har olika premisser för vad som är bra väder och hur man smartast hanterar prognoser och rådande förhållanden. Vissa är tokdedikerade och är med på allt medan vissa har svårt att ta ledigt från jobb eller familj. Vissa är bara bekväma eller tycker inte att det är så viktigt. Vissa drar sig för reskostnader.
När hela gänget samlas på regattorna stretchar man lite på sina hinder och ser till att komma. Speciellt när det är helg, blankis, sol, 5m/s och nära Mälardalen.
Jag kom på en sak. Styrmedar utsätts inte för så stora belastningar, dessutom är vikt där mycket sämre än på de bakre medarna.
Man kan ta bort väldigt mycket stål och använda extra lätta material om hållfastheten inte överdrivs.
Nu har designen på en smal broms vuxit fram. På en fikarast gjorde jag första skissen.
Jag beställde precis en vapenväska. Storm 3100 skall det tydligen vara. Det är rea på den. Nu kostar de 3800kr. Man får plats med 9-10 slotmedar i den.
Nu har ett nytt problem uppstått. Egentligen har det alltid varit ett problem. Styrmedarna får inte plats pga deras mutter på ena sidan av bromsen. Ny broms måste uppfinnas. Finns det en lösning på det?
Jag har en bra och krånglig och en dålig och enkel lösning. Den krånglikga är att göra ett stort hål i meden och fälla in två skålar på varje sida med ett hål i botten. På så sätt kan skruv och låsmutter fällas in i konstruktionen. Den enkla är att använda en hylsmutter, men de finns nog inte med låsning.
Vi är väldigt olika personligheter i tekniska kommitén.
Jag har en dogmatisk inställning till det skrivna ordet.
Steve vill vara rättfärdig.
Tomek, Jeff och Peter har sina affärer att tänka på.
Paul vill bevara allt som det alltid varit.
Angående de tre näringsidkarna är ju det en anklagelse jag kommer med. Det är vagt grundad och kan mycket väl inte stämma. Paul och Ron verkar vara på god fot med Tomek och Jeff. Peter står så långt från dem man kan komma.
Peter vill,som ni vet, förändra mycket.
Jeff som är ordförande agerar i mitt tycke slumpartat och kommunicerar för lite.
Jag har bett Gustring som nationssekreterare att ta upp frågan om en mer drivande ordförande och mer rotation i TC. De konservativa är såklart mot detta. Kommer det in någon som agerar kommer saker att förändras.
Som det är nu är min roll en insyn i arbetet så att de inte hittar på några dumheter. Vi agerade under VM två gånger. Då gjorde vi, och särskilt Jeff, ett bra jobb. Därför är jag ambivalent i frågan om jag vill fortsätta i TC. Samtidigt som vi tjafsar en hel del fattar vi balanserade beslut. Fredrik muntrade upp mig i går kväll och fick mig att gilla läget.
Klassen är rätt ok, men Peter har en stark poäng i att trä i planka, skrov och medar gör reglerna onödigt krångliga. Det finns misstankar om att Peters plankor har för lite trä. Jag har ju slagit sönder medregeln. I de moderna skroven lägger de balsa på tvären. Idén att bygga i trä är redan överspelad och det är bara en tidsfråga innan det förändras.
Nu kanske det verkar som att jag bryr mig något oerhört. Det gör jag inte, jag bara tycker såhär. I höst blir det kul att bygga medar! Tyvärr kommer ni inte att få veta hur de är byggda pga att vissa kommer att ligga i gråzonen.
Det kommer i alla fall att bli kul att segla nästa säsong!
Glad midsommar! ☀️
Nu har jag fått känna på att flyga. Det var kaotiskt men ungefär som väntat. Sammanfattningsvis är brädan stadigare än vanligt innan lyftet och vingligare än jag trodde i luften. Det var ändå en stark lyckokänsla efteråt. Jag kommer att lösa detta. Jag flög först två korta gånger för styrbord. Dessa småstörtade då vingen lyfte ur vattnet. Flera gånger landade brädan snällt och kunde lyfta igen. tredje gången koncentrerade jag mig på höjden och fick en repa på kanske hundra meter. I kraschen gick bommen av. Det gick att segla för babord, så när byn kom kunde jag inte låta bli. Det blev en kort vingelflygning som slutade med att bommen även gick av på babord sida.
Detta har berikat min förståelse för foil. Kul!
Nu har jag kollat in lite mer noggrannt hur det funkar med vindsurfing på foil. Det är verkligen fascinerande. Jag lockas av det extrema. Det är få båtar som är snabbare. Att vara bland de snabbaste i skärgården är lockande på samma vis som DN är bland de snabbaste båtarna i världen.
I nästa OS kommer detta att vara en klass. Den klassen, iQfoil, är rätt dyr så om jag ger mig in i detta blir det med bräda, rigg mm som jag har. Foilen måste inhandlas och den måste vara Starboard och någon lagom lätthanterad modell. Aluminium får duga, kol är dubbla priset.
Nu har regeldiskussionerna lagt sig. Medbygge är nästa punkt, men det drar igång i höst.
Eftersom intresset för kentmasten och mina två bukiga segel har en idé fötts. Om man förlänger masten 1,5-2m med en gammal avbruten mast och förlänger seglet lika mycket får båten väldigt mycket mer segelyta. Det vore kul att ha den riggen till de dagar som det inte blåser tillräckligt.
Jag kommer nog att ligga lite lågt från nu.
3vlig sommar!
J-r vad kunderna är aktiva. Nu när sista jobbet för veckan är avslutat väller avslappningen fram. Migränen lurar, men jag har lärt mig hantera den. Nu är känslan så svag, men tydlig, att den förknippas med avslappning och lägesförändring.
Under veckan dök en tacksam känsla upp för sista seglingsdagen i år. Den hårda vinden på SM och bataljen med David på VM i den lätta vinden var de minnesvärdaste händelserna. 110 knyck två ggr. Bra medar i slutet av säsongen. Dåliga i början. Nya seglet. Nya kläder. Regelsnacket.
3vlig helg!
Vem har isåfall koll på viktighetskvoten för reglerna? Ofta kommer det upp i regeldiskussioner att regeln är oviktig och att man därmed skall man sluta prata om den eller tillåta att bryta mot den.
Detta har jag ofta motsagt när det dykt upp.
Idag fick jag vatten på min kvarn.
Peter tyckte ryggstödsregeln var oviktig. Nu verkar radien på ryggstödets överkant ha uppkommit av att en seglare vid en krock fick upp ryggstödet i bakhuvet så att skallskador tog hans liv.
Det känns inte så dramatiskt. Det mesta blir nog som vanligt vilket är rätt bra. Den största förändringen kan bli att vi är mer alerta på vad reglerna betyder. Det har bildats små grupper som kommunicerat med varandra och i dessa har det bildats olika uppfattningar om vad eglerna stipulerar. Jag hoppas att Peter Hamrak nu bidragit till att öppna upp debatten så att folks internkommunikation blir känd för andra. Därmed får vi på sikt en större samsyn på hur isjakterna skall byggas. Bra jobbat Peter! Vissa har blivit sura på Peter, jag tycker att de kan byta klass om det inte passar dem att diskutera saker;)
Sedan kan jag meddela att min tolkning av ryggstödet är i majoritet i TC. Jeff är en fena på att uttrycka sig. Han skrev att regeln är så tydlig att det inte behövs någon interpretation. Vi är i majoritet även på det. Ni som fortfarande är osäkra, kan ni inte höra av er till mig och berätta vad det är ni inte förstår. En radie är en radie. En överkant är en överkant. Ingen annanstans än i överkanten skall radien mätas. Om ni kan läsa dessa två meningar så vet ni hur det ligger till. Jaja, lite störigt raljerande tål ni nog. Jag tycker verkligen att det är så solklart.
Nu är det riktigt skönt med fredag, 3vlig helg!
En ny fråga har dykt upp. Det är ryggstödet som måste vara 11" långt och ha en radie på minst 2" i överkant. Vaikos båtar har två mindre radier högst upp.
Tydligen har man i många år tänkt sig kravet på den övre radien som att den kan ligga inbyggd i materialet. Som om man först byggde ryggstödet korrekt och sedan lade på vilken form som helst över det. Man kan forma det som en mutter om man vill. Detta har pågått länge och därmed blivit normgivande.
Klassen skall främja hembyggeri. Sådant som det här missgynnar hembyggnation å det grövsta. Man förstår inte regeln om folk åker omkring med fel på sina båtar. Ett argument är att det inte påverkar farten. Sedan när kan man ursäkta ett avsteg från regeln med det argumentet? Vem skall avgöra om det påverkar farten?
För min del är det ok att segla vidare med Vaikos skrov. Det som inte är ok är påstå att regeln tillåter de mindre radierna på ryggstödet. Dessutom tycker jag att mätmannen skall diska för detta. Om någon protesterar skall PK diska. Alla som seglar med fel på båten skall kunna diskas så länge reglerna säger det.
Mätmannen diskar ju tex för den lika betydelselösa bommarkeringen.
Om man kan resonera som att det är ok att radien räknas inne i konstruktionen måste det även gälla framkanten på medarna. De kan göras 16mm radie fram och sedan kan man spackla upp en mutter.
Det måste vara texten som gäller, inte andra saker som hur länge man gjort fel, hur det påverkar farten, om det påverkar säkerheten eller något annat man hittar på utanför Yearbook.
Den senaste veckan har präglats av att analysera medregeln. Det visade sig att den känsla jag hade var riktig. De som hållit på ett tag har ett gemensamt narrativ (Narrativ betyder "historia som man är överens om", typ) Ron kallar det för regelns intention. Deras idé om hur vi får bygga är inte exakt vad regeln säger. Undersökningen har gjorts genom att bolla frågor på först på svenska fb och i TC, sedan amerikanska fb. Det började med kloka ord från Fredrik som har samma narrativ som många rutinerade byggare. Warren och Ron kom med bra kommentarer. Warren och jag skrev några vändor privat. Han är en klok gubbe. Det var i princip bara dessa tre som kom med information som gick att använda till något konstruktivt. De viktigaste kvarvarande frågorna är;
1) E.2.i nämner en minsta tjocklek meden måste ha längst fram. Frågan är hur långt bak det skall mätas och om det gäller träkroppen eller utanpå färdig med. Om man mäter 1mm från framkant är det många medar som inte mäter in. Om man mäter 20mm från framkant kan medarna göras smalare fram.
