Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2016
0 kommentarer 
Vi blev till slut sex DN. Oscar och jag tränade ihop.
Kärnisen var inte jättetjock, men kändes solid och trygg. På morgonen var den redan blöt och på eftermiddagen blev det områden med 1,5 cm vatten. På förmiddagen blåste det upp till 7 m/s i byarna. Mitt på dagen kom helt plötsligt över 10 m/s i byarna. Då spände jag vanten rejält och behöll skotavståndet på 30 cm. Det blev magiskt. På kryssen böjde det ordentligt, ibland lite för mycket. Då lovade jag och tjänade massor med höjd. Några gånger släppte jag skotet lite för att spara på masten. Banan blev sned så man gippade direkt. Masten jobbade fint även på länsen.
Skotavståndet är ju ett kapitel för sig. Varje gång vi seglar lär jag mig något om hur det funkar. Denna gång fick jag känna hur mycket längre samma skotavstånd känns med mer spänning i riggen. Man mäter ju skotavståndet stillastående utan förare. Det inebär att ju mer man spänner desto kortare blir avståndet mellan bommens underkant och fästet till blocken. Det blir så pga att plankan böjer sig. När jag seglade kändes skotavståndet längre. Tydligast kändes det i slagen då jag var tvungen att släppa mer för att få över masten.
Fysingen har bra is. I morgon blir det perfekt! Ganska stark vind och relativt säker is. På fredag väntas kanske för stark vind och lite svagare is. Jag sätter upp en kryss-länsbana.
Om ingen mer kommer blir det bra träning att styra i ledningen vilket inte blir så ofta. Det är faktiskt rätt nyttigt. Man får segla på sin egen känsla mer än man är van vid. Nackdelen är ju så klart att man inte får reda på om man gör rätt eller fel.
Tänk att få leda och vinna en hel dag!
Det komer iallafall en vindsurfare vilket känns tryggt.
I morse skrinnade jag två varv på Kottla. Efter knappt några minusgrader men med klar himmel var tjockleken runt 10cm. Tunnaste jag hittade (minst 20m från land) gick inte att slå igenom med ett slag. Man såg istjockleken perfekt då det var ett grönt mönster på undersidan.
Det jag vill ha sagt med detta är att isen verkar ha växt till sig bra senaste dygnet och kommer att fortsätta i natt. Rapporter från Dag säger samma sak.
Skall vi segla på Fysingen i morgon? Jag har bestämt mig för att det får bli i morgon eller inte alls. Efter det blir det rankingen. Jag orkar inte samla ihop ett gäng till i morgon, men om det blir ett joinar jag.
Jag har aldrig seglat på Fysingen. Vad är problemet med den sjön? Ett problem kan vara att många samlas på den närmre Ullnasjön. Det kanske inte är så bra nu i mellandagarna när Ullna är utdömd. Den växer sig nog stark igen.
Jag har en möjlig seglingsdag onsdag, torsdag eller fredag. I morgon, onsdag, ser det ut att kunna bli svag vind. Det är ju jättebra att träna det, men risken att stå och glo är jag inte beredd att ta. Onsdag får bra väder för istillväxt, klart och ganska kallt. Torsdag får definitivt vind, mycket. Även fredag får mycket vind. Båda dagarna får varm vind från sydväst. Torsdagen kan ju ev bli mest lämpad för segling då isen haft tillväxt rätt många timmar. Problemet är att den är orekad.
Det är större chans att någon rekar Ullnasjön, därför är det rätt troligt att någon seglar där ena eller båda dagarna. Om jag skall vara bekväm är det smart att planera in fredagen så att det finns en möjlighet att någon rekar Ullna på torsdag.
Jag är rätt sugen på att åka och kolla Fysingen i morgon em. Det tar 35 min dit, 30 min på plats och 35 hem.Plus lite strul innan och efter. Två timmar. Kanske blir det av i morrn.
Det är viktigt att inte vara ensam av säkerhetsskäl och för att farten skall kunna bedömas. Därför är det viktigt att planera i förväg så att fler lockas med.
Två gubbar åkte till Säkylä i går och en kanske gör det i morgon. Ambitiöst är rätt ord. De får bra träning mot bra seglare på stor yta.
Robin som var först ut på Ullna i morse tycker att isen är för svag och hålig. Vi får nog åka norrut för att segla. Eller österut som Tomas och Eddie planerar.
Det passar mig bra. Familjen behöver mig nu i mellandagarna.
Jag kommer inte att segla i morgon. Det blir nog en kort skridskotur på vår lokala insjö med dottern i morgon innan en släktmåltid.
Det lutar åt att ett gäng kör på Ullnasjön i morgon.
Storsjön i Sandviken är fin och några är säkert där och seglar.
Bilden är från muttern som låser medbulten. Den har fått insexfattning så att ett verktyg till kan skippas.
Det har hänt förr att jag gjort en analogi mellan motorsport och segling. Jag kommer inte att sluta att jämföra sporterna. De är slående lika och jag älskar att kolla på tv när insatta kommentatorer beskriver vad som händer. Intervjuerna med chaffisarna ger ibland en djup insikt i hur de jobbar.
Nu senast satt jag och glodde på ett gammalt speedwaygp. De har mekaniker som sköter om cyklarna så att de är så snabba som möjligt inför varje start. De har såklart massor med inställningar som vi inte får del av. Det som syns är däcktryck, och koppling. När det blir omstart kommer personalen ut och fyller på lite metanol så att det räcker de tre varv som skall köras. Sista minuten jobbar alla fyra förare med att preparera startsträckan. Sista tio sekunderna skruvar de på kopplingen så att den skall vara inställd precis efter vad de gillar. Den ändras säkert efter temperatur.
När de sedan släpps iväg är det bråttom. Det är ju inget problem att köra runt banan jättefort. Alla fyra är jätteduktiga och har inget problem med det. Problemet de måste bemästra är tempot koängst in nkurrenterna sätter upp. I speedway är underlaget avgörande. Längst in är det kortast väg och ofta bra grepp, medan man halvlångt ut har yta att åka på och kan göra en effektiv kurva. Det coolaste är när det gått några heat sedan de planade ut och vattnade banan och förarna börjar använda materialet som lagt sig en bit ut. Då kan de få riktigt bra grepp långt från kurvans innerkant och ha med sig farten på rakan. Allt detta tillsammans med allt vi inte känner till gör det komplext.
Har inte vi exakt samma problem? När jag seglar ensam går det ofta bra, men senast ställde Patrik till det för mig. Jag var tvungen att vidta bra åtgärder för att hänga med. När Fredrik och Tomas är med ställer de ytterligare krav på oss andra. På VM blir minsta misstag och materialbrist kostsamt.
Det blev en fysiskt krävande lördag. Ganska mycket vind bromsades upp av geografin runt om. Den byiga vinden fick man anpassa sig till genom att trimma snällt. Ganska mjuk mast och lågt skotavstånd hjälpte till att böja masten och tvista ur toppen. På vägen hem var man riktigt mör.
Det är intressant att läsa av vindens beskaffenhet över banan. Den var ganska lika hela dagen. På kryssen var höger layline dödens linje. Det lönade sig att försegla sig lite på babord layline. När man på bb layline inte nådde upp till märket lönade det sig att pina upp till det och glida runt.
Patrik, Göran, jag och en nybörjare körde hela dagen. Göran hängde på bra och var i vissa fall före både mig och Patrik. Patrik och jag hade riktigt roliga fighter där minsta misstag straffade sig. Det gällde att undvika högerkanten på kryssen och att få lyft. När Patrik låg före var det rätt najs att de honom i ett högt lyft. Då var det bara att segla lite för högt och när byn kom lova lite. Det känns som att sno snarr från en unge. Han upplevde detsamma när jag låg före honom.
Peter mekade isjakter för att nybörjare skall få lättare att komma igång. Max fick segla en del och fick mersmak.
I morse när jag kom till isen var det ingen vind. Risken att stå och glo var jag inte beredd att ta, så jag plockade ihop grejjerna och tog en promenad med fru och dotter istället. Beslutet blev rätt då det inte gick att segla idag.
Detta är ett urklippfrån ett inlägg jag gjorde på FB.
Jag vänder mig nu till alla klubbseglare som tycker det är obehagligt att åka bil. Tomas som är internationell seglare har i skrivande stund precis åkt av finlandsbåten och anländer snart Säkylä. Där kommer de att träna precis som vi på Ullna och XV på Fysingen. Det finns folk som inom andra sporter åker till andra kontinenter för att surfa, dyka, golfa, flyga skärm mm. Ha gärna det perspektivet när ni gör era bedömningar.
En endagssegling, inkl montering och ihopplockning, med DN kan i min värld utföras från Nyköping, hela mälaren upp till Tämnaren. Med hela det området som lekplats kan man rätt ofta segla på stora ytor.
Med all respekt för andra värderingar, ha en bra dag.
Tre nya medar har premiär i morgon på Ullnasjön. 5 mm insatsmedar i rostfritt. Det roliga med dem är att de är slipade i olika vinklar. Tanken är att jag vill kunna byta medar i små steg och därmed kunna lära mig mer exakt hur det känns. De är slipade i 97, 100 och 103 grader. Det gör inget att de är olika på varje sida, tvärtom. Då får jag ännu större möjlighet att utvärdera vinklarna.
Vilken jävla vånda! Hela kvällen har gått åt att oroa sig för hur det skall bli.
Jag har lagt upp en strategi för säsongen. En stoor del i den är att minimera stillstånd på isen och restid. Det ligger alltså i linje med den att välja Sthlm i det här läget.
En stor del av beslutsångesten låg i att jag sagt till Tomas att jag skulle åka med. Jag gillar själv inte när kompisar bangar en överenskommelse sä det satt långt inne. När jag och Hanna snackade om detta hjälpte hon mig att förstå att jag egentligen ville slippa besväret med att åka bort. Ibland är det svårt att reda ut känslorna.
Nu är beslutet fattat och det känns skönt, men jag kan ändå inte somna.
Det är det som är grejen med isjakt. Engagemanget är så stort. Man blir upphetsad som ett barn innan julafton när det börjar dra ihop sig.
I förra inlägget är jag orolig för söndagen. Lördagen blir nog fin.
I Stockholm kommer det att bralla båda dagarna. Några åker till Ullna.
Nu är det kring noll. I morgon blir det riktigt kallt. Den tunna snön på isen blir hård. Det krävs en del vind för att ta sig igenom det.
Före och efter helgen är det svag vind. Om inte proggen blir bättre är det ingen idé att åka.
Nu lutar det åt att segla i Finland i helgen. Det verkar bli träning i någon form. I bästa fall kommer några duktiga seglare dit och vi lägger en bana. Det brukar vara bra att ligga och träna utan press på sig.
I såfall går båten fredag kväll och anländer i Åbo lördag morgon. Därifrån är det bara en timme med bil till Säkylä. På söndagen hinner man lätt med kvällsbåten som kommer till Stockholm måndag morgon. Båten kostade sist typ 1400 kr tur och retur för en bil och två pers. Det blir alltså en billig och tidseffektiv resa förutsatt att det blåser. Nu är prognosen ok och jag kommer att kolla i morgon bitti. Försämras den är det tveksamt att jag åker. I Stockholm ser det ut att bli riktigt bra väder. Fysingen har bra is och Robin ordnar regatta där.
Isläget ser inte så bra ut. I norr har de mycket snö på isen och i söder tunna isar med lite snö på. Vi får hoppas att det lokalt fryser ny is eller att den nerstöpta snön fryser.
I morgon blir nog medarna tillräckligt klara för att kunna seglas.
Jag kommer inte att träna i helgen. Pepparkakshus på lördag och dansuppvisning på söndag.
Jag har varit småsjuk, kräksjuk och haft värk i vänster axel om vartannat sedan i Finlands. Nu har orken och engagemanget återuppstått. Till och med gymet har fått påhälsning. Tanken är att det skall fortsätta tisdagar mellan jobb och meckkväll. På vm 2018 kommer jag att vara stark.
På rummet i Finland senast satt jag och beklagade mig över att chimsen sitter dåligt. Det var några personer i rummet och någon delgav den briljanta metoden att spackla meden lite för tjockt med epoxi på det området som är i meden. Det var nog Johnny för han stack in huvudet så fort det var en fråga av teknisk natur som diskuterades. Han är förresten otroligt kompetent när det kommer till sådana frågor. Sedan sätter man upp meden i fräsen och fräser av sidorna till rätt tjocklek. Superenkelt och effektivt om man har en fräs. Nästa tisdag blir det således fräsning.
En motion på årsmötet handlade om elitstödet. Efter diskussioner om detta i Finland har jag förstått värdet av det i sin nuvarande form. Några som satsar får en viss uppskattning vilket ökar deras motivation. De vassaste skaffar personliga kontakter ute bland världseliten vilket ger värdefull kunskap. Denna kunskap spiller över på dem som står dem nära och vidare ut till alla svenska dn-seglare.
Därmed tycker jag att vi skall värna det system vi har.
