Askrikefjärden

Robin och jag stack ut mot Stora Värtan från Askrike på Lidingö. Min ryggsäck och kastlina var hemma så jag struntade i dem. Robin hade våtdräkt, ryggsäck och kastlina. En lina på två kan ju räcka och han kan ju ligga i vattnet i ett kvarts dygn med våtdräkten. Vid halva fjärden såg vi två andra. Robin påpekade att de kommer att kommentera att jag inte har ryggsäck, det gör de alltid. Robin har en liten ryggsäck på för att slippa bli påhoppad, inte för att flyta. JAG HATAR när folk briljerar med sin säkerhetskunskap! Jag började säga till Robin att vi borde vända. Isen var ca 6 cm och väldigt mjuk. Vi möttes och det första den ena av de gormade var att jag inte borde vara på isen utan ryggsäck. Så jävla förutsägbart! Då drog jag hem vilket jag ändå ville. Rekningen var gjord. Varför måste kunniga skridskoåkare med ryggsäckar hängande ner över arslet alltid briljera med sitt kunnande?

Javisst är det larvigt av mig, självklart. 

På samma ställe för några år sedan mötte jag en gubbjävel som påpekade att jag inte hade isdubbar, men det hade jag den gången. Ingen ryggsäck då, inte han heller. Dessutom var han ensam, jag med.

Jag gick inte genom isen den här gången.

Vi kör nog Ullna i morgon. Masten ligger på Fredriks bil så det blir kanske en tur till isen utan isjakt. Kentmasten är inte så kul.