2) Stålet skall ligga i en skåra i träkroppen. Hur mycket av stålet får ligga framför och bakom träkroppen? Ibland tror jag att man ser stål framför och/eller bakom förstyvarmaterialet. Då kan man misstänka att träbiten ligger en bit in i konstruktionen. Hur långt in är ok?
3) Eftersom vi mäter stålets utstick undertill med en mall får träkroppen ligga en bit in i konstruktionen. Detta påminner om fråga 2. Hur långt över regelns 38,1 över eggen får man placera träet?
Sedan har vi några fastslagna effekter av regeln. Jag ser på dem som det nya narrativet så länge ny information uteblir.
Det som startade mitt intresse för träkroppens geometri var att skåran som medstålet monteras i får vara hur brett som helst så länge det finns lite trä kvar. Det betyder att det går bra att bygga meden inifrån och ut i alla material utom stål, trä och kevlar. Trä är ok att användas om det limmas direkt på träkroppens insida. När man når området mellan minbredd och maxbredd måste ett tunt träskikt limmas in. Utanför det är det fritt fram med alla material utom kevlar.
Allt som styr bygget finns i Yearbook. Man kan inte hänvisa till någon annan dokumentation eller diskussion.
Maxbredden på färdig med i medbeslaget är helt onödig. Eftersom man får lägga på valfritt material utanpå går det bra att tillverka meden 27mm om medbeslaget är så brett.
Höjden på meden och träkroppen är ospecificerad utanför medbeslaget. Det innebär nog inte så mycket, men om man kan dra nytta av detta så finns möjligheten.
Nu har jag gått in och röstat. Därmed är saken utagerad till i höst när medbyggen drar igång. Hur röstningen än går kommer mina att innehålla hockeyklubbor.
Glad påsk!
Max har inte gjort någon justering än så ni får hålla tillgodo med mitt orginal.
------------------------------------
First I am keen to make you understand that I do not demand anything in this summery of the rules. I want to know what the rules say.
I have not a clue what the intentions of the rules were/are. I am not interested in that. If you make the argument that the builders have to know the intention you do not help the builder. You only move the question one level.
Neither I like when some tell us there is people looking for loop holes. What do that mean? If something is ok to build it is not a loop hole, if it is forbidden it is also not a loop hole. Maybe a loop hole is an opening to make the performance greater within the rules. If so i appreciate the persons that find them.
When homebuilders make their own runners, they must decide how to shape the wood for the runner. If it is some unclarified, the job is going to be much harder. We need the written rule to be easy understandable. Now it has some questions.
I will make one assumption, only the written and drawn rules in the yearbook decides how to build.
Length
E.2.a.
The whole finished runner (except the brake) cannot be longer than max length. The wood body cannot be shorter than min length. On runners already made the wood body are probably often shorter than the steel.
E.2.i. tell us the wood got to be at least ¼ inch wide in the front end.
Q1) In front end of the runner or the wood body?
Q2) How much shorter than the steel can we build the wood body?
Width of runner inside the chock.
E.2.d.
The max width of a runner inside the chock are 26,1mm (1-1/32 inch). The chock is allowed to be made 27,7mm (1-3/32 inch). Interpretation 01/15/2015 fourth part say that material can be added outside max width. The max width of 26,1mm (1-1/32 inch) (E.2.d.) become with that interpretation unnecessary. It only confuses the builders.
Height of runner
E.2.c. & h.
In E.2.c we only have a defined height of the runner inside the chock. Outside the chock there are no height defined. In the chock the wood cannot be less than 101,7mm (4 inch) minus the steel exposed under the wood body. 4 inch are the total height of the runner. Outside the chock we could decrease the height in a way that it is located over and on both sides to the steel. How deep over the steel is discussed below (E.2.h.)
E.2.h. say that the steel cannot be exposed more than 38,1mm (1/1-2 inch) under the wood runner body. This rule is reduced by some interpretations and the gauge. The gauge tells us if the runner is legal or not according to E.2.h. To that follow that it is ok to end the wood more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge if the external reinforcement are added that the gauge fits. Lots of runner are made like this.
Q3) How much more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge is ok to place the wood?
The slot
The slot are not defined. We are allowed to make it all the way out to the sides and top of the outer face of the wood body. We must have wood, so some wood has to be saved.
Q4) Is there a word in the yearbook that tell us this is not true?
Q5) Are the assumption in the beginning true?
Richard Larsson
Ett förtydligande i båtfrågan; Laser är en jättefin båt att kappsegla med. Det jag vill är att kunna dra ut och segla för nöjes skull. Då måste båten vara kul i sig.
Inte på Max för att det dröjer utan på Lasern för att den är så bångstyrig. Lätt undanvind är soft, som att paddla kajak ungefär. Mellanundanvind är mysigt. Hård undanvind är kul. Jättehård undanvind är vingligt. Lätt kryss går sjukt sakta och man sitter som en båtflykting. Mellankryss är härligt. Hård kryss är rätt kul. Jättehård kryss är asjobbigt.
Riggen hjälper inte till. Efter en nyss avslutad säsong i DN fattar man hur fina isjakter vi har. Lasern har inget av det en DN har. Lasern är till och med tung och bångstyrig att rigga jämfört med DN.
Nä, den här sommaren kommer jag inte att kunna undvika att försöka designa en segelbåt som liknar DN på så sätt att den går fort och hjälper seglaren med balansen utan att behöva ta till mycket muskelkraft. Dessutom skall den väga max 20kg per del så att det inte blir så slitsamt att rigga, sjö- och torrsätta.
.......Får du inte ta del av nu. Max måste dutta med Cleo innan han rättar den engelska texten.
Det är en summering med 6st frågor som jag inte kan besvara. Jag tänkte lägga texten här något dygn innan jänkarna får ta del av den. De känner sig lite kränkta av ifrågasättandet av reglerna. Även generaliseringen att amerikaner tycker lika blir en av dem kränkt av.
Om någon svenne kan svara på någon av de 6 frågorna eller har synpunkter som förtydligar tolkningen tar jag tacksamt emot dem.
Jag börjar mer och mer hålla med om ettan och tvåan. Det är värre med risken att det går att bygga snabbare och dyrare master om dessa ändringar genomförs. Då blir det ännu svårare för hembyggare att hänga med.
Medarna däremot. Där finns två fel i länken. Det första är antagandet om priset. Om man använder avbrutna hockeyklubbor som är gratis blir det inte dyrt. Det andra är att limningen mellan stål och kroppen släpper lika lätt är faktisk åxå fel. Med stora vattenskurna hål kan man om regeln tillåter trä fiberband genom hålen och runt längsgående profiler av tex hockeyklubbor. En avancerad byggare bygger såklart två halvor som limmas ihop på något sinnrikt sätt genom de strukturellla hålen i stålet. Om detta byggs i glasfiber blir det inte alls särskilt dyrt. Dessa felaktigheter är dock inte huvudargumentet för en förändring. Det viktigaste är att vi gör det lättare för hembyggare att förstå regeln. Nu är det få som med säkerhet kan berätta vad som gäller.
I agree it is a big risk if we change like 1 and two. Most of us think a lighter device is faster than a heavy. To you that do not agree, check every sport in the world. Almost always weight is decreasing performance. Even if it would not the top sailors would get lighter masts and sail fast with them. Everyone else want the same gears. At least it is a risk that it will happen. Are you willing to chance?
About the runners i think we have an other story. We have two opinions about the rule. Some mean it is pretty clear and others that it is not. I think it is very unclear. My english make this a bit hard so i will only tell you my worst issues. Rules E.2.a-d tell us (a) thickness of body, (b)length, (c)height of at least that part contained by chock and (d)thickness contained by chock. I misunderstood this when i made my four first runners. I thought the wood had to be 1-1/32 to 31/32 in the chock. Now when we in Sweden discussed this i realized that the wood has to be the same in the chock as outside (a). What thickness does d. mean then? My chocks are wider (27mm) than max width in the chock (d). How do i handle the gap? It can not be stiffening element. If so rule d. would be needless. I am sure some of you have an explanation. In Sweden no one had. After a while in the discussion some guy noticed that the height only is regulated in the chock. Height on the runner or the wood is the following question. Another thing i noticed this autumn before this discussion was that we are allowed to put all material except wood, steel and that yellow fibre (i forgot the name)(of course i can be wrong here, but it was my understanding of the rule). I started a project to build runners with a very wide slot. In the slot i planned to put half ice hockey clubs that is available in every arena for that sport. I collected material for six runners. I have the steel with big structural holes to put fibre of glass thru. Some thin faner would meet the rule. I know some think this is a nasty way to find holes in the rule that is not ok. I have read some expression in the threads that describes persons trying to make as good equipment as possible inside the rule. Every builder does that so it is only a personal opinion that have no value. It is not cheating to read the rule and make what it say. I want you all to know that i require a readable rule. We can not have the written rule so far from what is ok. The written rule should be what is legal. For me that is very very important. Otherwise i always have to worry if i make my gears ok or not. If outside and inside a chock does mean something else than, you know, between the aluminium that holds the runner i can not thrust anything else in the rule. I have shown a cheap way to home build stiff and light runners. The sides will be better glued together with that fibers. The only problem with this is that old runners are going to be more heavy than the new ones. That may be bad, but it is worse that home builders like me can not read the rule and make his own runners without the risk of making it illegal or unnecessarily bad because the difficulty of reading the rule. I imagine the professional builders easy will make two cleaver halves and glue them together thru the big water cut structural holes. Maybe this will be cheaper than it is today because it need less time of work. I do not know this, but it definitely would for me if i made more than 10 runners.
We maybe are too polarized. I can understand Peter. The ideas are technically very good. I also respect the conservative Americans fear of changing too much. We need to find a way that many sailors like.
We have to accept unmeasurable rules. If we want to change that on the whole boat we need to change a lot. Forget about that argument.