Det enda som jag ifrågasätter är att det skall samlas in reseutgifter för att få bidraget. Anledningen till detta nämndes på årsmötet. Tydligen vill RF se vad pengarna går till. Jag ifrågasätter det. Varför? Jag tror att det bara är hittepå från deras sida isåfall. Detta är ingen stor fråga, men känslan elitstöd tappas lite när det är ett resebidrag som betalas ut. Det är klart som fan att man har kostnader som överstiger summorna som krävs för att uppfylla kraven för att beviljas stödet.
På lördagen i Finland när Gunnar och jag tränade blåste det rätt bra. Det var första gången Ladas mast (Compo Tech) fick känna på lite kraft. Den var förvånadsvärt styv. Det är en modell 90 jag lånat. Gunnar fick ut sin Hamrak i svagare puffar än jag. När hans böjde kunde han lova medan jag låg kvar i samma fart och kämpade med höjden. Det verkar som att båten blir mer lovgirig när masten böjer ut, något som man kanske skall ta på allvar. Min, och säkert allas, båt är fallgirig när masten inte är ute ordentligt. Därför kan det vara så att masten måste trimmas mjukare än att man får lyft bara för att det skall bli neutralt i styrningen. Detta kommer jag att jobba med under vintern. Masten långt bak och hårt i vanten är eftersträvansvärt, men den måste böja!
Jag hade beställt en 90:a av Lada. På vägen hem ändrade jag beställningen till en 85:a så att det skall vara lättare att ha masten längst bak och ändå böja den för lovgirighet. Han har bekräftat att det är ok. Nu har man det att se fram mot.
Den aivtagande vinden tillsammans med låga slaskhögar gjorde medval och segelval svårt. Fredrik och Tomas hittade rätt i sista medan jag och Gunnar inte gjorde det. Gunnar gilla pysväder och hade med rätt medar och segel gått bättre i sista, men det var 7 poäng upp till de framför så han fick nog det han förtjänade. Bra där! Jag är åxå nöjd, men 7 platser hade säkert gått att krama ur med rätt grejjer på.
Det är just det som sporten går ut på. Skaffa grejjer som täcker upp för de förhållanden som blir. Ta med dem ut på isen. Det händer att man lämnar något man borde tagit ut. Sedan skall man sätta på de rätta grejjerna. Det är en bedömning som kräver erfarenhet och hjärnaktivitet. Jag vet med mig att det inte ligger i focus när man kommer in, där skall jag bättra mig. Så fort man kommer in skall en utvärdering ske och gärna en åtgärd. Efter det kan man gå runt och socialisera.
Vi är alla fyra supernöjda med resan. Tre seglingsdagar med olika förhållanden har gett oss mycket erfarenhet.
Nu är klockan strax efter 17 här och 16 i Sverige. Vi sover ett par timmar och kör ner till Åbo i natt. Vi kommer hem till middagen i morgon.
När vi kom ner till depån stod några båtar i djupt vatten. Vi fick tränga ihop oss på ena sidan. Gunnar gick ut en bra bit, bild tre, och konstaterade att det var 1-3 cm vatten överallt. Det är rätt ovanligt, några partier utan vatten finns det alltid. När vi seglade ut märkte vi att det verkligen var så på hela isflaket. Några mindre områden utan vatten fanns, men annars var det blött. Ute på bandepån ställde man av väskan, seglen och medbagar i slaskhögarna så att de slapp ligga i centimeterdjupt vatten. Skorna blev dyngsura gavelade om manska fort.
Tävlingsledningen velade om man skulle starta tävlingen i dessa förhållanden. Ett stort område med decimeterfjupt vatten växte sig större och större på banans vänsterkant. Jag åkte in och hämtade snömedarna som tog sig genom området mycket bättre än insatsmedarna med förstyvare.
Banan flyttades åt höger och vi körde ett testvarv med kanske 20 deltagare. I accelerationsfasen körde jag genom en kompakt snödriva och fick börja om accelerationen. När farten gått upp en del dök Cara upp i mitt fönster i seglet. Han hade styrbord och jag kastade runt och seglade lågt. Skotet släppte jag ut mycket och fick jobba en del för att komma igång igen. Jaja, så kan det gå ibland.
Tävlingsledningen beslutade att inte tävla pga att vinden hade ökat och stänk på glasögon och fönster satte ner sikten. I mitt fall var det nog bristande uppmärksamhet, det är ovanligt att folk slår så tidigt. Jag gjorde det på VM i år. Det funkade inte alls, flera babordsbåtar höll inte undan och de som gjorde det fock kasta runt i panik som jag gjorde. Det är alltså en stor risk att slå till styrbord tidigt i starten om man har ett högt nummer.
Under dagen tränade vi. Gunnar och jag körde en hel del och testade inställningar och medval.
Det är en hel del att tänka på. Idag fick jag uppleva något nytt. Ganska snabbt hittar jag ett läge där masten blir så styv att den går att hantera samtidigt som den ger en del lyft och besvär. Det är så det skall vara, väl.... Nu visade det sig att Gunnars mast böjde mer och han kunde lova när hans böjde mer och min inte böjde ut riktigt jättemycket. Tydligen skall man trimma så att masten böjer ut mer än vad som är bekvämt, så att det blir jättebekvämt. Kollar ni vad jag skrivit om trim så är det inte riktigt samma uppgifter.
Förra året var det skotavståndet jag började jobba med, i år verkar det bli mastböjen i snabba förhållanden. Kentmasten böjde som fan i snabba förhållande och jag vart alltid snab med det. Det stämmer ju med dagens resonemang.
Nu har jag för första gången böjt ut Compo Tech-masten. Den är riktigt livlig ut och in. Jag har ju lånat en 90:a av Lada. Han har även mjukare varianter. Den är kanske något styv, men eftersom jag vill bli riktigt snabb på blankis i 10m/s så är den säkert bra. Jag får trimma den mjukare nästa gång.
Första regattan är avklarad. Det har gått riktigt bra idag. Isen var blöt med slaskhögar. Vissa slaskhögar var så höga att det stänkte i ansiktet. Det lönade sig att försöka köra runt de stora högarna, men ofta blev det försent eller så var det ett dåligt läge att svänga.
Trimmet är så sjukt avgörande och svårt. Jag hittade rätt från början och ändrade inget. När vinden ökade till typ 6m/s funkade det inte längre och jag hittade inte rätt igen. Under sista rejset var riggen riktigt hård och jag funderade på vilket trim som kan få riggen lösare och snabbare. Efter sänkte jag seglet 26mm, då kändes hon fin. Det känns skönt att jag hittade rätt till slut.
Vi har varit i närmsta staden Vaala och tagit ut stach och handlat lite gott. Gunnar och Tomas är i bastun så nu pyser jag ner till dem.
Nu har vi hunnit lasta av det som vi hade på taket, installerat oss och bastat.
Vi bor i ett gammalt äldre- eller sjukhem som är nedlagt och ägs av kommunen. När vi är ute på resor såhär brukar beslutet om platsen tas sent. Platsen för den här regattan fick vi reda på i förmiddags, men den flyttades bara sex mil från förra beskedet. Jag bodde här för två år sedan, då var det någon som arrenderade byggnaden. Nu kontaktade arrangörerna kommunen och fick dem att öppna detta åt oss. En dam och säkert någon till fixar lakan, handdukar, middag och frukost.
På sjön har vi kärnis med lite snö i drivor på.
Det blir nog rätt bra det här!
För en timme sedan fick vi reda på att några seglar. Isen är slaskig och de har mycket vind. Vi kommer fram i mörker.
31 seglare har anmält sig till tävlingarna. Se länk http://doodle.com/poll/43k8e383mbubyvzg
Nu har vi avverkat 1/3 av bilresan. En rapport från folk på plats säger att det är oroande stora drivor på isen. Det blåser tydligen ordentligt vilket driver ihop snön. Det kan fortfarande bli någon annan sjö.
SMHI http://www.smhi.se/vadret/vadret-i-sverige/ortsprognoser#ws=wpt-a,proxy=wpt-a,geonameid=633096,flik=1 förutspår ett j-a väder på lördag. Mycket regn och vind.
5 grader och regn i Åbo. Nu har vi 8 timmar roadtrip framför oss.
Nu är Fredrik, Gunnar, Tomas och jag på båten. Axeln känns mycket bättre nu.
Fredrik hälsar att ödmjukhet i vissa fall kan vara överskattat. Sanningen är ofta ödmukare, eller inte kanske. Det var bara det. Så att säga.
Vi har fönster i rummet den här gången, toppen!
Nu drar vi till Pianobaren.
I går morse vaknade jag med axelvärk. Jag har medicin kvar som är rätt stark. Den har inte hjälpt till idag. Nu på morgonen, tisdag, är det ganska illa. Jag är
Totalt fick vi 14 poäng, två mer än två av båtarna i finalen. Hade vi... om inte..... Detta gav oss en niondeplats. Sex besättningar fick segla final.
Vi är supernöjda med de tre sista racen. I de två första var vi för otränade.
Bilden är från i onsdags, precis efter snöfallet. Snön höll sig på land och påverkade inte seglingen nämnvärt. Lite is var kvar på båtarna och en råtta satt fast i öppet läge, annars var det lugnt.
Att det är mycket väntan mellan rejsen har ingen betydelse när det går bra.
Nu börjar isjaktsäsongen med eventuell resa till Finland. Jag såg på ett inlägg att Fysingen är seglingsbar, 8 cm stöpis med 1 cm puder på. Idag seglades det inte pga att vinden uteblev. Värmen nästa vecka sätter nog stopp för segling i Sthlm.
Nu hade vi harmoni, bra snack och koll på tamparna. Det snyggar ju till våra siffror. Alla är glada och nöjda.
Det är tamejfan samma visa varje gång det är regatta. Var finns infon?!?!?!
Nu ligger jag hemma i sängen och söker. Efter 1/2 timme hittade jag AtSea Events på FB. Det är tyvärr ogooglebart. Jag tycker att man om man arrangerar ett jippo så måste det vara googlebart.
Vi har iallafall en femma och en trea. Inte så bra, men vi måste sköta linorna bättre om resultstet skall kunna lockas fram. Nu vet vi mer och kan nog prestera bättre.
Race 13 pågår och vi skall köra 15. Det är nog bäst att åka tillbaka nu.
I första racet hade vi inte koll på båthanteringen alls och kom femma. I Andra var timingen i starten lite dålig vilket följdes av dålig genuahantering. Vi seglade upp oss till trea eller fyra.
Ice Cup - bra
Finland - Dåligt
I morgon blir det en fin dag med sol och plus. På söndag nästan lika bra.
Nästa vecka kommer nederbörd och varmare väder i Finland. Det ser mer osäkert ut nu.
Ice Cup hade i måndags en träff på North Sails butik i Sthlm. Björn och Micke visade bilder och filmer från tidigare tävlingar med J-92:orna vi skall segla i helgen. Jag har aldrig tidigare varit på ett seglingsföredrag med högre nivå. Intressanta detaljer togs upp.
Jag ser fram mot helgen som känns ganska oviss eftersom det är många anda bra med och vi är en ny konstellation. En bra sak är att vi känner varandra väl. Det brukar lösa sig.
Jag är glad att det blev snöigt och att det utlovas sol till helgen.
Vilken start vintern verkar få! Nästa vecka blir kall ända fram till lördag morgon när vi skall segla på vattnet utanför Gåshaga på Lidingö. På fredag morgon blir det svag vind och rejält kallt. Det är troligt att det ligger en isskorpa runt båtarna på lördag morgon. Det blir till att bryta sig ut i det lite mer upprivna vattnen där vaxholmsbåtarna går. Det är inte långt, så det är nog inga problem.
Rätt ballt att segla i vatten en helg och nästa helg på is. Ännu häftigare om isen är inblandad båda helgerna!
Nästa helg skall jag debutera i den välkända och populära tävlingen Ice Cup. Den har gäckat mig med sin mystiska annälningsidé. Man måste bilda ett lag och anmäla det. Jag har inte förrän nu hamnat i ett lag. Pelle frågade mig och nu är vi, tillsammans med Gunnar och Lotta, ett lag.
Det är en j-a massa lag med och jag har hört att det är mycket väntan. Det tar ner förväntningarna medan tävlingsmomentet gör mig förväntansfull.
Det blir väl grupper där man möts i heat. Varje heat är helt avgörande för slutresultatet när så många bra besättningar är med. Den korta banan gör det hela mer slumpartat vilket måste hanteras. Jag tänker mig att någon sorts försiktighetsprincip kan vara effektiv. De andra i laget har mer rutin på detta än jag. Lotta kan nog bidra med en del från matchracingen. Alla fyra är ju vana vid hetsiga race på tisdagarna i 606:orna så snabba beslut kan vi nog hantera.
