Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2014 > 02
0 kommentarer 
Koppen med kullagret längst ner på masten kan man trimma fram och tillbaka för att påverka mastrotationen, men det är ingen vits! Min mast har aldrig för lite mastrotation. Jag har t.o.m. limmat fast min kopp i bakre läget och slipat bort de andra lägena. Beslutet att bara använda bakre läget tog jag faktiskt redan med min första mast. Med de bredare riggbeslagen vrids masten ännu mer, men det verkar som att seglets mastkurva bestämmer mastens vinkel mer än något annat. Jag fick höra av Dagge att han provat sig fram till att 8 cm breda riggbeslag räcker för att vrida runt masten i slagen. Jag är övertygad om att det är en kompromiss mellan att kunna slå lätt och få hög toppfart.
Jag är på semester på Teneriffa. Nu känns det som att säsongen är slut. VM missar jag pga semestern och det känns asjobbigt att åka till Polen för några race. Vi får hoppas på ett SM i Östersund.
Vi uppmanades på mötet på SM att läsa reglerna. Jag gjorde det och förvånades av den som beskrev hur vi skall runda. Jag har skrivit ner mina tankar kring detta under Att tävla-Väjningsregler.
Jag blir så trött! Nu inför ett ev EM vill jag ha ett fall som mäter in. När jag tar fram det som Jeff Kent skickade med masten märker jag att det bara är 2 mm. Regeln säger 2,4 mm. De som säljer grejjer kan man inte lita på. Det är inte första gången jag stött på detta. Ett nytt 3 mm fall är beställt.
Jag kör ju med vantskruv. Den här säsongen har jag letat efter ett sidovantläge som passar alla mastfotlägen. Det stannade på ett läge där vanten är lite spända i främsta mastfotsläget. Maslutet är väldigt upprätt, men inte så att de främre blocken tar i varann. Jag skiter från och med nu vilken vinkel masten står i. Det jag är intresserad av är att det är lagom fjong i den. Nu kan jag äntligen bli kvitt mina stora justeringsbeslag i sidorna. Varje mastfotläge behöver ca 3 cm justeringsmöjlighet i förstaget och den lilla vantskruven med 5 cm slaglängd räcker till. Systemet klarar att få masten tillräckligt styv på blöt, mjuk blankis och jag hoppas att den även funkar i riktigt snabba förhållanden. Att få den mjuk är inga problem. Det najsaste med systemet är att jag kan välja ett mastfotläge och jobba med bara vantskruven därifrån. Det går väldigt lätt att trimma om då. Skotavståndet behöver jag sällan röra, börjar det gå fortare kan det ju vara bra med längre skotavstånd så att masten åker ut och akterliket in.
Själva vantskruven är viktig. Jag kan inte tänka mig att det finns någon finare. Det står på den vilket fabrikat det är. Jag minns inte vad de hette, men det är ett stort bolag.
Jag bloggade på SM, men på fel hemsida. Luren var inloggad på jobbets sajt så allt hamnade där. Undrar vad kunderna tänkte.
Jag har lagt texterna under platser och Västerås.
Jag har varit nära tårar hela dagen med tanke på vad som hänt med några av kompisarna. Jag tänker på er och hoppas att det går bra.
13 st nyslipade medar. Alla med uppmätta åkytor. 15 cm på korta snö och 35 cm på 6 slot. Smala T fick 33 cm. 6-styran fick 28 cm för bättre grepp än plankmedarna.
Hasse har återigen återgivit vad som hände.
Vi har ju pratat om åkytor förut, men jag har inte fått kläm på hur det funkar. En reflektion jag gör är att mina korta snömedar håller greppet bättre än mina 5 mm slotmedar med samma vinkel. Om vi skulle kunna konstatera att det är en sanning kan vi ju välja att jobba med den parametern. Tex kan vi slipa styrmedarna kortare om man har problem med det greppet, eller så kan vi ta snömedarna när andra medar inte biter. Är det någon mer som gör samma reflektion?