I think it is unlucky we have to use wood in hull, plank and runners. Some builders think it is more complicated with wood, but that we can live with. My problem is to understand the rule. I believe the Americans think i am a rule cheater. Maybe you are right. I am maybe squared in my mind. I do not like to guess what the intention was. Honestly i think that argument about the intention is as bad as Peters idea that everything has to be measured. I want you to also forget this argument.
As you all know my biggest problem is the description of the wood body in our runners. We leave it for now, i am afraid it is going to be a complicated discussion. My point is in phase with the desire to make the class easy to handle for home builders. If we can´t understand the rule it is the opposite to easy. 2010 when i was new i got a lot of help from Paul, thanx for that. It would have helped me more if i could read in the rule what i wondered.
About the little piece of glue on the chock. After Paul corrected me about ”depth” i think we should not tolerate any glue at all over the chock or fore and aft of the plank. If you want a radius you have to shorten the width of the plank. Easy to build, change, understand and measure. We do not need tho change anything, just tell the measure man to check it.
Someone asked for a description to build cheap runners without wood. Actually i planned to build runners with a big slot. Inside it i planned to put half ice hockey sticks. Broken ones are available in every hockey arena. This is cheap. I am glad i did not make them before this discussion.
Peter, even if i think your ideas are pretty nice i do not think the biggest changes are possible to get people to accept. If we get some of the changes we will vote on we have to se the result and move on from that.
One problem we got is that some masts do not measure correct. I believe some masts on WC was illegal, some CompoTech at least. If we keep that weight point after the voting we need to measure it on WC. Now they measure the complete unnecessary boom stripe. It is a joke to measure that point!
I do not like a system of punishment for wrong build parts. Someone can be judged too hard if the jury think is was in purpose and it was not. Remember we can read the rule different. If a misunderstanding of the intention of the rule looks for the jury as trying to find holes in the rule it will be wrong. It is way to open for opinions.
I hope i got all my thoughts here. I know we all love the class and want the best for it.
Känslomässig bergochdalbana.
Jag blev ombedd att gästspela på bloggen såhär efter säsongen. Richard har börjat fokusera på landet nu men än så länge ska vi väl kunna åtminstone tänka isjakt ett tag till?
Denna säsong har varit en känslomässig bergochdalbana ända från första träningsdagen på Oresjön tills i måndags.
Jag vet att jag kan hänga med riktigt snabba seglare när det blåser mycket. Tyvärr har vi bara haft två sådana dagar under säsongen, den första och sista, därav bergochdalbanan.
SM började med en startlott på övre halvan av fältet. Oresjön är ju liten och det vrider ordentligt hela tiden. Jag hängde bra med i de tre första kören med resultatet 7, 7 och 8. Så långt väldigt nöjd i och med att det inte var mina förhållanden.Till fjärde mojnade det något, insåg jag under första varvet. Jag är för dålig på att känna skillnaden och ta ett beslut på att trimma om, på grund av det fick jag inte masten att jobba och slutade därför på en trettondeplats. Sämre men ingen katastrof, det skulle bli värre. I sista racet hade jag samma problem plus att jag tappade acceleration under varv ett. Resultat, 22! Sjukt frustrerad och irriterad packade jag ihop grejerna fort som f_n och åkte till Furudals bruk. Trevligt umgänge och lite mat bättrade på humöret. Jag kommer inte ihåg placeringen i halvtid men för långt ner för att jag skulle vara nöjd.
(Orsaken till tappad acceleration var att jag seglat på något och skadat babordsmeden ordentligt, den blir till att slipa om helt till nästa säsong.)
Söndag morgon, vind! Mycket vind, jag hade inget emot det men var skeptisk till isen i och med temperaturomslaget på morgonen. Under EM hände samma sak och Orsasjön klarade inte det då.
Väntade ett tag innan jag riggade eftersom det blev uppskjutet en timme.
Ut och testade ett varv innan start ihop med Eriksson, bägge gjorde piruetter på undanvinden så det blev till att byta medar till vassare. Från 480mm 100 graders till 600mm 95 graders. Detta rullade på bättre och jag fick fäste.
Första racet startade jag vänster, gjorde en bra start och lyckades slå så att jag träffade dollymärket riktigt bra. Rundade i toppen och började få lite självförtroende igen. Det fortsatte ungefär likadant till sista undanvinden som var otrolig, jag seglade för långt och det kostar placeringar. I mål som fyra, nu jäklar var det kul! Jag kände att jag gick lite för lågt på kryssen och spände vantskruven två varv i pausen. Larsson startade i lovart om mig och sa redan innan att han har respekt för mina starter, han menade på att han inte riktigt har samma acceleration så nu var det dags att se om det stämde.
Lyckades göra en bra start, träffade dollymärket perfekt och rundade som etta, undanvindarna sumpades igen, men på kryssen tuggade jag ifatt Fredrik. Sista undanvinden satsade jag och försökte segla ikapp honom, det gick nästan. Han är ett par meter före mig i mål. Jag skulle vilja påstå att största skillnaden mellan Fredrik och Lindgren och oss bakom är att de har en jäkla förmåga att hitta bästa vägen runt banan, det visade Fredrik verkligen i detta race. Hånad av Lindgren i pausen för att jag seglar undanvind som ett arsle, det höll jag med om och kunde skratta åt det. Vi hade pratat om det i pausen innan, hade jag seglat undanvinden rätt hade jag vunnit racet.
Race 8, start från mitten. Speciell känsla.
Lyckades hålla mig i topp tre hela racet, hade väldigt roliga fighter med framförallt Larsson på kryssarna. Nu skulle jag ju visa Lindgren att jag lyssnat på vad han sa. Jodå, men överkompenserade ju naturligtvis och det går inte heller bra....
Larsson lyckades vinna sista racet och jag är väldigt glad för hans skull, vi jobbar mycket ihop med utrustningen tillsammans med Max för att gemensamt kunna öka vår fart och ge gubbarna i topp en rejäl mach framöver.
Stackars Max förresten, han gjorde en rejäl rova när plankan släppte mellan race sju och åtta. Han lyckades få ihop jakten igen men hade slagit i både hand och handled och valde att stå över sista seglingen, tyvärr men han kände att det var säkrast efter det som hänt.
Tyvärr blev det inte fler race och vi packade ihop och väntade på prisutdelningen. Fredrik, Larsson och Max på pallen. Stort grattis till dem! Dags att åka hem, körde för övrigt fast bil och släp i sanden ordentligt men ett bra lagarbete löste det, tack för hjälpen!
I bilen på väg hem hade jag tid att gå igenom dagens seglingar i huvudet, jag var nöjd med dagen och grämdes mest åt de sista två seglingarna på lördagen, hade de varit bättre hade jag haft chans på medalj. Nåja, så är det med tävling, nu var prio på att komma hem till familjen och sedan förstå varför jag slutade dåligt på lördagen. Det var först när jag lastade ur bilen jag såg skadan på meden.
När jag vaknade måndag morgon och tittade på telefonen hade jag fått några grattis på sms och Messenger, jag fattade ingenting förrän Witt skrev grattis till bronset. Wohooooo! SM brons! Det känns fantastiskt att detta händer tredje säsongen efter att jag började med DN igen. Orsaken till förvirringen berodde på att man stryker två seglingar efter åtta seglade race, inte nio som flera med mig trodde. Max och jag bytte faktiskt placering på grund av detta.
Nu saknar vi bara en tredje seglare i VIJK för att kunna utmana SIK och NYIS om lag-SM, det kommer nog bli svårt tyvärr.
Till nästa säsong ska hela utrustningen vara i ordning i tid, flera nya medar är under tillverkning. Så fort vi flyttat ska jag skaffa en frysbox så att jag kan slipa medar oavsett temperatur, hösten är för kort för att kunna kyla dem utomhus.
Nu är det spänt här hemma, första visningen på vårt hus är imorgon.
Hoppas ni får en trevlig sommar och att vi ses på årsmötet i höst. Mvh #s1croner
Tankarna efter SM har dykt upp då och då. Silvret har gjort sig påmint mer och mer. Första dagarna var den största behållningen upplevelserna på isen på söndagen. Jag gick ju ut först då många tyckte att det blöta snöfallet i den hårda vinden kändes lite ruggig. Eller hur Henrik? Jag låg ju nia efter lördagens lätta vind med den för hårda masten jag valt. Min prio ligger på hård vind. Ett poäng upp till fjärde plats där Max låg.
På samlingen där man sköt upp en timme hade jag lite puls. Jag tror att jag lyckades dölja min upphetsning väl. Alltså, stå och vänta på vind i solsken går bra, men om det är kallt på nästippen vill man inte tävla. Jag tydliggjorde att säkerheten inte påverkades av sikten då vi såg andra sidan sjön. Vinden var under 12m/s som verkar vara en säkerhetsgräns. Isen var hel. Det enda (svepskälet) var att isen var kexig.
Väl ute helt ensam var det rätt pirrigt. Jag fegade runt ett varv, stannandes och trimmade. Någon påpekade att jag hade masten längst fram på min korta mastskena. Då flyttade jag bak till det mittersta av de tre lägena. Sluttrimmet var längst fram pga den tröga isen. Jag har var med om samma sdak förra året på den tröga Stora Värtan. Mjukmasten i hård vind och trög is behövdes mjukas till.
Andra eller tredje varvet började jag lita på isen och gasade på lite mer. Då kom Stefan ut. Det gladde mig massor vilket jag berättade för honom. Vad han fegade på sitt första varv! Det var kul att se. Alla tyckte nog att det var lite otäckt i början. Jävlar vad det bar iväg uppe vid fallningen. Jag har aldrig släppt ut så mycket skot i en lovartrundning förut. 110,2 km/h visade gpsen när jag kolladfe efter ett riktigt pulver. Det på 100-graders rostfria medar nedslöade till 10 cm framför medbulten. De greppade mer och mer när isen värmdes under dagen.
Det nya seglet, F-speed från 1D har en underbar frambuk på compotechmasten. Minnesbilden av seglets form var det starkaste intrycket de första dagarna.
Så mycket likes på mitt inlägg och kommentarer irl gjorde mig stolt och glad över silvermedaljen. Det har gått tungt resultatmässigt de senaste två säsongerna så några större sportsliga förhoppningar fanns inte. En silvermedalj är ju ett bra kvitto på att man kan segla. Det känns bra att få det dokumenterat. Eller hur Patrik?