Jag hoppas åxå på att få träffa andra seglarkompisar i de andra lagen. Vi får se vilka som dyker upp.
http://www.blur.se/2016/09/05/ice-cup-2016-inbjudan/
Säsongsstarten är nära. Om två veckor kanske jag och några till sitter på båten till Åbo eller i bil på väg norrut på E4:an. Båt är det troligaste. Sjön Oulujärvi är seglade vi på när jag var där, men ofta blir det längre norrut.
Vi åker inte förrän arrangörerna i Finland ger klartecken att det finns is. Kl 12 på onsdag senast annonseras plats och iskondition. Vi bestämmer oss senast kl 15. Onsdag kväll brukar vara en bra avresedag. Båten kommer fram till Åbo tidigt på morgonen. Torsdagen är en bildag med avlastning i dagsljus eller mörker. Fredag-söndag är tävlingsdagar. Båten hem går i värsta fall på måndag morgon, den tog vi senaste gången jag var med.
Det vore jättekul om fler vore beredda att åka. Ring mig om du undrar något. Ni som har åkt förut kan gärna berätta fritt om era upplevelser.
I morgon åker Fredrik, Robin och jag till västerås för våra årsmöten. Robin skall på skridskoseglarnas möte.
Det blir första gången jag deltar på årsmötet. Jag har varit valberedning i två år och det är lite intressant att se hur det går till. Jag har alltid tyckt att det är stelt och larvigt på årsmöten, men börjar inse att det måste gå till på rätt sätt. Jag har börjat hajja vad en valberedning förväntas göra.
Årets årsmöte ser ut att bli en långdragen historia. För det första har vi tre förslag på ny rankinglista. Det är en nödvändig åtgärd pga att vi har fler tävlingar per år än tidigare. Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det. Egentligen spelar det ingen roll. Jag tycker att det är viktigt att man får räkna bort många deltävlingar så att listan inte fylls av folk med "straffpoäng". Vidare tycker jag att det är tråkigt att poängen är olika på olika regattor. Ett minst lika viktigt förslag har Richard kokat ihop. Syftet med det är, som jag ser det, två saker. Dels att använda pengar från RF på ett sätt som främjar tillväxten i vår klass. Dels att vi svenskar skall få så lite konkurrens om bidragspengarna som möjligt. Jag tycker att båda är vettiga, men jag har inte hört eventuella motargument än. Här är min absoluta ståndpunkt att bidrag inte skall vara avhängigt vilka utgifter man haft. När jag fick 5000kr var jag tvungen att visa kvitton för reseutgifter vilket är löjligt. Det är ingen resebyrå vi bedriver. Jag tycker att resultat skall främjas samtidigt som breddseglare får del av kakan med ett påkostat SM.
Det är rätt bökigt att plasta med kolfiber om man skall försöka att använda bra metoder. Jag har hittat en genväg. På Carbix.se kan man köpa en massa olika användbara produkter. Den nya favoriten är riktad kolplattstång 20x0,5 mm. I stället för att kladda med en tygbit är det bara att limma fast den där den passar. Det funkar perfekt på medar.
Tre 5mm insatsmedar och två tjocka och tunga är snart klara.
Mastfoten har fått sig en rejäl justering. Det tar ett tag att beskriva den så det blir senare, när den är klar.
Vacuumpåsen har ju varit svårt att få tät. Jag experimenterade med det i kväll och det verkade tätt. I morgon bitti får vi se.
Gundes serie där han träffar idrottspersoner är en riktig fullträff. Nyss såg jag Anjas avsnitt. Det var det starkaste avsnitt av de jag sett. Hennes och hennes pappas sätt att se på tävlandet är underbart. Det jag har lätt att relatera till i är deras omsorg i materielet. Anja var superkänslig och kunde alltid ge användbar feedback till materielteamet.
Jag har ännu mer motivation efter att ha sett programmet. Jag har kanske inte skrivit om min långsiktiga strategi här förut. Den den är att inte segla VM när det går i USA. Varannat VM som seglas i Europa blir höjdpunkterna. Det innebär att det blir ett träningsår i år där alla åtgärder skall leda till ett bra VM 2017.
Tack Anja för att vi får ta del av hur du gjorde för att bli bäst i världen.
De senaste tisdagarna har det blivit plastning. Ny design på mastfoten och slutförande av fem medar.
Medarna blev inte riktigt klara förra året. Nu skall jag förstärka med kol och lacka. Jag plastar helt enkelt med pensel. Vacuumet funkade illa förra hösten. Men det blir inte lika coolt så jag skall försöka få igång vacuumgrejjerna nästa gång.
Ett par medar är tunga. Trots avrådan vill jag känna hur det känns. På blankis i 8 m/s kanske det är snabbt på kryssen. På länsen är det ju inget tryck så då är de en belastning, men då kanske de inte bromsar så mycket.
Nu har jag fått min efterlängtade dräkt. Hur mycket snabbare går den än regnbyxor och cykeljacka?
I dag åkte jag ner till verkstaden och funderade på vad man kan göra hemma för att förbereda sig.
Det mest uppenbara är spegel och vristremmar på handskarna. Mina gamla är nerslitna. Jag kommer att göra två par så att man kan byta om ett par blir blöta.
Sedan vill jag ha en laminärstörare på hjälmen för att hindra vinden att suga tag i hjälmen. Jag skrev om det tidigare. Hjälmen är ju rund vilken är en gynnsam form för luft att följa. Därför sugs luften in bakom hjälmen precis som bakom seglet. Det bildas ett större undertryck på hjälmens baksida än man får om den laminära stömningen bryts av. Kolla Marcus hjälm nedanför.
När jag kom hem sökte jag efter fartdräkter och då dök denna upp. Stora storlekar finns knappt till salu, men denna fanns på Alpingaraget för 1000kr nersatt från 3000kr. Ett ex fanns kvar så det var bara att handla. Att den är vit är snyggt så länge den är ren. Man får väl tvätta efter varje gång man använt den kan jag tänka mig. Hoppas den är tillräckligt stretchig så att man får tag i baguetten när man blir kissnödig. Vafan, nu inser jag att dojjerna är svartvita, hjälmen vit och handskarna svarta. Lite väl matchigt!
Ofta hör man kommentaren "det är inte där det sitter". Alla dessa saker är av den naturen att någon kan säga så. Från och med nu finns ett standardsvar; "var sitter det då?" Grejen är att vissa småsaker är sportsligt gratis. När man ligger och seglar kostar de ingen vikt, hinder, luftmotstånd eller tankemöda. Fixar man dessa nu innan säsongen kommer man inte att ta någon skada under säsongen. Därmed är de sportsligt gratis och värda att göra om man orkar, har råd och tror på dem.
Filen ger alltid 20 poäng för seger och ungefär 3 poäng för sistaplatsen. Den är inte klar, men rankingarna visar rätt.
I går kväll hade vi ett telefonmöte angående rankingsystemet. Det var utlyst på FB och öppet för alla. Tyvärr var det bara Fredrik, Peter och jag som närvarade.
Vi hade alla helt olika inställning till detta så vi kunde inte enas om ett förslag. Ämnet blev ändå väl ventilerat så åtminstone jag har en förståelse för hur man kan tycka.
Det största problemet ligger i var vi vill lägga problemet med olika mycket poäng beroende på antalet deltagare. Skall den övre fjärdedelen få en massa röriga poäng som ser olika ut från gång till gång eller skall undre fjärdedelen få det. Jag har aldrig tidigare sett att de som seglar i den undre delen drabbas på ett likartat sätt av detta som den övre. Eller, joföresten, det har jag ju. Stockholmscupen i 606 har lågpoänsystemet. Den övre delen i listan ser snygg och prydlig ut medan den undre är söndertrasad med en jävla massa bokstavskombinationer, parenteser och spretiga poäng. I en sådan här lista får de som måste räkna en (35 (DNS)) lika många poäng plus ett som antalet deltagare totalt i hela cupen. Man hängs av från listan och kan ge upp vidare engagemang den säsongen.
De som inte dyker upp skitar ner listan, men det kommer vi nog aldrig ifrån. Vi pratade om syftet med rankinglistan. Ett är ju att ha ett underlag att dela ut bidrag från. Det viktigaste är nog ändå det sportsliga, att kunna läsa av sin samlade kunskap och utveckling. Många går in då och då för att kolla sin position. Man sätter ett avtryck som man vet att andra ser.
Kan vi inte göra en lista där vi får ungefär samma nivå på poängen över hela startfältet? Jag tror det. Matematiken är lite klurig, men det kommer ett excelark inom kort. Jag lovar.
Öppna filen och lägg till fler namn och resultat, kopiera ner beräkningarna, sortera. De ingående värdena kanske inte är korrekta.
Jag har satt mig in i hur olika poängregler slår. Kolla under isjakten/reglerna så hittar du en lång text och ett förslag. I excelfilen kan du lattja själv med siffrorna och bilda dig en uppfattning.
2016
Vi blev till slut sex DN. Oscar och jag tränade ihop.
Kärnisen var inte jättetjock, men kändes solid och trygg. På morgonen var den redan blöt och på eftermiddagen blev det områden med 1,5 cm vatten. På förmiddagen blåste det upp till 7 m/s i byarna. Mitt på dagen kom helt plötsligt över 10 m/s i byarna. Då spände jag vanten rejält och behöll skotavståndet på 30 cm. Det blev magiskt. På kryssen böjde det ordentligt, ibland lite för mycket. Då lovade jag och tjänade massor med höjd. Några gånger släppte jag skotet lite för att spara på masten. Banan blev sned så man gippade direkt. Masten jobbade fint även på länsen.
Skotavståndet är ju ett kapitel för sig. Varje gång vi seglar lär jag mig något om hur det funkar. Denna gång fick jag känna hur mycket längre samma skotavstånd känns med mer spänning i riggen. Man mäter ju skotavståndet stillastående utan förare. Det inebär att ju mer man spänner desto kortare blir avståndet mellan bommens underkant och fästet till blocken. Det blir så pga att plankan böjer sig. När jag seglade kändes skotavståndet längre. Tydligast kändes det i slagen då jag var tvungen att släppa mer för att få över masten.
Fysingen har bra is. I morgon blir det perfekt! Ganska stark vind och relativt säker is. På fredag väntas kanske för stark vind och lite svagare is. Jag sätter upp en kryss-länsbana.
Om ingen mer kommer blir det bra träning att styra i ledningen vilket inte blir så ofta. Det är faktiskt rätt nyttigt. Man får segla på sin egen känsla mer än man är van vid. Nackdelen är ju så klart att man inte får reda på om man gör rätt eller fel.
Tänk att få leda och vinna en hel dag!
Det komer iallafall en vindsurfare vilket känns tryggt.
I morse skrinnade jag två varv på Kottla. Efter knappt några minusgrader men med klar himmel var tjockleken runt 10cm. Tunnaste jag hittade (minst 20m från land) gick inte att slå igenom med ett slag. Man såg istjockleken perfekt då det var ett grönt mönster på undersidan.
Det jag vill ha sagt med detta är att isen verkar ha växt till sig bra senaste dygnet och kommer att fortsätta i natt. Rapporter från Dag säger samma sak.
Skall vi segla på Fysingen i morgon? Jag har bestämt mig för att det får bli i morgon eller inte alls. Efter det blir det rankingen. Jag orkar inte samla ihop ett gäng till i morgon, men om det blir ett joinar jag.
Jag har aldrig seglat på Fysingen. Vad är problemet med den sjön? Ett problem kan vara att många samlas på den närmre Ullnasjön. Det kanske inte är så bra nu i mellandagarna när Ullna är utdömd. Den växer sig nog stark igen.
Jag har en möjlig seglingsdag onsdag, torsdag eller fredag. I morgon, onsdag, ser det ut att kunna bli svag vind. Det är ju jättebra att träna det, men risken att stå och glo är jag inte beredd att ta. Onsdag får bra väder för istillväxt, klart och ganska kallt. Torsdag får definitivt vind, mycket. Även fredag får mycket vind. Båda dagarna får varm vind från sydväst. Torsdagen kan ju ev bli mest lämpad för segling då isen haft tillväxt rätt många timmar. Problemet är att den är orekad.
Det är större chans att någon rekar Ullnasjön, därför är det rätt troligt att någon seglar där ena eller båda dagarna. Om jag skall vara bekväm är det smart att planera in fredagen så att det finns en möjlighet att någon rekar Ullna på torsdag.
Jag är rätt sugen på att åka och kolla Fysingen i morgon em. Det tar 35 min dit, 30 min på plats och 35 hem.Plus lite strul innan och efter. Två timmar. Kanske blir det av i morrn.
Det är viktigt att inte vara ensam av säkerhetsskäl och för att farten skall kunna bedömas. Därför är det viktigt att planera i förväg så att fler lockas med.
Två gubbar åkte till Säkylä i går och en kanske gör det i morgon. Ambitiöst är rätt ord. De får bra träning mot bra seglare på stor yta.
Robin som var först ut på Ullna i morse tycker att isen är för svag och hålig. Vi får nog åka norrut för att segla. Eller österut som Tomas och Eddie planerar.
Det passar mig bra. Familjen behöver mig nu i mellandagarna.
