Gammalt minne

Per Engdahl mindes på facebook Lidingö runt för ett antal år sen. Då det blåste VÄLDIGT mycket. Han berättar:
 

Jag satt till rors på en Archambault Sprinto. Två man i trapets på kryss på väg upp mot start. Mot oss kommer de först startande. En Trimaran kommer i ca 15 knop. Vi har ofri bog och kommer gå nära. Men det skall gå bra. Om jag slår, inte oplanerat med två i trapets, kommer jag tvära bla Clabbe med Orma trimaranen Hi.. med flera. Precis innan vi möts så trycker vinden på lite till. Trimaranen går upp på sitt tredje skrov. Men rodret sitter i mittenskrovet så dom kan inte styra. Jag ser då trimaranen utan kontroll lova och styra rätt emot för att klyva oss på mitten. Mina gastar ser inte nåt från sin position. Precis innan smällen kastar jag mig i vattnet. Jag har funderat mycket över det där.. Hur kunde jag lämna min besättning, hur kunde jag reagera så snabbt, jag höll mig kvar i skotet och gastarna som var för om kraschen plockade upp mig. Båten sprack och läckte rejält. Vi seglade sjunkande direkt in till land och klarade oss, men jag har naturligtvis funderat på
Minus, hur kunde jag lämna båten före mina gastar ?
Och plus, att jag var så snabb att jag lämnade precis innan vad jag trodde att båten skulle klyvas mitt itu?

På det svarade jag:

Jag hade koll på läget hela tiden. Jag stod vänd mot kattan som girade mot oss. Jag trodde det skulle bli mos av vår båt och att deras vågräta wire mellan skroven skulle skada mig. Jag flyttade mig i sidled så att jag hamnade bredvid mittskrovet som nog var på väg rakt mot dig. I smällen minns jag inte riktigt, men det gick över fort och vi klarade oss mycket bättre än väntat. Jag minns chocken i land när allt var lugnt.

Situationen liknar krocken på isen för några år sedan. Kryssande på ofri bog drabbas man av en båt som girar så kraftigt att man är chanslös. Jag hade samma medvetenhet och skräck i båda situationerna. Det som skiljer de båda åt nu efteråt är att på vattnet gick allt rätt till. Inga lögner och dumheter. På isen ljög Håkan för att få ut försäkringspengarna. Att han sedan sålde allt gör inte saken bättre. Dessutom hade protestkommittén problem med sanningen. Om det var dumhet eller korrumption vet jag inte. Båda är lika illa. Vattenkrocken ser jag nu tillbaka på med välbehag medan iskrocken ger mig rysningar. Båda gör mig ledsen när jag tänker på den starka rädslan och vad som kunde hänt.