Henrik var en helt annan människa efter rejsen på söndagen än vad han visade innan. "Jag blev inte varvad i sista rejset!" Det är jättekul att vi alla lär oss och hittar glädje på våra olika sätt.
Alla är viktiga för att en regatta skall bli minnesvärd.
Vi har bättre rejsing nu än vi haft förut. Som Fredrik sa, t.o.m. junisarna är uppe och hugger ibland. Vi är ett jättegäng som slåss om att spöa Fredrik och Tomas då och då. Nästa år skall någon av oss andra ta spikarna, delar vi på det ansvaret kan storfräsarna få slåss om andraplatserna.
Fan vad trött jag blir. Hemma med sjukt barn och ett mail dyker upp. Skall vi tillåta fler material i medarna eller inte. Jag svarar efter bästa förmåga. Dessutom söker jag hjälp i fejsbookgruppen svenska aktiva seglare. Söderman svarar, Tomek svarar som TC-ledamot. Båda ger ett svar som ger fler frågor än svar.
Jag har byggt medar efter min dåliga tolkning och därmed inte fått plats med kolfiber. Två st har gått av! Det är inte ok att byggare inte förstår reglerna. Jag med 10 år i klassen, tekniskt intresserad, medlem i TC och har byggt flera medar vet inte vad regeln säger. Jag känner mig dum. Samtidigt som jag känner lukten av ett logiskt fel i 2.a-d. och tre interpretations. Hittar jag felet blir jag omvänd från dum till ledare av alla medbyggare sedan tidernas begynnelse.
Detta måste redas ut om vi inte stryker träkravet.
Just nu väntar jag på att Paul Goodwin skall vakna och svara mig och Tomek.
Vab idag ger mig tid att fundera på detta.
Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.
För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.
Tre rejs idag. Vinden var låg på 8-12m/s. Det passar mig bra. Isen var kexig även idag. Min uppfattning är att det gjorde att trim och styrning hade ett smalare område.
Med hjälp från Tomas, Fredrik och David lyckades jag hitta ett bra trim som var hanterbart, gav bra höjd på kryssen och var lika snabbt som de andras.
Det finaste var undanvinden. Där var trimmet lite extra bra. Spåret att styra i var jättetydligt. Lovade jag så lyfte det och när jag föll kom masten in. Det var en stor hjälp att ha en så tydlig undanvindskurs. Tilläggas bör att seglet är sprillans nytt.
Men oj vad det bar iväg i lovartrundningarna! Mycket skot matades ut och seglet drog iväg ekipaget med en j-a acceleration. På en testrunda loggade jag 110 knyck, det var troligen precis efter fallningen.
Tomas ledde överlägset igår och stod över idag pga att hans mast kanske skulle gått av. Fredrik vann. Jag kom tvåa och Max trea. Max gav bort andraplatsen genom att köra sönder sin båt.
SIK vann lagSM.
Nu plockar jag undan grejerna och tar nya tag i höst.
Tack alla fina kamrater!
Oresjön bjöd på en kall dag med klar himmel och lagom stark vind. Den kexiga isen tog ner farten en hel del. Skiftande iskvalitet, vindstyrkor och vindriktningar gjorde det extra intressant. Man var tvungen att anpassa sig till de för stunden rådande förhållanden.
Gänget har kompletterats med nytt folk de senaste åren. Tillskottet medför att vi har ett större gäng och vi har kul med varandra. Det gäller såklart på banan, men även på kvällarna. På banan har seglingen blivit tightare vilket är riktigt roligt.
I morrn drar vi vidare till Orsasjön pga att vind och storlek är mer gynnsamt.
Vad mysigt! Tillbaka till Furudal som vi var i januari. Det blir kul att träffa Ulf, föreståndaren för Bruket där vi bor.
Isen och vinden ser jättebra ut. Kanske får man segla nytt F-speed.
Patrik och jag samåker i eftermiddag.
Vi ses i Furudal!
Nu är sprintlådan påfylld. Dessa är fantastiskt enkla att jobba med ute på isen. De känns mjuka och sköna. Låg vikt och lågt luftmotstånd får man på köpet.
2020
Man hör ju ofta att trycket från medarna smälter isens yta. Här är ett experiment där en metalltråd trycker sig genom ett isblock.
Folk är oroliga att spikarna inte skall greppa i aluminium. Nu har jag tagit fram dem i en aluminiumplåt med struktur i ytan.
De limmas eller tejpas fast.
Kanten vänds utåt så att en halkning stoppas.
Fram- och bakkant slås ner med hammare före eller efter montage om man vill trimma in passformen lite mer.
Det är sammanträffandet som är lite ironisk. Igår skrev jag att djuren far illa av att isarna blir sämre. Nu har 15 älgar drunknat flr att isen inte bar dem.
Greta har idag agerat chefsredaktör på DN. Tidningen alltså. Den är väldigt informativ. Köp ett pappersexemplar.
Eftersom den här hemsidan handlar om isjakt känner jag mig nödbedd att ta upp dagens tidning.
Vi isseglare är känsliga instrument för medeltemperaturen på vintern. De flesta av oss ser tydligt trenden med färre isbelagda sjöar och tunnare istäcke på de som får is. En bonde som bor vid Båven i Sörmland berättade för en släkting till mig att han aldrig varit med om en isfri Båven. Förra säsongen var den första. Fler kommer, garanterat.
Jag har nu levt i ett halvsekel. Det mest påtagliga är de spolade fotbollsplanerna. Varje år åkte vi skridskor 50m från min port (70-tal) och på 80-talet på skolans grusplan. Lycka till att spola en grusplan i år. Det har inte gått de senaste åren.
Iakttagelser från enskilda personer kan lätt snackas bort samtidigt som de är väldigt påtagliga och konkreta. Dessa vittnesmål passar perfekt ihop med vetenskapens sammansällningar. Tillsammans bildas ett mönster som inte går att snacka bort.
DN är fullproppad med info om hur det ligger till. Det här är inget som vi skall fundera på om det stämmer eller inte. Det stämmer. Är du tveksam kan vi ses vid grusplanen på Lojo sista januari. Sedan går vi bort till Storabacken som varje år var snöbelagd. Mitt minne är en bias? Ja, det klart. Dock har jag åkt skridskor och snowracer jättejättemycket där och då.
DN (båten) tynar bort likt de arter som drabbas. Sporten är lika beroende av is som isbjörnarna.
Det som känns angeläget är att få dieselgubbarna att se detta. Du dieselgubbe; läs tidningen med intresse. Försök att se igenom din egen bias.
Du som vet med dig att du bidrar med mycket koldioxidekvivalenter och fortfarande är skeptisk behöver inte streta emot. Jag tillhör den grupp som skitar ner alldeles för mycket. Samtidigt som jag fortsätter med det kan jag se krisen och är på tårna att bidra till en gynnsam förändring när det erbjuds. Även du kan acceptera att vi är mitt inne i den värsta kris mänskligheten råkat ut för hittills. Må bra och var glad trots vetskapen. Streta inte emot. Det är lönlöst.
Skall vi införa krav på elbil till regattorna? Annars disk i ett rejs? Ett straffpoäng för att markera? Nej, det tycker jag inte. Men ändå.
Det kommer att krävas förändringar. Så fort man tar detta på allvar kommer vi att kunna agera även kraftfullare än vi gjort mot pandemin.
Vi i isjaktssvängen är så få att vi inte själva kan rädda isarna i Sverige, men vi måste hjäpa de övriga i världen som försöker.
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
Här kommer ett svar på en fråga som varit obesvarad sedan jag började kolla F1.
Varför är vissa vingar delade i fler än en och andra inte?
Att de delade/multipla behåller laminärt flöde längre visste jag. Men det besvarar inte hela frågan. Det resterande svaret är att man kan ta till tekniken när man behöver en vinge med extremt mycket kraft per längdenhet. I seglingens värld kan vi inte ta ut den kraften då det kostar för mycket i luftmotstånd. Med 1000 hk kan man ge bort toppfart och få betalt i mer grepp i kurvorna. Motorcyklarna har högre toppfart än F1 men varvtiderna är runt 20 sekunder långsammare. Vi har ju alltid för mycket motstånd och har inte råd att ge bort något.
Jag slänger med en video som förklarar varför medar som har ett tunt lager kolfiber går av så lätt.
Vad skönt det är med kunskap!
Ett av mina barn visade vad militärer käkar nu för tiden. De har färdig mat i påsar. Dessa påsar lägger man en värmepåse som fylls med lite vatten. Kemi gör vattnet varmt och matpåsen värms av det varma vattnet. Ett test är gjord med lyckat resultat, förutom att tonfisk med chili inte funkade så bra ihop. Ett test med chiliconcarne ser jag fram mot.
This Old Tony visade hur man kan lägga på stål som härdar i svetsögonblicket. Jag kände till metoden, men inte detaljerna. Nu har jag letat rätt på materialet och begärt en offert. Det vore sjukt kul att kunna svetsa på riktigt hård yta att slipa en egg på. Om detta lyckas på befintliga rostfria medar hamnar man i samma liga som de stora pojkarna. Värmetransport till epoxin är inga problem, rostfritt leder värme långsamt så man hinner kyla. Min erfarenhet säger mig att 5mm stål inte slår sig i sidled av denna svetsning. Det kommer att dra ihop sig så stålet kommer att böja sig neråt fram och bak och uppåt på mitten, så att säga, liksom.
https://youtu.be/qUzHFLV4IyQ
Eggen hamnar inte alltid exakt i mitten. Kolla era medar. Om man chimsar in meden efter en slipning är det långt ifrån säkert att det är samma efter slipning. 0,2mm snett slipat är inte något ovanligt. Tänk dig att det är chimsat för 0,2mm snett åt ena hållet på ena sidan och åt andra hållet på andra sidan. Om man efter det slipar medarna så att slipningen hamnar 0,2 åt motsatt håll har vi ett stort fel i parallelliteten.
2010 eller om det var 2011 när Dagge var med så berättade han att han mätte eggens läge vid slipning. Det har jag åxå börjat göra. Man kan se eggens placering rätt bra med ögonmått, men det känns enklare att mäta.
En tiondel fel i slipningen låter jag passera. Då mäter jag typ 20 cm framför och bakom medbulten. Men även det kan ju kanske slå fel.