Jag kommer inte att segla i morgon. Det blir nog en kort skridskotur på vår lokala insjö med dottern i morgon innan en släktmåltid.
Det lutar åt att ett gäng kör på Ullnasjön i morgon.
Storsjön i Sandviken är fin och några är säkert där och seglar.
Bilden är från muttern som låser medbulten. Den har fått insexfattning så att ett verktyg till kan skippas.
Det har hänt förr att jag gjort en analogi mellan motorsport och segling. Jag kommer inte att sluta att jämföra sporterna. De är slående lika och jag älskar att kolla på tv när insatta kommentatorer beskriver vad som händer. Intervjuerna med chaffisarna ger ibland en djup insikt i hur de jobbar.
Nu senast satt jag och glodde på ett gammalt speedwaygp. De har mekaniker som sköter om cyklarna så att de är så snabba som möjligt inför varje start. De har såklart massor med inställningar som vi inte får del av. Det som syns är däcktryck, och koppling. När det blir omstart kommer personalen ut och fyller på lite metanol så att det räcker de tre varv som skall köras. Sista minuten jobbar alla fyra förare med att preparera startsträckan. Sista tio sekunderna skruvar de på kopplingen så att den skall vara inställd precis efter vad de gillar. Den ändras säkert efter temperatur.
När de sedan släpps iväg är det bråttom. Det är ju inget problem att köra runt banan jättefort. Alla fyra är jätteduktiga och har inget problem med det. Problemet de måste bemästra är tempot koängst in nkurrenterna sätter upp. I speedway är underlaget avgörande. Längst in är det kortast väg och ofta bra grepp, medan man halvlångt ut har yta att åka på och kan göra en effektiv kurva. Det coolaste är när det gått några heat sedan de planade ut och vattnade banan och förarna börjar använda materialet som lagt sig en bit ut. Då kan de få riktigt bra grepp långt från kurvans innerkant och ha med sig farten på rakan. Allt detta tillsammans med allt vi inte känner till gör det komplext.
Har inte vi exakt samma problem? När jag seglar ensam går det ofta bra, men senast ställde Patrik till det för mig. Jag var tvungen att vidta bra åtgärder för att hänga med. När Fredrik och Tomas är med ställer de ytterligare krav på oss andra. På VM blir minsta misstag och materialbrist kostsamt.
Det blev en fysiskt krävande lördag. Ganska mycket vind bromsades upp av geografin runt om. Den byiga vinden fick man anpassa sig till genom att trimma snällt. Ganska mjuk mast och lågt skotavstånd hjälpte till att böja masten och tvista ur toppen. På vägen hem var man riktigt mör.
Det är intressant att läsa av vindens beskaffenhet över banan. Den var ganska lika hela dagen. På kryssen var höger layline dödens linje. Det lönade sig att försegla sig lite på babord layline. När man på bb layline inte nådde upp till märket lönade det sig att pina upp till det och glida runt.
Patrik, Göran, jag och en nybörjare körde hela dagen. Göran hängde på bra och var i vissa fall före både mig och Patrik. Patrik och jag hade riktigt roliga fighter där minsta misstag straffade sig. Det gällde att undvika högerkanten på kryssen och att få lyft. När Patrik låg före var det rätt najs att de honom i ett högt lyft. Då var det bara att segla lite för högt och när byn kom lova lite. Det känns som att sno snarr från en unge. Han upplevde detsamma när jag låg före honom.
Peter mekade isjakter för att nybörjare skall få lättare att komma igång. Max fick segla en del och fick mersmak.
I morse när jag kom till isen var det ingen vind. Risken att stå och glo var jag inte beredd att ta, så jag plockade ihop grejjerna och tog en promenad med fru och dotter istället. Beslutet blev rätt då det inte gick att segla idag.
Detta är ett urklippfrån ett inlägg jag gjorde på FB.
Jag vänder mig nu till alla klubbseglare som tycker det är obehagligt att åka bil. Tomas som är internationell seglare har i skrivande stund precis åkt av finlandsbåten och anländer snart Säkylä. Där kommer de att träna precis som vi på Ullna och XV på Fysingen. Det finns folk som inom andra sporter åker till andra kontinenter för att surfa, dyka, golfa, flyga skärm mm. Ha gärna det perspektivet när ni gör era bedömningar.
En endagssegling, inkl montering och ihopplockning, med DN kan i min värld utföras från Nyköping, hela mälaren upp till Tämnaren. Med hela det området som lekplats kan man rätt ofta segla på stora ytor.
Med all respekt för andra värderingar, ha en bra dag.
Tre nya medar har premiär i morgon på Ullnasjön. 5 mm insatsmedar i rostfritt. Det roliga med dem är att de är slipade i olika vinklar. Tanken är att jag vill kunna byta medar i små steg och därmed kunna lära mig mer exakt hur det känns. De är slipade i 97, 100 och 103 grader. Det gör inget att de är olika på varje sida, tvärtom. Då får jag ännu större möjlighet att utvärdera vinklarna.
Vilken jävla vånda! Hela kvällen har gått åt att oroa sig för hur det skall bli.
Jag har lagt upp en strategi för säsongen. En stoor del i den är att minimera stillstånd på isen och restid. Det ligger alltså i linje med den att välja Sthlm i det här läget.
En stor del av beslutsångesten låg i att jag sagt till Tomas att jag skulle åka med. Jag gillar själv inte när kompisar bangar en överenskommelse sä det satt långt inne. När jag och Hanna snackade om detta hjälpte hon mig att förstå att jag egentligen ville slippa besväret med att åka bort. Ibland är det svårt att reda ut känslorna.
Nu är beslutet fattat och det känns skönt, men jag kan ändå inte somna.
Det är det som är grejen med isjakt. Engagemanget är så stort. Man blir upphetsad som ett barn innan julafton när det börjar dra ihop sig.
I förra inlägget är jag orolig för söndagen. Lördagen blir nog fin.
I Stockholm kommer det att bralla båda dagarna. Några åker till Ullna.
Nu är det kring noll. I morgon blir det riktigt kallt. Den tunna snön på isen blir hård. Det krävs en del vind för att ta sig igenom det.
Före och efter helgen är det svag vind. Om inte proggen blir bättre är det ingen idé att åka.
Nu lutar det åt att segla i Finland i helgen. Det verkar bli träning i någon form. I bästa fall kommer några duktiga seglare dit och vi lägger en bana. Det brukar vara bra att ligga och träna utan press på sig.
I såfall går båten fredag kväll och anländer i Åbo lördag morgon. Därifrån är det bara en timme med bil till Säkylä. På söndagen hinner man lätt med kvällsbåten som kommer till Stockholm måndag morgon. Båten kostade sist typ 1400 kr tur och retur för en bil och två pers. Det blir alltså en billig och tidseffektiv resa förutsatt att det blåser. Nu är prognosen ok och jag kommer att kolla i morgon bitti. Försämras den är det tveksamt att jag åker. I Stockholm ser det ut att bli riktigt bra väder. Fysingen har bra is och Robin ordnar regatta där.
Isläget ser inte så bra ut. I norr har de mycket snö på isen och i söder tunna isar med lite snö på. Vi får hoppas att det lokalt fryser ny is eller att den nerstöpta snön fryser.
I morgon blir nog medarna tillräckligt klara för att kunna seglas.
Jag kommer inte att träna i helgen. Pepparkakshus på lördag och dansuppvisning på söndag.
Jag har varit småsjuk, kräksjuk och haft värk i vänster axel om vartannat sedan i Finlands. Nu har orken och engagemanget återuppstått. Till och med gymet har fått påhälsning. Tanken är att det skall fortsätta tisdagar mellan jobb och meckkväll. På vm 2018 kommer jag att vara stark.
På rummet i Finland senast satt jag och beklagade mig över att chimsen sitter dåligt. Det var några personer i rummet och någon delgav den briljanta metoden att spackla meden lite för tjockt med epoxi på det området som är i meden. Det var nog Johnny för han stack in huvudet så fort det var en fråga av teknisk natur som diskuterades. Han är förresten otroligt kompetent när det kommer till sådana frågor. Sedan sätter man upp meden i fräsen och fräser av sidorna till rätt tjocklek. Superenkelt och effektivt om man har en fräs. Nästa tisdag blir det således fräsning.
En motion på årsmötet handlade om elitstödet. Efter diskussioner om detta i Finland har jag förstått värdet av det i sin nuvarande form. Några som satsar får en viss uppskattning vilket ökar deras motivation. De vassaste skaffar personliga kontakter ute bland världseliten vilket ger värdefull kunskap. Denna kunskap spiller över på dem som står dem nära och vidare ut till alla svenska dn-seglare.
Därmed tycker jag att vi skall värna det system vi har.
Det enda som jag ifrågasätter är att det skall samlas in reseutgifter för att få bidraget. Anledningen till detta nämndes på årsmötet. Tydligen vill RF se vad pengarna går till. Jag ifrågasätter det. Varför? Jag tror att det bara är hittepå från deras sida isåfall. Detta är ingen stor fråga, men känslan elitstöd tappas lite när det är ett resebidrag som betalas ut. Det är klart som fan att man har kostnader som överstiger summorna som krävs för att uppfylla kraven för att beviljas stödet.
På lördagen i Finland när Gunnar och jag tränade blåste det rätt bra. Det var första gången Ladas mast (Compo Tech) fick känna på lite kraft. Den var förvånadsvärt styv. Det är en modell 90 jag lånat. Gunnar fick ut sin Hamrak i svagare puffar än jag. När hans böjde kunde han lova medan jag låg kvar i samma fart och kämpade med höjden. Det verkar som att båten blir mer lovgirig när masten böjer ut, något som man kanske skall ta på allvar. Min, och säkert allas, båt är fallgirig när masten inte är ute ordentligt. Därför kan det vara så att masten måste trimmas mjukare än att man får lyft bara för att det skall bli neutralt i styrningen. Detta kommer jag att jobba med under vintern. Masten långt bak och hårt i vanten är eftersträvansvärt, men den måste böja!
Jag hade beställt en 90:a av Lada. På vägen hem ändrade jag beställningen till en 85:a så att det skall vara lättare att ha masten längst bak och ändå böja den för lovgirighet. Han har bekräftat att det är ok. Nu har man det att se fram mot.
Den aivtagande vinden tillsammans med låga slaskhögar gjorde medval och segelval svårt. Fredrik och Tomas hittade rätt i sista medan jag och Gunnar inte gjorde det. Gunnar gilla pysväder och hade med rätt medar och segel gått bättre i sista, men det var 7 poäng upp till de framför så han fick nog det han förtjänade. Bra där! Jag är åxå nöjd, men 7 platser hade säkert gått att krama ur med rätt grejjer på.
Det är just det som sporten går ut på. Skaffa grejjer som täcker upp för de förhållanden som blir. Ta med dem ut på isen. Det händer att man lämnar något man borde tagit ut. Sedan skall man sätta på de rätta grejjerna. Det är en bedömning som kräver erfarenhet och hjärnaktivitet. Jag vet med mig att det inte ligger i focus när man kommer in, där skall jag bättra mig. Så fort man kommer in skall en utvärdering ske och gärna en åtgärd. Efter det kan man gå runt och socialisera.
Vi är alla fyra supernöjda med resan. Tre seglingsdagar med olika förhållanden har gett oss mycket erfarenhet.
Nu är klockan strax efter 17 här och 16 i Sverige. Vi sover ett par timmar och kör ner till Åbo i natt. Vi kommer hem till middagen i morgon.
När vi kom ner till depån stod några båtar i djupt vatten. Vi fick tränga ihop oss på ena sidan. Gunnar gick ut en bra bit, bild tre, och konstaterade att det var 1-3 cm vatten överallt. Det är rätt ovanligt, några partier utan vatten finns det alltid. När vi seglade ut märkte vi att det verkligen var så på hela isflaket. Några mindre områden utan vatten fanns, men annars var det blött. Ute på bandepån ställde man av väskan, seglen och medbagar i slaskhögarna så att de slapp ligga i centimeterdjupt vatten. Skorna blev dyngsura gavelade om manska fort.
Tävlingsledningen velade om man skulle starta tävlingen i dessa förhållanden. Ett stort område med decimeterfjupt vatten växte sig större och större på banans vänsterkant. Jag åkte in och hämtade snömedarna som tog sig genom området mycket bättre än insatsmedarna med förstyvare.
Banan flyttades åt höger och vi körde ett testvarv med kanske 20 deltagare. I accelerationsfasen körde jag genom en kompakt snödriva och fick börja om accelerationen. När farten gått upp en del dök Cara upp i mitt fönster i seglet. Han hade styrbord och jag kastade runt och seglade lågt. Skotet släppte jag ut mycket och fick jobba en del för att komma igång igen. Jaja, så kan det gå ibland.
