God Jul!

Det har hänt förr att jag gjort en analogi mellan motorsport och segling. Jag kommer inte att sluta att jämföra sporterna. De är slående lika och jag älskar att kolla på tv när insatta kommentatorer beskriver vad som händer. Intervjuerna med chaffisarna ger ibland en djup insikt i hur de jobbar. 

Nu senast satt jag och glodde på ett gammalt speedwaygp. De har mekaniker som sköter om cyklarna så att de är så snabba som möjligt inför varje start. De har såklart massor med inställningar som vi inte får del av. Det som syns är däcktryck, och koppling. När det blir omstart kommer personalen ut och fyller på lite metanol så att det räcker de tre varv som skall köras. Sista minuten jobbar alla fyra förare med att preparera startsträckan. Sista tio sekunderna skruvar de på kopplingen så att den skall vara inställd precis efter vad de gillar. Den ändras säkert efter temperatur. 

När de sedan släpps iväg är det bråttom. Det är ju inget problem att köra runt banan jättefort. Alla fyra är jätteduktiga och har inget problem med det. Problemet de måste bemästra är tempot koängst in nkurrenterna sätter upp. I speedway är underlaget avgörande. Längst in är det kortast väg och ofta bra grepp, medan man halvlångt ut har yta att åka på och kan göra en effektiv kurva. Det coolaste är när det gått några heat sedan de planade ut och vattnade banan och förarna börjar använda materialet som lagt sig en bit ut. Då kan de få riktigt bra grepp långt från kurvans innerkant och ha med sig farten på rakan. Allt detta tillsammans med allt vi inte känner till gör det komplext.

Har inte vi exakt samma problem? När jag seglar ensam går det ofta bra, men senast ställde Patrik till det för mig. Jag var tvungen att vidta bra åtgärder för att hänga med. När Fredrik och Tomas är med ställer de ytterligare krav på oss andra. På VM blir minsta misstag och materialbrist kostsamt.