I vinter blir det ju lite aktivare parallellmätning och då lär vi oss detta lite till.
På morgonen är testtiden begränsad till ca 1 timme. Man måste ju delta på skepparmötet. Det går sällan att hinna segla en sväng innan. Dessutom är banan ibland lite orekad. Så om man vill ha en morgonrutin gör man bäst i att plocka ihop båten 100% innan skepparmötet och ge sig iväg direkt efter.
De som kommer först brukar få lasta av och sedan flytta grejerna när funktionärerna hittat en bana. Men det kan man leva med.
Jag upplever att det är väldigt svårt att hitta rätt i hamnen. Justeringarna håller oftast på hela tiden till första start. I början är det grovinställning. Kanske byta segel. Sedan när det är seglingsbart åker skotavstånd upp och ner och riggspänning justeras. Det brukar ta 5-8 stopp innan det blir bra. För att korta ner tiden stannar jag ofta ute på banan och justerar.
Sedan är det dags att testa mot någon snabb. Då vet man rätt bra om man ligger rätt, om denne har rätt trim vill säga.
I år skall jag köpa en riggspänningsmätare och testa igen att anteckna trim. Man bör nog göra det trots att det är lite omständigt. Framför allt hjälper det till att minnas i efteranalysen.
Under höstarna är ambitionen alltid som störst. Med disciplin kan man hålla den levande ända till SM.
Jag skulle för en oinvigd förklara varför det är så förträffligt med den unika (jag vet ingen mjukvattenfarkost eller ens isjakt där maten böjs så mycket som på DN) riggen vi använder. Gemensamt för alla som inte böjt en mast ordentligt är att de inte förstår hur effektivt det är.
Jag tog ett A4-papper och vek in lite buk i det. När det spänns upp rakt blir buken jättestor och när jag böjer pappret ett halvt varv blir det nästan helt plant i ena riktiningen. Denna effekt tillsammans med att masten böjer framåt i mitten och bakåt i toppen gör att seglet planas ut och får en tvist som ligger väldigt rätt hela tiden.
Ta en bit papper och klipp det mitt itu. tejpa mitten med noll överlapp och kanterna med ca fem mm överlapp. Effekten är stor vid stor böj. Dra ut pappret uppe och nere, kolla buken nu! Vi böjer masterna bara litegrann, men vi behöver inte så stor skillnad.
En Laser går åxå att plana ut, men det kräver att man justerart trimmet vilket inte går när man hänger. Seglet är nästan alltid lite feltrimmat medan våra segel nästan alltid är rätt trimmade. Kölbåtar med många ombord kan ju se till att seglen är trimmade rätt hela tiden, men då skall det finnas bra utrustning och kunskap.
En tanke slog mig. Om masten böjs mycket skulle kanske ett bukigt segel bli tillräckligt plant. Av någon anledning har jag lagt undan mina två bukiga northsegel. Jag skall ge dem en chans i vinter. Min mjuka mast böjer jättemycket och det skulle kunna vara snabbt. Egentligen tror jag inte på det här, men jag skall ändå testa. Om det mojnar böjs ju inte masten och då är det kört. Kanske.
Nu håller jag på att sätta ihop 12 plåtmedar och 5 slotmedar. Lådan jag köpte tvingar mig att fortsätta trots att motivationen inte äre på topp. Planen är att ha 12 medar i lådan och tre set med snömedar så att massor med olika slipningar kan provas. Jag måste få rätsida på det här med medarnas funktion. Vi har sinsemellan ofta olika idéer om vad som är snabbt. Det betyder med säkerhet att vi inte vet hur medarna funkar.
Regel E.4. tänkte jag översätta till svenska. Rätta mig om jag har fel. Översättningen är justerad så att den innehåller det jag uppfattar som det viktiga och beskriver vad den syftar på.
E.4. Förstyvare skall inte vara bredare än 76,2mm från eggen. Om förstyvaren används som viktbärande element (kontaktyta mot snö och/eller is) måste den ytan befinna sig helt inom en bredd av 2413mm.
Det innebär att man inte kan bygga glidbara ytor av förstyvaren på de bakre medarnas utsidor. Inget konstigt.
Det som är klurigt är vad de menar med viktbärande element. en förstyvare bär ju vikt om stålet sjunker ner i slask eller snö. Den definitionen är otydlig. Men, nu när jag skriver detta inser jag att gråzonen från en vanlig förstyvare till en förstyvare som på ett fördelaktigt sätt kan bära vikt är stor. Så stor att det inte går att bygga den utan att tydligt bryta mot regeln. Man lär sig saker här. Det var mest detta jag inte fattade.
Nu kommer det viktigaste. Regeln säger ju att om meden är byggd på ett sådant bra sätt att den kan glida över en kompakt snöhög istället för att skära igenom så skall hela meden ligga inom ett 2413 brett spår. Alltså är det uttryckligen tillåtet att bygga en sådan med om den ligger inom den bredden. Styrmeden ligger inom det området. Alltså kan man bygga den som en skida nästan utan begränsningar. Max 914mm lång och 152,4mm bred.
Frågan är alltså om regeln bara förbjuder saker eller om man kan tolka in att den tillåter nämnd funktion.
David och jag har diskuterat detta en del. Kan någon mer lägga sig i diskussionen? Skicka din åsikt på messenger eller på annat sätt.
Okejar ni detta kommer jag med en sådan på första regattan.
Jag och Hanna sitter och fikar på landet. En vecka senare var det en strid ström med båtar utanför oss. Nu är det någon enstaka som puttrar förbi.
Väderprognosen spådde 13mm regn, ganska mycket. Det kom 3mm i natt och nu är det en varm molnig dag med måttlig vind.
Skrämde prognosen bort dem? Troligen.
Då skrattar jag till när söndagmorgonen på årets SM dök upp i minnet. Det var en ruggig morgon med hård vind och duggregn från sjön rakt in i bakluckan. Några av deltagarna ville banga och hittade på ursäkter som att sikten var dålig och isen var dålig. Det stämde inte. De gick nog mest på obehaget med kallt duggregn i nacken.
Jag brukar ju banga när isen och vinden är så dåliga att vi riskerar att bli stående.
Vi har olika premisser för vad som är bra väder och hur man smartast hanterar prognoser och rådande förhållanden. Vissa är tokdedikerade och är med på allt medan vissa har svårt att ta ledigt från jobb eller familj. Vissa är bara bekväma eller tycker inte att det är så viktigt. Vissa drar sig för reskostnader.
När hela gänget samlas på regattorna stretchar man lite på sina hinder och ser till att komma. Speciellt när det är helg, blankis, sol, 5m/s och nära Mälardalen.
Jag kom på en sak. Styrmedar utsätts inte för så stora belastningar, dessutom är vikt där mycket sämre än på de bakre medarna.
Man kan ta bort väldigt mycket stål och använda extra lätta material om hållfastheten inte överdrivs.
Nu har designen på en smal broms vuxit fram. På en fikarast gjorde jag första skissen.
Jag beställde precis en vapenväska. Storm 3100 skall det tydligen vara. Det är rea på den. Nu kostar de 3800kr. Man får plats med 9-10 slotmedar i den.
Nu har ett nytt problem uppstått. Egentligen har det alltid varit ett problem. Styrmedarna får inte plats pga deras mutter på ena sidan av bromsen. Ny broms måste uppfinnas. Finns det en lösning på det?
Jag har en bra och krånglig och en dålig och enkel lösning. Den krånglikga är att göra ett stort hål i meden och fälla in två skålar på varje sida med ett hål i botten. På så sätt kan skruv och låsmutter fällas in i konstruktionen. Den enkla är att använda en hylsmutter, men de finns nog inte med låsning.
Vi är väldigt olika personligheter i tekniska kommitén.
Jag har en dogmatisk inställning till det skrivna ordet.
Steve vill vara rättfärdig.
Tomek, Jeff och Peter har sina affärer att tänka på.
Paul vill bevara allt som det alltid varit.
Angående de tre näringsidkarna är ju det en anklagelse jag kommer med. Det är vagt grundad och kan mycket väl inte stämma. Paul och Ron verkar vara på god fot med Tomek och Jeff. Peter står så långt från dem man kan komma.
Peter vill,som ni vet, förändra mycket.
Jeff som är ordförande agerar i mitt tycke slumpartat och kommunicerar för lite.
Jag har bett Gustring som nationssekreterare att ta upp frågan om en mer drivande ordförande och mer rotation i TC. De konservativa är såklart mot detta. Kommer det in någon som agerar kommer saker att förändras.
Som det är nu är min roll en insyn i arbetet så att de inte hittar på några dumheter. Vi agerade under VM två gånger. Då gjorde vi, och särskilt Jeff, ett bra jobb. Därför är jag ambivalent i frågan om jag vill fortsätta i TC. Samtidigt som vi tjafsar en hel del fattar vi balanserade beslut. Fredrik muntrade upp mig i går kväll och fick mig att gilla läget.
Klassen är rätt ok, men Peter har en stark poäng i att trä i planka, skrov och medar gör reglerna onödigt krångliga. Det finns misstankar om att Peters plankor har för lite trä. Jag har ju slagit sönder medregeln. I de moderna skroven lägger de balsa på tvären. Idén att bygga i trä är redan överspelad och det är bara en tidsfråga innan det förändras.
Nu kanske det verkar som att jag bryr mig något oerhört. Det gör jag inte, jag bara tycker såhär. I höst blir det kul att bygga medar! Tyvärr kommer ni inte att få veta hur de är byggda pga att vissa kommer att ligga i gråzonen.
Det kommer i alla fall att bli kul att segla nästa säsong!
Glad midsommar! ☀️
Nu har jag fått känna på att flyga. Det var kaotiskt men ungefär som väntat. Sammanfattningsvis är brädan stadigare än vanligt innan lyftet och vingligare än jag trodde i luften. Det var ändå en stark lyckokänsla efteråt. Jag kommer att lösa detta. Jag flög först två korta gånger för styrbord. Dessa småstörtade då vingen lyfte ur vattnet. Flera gånger landade brädan snällt och kunde lyfta igen. tredje gången koncentrerade jag mig på höjden och fick en repa på kanske hundra meter. I kraschen gick bommen av. Det gick att segla för babord, så när byn kom kunde jag inte låta bli. Det blev en kort vingelflygning som slutade med att bommen även gick av på babord sida.