Tävlingsledningen beslutade att inte tävla pga att vinden hade ökat och stänk på glasögon och fönster satte ner sikten. I mitt fall var det nog bristande uppmärksamhet, det är ovanligt att folk slår så tidigt. Jag gjorde det på VM i år. Det funkade inte alls, flera babordsbåtar höll inte undan och de som gjorde det fock kasta runt i panik som jag gjorde. Det är alltså en stor risk att slå till styrbord tidigt i starten om man har ett högt nummer.
Under dagen tränade vi. Gunnar och jag körde en hel del och testade inställningar och medval.
Det är en hel del att tänka på. Idag fick jag uppleva något nytt. Ganska snabbt hittar jag ett läge där masten blir så styv att den går att hantera samtidigt som den ger en del lyft och besvär. Det är så det skall vara, väl.... Nu visade det sig att Gunnars mast böjde mer och han kunde lova när hans böjde mer och min inte böjde ut riktigt jättemycket. Tydligen skall man trimma så att masten böjer ut mer än vad som är bekvämt, så att det blir jättebekvämt. Kollar ni vad jag skrivit om trim så är det inte riktigt samma uppgifter.
Förra året var det skotavståndet jag började jobba med, i år verkar det bli mastböjen i snabba förhållanden. Kentmasten böjde som fan i snabba förhållande och jag vart alltid snab med det. Det stämmer ju med dagens resonemang.
Nu har jag för första gången böjt ut Compo Tech-masten. Den är riktigt livlig ut och in. Jag har ju lånat en 90:a av Lada. Han har även mjukare varianter. Den är kanske något styv, men eftersom jag vill bli riktigt snabb på blankis i 10m/s så är den säkert bra. Jag får trimma den mjukare nästa gång.
Första regattan är avklarad. Det har gått riktigt bra idag. Isen var blöt med slaskhögar. Vissa slaskhögar var så höga att det stänkte i ansiktet. Det lönade sig att försöka köra runt de stora högarna, men ofta blev det försent eller så var det ett dåligt läge att svänga.
Trimmet är så sjukt avgörande och svårt. Jag hittade rätt från början och ändrade inget. När vinden ökade till typ 6m/s funkade det inte längre och jag hittade inte rätt igen. Under sista rejset var riggen riktigt hård och jag funderade på vilket trim som kan få riggen lösare och snabbare. Efter sänkte jag seglet 26mm, då kändes hon fin. Det känns skönt att jag hittade rätt till slut.
Vi har varit i närmsta staden Vaala och tagit ut stach och handlat lite gott. Gunnar och Tomas är i bastun så nu pyser jag ner till dem.
Nu har vi hunnit lasta av det som vi hade på taket, installerat oss och bastat.
Vi bor i ett gammalt äldre- eller sjukhem som är nedlagt och ägs av kommunen. När vi är ute på resor såhär brukar beslutet om platsen tas sent. Platsen för den här regattan fick vi reda på i förmiddags, men den flyttades bara sex mil från förra beskedet. Jag bodde här för två år sedan, då var det någon som arrenderade byggnaden. Nu kontaktade arrangörerna kommunen och fick dem att öppna detta åt oss. En dam och säkert någon till fixar lakan, handdukar, middag och frukost.
På sjön har vi kärnis med lite snö i drivor på.
Det blir nog rätt bra det här!
För en timme sedan fick vi reda på att några seglar. Isen är slaskig och de har mycket vind. Vi kommer fram i mörker.
31 seglare har anmält sig till tävlingarna. Se länk http://doodle.com/poll/43k8e383mbubyvzg
Nu har vi avverkat 1/3 av bilresan. En rapport från folk på plats säger att det är oroande stora drivor på isen. Det blåser tydligen ordentligt vilket driver ihop snön. Det kan fortfarande bli någon annan sjö.
SMHI http://www.smhi.se/vadret/vadret-i-sverige/ortsprognoser#ws=wpt-a,proxy=wpt-a,geonameid=633096,flik=1 förutspår ett j-a väder på lördag. Mycket regn och vind.
5 grader och regn i Åbo. Nu har vi 8 timmar roadtrip framför oss.
Nu är Fredrik, Gunnar, Tomas och jag på båten. Axeln känns mycket bättre nu.
Fredrik hälsar att ödmjukhet i vissa fall kan vara överskattat. Sanningen är ofta ödmukare, eller inte kanske. Det var bara det. Så att säga.
Vi har fönster i rummet den här gången, toppen!
Nu drar vi till Pianobaren.
I går morse vaknade jag med axelvärk. Jag har medicin kvar som är rätt stark. Den har inte hjälpt till idag. Nu på morgonen, tisdag, är det ganska illa. Jag är
Totalt fick vi 14 poäng, två mer än två av båtarna i finalen. Hade vi... om inte..... Detta gav oss en niondeplats. Sex besättningar fick segla final.
Vi är supernöjda med de tre sista racen. I de två första var vi för otränade.
Bilden är från i onsdags, precis efter snöfallet. Snön höll sig på land och påverkade inte seglingen nämnvärt. Lite is var kvar på båtarna och en råtta satt fast i öppet läge, annars var det lugnt.
Att det är mycket väntan mellan rejsen har ingen betydelse när det går bra.
Nu börjar isjaktsäsongen med eventuell resa till Finland. Jag såg på ett inlägg att Fysingen är seglingsbar, 8 cm stöpis med 1 cm puder på. Idag seglades det inte pga att vinden uteblev. Värmen nästa vecka sätter nog stopp för segling i Sthlm.
Nu hade vi harmoni, bra snack och koll på tamparna. Det snyggar ju till våra siffror. Alla är glada och nöjda.
Det är tamejfan samma visa varje gång det är regatta. Var finns infon?!?!?!
Nu ligger jag hemma i sängen och söker. Efter 1/2 timme hittade jag AtSea Events på FB. Det är tyvärr ogooglebart. Jag tycker att man om man arrangerar ett jippo så måste det vara googlebart.
Vi har iallafall en femma och en trea. Inte så bra, men vi måste sköta linorna bättre om resultstet skall kunna lockas fram. Nu vet vi mer och kan nog prestera bättre.
Race 13 pågår och vi skall köra 15. Det är nog bäst att åka tillbaka nu.
I första racet hade vi inte koll på båthanteringen alls och kom femma. I Andra var timingen i starten lite dålig vilket följdes av dålig genuahantering. Vi seglade upp oss till trea eller fyra.
Ice Cup - bra
Finland - Dåligt
I morgon blir det en fin dag med sol och plus. På söndag nästan lika bra.
Nästa vecka kommer nederbörd och varmare väder i Finland. Det ser mer osäkert ut nu.
Ice Cup hade i måndags en träff på North Sails butik i Sthlm. Björn och Micke visade bilder och filmer från tidigare tävlingar med J-92:orna vi skall segla i helgen. Jag har aldrig tidigare varit på ett seglingsföredrag med högre nivå. Intressanta detaljer togs upp.
Jag ser fram mot helgen som känns ganska oviss eftersom det är många anda bra med och vi är en ny konstellation. En bra sak är att vi känner varandra väl. Det brukar lösa sig.
Jag är glad att det blev snöigt och att det utlovas sol till helgen.
Vilken start vintern verkar få! Nästa vecka blir kall ända fram till lördag morgon när vi skall segla på vattnet utanför Gåshaga på Lidingö. På fredag morgon blir det svag vind och rejält kallt. Det är troligt att det ligger en isskorpa runt båtarna på lördag morgon. Det blir till att bryta sig ut i det lite mer upprivna vattnen där vaxholmsbåtarna går. Det är inte långt, så det är nog inga problem.
Rätt ballt att segla i vatten en helg och nästa helg på is. Ännu häftigare om isen är inblandad båda helgerna!
Nästa helg skall jag debutera i den välkända och populära tävlingen Ice Cup. Den har gäckat mig med sin mystiska annälningsidé. Man måste bilda ett lag och anmäla det. Jag har inte förrän nu hamnat i ett lag. Pelle frågade mig och nu är vi, tillsammans med Gunnar och Lotta, ett lag.
Det är en j-a massa lag med och jag har hört att det är mycket väntan. Det tar ner förväntningarna medan tävlingsmomentet gör mig förväntansfull.
Det blir väl grupper där man möts i heat. Varje heat är helt avgörande för slutresultatet när så många bra besättningar är med. Den korta banan gör det hela mer slumpartat vilket måste hanteras. Jag tänker mig att någon sorts försiktighetsprincip kan vara effektiv. De andra i laget har mer rutin på detta än jag. Lotta kan nog bidra med en del från matchracingen. Alla fyra är ju vana vid hetsiga race på tisdagarna i 606:orna så snabba beslut kan vi nog hantera.
Jag hoppas åxå på att få träffa andra seglarkompisar i de andra lagen. Vi får se vilka som dyker upp.
http://www.blur.se/2016/09/05/ice-cup-2016-inbjudan/
Säsongsstarten är nära. Om två veckor kanske jag och några till sitter på båten till Åbo eller i bil på väg norrut på E4:an. Båt är det troligaste. Sjön Oulujärvi är seglade vi på när jag var där, men ofta blir det längre norrut.
Vi åker inte förrän arrangörerna i Finland ger klartecken att det finns is. Kl 12 på onsdag senast annonseras plats och iskondition. Vi bestämmer oss senast kl 15. Onsdag kväll brukar vara en bra avresedag. Båten kommer fram till Åbo tidigt på morgonen. Torsdagen är en bildag med avlastning i dagsljus eller mörker. Fredag-söndag är tävlingsdagar. Båten hem går i värsta fall på måndag morgon, den tog vi senaste gången jag var med.
Det vore jättekul om fler vore beredda att åka. Ring mig om du undrar något. Ni som har åkt förut kan gärna berätta fritt om era upplevelser.
I morgon åker Fredrik, Robin och jag till västerås för våra årsmöten. Robin skall på skridskoseglarnas möte.
Det blir första gången jag deltar på årsmötet. Jag har varit valberedning i två år och det är lite intressant att se hur det går till. Jag har alltid tyckt att det är stelt och larvigt på årsmöten, men börjar inse att det måste gå till på rätt sätt. Jag har börjat hajja vad en valberedning förväntas göra.
Årets årsmöte ser ut att bli en långdragen historia. För det första har vi tre förslag på ny rankinglista. Det är en nödvändig åtgärd pga att vi har fler tävlingar per år än tidigare. Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det. Egentligen spelar det ingen roll. Jag tycker att det är viktigt att man får räkna bort många deltävlingar så att listan inte fylls av folk med "straffpoäng". Vidare tycker jag att det är tråkigt att poängen är olika på olika regattor. Ett minst lika viktigt förslag har Richard kokat ihop. Syftet med det är, som jag ser det, två saker. Dels att använda pengar från RF på ett sätt som främjar tillväxten i vår klass. Dels att vi svenskar skall få så lite konkurrens om bidragspengarna som möjligt. Jag tycker att båda är vettiga, men jag har inte hört eventuella motargument än. Här är min absoluta ståndpunkt att bidrag inte skall vara avhängigt vilka utgifter man haft. När jag fick 5000kr var jag tvungen att visa kvitton för reseutgifter vilket är löjligt. Det är ingen resebyrå vi bedriver. Jag tycker att resultat skall främjas samtidigt som breddseglare får del av kakan med ett påkostat SM.
Det är rätt bökigt att plasta med kolfiber om man skall försöka att använda bra metoder. Jag har hittat en genväg. På Carbix.se kan man köpa en massa olika användbara produkter. Den nya favoriten är riktad kolplattstång 20x0,5 mm. I stället för att kladda med en tygbit är det bara att limma fast den där den passar. Det funkar perfekt på medar.
Tre 5mm insatsmedar och två tjocka och tunga är snart klara.
Mastfoten har fått sig en rejäl justering. Det tar ett tag att beskriva den så det blir senare, när den är klar.
Vacuumpåsen har ju varit svårt att få tät. Jag experimenterade med det i kväll och det verkade tätt. I morgon bitti får vi se.
Gundes serie där han träffar idrottspersoner är en riktig fullträff. Nyss såg jag Anjas avsnitt. Det var det starkaste avsnitt av de jag sett. Hennes och hennes pappas sätt att se på tävlandet är underbart. Det jag har lätt att relatera till i är deras omsorg i materielet. Anja var superkänslig och kunde alltid ge användbar feedback till materielteamet.
Jag har ännu mer motivation efter att ha sett programmet. Jag har kanske inte skrivit om min långsiktiga strategi här förut. Den den är att inte segla VM när det går i USA. Varannat VM som seglas i Europa blir höjdpunkterna. Det innebär att det blir ett träningsår i år där alla åtgärder skall leda till ett bra VM 2017.
Tack Anja för att vi får ta del av hur du gjorde för att bli bäst i världen.
De senaste tisdagarna har det blivit plastning. Ny design på mastfoten och slutförande av fem medar.
Medarna blev inte riktigt klara förra året. Nu skall jag förstärka med kol och lacka. Jag plastar helt enkelt med pensel. Vacuumet funkade illa förra hösten. Men det blir inte lika coolt så jag skall försöka få igång vacuumgrejjerna nästa gång.
Ett par medar är tunga. Trots avrådan vill jag känna hur det känns. På blankis i 8 m/s kanske det är snabbt på kryssen. På länsen är det ju inget tryck så då är de en belastning, men då kanske de inte bromsar så mycket.
Nu har jag fått min efterlängtade dräkt. Hur mycket snabbare går den än regnbyxor och cykeljacka?
I dag åkte jag ner till verkstaden och funderade på vad man kan göra hemma för att förbereda sig.
Det mest uppenbara är spegel och vristremmar på handskarna. Mina gamla är nerslitna. Jag kommer att göra två par så att man kan byta om ett par blir blöta.
Sedan vill jag ha en laminärstörare på hjälmen för att hindra vinden att suga tag i hjälmen. Jag skrev om det tidigare. Hjälmen är ju rund vilken är en gynnsam form för luft att följa. Därför sugs luften in bakom hjälmen precis som bakom seglet. Det bildas ett större undertryck på hjälmens baksida än man får om den laminära stömningen bryts av. Kolla Marcus hjälm nedanför.
När jag kom hem sökte jag efter fartdräkter och då dök denna upp. Stora storlekar finns knappt till salu, men denna fanns på Alpingaraget för 1000kr nersatt från 3000kr. Ett ex fanns kvar så det var bara att handla. Att den är vit är snyggt så länge den är ren. Man får väl tvätta efter varje gång man använt den kan jag tänka mig. Hoppas den är tillräckligt stretchig så att man får tag i baguetten när man blir kissnödig. Vafan, nu inser jag att dojjerna är svartvita, hjälmen vit och handskarna svarta. Lite väl matchigt!
Ofta hör man kommentaren "det är inte där det sitter". Alla dessa saker är av den naturen att någon kan säga så. Från och med nu finns ett standardsvar; "var sitter det då?" Grejen är att vissa småsaker är sportsligt gratis. När man ligger och seglar kostar de ingen vikt, hinder, luftmotstånd eller tankemöda. Fixar man dessa nu innan säsongen kommer man inte att ta någon skada under säsongen. Därmed är de sportsligt gratis och värda att göra om man orkar, har råd och tror på dem.
Filen ger alltid 20 poäng för seger och ungefär 3 poäng för sistaplatsen. Den är inte klar, men rankingarna visar rätt.
I går kväll hade vi ett telefonmöte angående rankingsystemet. Det var utlyst på FB och öppet för alla. Tyvärr var det bara Fredrik, Peter och jag som närvarade.
Vi hade alla helt olika inställning till detta så vi kunde inte enas om ett förslag. Ämnet blev ändå väl ventilerat så åtminstone jag har en förståelse för hur man kan tycka.
Det största problemet ligger i var vi vill lägga problemet med olika mycket poäng beroende på antalet deltagare. Skall den övre fjärdedelen få en massa röriga poäng som ser olika ut från gång till gång eller skall undre fjärdedelen få det. Jag har aldrig tidigare sett att de som seglar i den undre delen drabbas på ett likartat sätt av detta som den övre. Eller, joföresten, det har jag ju. Stockholmscupen i 606 har lågpoänsystemet. Den övre delen i listan ser snygg och prydlig ut medan den undre är söndertrasad med en jävla massa bokstavskombinationer, parenteser och spretiga poäng. I en sådan här lista får de som måste räkna en (35 (DNS)) lika många poäng plus ett som antalet deltagare totalt i hela cupen. Man hängs av från listan och kan ge upp vidare engagemang den säsongen.
De som inte dyker upp skitar ner listan, men det kommer vi nog aldrig ifrån. Vi pratade om syftet med rankinglistan. Ett är ju att ha ett underlag att dela ut bidrag från. Det viktigaste är nog ändå det sportsliga, att kunna läsa av sin samlade kunskap och utveckling. Många går in då och då för att kolla sin position. Man sätter ett avtryck som man vet att andra ser.
Kan vi inte göra en lista där vi får ungefär samma nivå på poängen över hela startfältet? Jag tror det. Matematiken är lite klurig, men det kommer ett excelark inom kort. Jag lovar.
Öppna filen och lägg till fler namn och resultat, kopiera ner beräkningarna, sortera. De ingående värdena kanske inte är korrekta.
Jag har satt mig in i hur olika poängregler slår. Kolla under isjakten/reglerna så hittar du en lång text och ett förslag. I excelfilen kan du lattja själv med siffrorna och bilda dig en uppfattning.
2016
Vi blev till slut sex DN. Oscar och jag tränade ihop.
Kärnisen var inte jättetjock, men kändes solid och trygg. På morgonen var den redan blöt och på eftermiddagen blev det områden med 1,5 cm vatten. På förmiddagen blåste det upp till 7 m/s i byarna. Mitt på dagen kom helt plötsligt över 10 m/s i byarna. Då spände jag vanten rejält och behöll skotavståndet på 30 cm. Det blev magiskt. På kryssen böjde det ordentligt, ibland lite för mycket. Då lovade jag och tjänade massor med höjd. Några gånger släppte jag skotet lite för att spara på masten. Banan blev sned så man gippade direkt. Masten jobbade fint även på länsen.
Skotavståndet är ju ett kapitel för sig. Varje gång vi seglar lär jag mig något om hur det funkar. Denna gång fick jag känna hur mycket längre samma skotavstånd känns med mer spänning i riggen. Man mäter ju skotavståndet stillastående utan förare. Det inebär att ju mer man spänner desto kortare blir avståndet mellan bommens underkant och fästet till blocken. Det blir så pga att plankan böjer sig. När jag seglade kändes skotavståndet längre. Tydligast kändes det i slagen då jag var tvungen att släppa mer för att få över masten.
Fysingen har bra is. I morgon blir det perfekt! Ganska stark vind och relativt säker is. På fredag väntas kanske för stark vind och lite svagare is. Jag sätter upp en kryss-länsbana.
Om ingen mer kommer blir det bra träning att styra i ledningen vilket inte blir så ofta. Det är faktiskt rätt nyttigt. Man får segla på sin egen känsla mer än man är van vid. Nackdelen är ju så klart att man inte får reda på om man gör rätt eller fel.
Tänk att få leda och vinna en hel dag!
Det komer iallafall en vindsurfare vilket känns tryggt.
I morse skrinnade jag två varv på Kottla. Efter knappt några minusgrader men med klar himmel var tjockleken runt 10cm. Tunnaste jag hittade (minst 20m från land) gick inte att slå igenom med ett slag. Man såg istjockleken perfekt då det var ett grönt mönster på undersidan.
Det jag vill ha sagt med detta är att isen verkar ha växt till sig bra senaste dygnet och kommer att fortsätta i natt. Rapporter från Dag säger samma sak.
Skall vi segla på Fysingen i morgon? Jag har bestämt mig för att det får bli i morgon eller inte alls. Efter det blir det rankingen. Jag orkar inte samla ihop ett gäng till i morgon, men om det blir ett joinar jag.
Jag har aldrig seglat på Fysingen. Vad är problemet med den sjön? Ett problem kan vara att många samlas på den närmre Ullnasjön. Det kanske inte är så bra nu i mellandagarna när Ullna är utdömd. Den växer sig nog stark igen.
Jag har en möjlig seglingsdag onsdag, torsdag eller fredag. I morgon, onsdag, ser det ut att kunna bli svag vind. Det är ju jättebra att träna det, men risken att stå och glo är jag inte beredd att ta. Onsdag får bra väder för istillväxt, klart och ganska kallt. Torsdag får definitivt vind, mycket. Även fredag får mycket vind. Båda dagarna får varm vind från sydväst. Torsdagen kan ju ev bli mest lämpad för segling då isen haft tillväxt rätt många timmar. Problemet är att den är orekad.
Det är större chans att någon rekar Ullnasjön, därför är det rätt troligt att någon seglar där ena eller båda dagarna. Om jag skall vara bekväm är det smart att planera in fredagen så att det finns en möjlighet att någon rekar Ullna på torsdag.
Jag är rätt sugen på att åka och kolla Fysingen i morgon em. Det tar 35 min dit, 30 min på plats och 35 hem.Plus lite strul innan och efter. Två timmar. Kanske blir det av i morrn.
Det är viktigt att inte vara ensam av säkerhetsskäl och för att farten skall kunna bedömas. Därför är det viktigt att planera i förväg så att fler lockas med.
Två gubbar åkte till Säkylä i går och en kanske gör det i morgon. Ambitiöst är rätt ord. De får bra träning mot bra seglare på stor yta.
Robin som var först ut på Ullna i morse tycker att isen är för svag och hålig. Vi får nog åka norrut för att segla. Eller österut som Tomas och Eddie planerar.
Det passar mig bra. Familjen behöver mig nu i mellandagarna.
Jag kommer inte att segla i morgon. Det blir nog en kort skridskotur på vår lokala insjö med dottern i morgon innan en släktmåltid.
Det lutar åt att ett gäng kör på Ullnasjön i morgon.
Storsjön i Sandviken är fin och några är säkert där och seglar.
Bilden är från muttern som låser medbulten. Den har fått insexfattning så att ett verktyg till kan skippas.
Det har hänt förr att jag gjort en analogi mellan motorsport och segling. Jag kommer inte att sluta att jämföra sporterna. De är slående lika och jag älskar att kolla på tv när insatta kommentatorer beskriver vad som händer. Intervjuerna med chaffisarna ger ibland en djup insikt i hur de jobbar.
Nu senast satt jag och glodde på ett gammalt speedwaygp. De har mekaniker som sköter om cyklarna så att de är så snabba som möjligt inför varje start. De har såklart massor med inställningar som vi inte får del av. Det som syns är däcktryck, och koppling. När det blir omstart kommer personalen ut och fyller på lite metanol så att det räcker de tre varv som skall köras. Sista minuten jobbar alla fyra förare med att preparera startsträckan. Sista tio sekunderna skruvar de på kopplingen så att den skall vara inställd precis efter vad de gillar. Den ändras säkert efter temperatur.
När de sedan släpps iväg är det bråttom. Det är ju inget problem att köra runt banan jättefort. Alla fyra är jätteduktiga och har inget problem med det. Problemet de måste bemästra är tempot koängst in nkurrenterna sätter upp. I speedway är underlaget avgörande. Längst in är det kortast väg och ofta bra grepp, medan man halvlångt ut har yta att åka på och kan göra en effektiv kurva. Det coolaste är när det gått några heat sedan de planade ut och vattnade banan och förarna börjar använda materialet som lagt sig en bit ut. Då kan de få riktigt bra grepp långt från kurvans innerkant och ha med sig farten på rakan. Allt detta tillsammans med allt vi inte känner till gör det komplext.
Har inte vi exakt samma problem? När jag seglar ensam går det ofta bra, men senast ställde Patrik till det för mig. Jag var tvungen att vidta bra åtgärder för att hänga med. När Fredrik och Tomas är med ställer de ytterligare krav på oss andra. På VM blir minsta misstag och materialbrist kostsamt.
Det blev en fysiskt krävande lördag. Ganska mycket vind bromsades upp av geografin runt om. Den byiga vinden fick man anpassa sig till genom att trimma snällt. Ganska mjuk mast och lågt skotavstånd hjälpte till att böja masten och tvista ur toppen. På vägen hem var man riktigt mör.
Det är intressant att läsa av vindens beskaffenhet över banan. Den var ganska lika hela dagen. På kryssen var höger layline dödens linje. Det lönade sig att försegla sig lite på babord layline. När man på bb layline inte nådde upp till märket lönade det sig att pina upp till det och glida runt.
Patrik, Göran, jag och en nybörjare körde hela dagen. Göran hängde på bra och var i vissa fall före både mig och Patrik. Patrik och jag hade riktigt roliga fighter där minsta misstag straffade sig. Det gällde att undvika högerkanten på kryssen och att få lyft. När Patrik låg före var det rätt najs att de honom i ett högt lyft. Då var det bara att segla lite för högt och när byn kom lova lite. Det känns som att sno snarr från en unge. Han upplevde detsamma när jag låg före honom.
Peter mekade isjakter för att nybörjare skall få lättare att komma igång. Max fick segla en del och fick mersmak.
I morse när jag kom till isen var det ingen vind. Risken att stå och glo var jag inte beredd att ta, så jag plockade ihop grejjerna och tog en promenad med fru och dotter istället. Beslutet blev rätt då det inte gick att segla idag.
Detta är ett urklippfrån ett inlägg jag gjorde på FB.
Jag vänder mig nu till alla klubbseglare som tycker det är obehagligt att åka bil. Tomas som är internationell seglare har i skrivande stund precis åkt av finlandsbåten och anländer snart Säkylä. Där kommer de att träna precis som vi på Ullna och XV på Fysingen. Det finns folk som inom andra sporter åker till andra kontinenter för att surfa, dyka, golfa, flyga skärm mm. Ha gärna det perspektivet när ni gör era bedömningar.
En endagssegling, inkl montering och ihopplockning, med DN kan i min värld utföras från Nyköping, hela mälaren upp till Tämnaren. Med hela det området som lekplats kan man rätt ofta segla på stora ytor.