Detta har berikat min förståelse för foil. Kul!
Nu har jag kollat in lite mer noggrannt hur det funkar med vindsurfing på foil. Det är verkligen fascinerande. Jag lockas av det extrema. Det är få båtar som är snabbare. Att vara bland de snabbaste i skärgården är lockande på samma vis som DN är bland de snabbaste båtarna i världen.
I nästa OS kommer detta att vara en klass. Den klassen, iQfoil, är rätt dyr så om jag ger mig in i detta blir det med bräda, rigg mm som jag har. Foilen måste inhandlas och den måste vara Starboard och någon lagom lätthanterad modell. Aluminium får duga, kol är dubbla priset.
Nu har regeldiskussionerna lagt sig. Medbygge är nästa punkt, men det drar igång i höst.
Eftersom intresset för kentmasten och mina två bukiga segel har en idé fötts. Om man förlänger masten 1,5-2m med en gammal avbruten mast och förlänger seglet lika mycket får båten väldigt mycket mer segelyta. Det vore kul att ha den riggen till de dagar som det inte blåser tillräckligt.
Jag kommer nog att ligga lite lågt från nu.
3vlig sommar!
J-r vad kunderna är aktiva. Nu när sista jobbet för veckan är avslutat väller avslappningen fram. Migränen lurar, men jag har lärt mig hantera den. Nu är känslan så svag, men tydlig, att den förknippas med avslappning och lägesförändring.
Under veckan dök en tacksam känsla upp för sista seglingsdagen i år. Den hårda vinden på SM och bataljen med David på VM i den lätta vinden var de minnesvärdaste händelserna. 110 knyck två ggr. Bra medar i slutet av säsongen. Dåliga i början. Nya seglet. Nya kläder. Regelsnacket.
3vlig helg!
Vem har isåfall koll på viktighetskvoten för reglerna? Ofta kommer det upp i regeldiskussioner att regeln är oviktig och att man därmed skall man sluta prata om den eller tillåta att bryta mot den.
Detta har jag ofta motsagt när det dykt upp.
Idag fick jag vatten på min kvarn.
Peter tyckte ryggstödsregeln var oviktig. Nu verkar radien på ryggstödets överkant ha uppkommit av att en seglare vid en krock fick upp ryggstödet i bakhuvet så att skallskador tog hans liv.
Det känns inte så dramatiskt. Det mesta blir nog som vanligt vilket är rätt bra. Den största förändringen kan bli att vi är mer alerta på vad reglerna betyder. Det har bildats små grupper som kommunicerat med varandra och i dessa har det bildats olika uppfattningar om vad eglerna stipulerar. Jag hoppas att Peter Hamrak nu bidragit till att öppna upp debatten så att folks internkommunikation blir känd för andra. Därmed får vi på sikt en större samsyn på hur isjakterna skall byggas. Bra jobbat Peter! Vissa har blivit sura på Peter, jag tycker att de kan byta klass om det inte passar dem att diskutera saker;)
Sedan kan jag meddela att min tolkning av ryggstödet är i majoritet i TC. Jeff är en fena på att uttrycka sig. Han skrev att regeln är så tydlig att det inte behövs någon interpretation. Vi är i majoritet även på det. Ni som fortfarande är osäkra, kan ni inte höra av er till mig och berätta vad det är ni inte förstår. En radie är en radie. En överkant är en överkant. Ingen annanstans än i överkanten skall radien mätas. Om ni kan läsa dessa två meningar så vet ni hur det ligger till. Jaja, lite störigt raljerande tål ni nog. Jag tycker verkligen att det är så solklart.
Nu är det riktigt skönt med fredag, 3vlig helg!
En ny fråga har dykt upp. Det är ryggstödet som måste vara 11" långt och ha en radie på minst 2" i överkant. Vaikos båtar har två mindre radier högst upp.
Tydligen har man i många år tänkt sig kravet på den övre radien som att den kan ligga inbyggd i materialet. Som om man först byggde ryggstödet korrekt och sedan lade på vilken form som helst över det. Man kan forma det som en mutter om man vill. Detta har pågått länge och därmed blivit normgivande.
Klassen skall främja hembyggeri. Sådant som det här missgynnar hembyggnation å det grövsta. Man förstår inte regeln om folk åker omkring med fel på sina båtar. Ett argument är att det inte påverkar farten. Sedan när kan man ursäkta ett avsteg från regeln med det argumentet? Vem skall avgöra om det påverkar farten?
För min del är det ok att segla vidare med Vaikos skrov. Det som inte är ok är påstå att regeln tillåter de mindre radierna på ryggstödet. Dessutom tycker jag att mätmannen skall diska för detta. Om någon protesterar skall PK diska. Alla som seglar med fel på båten skall kunna diskas så länge reglerna säger det.
Mätmannen diskar ju tex för den lika betydelselösa bommarkeringen.
Om man kan resonera som att det är ok att radien räknas inne i konstruktionen måste det även gälla framkanten på medarna. De kan göras 16mm radie fram och sedan kan man spackla upp en mutter.
Det måste vara texten som gäller, inte andra saker som hur länge man gjort fel, hur det påverkar farten, om det påverkar säkerheten eller något annat man hittar på utanför Yearbook.
Den senaste veckan har präglats av att analysera medregeln. Det visade sig att den känsla jag hade var riktig. De som hållit på ett tag har ett gemensamt narrativ (Narrativ betyder "historia som man är överens om", typ) Ron kallar det för regelns intention. Deras idé om hur vi får bygga är inte exakt vad regeln säger. Undersökningen har gjorts genom att bolla frågor på först på svenska fb och i TC, sedan amerikanska fb. Det började med kloka ord från Fredrik som har samma narrativ som många rutinerade byggare. Warren och Ron kom med bra kommentarer. Warren och jag skrev några vändor privat. Han är en klok gubbe. Det var i princip bara dessa tre som kom med information som gick att använda till något konstruktivt. De viktigaste kvarvarande frågorna är;
1) E.2.i nämner en minsta tjocklek meden måste ha längst fram. Frågan är hur långt bak det skall mätas och om det gäller träkroppen eller utanpå färdig med. Om man mäter 1mm från framkant är det många medar som inte mäter in. Om man mäter 20mm från framkant kan medarna göras smalare fram.
2) Stålet skall ligga i en skåra i träkroppen. Hur mycket av stålet får ligga framför och bakom träkroppen? Ibland tror jag att man ser stål framför och/eller bakom förstyvarmaterialet. Då kan man misstänka att träbiten ligger en bit in i konstruktionen. Hur långt in är ok?
3) Eftersom vi mäter stålets utstick undertill med en mall får träkroppen ligga en bit in i konstruktionen. Detta påminner om fråga 2. Hur långt över regelns 38,1 över eggen får man placera träet?
Sedan har vi några fastslagna effekter av regeln. Jag ser på dem som det nya narrativet så länge ny information uteblir.
Det som startade mitt intresse för träkroppens geometri var att skåran som medstålet monteras i får vara hur brett som helst så länge det finns lite trä kvar. Det betyder att det går bra att bygga meden inifrån och ut i alla material utom stål, trä och kevlar. Trä är ok att användas om det limmas direkt på träkroppens insida. När man når området mellan minbredd och maxbredd måste ett tunt träskikt limmas in. Utanför det är det fritt fram med alla material utom kevlar.
Allt som styr bygget finns i Yearbook. Man kan inte hänvisa till någon annan dokumentation eller diskussion.
Maxbredden på färdig med i medbeslaget är helt onödig. Eftersom man får lägga på valfritt material utanpå går det bra att tillverka meden 27mm om medbeslaget är så brett.
Höjden på meden och träkroppen är ospecificerad utanför medbeslaget. Det innebär nog inte så mycket, men om man kan dra nytta av detta så finns möjligheten.
Nu har jag gått in och röstat. Därmed är saken utagerad till i höst när medbyggen drar igång. Hur röstningen än går kommer mina att innehålla hockeyklubbor.
Glad påsk!
Max har inte gjort någon justering än så ni får hålla tillgodo med mitt orginal.
------------------------------------
First I am keen to make you understand that I do not demand anything in this summery of the rules. I want to know what the rules say.
I have not a clue what the intentions of the rules were/are. I am not interested in that. If you make the argument that the builders have to know the intention you do not help the builder. You only move the question one level.
Neither I like when some tell us there is people looking for loop holes. What do that mean? If something is ok to build it is not a loop hole, if it is forbidden it is also not a loop hole. Maybe a loop hole is an opening to make the performance greater within the rules. If so i appreciate the persons that find them.
When homebuilders make their own runners, they must decide how to shape the wood for the runner. If it is some unclarified, the job is going to be much harder. We need the written rule to be easy understandable. Now it has some questions.
I will make one assumption, only the written and drawn rules in the yearbook decides how to build.
Length
E.2.a.
The whole finished runner (except the brake) cannot be longer than max length. The wood body cannot be shorter than min length. On runners already made the wood body are probably often shorter than the steel.
E.2.i. tell us the wood got to be at least ¼ inch wide in the front end.
Q1) In front end of the runner or the wood body?
Q2) How much shorter than the steel can we build the wood body?
Width of runner inside the chock.
E.2.d.
The max width of a runner inside the chock are 26,1mm (1-1/32 inch). The chock is allowed to be made 27,7mm (1-3/32 inch). Interpretation 01/15/2015 fourth part say that material can be added outside max width. The max width of 26,1mm (1-1/32 inch) (E.2.d.) become with that interpretation unnecessary. It only confuses the builders.
Height of runner
E.2.c. & h.
In E.2.c we only have a defined height of the runner inside the chock. Outside the chock there are no height defined. In the chock the wood cannot be less than 101,7mm (4 inch) minus the steel exposed under the wood body. 4 inch are the total height of the runner. Outside the chock we could decrease the height in a way that it is located over and on both sides to the steel. How deep over the steel is discussed below (E.2.h.)
E.2.h. say that the steel cannot be exposed more than 38,1mm (1/1-2 inch) under the wood runner body. This rule is reduced by some interpretations and the gauge. The gauge tells us if the runner is legal or not according to E.2.h. To that follow that it is ok to end the wood more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge if the external reinforcement are added that the gauge fits. Lots of runner are made like this.