Med all respekt för andra värderingar, ha en bra dag.
Tre nya medar har premiär i morgon på Ullnasjön. 5 mm insatsmedar i rostfritt. Det roliga med dem är att de är slipade i olika vinklar. Tanken är att jag vill kunna byta medar i små steg och därmed kunna lära mig mer exakt hur det känns. De är slipade i 97, 100 och 103 grader. Det gör inget att de är olika på varje sida, tvärtom. Då får jag ännu större möjlighet att utvärdera vinklarna.
Vilken jävla vånda! Hela kvällen har gått åt att oroa sig för hur det skall bli.
Jag har lagt upp en strategi för säsongen. En stoor del i den är att minimera stillstånd på isen och restid. Det ligger alltså i linje med den att välja Sthlm i det här läget.
En stor del av beslutsångesten låg i att jag sagt till Tomas att jag skulle åka med. Jag gillar själv inte när kompisar bangar en överenskommelse sä det satt långt inne. När jag och Hanna snackade om detta hjälpte hon mig att förstå att jag egentligen ville slippa besväret med att åka bort. Ibland är det svårt att reda ut känslorna.
Nu är beslutet fattat och det känns skönt, men jag kan ändå inte somna.
Det är det som är grejen med isjakt. Engagemanget är så stort. Man blir upphetsad som ett barn innan julafton när det börjar dra ihop sig.
I förra inlägget är jag orolig för söndagen. Lördagen blir nog fin.
I Stockholm kommer det att bralla båda dagarna. Några åker till Ullna.
Nu är det kring noll. I morgon blir det riktigt kallt. Den tunna snön på isen blir hård. Det krävs en del vind för att ta sig igenom det.
Före och efter helgen är det svag vind. Om inte proggen blir bättre är det ingen idé att åka.
Nu lutar det åt att segla i Finland i helgen. Det verkar bli träning i någon form. I bästa fall kommer några duktiga seglare dit och vi lägger en bana. Det brukar vara bra att ligga och träna utan press på sig.
I såfall går båten fredag kväll och anländer i Åbo lördag morgon. Därifrån är det bara en timme med bil till Säkylä. På söndagen hinner man lätt med kvällsbåten som kommer till Stockholm måndag morgon. Båten kostade sist typ 1400 kr tur och retur för en bil och två pers. Det blir alltså en billig och tidseffektiv resa förutsatt att det blåser. Nu är prognosen ok och jag kommer att kolla i morgon bitti. Försämras den är det tveksamt att jag åker. I Stockholm ser det ut att bli riktigt bra väder. Fysingen har bra is och Robin ordnar regatta där.
Isläget ser inte så bra ut. I norr har de mycket snö på isen och i söder tunna isar med lite snö på. Vi får hoppas att det lokalt fryser ny is eller att den nerstöpta snön fryser.
I morgon blir nog medarna tillräckligt klara för att kunna seglas.
Jag kommer inte att träna i helgen. Pepparkakshus på lördag och dansuppvisning på söndag.
Jag har varit småsjuk, kräksjuk och haft värk i vänster axel om vartannat sedan i Finlands. Nu har orken och engagemanget återuppstått. Till och med gymet har fått påhälsning. Tanken är att det skall fortsätta tisdagar mellan jobb och meckkväll. På vm 2018 kommer jag att vara stark.
På rummet i Finland senast satt jag och beklagade mig över att chimsen sitter dåligt. Det var några personer i rummet och någon delgav den briljanta metoden att spackla meden lite för tjockt med epoxi på det området som är i meden. Det var nog Johnny för han stack in huvudet så fort det var en fråga av teknisk natur som diskuterades. Han är förresten otroligt kompetent när det kommer till sådana frågor. Sedan sätter man upp meden i fräsen och fräser av sidorna till rätt tjocklek. Superenkelt och effektivt om man har en fräs. Nästa tisdag blir det således fräsning.
En motion på årsmötet handlade om elitstödet. Efter diskussioner om detta i Finland har jag förstått värdet av det i sin nuvarande form. Några som satsar får en viss uppskattning vilket ökar deras motivation. De vassaste skaffar personliga kontakter ute bland världseliten vilket ger värdefull kunskap. Denna kunskap spiller över på dem som står dem nära och vidare ut till alla svenska dn-seglare.
Därmed tycker jag att vi skall värna det system vi har.
Det enda som jag ifrågasätter är att det skall samlas in reseutgifter för att få bidraget. Anledningen till detta nämndes på årsmötet. Tydligen vill RF se vad pengarna går till. Jag ifrågasätter det. Varför? Jag tror att det bara är hittepå från deras sida isåfall. Detta är ingen stor fråga, men känslan elitstöd tappas lite när det är ett resebidrag som betalas ut. Det är klart som fan att man har kostnader som överstiger summorna som krävs för att uppfylla kraven för att beviljas stödet.
På lördagen i Finland när Gunnar och jag tränade blåste det rätt bra. Det var första gången Ladas mast (Compo Tech) fick känna på lite kraft. Den var förvånadsvärt styv. Det är en modell 90 jag lånat. Gunnar fick ut sin Hamrak i svagare puffar än jag. När hans böjde kunde han lova medan jag låg kvar i samma fart och kämpade med höjden. Det verkar som att båten blir mer lovgirig när masten böjer ut, något som man kanske skall ta på allvar. Min, och säkert allas, båt är fallgirig när masten inte är ute ordentligt. Därför kan det vara så att masten måste trimmas mjukare än att man får lyft bara för att det skall bli neutralt i styrningen. Detta kommer jag att jobba med under vintern. Masten långt bak och hårt i vanten är eftersträvansvärt, men den måste böja!
Jag hade beställt en 90:a av Lada. På vägen hem ändrade jag beställningen till en 85:a så att det skall vara lättare att ha masten längst bak och ändå böja den för lovgirighet. Han har bekräftat att det är ok. Nu har man det att se fram mot.
Den aivtagande vinden tillsammans med låga slaskhögar gjorde medval och segelval svårt. Fredrik och Tomas hittade rätt i sista medan jag och Gunnar inte gjorde det. Gunnar gilla pysväder och hade med rätt medar och segel gått bättre i sista, men det var 7 poäng upp till de framför så han fick nog det han förtjänade. Bra där! Jag är åxå nöjd, men 7 platser hade säkert gått att krama ur med rätt grejjer på.
Det är just det som sporten går ut på. Skaffa grejjer som täcker upp för de förhållanden som blir. Ta med dem ut på isen. Det händer att man lämnar något man borde tagit ut. Sedan skall man sätta på de rätta grejjerna. Det är en bedömning som kräver erfarenhet och hjärnaktivitet. Jag vet med mig att det inte ligger i focus när man kommer in, där skall jag bättra mig. Så fort man kommer in skall en utvärdering ske och gärna en åtgärd. Efter det kan man gå runt och socialisera.
Vi är alla fyra supernöjda med resan. Tre seglingsdagar med olika förhållanden har gett oss mycket erfarenhet.
Nu är klockan strax efter 17 här och 16 i Sverige. Vi sover ett par timmar och kör ner till Åbo i natt. Vi kommer hem till middagen i morgon.
När vi kom ner till depån stod några båtar i djupt vatten. Vi fick tränga ihop oss på ena sidan. Gunnar gick ut en bra bit, bild tre, och konstaterade att det var 1-3 cm vatten överallt. Det är rätt ovanligt, några partier utan vatten finns det alltid. När vi seglade ut märkte vi att det verkligen var så på hela isflaket. Några mindre områden utan vatten fanns, men annars var det blött. Ute på bandepån ställde man av väskan, seglen och medbagar i slaskhögarna så att de slapp ligga i centimeterdjupt vatten. Skorna blev dyngsura gavelade om manska fort.
Tävlingsledningen velade om man skulle starta tävlingen i dessa förhållanden. Ett stort område med decimeterfjupt vatten växte sig större och större på banans vänsterkant. Jag åkte in och hämtade snömedarna som tog sig genom området mycket bättre än insatsmedarna med förstyvare.
Banan flyttades åt höger och vi körde ett testvarv med kanske 20 deltagare. I accelerationsfasen körde jag genom en kompakt snödriva och fick börja om accelerationen. När farten gått upp en del dök Cara upp i mitt fönster i seglet. Han hade styrbord och jag kastade runt och seglade lågt. Skotet släppte jag ut mycket och fick jobba en del för att komma igång igen. Jaja, så kan det gå ibland.
Tävlingsledningen beslutade att inte tävla pga att vinden hade ökat och stänk på glasögon och fönster satte ner sikten. I mitt fall var det nog bristande uppmärksamhet, det är ovanligt att folk slår så tidigt. Jag gjorde det på VM i år. Det funkade inte alls, flera babordsbåtar höll inte undan och de som gjorde det fock kasta runt i panik som jag gjorde. Det är alltså en stor risk att slå till styrbord tidigt i starten om man har ett högt nummer.
Under dagen tränade vi. Gunnar och jag körde en hel del och testade inställningar och medval.
Det är en hel del att tänka på. Idag fick jag uppleva något nytt. Ganska snabbt hittar jag ett läge där masten blir så styv att den går att hantera samtidigt som den ger en del lyft och besvär. Det är så det skall vara, väl.... Nu visade det sig att Gunnars mast böjde mer och han kunde lova när hans böjde mer och min inte böjde ut riktigt jättemycket. Tydligen skall man trimma så att masten böjer ut mer än vad som är bekvämt, så att det blir jättebekvämt. Kollar ni vad jag skrivit om trim så är det inte riktigt samma uppgifter.
Förra året var det skotavståndet jag började jobba med, i år verkar det bli mastböjen i snabba förhållanden. Kentmasten böjde som fan i snabba förhållande och jag vart alltid snab med det. Det stämmer ju med dagens resonemang.
Nu har jag för första gången böjt ut Compo Tech-masten. Den är riktigt livlig ut och in. Jag har ju lånat en 90:a av Lada. Han har även mjukare varianter. Den är kanske något styv, men eftersom jag vill bli riktigt snabb på blankis i 10m/s så är den säkert bra. Jag får trimma den mjukare nästa gång.
Första regattan är avklarad. Det har gått riktigt bra idag. Isen var blöt med slaskhögar. Vissa slaskhögar var så höga att det stänkte i ansiktet. Det lönade sig att försöka köra runt de stora högarna, men ofta blev det försent eller så var det ett dåligt läge att svänga.
Trimmet är så sjukt avgörande och svårt. Jag hittade rätt från början och ändrade inget. När vinden ökade till typ 6m/s funkade det inte längre och jag hittade inte rätt igen. Under sista rejset var riggen riktigt hård och jag funderade på vilket trim som kan få riggen lösare och snabbare. Efter sänkte jag seglet 26mm, då kändes hon fin. Det känns skönt att jag hittade rätt till slut.
Vi har varit i närmsta staden Vaala och tagit ut stach och handlat lite gott. Gunnar och Tomas är i bastun så nu pyser jag ner till dem.
Nu har vi hunnit lasta av det som vi hade på taket, installerat oss och bastat.
Vi bor i ett gammalt äldre- eller sjukhem som är nedlagt och ägs av kommunen. När vi är ute på resor såhär brukar beslutet om platsen tas sent. Platsen för den här regattan fick vi reda på i förmiddags, men den flyttades bara sex mil från förra beskedet. Jag bodde här för två år sedan, då var det någon som arrenderade byggnaden. Nu kontaktade arrangörerna kommunen och fick dem att öppna detta åt oss. En dam och säkert någon till fixar lakan, handdukar, middag och frukost.
På sjön har vi kärnis med lite snö i drivor på.
Det blir nog rätt bra det här!
För en timme sedan fick vi reda på att några seglar. Isen är slaskig och de har mycket vind. Vi kommer fram i mörker.
31 seglare har anmält sig till tävlingarna. Se länk http://doodle.com/poll/43k8e383mbubyvzg
Nu har vi avverkat 1/3 av bilresan. En rapport från folk på plats säger att det är oroande stora drivor på isen. Det blåser tydligen ordentligt vilket driver ihop snön. Det kan fortfarande bli någon annan sjö.
SMHI http://www.smhi.se/vadret/vadret-i-sverige/ortsprognoser#ws=wpt-a,proxy=wpt-a,geonameid=633096,flik=1 förutspår ett j-a väder på lördag. Mycket regn och vind.
5 grader och regn i Åbo. Nu har vi 8 timmar roadtrip framför oss.
Nu är Fredrik, Gunnar, Tomas och jag på båten. Axeln känns mycket bättre nu.
Fredrik hälsar att ödmjukhet i vissa fall kan vara överskattat. Sanningen är ofta ödmukare, eller inte kanske. Det var bara det. Så att säga.
Vi har fönster i rummet den här gången, toppen!
Nu drar vi till Pianobaren.
I går morse vaknade jag med axelvärk. Jag har medicin kvar som är rätt stark. Den har inte hjälpt till idag. Nu på morgonen, tisdag, är det ganska illa. Jag är
Totalt fick vi 14 poäng, två mer än två av båtarna i finalen. Hade vi... om inte..... Detta gav oss en niondeplats. Sex besättningar fick segla final.
Vi är supernöjda med de tre sista racen. I de två första var vi för otränade.
Bilden är från i onsdags, precis efter snöfallet. Snön höll sig på land och påverkade inte seglingen nämnvärt. Lite is var kvar på båtarna och en råtta satt fast i öppet läge, annars var det lugnt.
Att det är mycket väntan mellan rejsen har ingen betydelse när det går bra.
Nu börjar isjaktsäsongen med eventuell resa till Finland. Jag såg på ett inlägg att Fysingen är seglingsbar, 8 cm stöpis med 1 cm puder på. Idag seglades det inte pga att vinden uteblev. Värmen nästa vecka sätter nog stopp för segling i Sthlm.
Nu hade vi harmoni, bra snack och koll på tamparna. Det snyggar ju till våra siffror. Alla är glada och nöjda.
Det är tamejfan samma visa varje gång det är regatta. Var finns infon?!?!?!
Nu ligger jag hemma i sängen och söker. Efter 1/2 timme hittade jag AtSea Events på FB. Det är tyvärr ogooglebart. Jag tycker att man om man arrangerar ett jippo så måste det vara googlebart.
Vi har iallafall en femma och en trea. Inte så bra, men vi måste sköta linorna bättre om resultstet skall kunna lockas fram. Nu vet vi mer och kan nog prestera bättre.
Race 13 pågår och vi skall köra 15. Det är nog bäst att åka tillbaka nu.
I första racet hade vi inte koll på båthanteringen alls och kom femma. I Andra var timingen i starten lite dålig vilket följdes av dålig genuahantering. Vi seglade upp oss till trea eller fyra.
Ice Cup - bra
Finland - Dåligt
I morgon blir det en fin dag med sol och plus. På söndag nästan lika bra.
Nästa vecka kommer nederbörd och varmare väder i Finland. Det ser mer osäkert ut nu.
Ice Cup hade i måndags en träff på North Sails butik i Sthlm. Björn och Micke visade bilder och filmer från tidigare tävlingar med J-92:orna vi skall segla i helgen. Jag har aldrig tidigare varit på ett seglingsföredrag med högre nivå. Intressanta detaljer togs upp.
Jag ser fram mot helgen som känns ganska oviss eftersom det är många anda bra med och vi är en ny konstellation. En bra sak är att vi känner varandra väl. Det brukar lösa sig.
Jag är glad att det blev snöigt och att det utlovas sol till helgen.
Vilken start vintern verkar få! Nästa vecka blir kall ända fram till lördag morgon när vi skall segla på vattnet utanför Gåshaga på Lidingö. På fredag morgon blir det svag vind och rejält kallt. Det är troligt att det ligger en isskorpa runt båtarna på lördag morgon. Det blir till att bryta sig ut i det lite mer upprivna vattnen där vaxholmsbåtarna går. Det är inte långt, så det är nog inga problem.
Rätt ballt att segla i vatten en helg och nästa helg på is. Ännu häftigare om isen är inblandad båda helgerna!
Nästa helg skall jag debutera i den välkända och populära tävlingen Ice Cup. Den har gäckat mig med sin mystiska annälningsidé. Man måste bilda ett lag och anmäla det. Jag har inte förrän nu hamnat i ett lag. Pelle frågade mig och nu är vi, tillsammans med Gunnar och Lotta, ett lag.
Det är en j-a massa lag med och jag har hört att det är mycket väntan. Det tar ner förväntningarna medan tävlingsmomentet gör mig förväntansfull.
Det blir väl grupper där man möts i heat. Varje heat är helt avgörande för slutresultatet när så många bra besättningar är med. Den korta banan gör det hela mer slumpartat vilket måste hanteras. Jag tänker mig att någon sorts försiktighetsprincip kan vara effektiv. De andra i laget har mer rutin på detta än jag. Lotta kan nog bidra med en del från matchracingen. Alla fyra är ju vana vid hetsiga race på tisdagarna i 606:orna så snabba beslut kan vi nog hantera.
Jag hoppas åxå på att få träffa andra seglarkompisar i de andra lagen. Vi får se vilka som dyker upp.
http://www.blur.se/2016/09/05/ice-cup-2016-inbjudan/
Säsongsstarten är nära. Om två veckor kanske jag och några till sitter på båten till Åbo eller i bil på väg norrut på E4:an. Båt är det troligaste. Sjön Oulujärvi är seglade vi på när jag var där, men ofta blir det längre norrut.
Vi åker inte förrän arrangörerna i Finland ger klartecken att det finns is. Kl 12 på onsdag senast annonseras plats och iskondition. Vi bestämmer oss senast kl 15. Onsdag kväll brukar vara en bra avresedag. Båten kommer fram till Åbo tidigt på morgonen. Torsdagen är en bildag med avlastning i dagsljus eller mörker. Fredag-söndag är tävlingsdagar. Båten hem går i värsta fall på måndag morgon, den tog vi senaste gången jag var med.
Det vore jättekul om fler vore beredda att åka. Ring mig om du undrar något. Ni som har åkt förut kan gärna berätta fritt om era upplevelser.
I morgon åker Fredrik, Robin och jag till västerås för våra årsmöten. Robin skall på skridskoseglarnas möte.
Det blir första gången jag deltar på årsmötet. Jag har varit valberedning i två år och det är lite intressant att se hur det går till. Jag har alltid tyckt att det är stelt och larvigt på årsmöten, men börjar inse att det måste gå till på rätt sätt. Jag har börjat hajja vad en valberedning förväntas göra.
Årets årsmöte ser ut att bli en långdragen historia. För det första har vi tre förslag på ny rankinglista. Det är en nödvändig åtgärd pga att vi har fler tävlingar per år än tidigare. Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det. Egentligen spelar det ingen roll. Jag tycker att det är viktigt att man får räkna bort många deltävlingar så att listan inte fylls av folk med "straffpoäng". Vidare tycker jag att det är tråkigt att poängen är olika på olika regattor. Ett minst lika viktigt förslag har Richard kokat ihop. Syftet med det är, som jag ser det, två saker. Dels att använda pengar från RF på ett sätt som främjar tillväxten i vår klass. Dels att vi svenskar skall få så lite konkurrens om bidragspengarna som möjligt. Jag tycker att båda är vettiga, men jag har inte hört eventuella motargument än. Här är min absoluta ståndpunkt att bidrag inte skall vara avhängigt vilka utgifter man haft. När jag fick 5000kr var jag tvungen att visa kvitton för reseutgifter vilket är löjligt. Det är ingen resebyrå vi bedriver. Jag tycker att resultat skall främjas samtidigt som breddseglare får del av kakan med ett påkostat SM.
Det är rätt bökigt att plasta med kolfiber om man skall försöka att använda bra metoder. Jag har hittat en genväg. På Carbix.se kan man köpa en massa olika användbara produkter. Den nya favoriten är riktad kolplattstång 20x0,5 mm. I stället för att kladda med en tygbit är det bara att limma fast den där den passar. Det funkar perfekt på medar.
Tre 5mm insatsmedar och två tjocka och tunga är snart klara.
Mastfoten har fått sig en rejäl justering. Det tar ett tag att beskriva den så det blir senare, när den är klar.
Vacuumpåsen har ju varit svårt att få tät. Jag experimenterade med det i kväll och det verkade tätt. I morgon bitti får vi se.
Gundes serie där han träffar idrottspersoner är en riktig fullträff. Nyss såg jag Anjas avsnitt. Det var det starkaste avsnitt av de jag sett. Hennes och hennes pappas sätt att se på tävlandet är underbart. Det jag har lätt att relatera till i är deras omsorg i materielet. Anja var superkänslig och kunde alltid ge användbar feedback till materielteamet.
Jag har ännu mer motivation efter att ha sett programmet. Jag har kanske inte skrivit om min långsiktiga strategi här förut. Den den är att inte segla VM när det går i USA. Varannat VM som seglas i Europa blir höjdpunkterna. Det innebär att det blir ett träningsår i år där alla åtgärder skall leda till ett bra VM 2017.
Tack Anja för att vi får ta del av hur du gjorde för att bli bäst i världen.
De senaste tisdagarna har det blivit plastning. Ny design på mastfoten och slutförande av fem medar.
Medarna blev inte riktigt klara förra året. Nu skall jag förstärka med kol och lacka. Jag plastar helt enkelt med pensel. Vacuumet funkade illa förra hösten. Men det blir inte lika coolt så jag skall försöka få igång vacuumgrejjerna nästa gång.
Ett par medar är tunga. Trots avrådan vill jag känna hur det känns. På blankis i 8 m/s kanske det är snabbt på kryssen. På länsen är det ju inget tryck så då är de en belastning, men då kanske de inte bromsar så mycket.
Nu har jag fått min efterlängtade dräkt. Hur mycket snabbare går den än regnbyxor och cykeljacka?
I dag åkte jag ner till verkstaden och funderade på vad man kan göra hemma för att förbereda sig.
Det mest uppenbara är spegel och vristremmar på handskarna. Mina gamla är nerslitna. Jag kommer att göra två par så att man kan byta om ett par blir blöta.
Sedan vill jag ha en laminärstörare på hjälmen för att hindra vinden att suga tag i hjälmen. Jag skrev om det tidigare. Hjälmen är ju rund vilken är en gynnsam form för luft att följa. Därför sugs luften in bakom hjälmen precis som bakom seglet. Det bildas ett större undertryck på hjälmens baksida än man får om den laminära stömningen bryts av. Kolla Marcus hjälm nedanför.
När jag kom hem sökte jag efter fartdräkter och då dök denna upp. Stora storlekar finns knappt till salu, men denna fanns på Alpingaraget för 1000kr nersatt från 3000kr. Ett ex fanns kvar så det var bara att handla. Att den är vit är snyggt så länge den är ren. Man får väl tvätta efter varje gång man använt den kan jag tänka mig. Hoppas den är tillräckligt stretchig så att man får tag i baguetten när man blir kissnödig. Vafan, nu inser jag att dojjerna är svartvita, hjälmen vit och handskarna svarta. Lite väl matchigt!
Ofta hör man kommentaren "det är inte där det sitter". Alla dessa saker är av den naturen att någon kan säga så. Från och med nu finns ett standardsvar; "var sitter det då?" Grejen är att vissa småsaker är sportsligt gratis. När man ligger och seglar kostar de ingen vikt, hinder, luftmotstånd eller tankemöda. Fixar man dessa nu innan säsongen kommer man inte att ta någon skada under säsongen. Därmed är de sportsligt gratis och värda att göra om man orkar, har råd och tror på dem.
Filen ger alltid 20 poäng för seger och ungefär 3 poäng för sistaplatsen. Den är inte klar, men rankingarna visar rätt.
I går kväll hade vi ett telefonmöte angående rankingsystemet. Det var utlyst på FB och öppet för alla. Tyvärr var det bara Fredrik, Peter och jag som närvarade.
Vi hade alla helt olika inställning till detta så vi kunde inte enas om ett förslag. Ämnet blev ändå väl ventilerat så åtminstone jag har en förståelse för hur man kan tycka.
Det största problemet ligger i var vi vill lägga problemet med olika mycket poäng beroende på antalet deltagare. Skall den övre fjärdedelen få en massa röriga poäng som ser olika ut från gång till gång eller skall undre fjärdedelen få det. Jag har aldrig tidigare sett att de som seglar i den undre delen drabbas på ett likartat sätt av detta som den övre. Eller, joföresten, det har jag ju. Stockholmscupen i 606 har lågpoänsystemet. Den övre delen i listan ser snygg och prydlig ut medan den undre är söndertrasad med en jävla massa bokstavskombinationer, parenteser och spretiga poäng. I en sådan här lista får de som måste räkna en (35 (DNS)) lika många poäng plus ett som antalet deltagare totalt i hela cupen. Man hängs av från listan och kan ge upp vidare engagemang den säsongen.
De som inte dyker upp skitar ner listan, men det kommer vi nog aldrig ifrån. Vi pratade om syftet med rankinglistan. Ett är ju att ha ett underlag att dela ut bidrag från. Det viktigaste är nog ändå det sportsliga, att kunna läsa av sin samlade kunskap och utveckling. Många går in då och då för att kolla sin position. Man sätter ett avtryck som man vet att andra ser.
Kan vi inte göra en lista där vi får ungefär samma nivå på poängen över hela startfältet? Jag tror det. Matematiken är lite klurig, men det kommer ett excelark inom kort. Jag lovar.
Öppna filen och lägg till fler namn och resultat, kopiera ner beräkningarna, sortera. De ingående värdena kanske inte är korrekta.
Jag har satt mig in i hur olika poängregler slår. Kolla under isjakten/reglerna så hittar du en lång text och ett förslag. I excelfilen kan du lattja själv med siffrorna och bilda dig en uppfattning.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com