Q3) How much more than 38,1mm (1/1-2 inch) from the edge is ok to place the wood?
The slot
The slot are not defined. We are allowed to make it all the way out to the sides and top of the outer face of the wood body. We must have wood, so some wood has to be saved.
Q4) Is there a word in the yearbook that tell us this is not true?
Q5) Are the assumption in the beginning true?
Richard Larsson
Ett förtydligande i båtfrågan; Laser är en jättefin båt att kappsegla med. Det jag vill är att kunna dra ut och segla för nöjes skull. Då måste båten vara kul i sig.
Inte på Max för att det dröjer utan på Lasern för att den är så bångstyrig. Lätt undanvind är soft, som att paddla kajak ungefär. Mellanundanvind är mysigt. Hård undanvind är kul. Jättehård undanvind är vingligt. Lätt kryss går sjukt sakta och man sitter som en båtflykting. Mellankryss är härligt. Hård kryss är rätt kul. Jättehård kryss är asjobbigt.
Riggen hjälper inte till. Efter en nyss avslutad säsong i DN fattar man hur fina isjakter vi har. Lasern har inget av det en DN har. Lasern är till och med tung och bångstyrig att rigga jämfört med DN.
Nä, den här sommaren kommer jag inte att kunna undvika att försöka designa en segelbåt som liknar DN på så sätt att den går fort och hjälper seglaren med balansen utan att behöva ta till mycket muskelkraft. Dessutom skall den väga max 20kg per del så att det inte blir så slitsamt att rigga, sjö- och torrsätta.
.......Får du inte ta del av nu. Max måste dutta med Cleo innan han rättar den engelska texten.
Det är en summering med 6st frågor som jag inte kan besvara. Jag tänkte lägga texten här något dygn innan jänkarna får ta del av den. De känner sig lite kränkta av ifrågasättandet av reglerna. Även generaliseringen att amerikaner tycker lika blir en av dem kränkt av.
Om någon svenne kan svara på någon av de 6 frågorna eller har synpunkter som förtydligar tolkningen tar jag tacksamt emot dem.
Jag börjar mer och mer hålla med om ettan och tvåan. Det är värre med risken att det går att bygga snabbare och dyrare master om dessa ändringar genomförs. Då blir det ännu svårare för hembyggare att hänga med.
Medarna däremot. Där finns två fel i länken. Det första är antagandet om priset. Om man använder avbrutna hockeyklubbor som är gratis blir det inte dyrt. Det andra är att limningen mellan stål och kroppen släpper lika lätt är faktisk åxå fel. Med stora vattenskurna hål kan man om regeln tillåter trä fiberband genom hålen och runt längsgående profiler av tex hockeyklubbor. En avancerad byggare bygger såklart två halvor som limmas ihop på något sinnrikt sätt genom de strukturellla hålen i stålet. Om detta byggs i glasfiber blir det inte alls särskilt dyrt. Dessa felaktigheter är dock inte huvudargumentet för en förändring. Det viktigaste är att vi gör det lättare för hembyggare att förstå regeln. Nu är det få som med säkerhet kan berätta vad som gäller.
I agree it is a big risk if we change like 1 and two. Most of us think a lighter device is faster than a heavy. To you that do not agree, check every sport in the world. Almost always weight is decreasing performance. Even if it would not the top sailors would get lighter masts and sail fast with them. Everyone else want the same gears. At least it is a risk that it will happen. Are you willing to chance?
About the runners i think we have an other story. We have two opinions about the rule. Some mean it is pretty clear and others that it is not. I think it is very unclear. My english make this a bit hard so i will only tell you my worst issues. Rules E.2.a-d tell us (a) thickness of body, (b)length, (c)height of at least that part contained by chock and (d)thickness contained by chock. I misunderstood this when i made my four first runners. I thought the wood had to be 1-1/32 to 31/32 in the chock. Now when we in Sweden discussed this i realized that the wood has to be the same in the chock as outside (a). What thickness does d. mean then? My chocks are wider (27mm) than max width in the chock (d). How do i handle the gap? It can not be stiffening element. If so rule d. would be needless. I am sure some of you have an explanation. In Sweden no one had. After a while in the discussion some guy noticed that the height only is regulated in the chock. Height on the runner or the wood is the following question. Another thing i noticed this autumn before this discussion was that we are allowed to put all material except wood, steel and that yellow fibre (i forgot the name)(of course i can be wrong here, but it was my understanding of the rule). I started a project to build runners with a very wide slot. In the slot i planned to put half ice hockey clubs that is available in every arena for that sport. I collected material for six runners. I have the steel with big structural holes to put fibre of glass thru. Some thin faner would meet the rule. I know some think this is a nasty way to find holes in the rule that is not ok. I have read some expression in the threads that describes persons trying to make as good equipment as possible inside the rule. Every builder does that so it is only a personal opinion that have no value. It is not cheating to read the rule and make what it say. I want you all to know that i require a readable rule. We can not have the written rule so far from what is ok. The written rule should be what is legal. For me that is very very important. Otherwise i always have to worry if i make my gears ok or not. If outside and inside a chock does mean something else than, you know, between the aluminium that holds the runner i can not thrust anything else in the rule. I have shown a cheap way to home build stiff and light runners. The sides will be better glued together with that fibers. The only problem with this is that old runners are going to be more heavy than the new ones. That may be bad, but it is worse that home builders like me can not read the rule and make his own runners without the risk of making it illegal or unnecessarily bad because the difficulty of reading the rule. I imagine the professional builders easy will make two cleaver halves and glue them together thru the big water cut structural holes. Maybe this will be cheaper than it is today because it need less time of work. I do not know this, but it definitely would for me if i made more than 10 runners.
We maybe are too polarized. I can understand Peter. The ideas are technically very good. I also respect the conservative Americans fear of changing too much. We need to find a way that many sailors like.
We have to accept unmeasurable rules. If we want to change that on the whole boat we need to change a lot. Forget about that argument.
I think it is unlucky we have to use wood in hull, plank and runners. Some builders think it is more complicated with wood, but that we can live with. My problem is to understand the rule. I believe the Americans think i am a rule cheater. Maybe you are right. I am maybe squared in my mind. I do not like to guess what the intention was. Honestly i think that argument about the intention is as bad as Peters idea that everything has to be measured. I want you to also forget this argument.
As you all know my biggest problem is the description of the wood body in our runners. We leave it for now, i am afraid it is going to be a complicated discussion. My point is in phase with the desire to make the class easy to handle for home builders. If we can´t understand the rule it is the opposite to easy. 2010 when i was new i got a lot of help from Paul, thanx for that. It would have helped me more if i could read in the rule what i wondered.
About the little piece of glue on the chock. After Paul corrected me about ”depth” i think we should not tolerate any glue at all over the chock or fore and aft of the plank. If you want a radius you have to shorten the width of the plank. Easy to build, change, understand and measure. We do not need tho change anything, just tell the measure man to check it.
Someone asked for a description to build cheap runners without wood. Actually i planned to build runners with a big slot. Inside it i planned to put half ice hockey sticks. Broken ones are available in every hockey arena. This is cheap. I am glad i did not make them before this discussion.
Peter, even if i think your ideas are pretty nice i do not think the biggest changes are possible to get people to accept. If we get some of the changes we will vote on we have to se the result and move on from that.
One problem we got is that some masts do not measure correct. I believe some masts on WC was illegal, some CompoTech at least. If we keep that weight point after the voting we need to measure it on WC. Now they measure the complete unnecessary boom stripe. It is a joke to measure that point!
I do not like a system of punishment for wrong build parts. Someone can be judged too hard if the jury think is was in purpose and it was not. Remember we can read the rule different. If a misunderstanding of the intention of the rule looks for the jury as trying to find holes in the rule it will be wrong. It is way to open for opinions.
I hope i got all my thoughts here. I know we all love the class and want the best for it.
Känslomässig bergochdalbana.
Jag blev ombedd att gästspela på bloggen såhär efter säsongen. Richard har börjat fokusera på landet nu men än så länge ska vi väl kunna åtminstone tänka isjakt ett tag till?
Denna säsong har varit en känslomässig bergochdalbana ända från första träningsdagen på Oresjön tills i måndags.
Jag vet att jag kan hänga med riktigt snabba seglare när det blåser mycket. Tyvärr har vi bara haft två sådana dagar under säsongen, den första och sista, därav bergochdalbanan.
SM började med en startlott på övre halvan av fältet. Oresjön är ju liten och det vrider ordentligt hela tiden. Jag hängde bra med i de tre första kören med resultatet 7, 7 och 8. Så långt väldigt nöjd i och med att det inte var mina förhållanden.Till fjärde mojnade det något, insåg jag under första varvet. Jag är för dålig på att känna skillnaden och ta ett beslut på att trimma om, på grund av det fick jag inte masten att jobba och slutade därför på en trettondeplats. Sämre men ingen katastrof, det skulle bli värre. I sista racet hade jag samma problem plus att jag tappade acceleration under varv ett. Resultat, 22! Sjukt frustrerad och irriterad packade jag ihop grejerna fort som f_n och åkte till Furudals bruk. Trevligt umgänge och lite mat bättrade på humöret. Jag kommer inte ihåg placeringen i halvtid men för långt ner för att jag skulle vara nöjd.
(Orsaken till tappad acceleration var att jag seglat på något och skadat babordsmeden ordentligt, den blir till att slipa om helt till nästa säsong.)
Söndag morgon, vind! Mycket vind, jag hade inget emot det men var skeptisk till isen i och med temperaturomslaget på morgonen. Under EM hände samma sak och Orsasjön klarade inte det då.
Väntade ett tag innan jag riggade eftersom det blev uppskjutet en timme.
Ut och testade ett varv innan start ihop med Eriksson, bägge gjorde piruetter på undanvinden så det blev till att byta medar till vassare. Från 480mm 100 graders till 600mm 95 graders. Detta rullade på bättre och jag fick fäste.
Första racet startade jag vänster, gjorde en bra start och lyckades slå så att jag träffade dollymärket riktigt bra. Rundade i toppen och började få lite självförtroende igen. Det fortsatte ungefär likadant till sista undanvinden som var otrolig, jag seglade för långt och det kostar placeringar. I mål som fyra, nu jäklar var det kul! Jag kände att jag gick lite för lågt på kryssen och spände vantskruven två varv i pausen. Larsson startade i lovart om mig och sa redan innan att han har respekt för mina starter, han menade på att han inte riktigt har samma acceleration så nu var det dags att se om det stämde.
Lyckades göra en bra start, träffade dollymärket perfekt och rundade som etta, undanvindarna sumpades igen, men på kryssen tuggade jag ifatt Fredrik. Sista undanvinden satsade jag och försökte segla ikapp honom, det gick nästan. Han är ett par meter före mig i mål. Jag skulle vilja påstå att största skillnaden mellan Fredrik och Lindgren och oss bakom är att de har en jäkla förmåga att hitta bästa vägen runt banan, det visade Fredrik verkligen i detta race. Hånad av Lindgren i pausen för att jag seglar undanvind som ett arsle, det höll jag med om och kunde skratta åt det. Vi hade pratat om det i pausen innan, hade jag seglat undanvinden rätt hade jag vunnit racet.
Race 8, start från mitten. Speciell känsla.
Lyckades hålla mig i topp tre hela racet, hade väldigt roliga fighter med framförallt Larsson på kryssarna. Nu skulle jag ju visa Lindgren att jag lyssnat på vad han sa. Jodå, men överkompenserade ju naturligtvis och det går inte heller bra....
Larsson lyckades vinna sista racet och jag är väldigt glad för hans skull, vi jobbar mycket ihop med utrustningen tillsammans med Max för att gemensamt kunna öka vår fart och ge gubbarna i topp en rejäl mach framöver.
Stackars Max förresten, han gjorde en rejäl rova när plankan släppte mellan race sju och åtta. Han lyckades få ihop jakten igen men hade slagit i både hand och handled och valde att stå över sista seglingen, tyvärr men han kände att det var säkrast efter det som hänt.
Tyvärr blev det inte fler race och vi packade ihop och väntade på prisutdelningen. Fredrik, Larsson och Max på pallen. Stort grattis till dem! Dags att åka hem, körde för övrigt fast bil och släp i sanden ordentligt men ett bra lagarbete löste det, tack för hjälpen!
I bilen på väg hem hade jag tid att gå igenom dagens seglingar i huvudet, jag var nöjd med dagen och grämdes mest åt de sista två seglingarna på lördagen, hade de varit bättre hade jag haft chans på medalj. Nåja, så är det med tävling, nu var prio på att komma hem till familjen och sedan förstå varför jag slutade dåligt på lördagen. Det var först när jag lastade ur bilen jag såg skadan på meden.
När jag vaknade måndag morgon och tittade på telefonen hade jag fått några grattis på sms och Messenger, jag fattade ingenting förrän Witt skrev grattis till bronset. Wohooooo! SM brons! Det känns fantastiskt att detta händer tredje säsongen efter att jag började med DN igen. Orsaken till förvirringen berodde på att man stryker två seglingar efter åtta seglade race, inte nio som flera med mig trodde. Max och jag bytte faktiskt placering på grund av detta.
Nu saknar vi bara en tredje seglare i VIJK för att kunna utmana SIK och NYIS om lag-SM, det kommer nog bli svårt tyvärr.
Till nästa säsong ska hela utrustningen vara i ordning i tid, flera nya medar är under tillverkning. Så fort vi flyttat ska jag skaffa en frysbox så att jag kan slipa medar oavsett temperatur, hösten är för kort för att kunna kyla dem utomhus.
Nu är det spänt här hemma, första visningen på vårt hus är imorgon.
Hoppas ni får en trevlig sommar och att vi ses på årsmötet i höst. Mvh #s1croner
Tankarna efter SM har dykt upp då och då. Silvret har gjort sig påmint mer och mer. Första dagarna var den största behållningen upplevelserna på isen på söndagen. Jag gick ju ut först då många tyckte att det blöta snöfallet i den hårda vinden kändes lite ruggig. Eller hur Henrik? Jag låg ju nia efter lördagens lätta vind med den för hårda masten jag valt. Min prio ligger på hård vind. Ett poäng upp till fjärde plats där Max låg.
På samlingen där man sköt upp en timme hade jag lite puls. Jag tror att jag lyckades dölja min upphetsning väl. Alltså, stå och vänta på vind i solsken går bra, men om det är kallt på nästippen vill man inte tävla. Jag tydliggjorde att säkerheten inte påverkades av sikten då vi såg andra sidan sjön. Vinden var under 12m/s som verkar vara en säkerhetsgräns. Isen var hel. Det enda (svepskälet) var att isen var kexig.
Väl ute helt ensam var det rätt pirrigt. Jag fegade runt ett varv, stannandes och trimmade. Någon påpekade att jag hade masten längst fram på min korta mastskena. Då flyttade jag bak till det mittersta av de tre lägena. Sluttrimmet var längst fram pga den tröga isen. Jag har var med om samma sdak förra året på den tröga Stora Värtan. Mjukmasten i hård vind och trög is behövdes mjukas till.
Andra eller tredje varvet började jag lita på isen och gasade på lite mer. Då kom Stefan ut. Det gladde mig massor vilket jag berättade för honom. Vad han fegade på sitt första varv! Det var kul att se. Alla tyckte nog att det var lite otäckt i början. Jävlar vad det bar iväg uppe vid fallningen. Jag har aldrig släppt ut så mycket skot i en lovartrundning förut. 110,2 km/h visade gpsen när jag kolladfe efter ett riktigt pulver. Det på 100-graders rostfria medar nedslöade till 10 cm framför medbulten. De greppade mer och mer när isen värmdes under dagen.
Det nya seglet, F-speed från 1D har en underbar frambuk på compotechmasten. Minnesbilden av seglets form var det starkaste intrycket de första dagarna.
Så mycket likes på mitt inlägg och kommentarer irl gjorde mig stolt och glad över silvermedaljen. Det har gått tungt resultatmässigt de senaste två säsongerna så några större sportsliga förhoppningar fanns inte. En silvermedalj är ju ett bra kvitto på att man kan segla. Det känns bra att få det dokumenterat. Eller hur Patrik?
Henrik var en helt annan människa efter rejsen på söndagen än vad han visade innan. "Jag blev inte varvad i sista rejset!" Det är jättekul att vi alla lär oss och hittar glädje på våra olika sätt.
Alla är viktiga för att en regatta skall bli minnesvärd.
Vi har bättre rejsing nu än vi haft förut. Som Fredrik sa, t.o.m. junisarna är uppe och hugger ibland. Vi är ett jättegäng som slåss om att spöa Fredrik och Tomas då och då. Nästa år skall någon av oss andra ta spikarna, delar vi på det ansvaret kan storfräsarna få slåss om andraplatserna.
Fan vad trött jag blir. Hemma med sjukt barn och ett mail dyker upp. Skall vi tillåta fler material i medarna eller inte. Jag svarar efter bästa förmåga. Dessutom söker jag hjälp i fejsbookgruppen svenska aktiva seglare. Söderman svarar, Tomek svarar som TC-ledamot. Båda ger ett svar som ger fler frågor än svar.
Jag har byggt medar efter min dåliga tolkning och därmed inte fått plats med kolfiber. Två st har gått av! Det är inte ok att byggare inte förstår reglerna. Jag med 10 år i klassen, tekniskt intresserad, medlem i TC och har byggt flera medar vet inte vad regeln säger. Jag känner mig dum. Samtidigt som jag känner lukten av ett logiskt fel i 2.a-d. och tre interpretations. Hittar jag felet blir jag omvänd från dum till ledare av alla medbyggare sedan tidernas begynnelse.
Detta måste redas ut om vi inte stryker träkravet.
Just nu väntar jag på att Paul Goodwin skall vakna och svara mig och Tomek.
Vab idag ger mig tid att fundera på detta.
Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.
För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.
Tre rejs idag. Vinden var låg på 8-12m/s. Det passar mig bra. Isen var kexig även idag. Min uppfattning är att det gjorde att trim och styrning hade ett smalare område.
Med hjälp från Tomas, Fredrik och David lyckades jag hitta ett bra trim som var hanterbart, gav bra höjd på kryssen och var lika snabbt som de andras.
Det finaste var undanvinden. Där var trimmet lite extra bra. Spåret att styra i var jättetydligt. Lovade jag så lyfte det och när jag föll kom masten in. Det var en stor hjälp att ha en så tydlig undanvindskurs. Tilläggas bör att seglet är sprillans nytt.
Men oj vad det bar iväg i lovartrundningarna! Mycket skot matades ut och seglet drog iväg ekipaget med en j-a acceleration. På en testrunda loggade jag 110 knyck, det var troligen precis efter fallningen.
Tomas ledde överlägset igår och stod över idag pga att hans mast kanske skulle gått av. Fredrik vann. Jag kom tvåa och Max trea. Max gav bort andraplatsen genom att köra sönder sin båt.
SIK vann lagSM.
Nu plockar jag undan grejerna och tar nya tag i höst.
Tack alla fina kamrater!
Oresjön bjöd på en kall dag med klar himmel och lagom stark vind. Den kexiga isen tog ner farten en hel del. Skiftande iskvalitet, vindstyrkor och vindriktningar gjorde det extra intressant. Man var tvungen att anpassa sig till de för stunden rådande förhållanden.
Gänget har kompletterats med nytt folk de senaste åren. Tillskottet medför att vi har ett större gäng och vi har kul med varandra. Det gäller såklart på banan, men även på kvällarna. På banan har seglingen blivit tightare vilket är riktigt roligt.
I morrn drar vi vidare till Orsasjön pga att vind och storlek är mer gynnsamt.
Vad mysigt! Tillbaka till Furudal som vi var i januari. Det blir kul att träffa Ulf, föreståndaren för Bruket där vi bor.
Isen och vinden ser jättebra ut. Kanske får man segla nytt F-speed.
Patrik och jag samåker i eftermiddag.
Vi ses i Furudal!
Nu är sprintlådan påfylld. Dessa är fantastiskt enkla att jobba med ute på isen. De känns mjuka och sköna. Låg vikt och lågt luftmotstånd får man på köpet.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com