Bildspelet till höger är från dagens övningar. Det blev en riktigt bra träning och även lite cruising med Robin. Inget revolutionerande, men lite mer koll på olika medar och segel. Det najsaste är väl att jag testade olika trim. Det händer mycket när man sträcker upp i sida och det kan kompenseras med skotavståndet. Om masten är för hård kan man öka skotavståndet och få en liknande effekt som att korta av sidostagen. Nu gäller det att förstå var den gyllene medelvägen ligger. Det går inte att påverka mastrotationen med skotblockens placering, om man sätter dem så att de drar bommen bakåt massor blir det tungt att skota. Jag har massor med tankar i skallen, synd att det blir så lite träning.
Fredrik har tjatat om att man skall lyssna för att avgöra hur fort det går. Idag hajjade jag det där. När farten ökar ökar åxå knattrets frekvens eller intensitet. Det är ju toppen att kunna lyssna sig till acceleration och fartminskning.
Det blev inget för mig på Värtan idag. Jag brände ner till min älskade hemmahamn på Lidingö, Askrike. Där står man bra med bilen, trygg is i depån, skridskoåkare kommer och snackar hela tiden. Ute på flaket känner jag till alla faror, är de säkra är allt säkert.
Det blåste inget men jag satte upp grejjerna för morgondagen och mekade lite. När segel och allt var på tänkte jag att det är värt att prova. Det gick! Jag seglade till kl 16.
Jag kör hela dagen i morgon innan regnet kommer på kvällen och kanske ställer till det inför helgen. Ni som vill provsegla har ett riktigt fint läge i morgon, inte allt för hård vind och bra underlag. Lovartsmärket kommer att ligga 200-500 meter ut från Askrike Båtklubb. Om du smsar eller bara går ut till märket och vinkar kan du kanske få segla.
Nu är jag nervös. Sitter i bilen på väg till Viggbyholm. Nästan ingen vind. Jag litar på proggen som lovar 2-4. Jag gillar inte läget, men vill segla. Arlanda och Bromma har 3 och 4 kt.
I morgon eftermiddag, torsdag, kommer jag, Peter och Christian att träna på Stora Värtan. Robin kommer med sin kite.
Jag kom på nu att vi måste göra ett race som slutar när han är varvad. Då kan vi räkna ut hur många gånger snabbare dnjakten går. Robin är i särklass snabbast på is av alla i sthlm förutom isjakterna. Kitewingarna trodde att de hade en chans på kryssen, men det hade de inte när de testade.
Robin var ute och rekade idag och isen är kanon. Även Peter rekar fjärden regelbundet och han håller med.
Jag är kluven till att åka bil till andra sidan av Värtan. Askrike är asmycket närmare. Det kan hända att jag ändå hamnar där i morgon.
Skotet jag gjorde i fredags hade en superporös kärna. Nu tar jag höljet jag fick då och lägger in vanlig dyneema.
Det går ganska bra med lagningen. Nu är träbitarna tillbakalimmade och skadeområdena spacklade. Senare lite fiber på det.
Nu är regattan slut och det har varit ömsom vin ömsom vatten. På fredagsträningen var jag riktigt het med bukigt segel och 105graders snömedar. På lördagens första start kom jag efter. Ingen fara, racet tog för lång tid. De följande racen gick det jättefint, 3 och 4. På söndagen överraskades vi av att nästan all snö smält till slask och vatten. Jag hade med mig alla medar utom smala T 100grader som gick superfort i Sandviken i december. De andra jag hade var antingen 90 eller 105 grader. I första starten blev jag efter direkt. De skar ner i isen och jag kom nästan sist. Jag bytte till mina nya slot 5 105grader. De gled på bra, men sladdade i varje by. Dåligt resultat igen. När jag kom i mätte jag vindstyrkan. Den hade ökat från 3 till 4 m/s. Jag provade med 90 och rundade trea med Gunnar och Oskar tätt efter. Vinden avtog lite och båda körde om. Vi rundade nästan samtidigt. På kryssen drog de ifrån, vinden avtog mer och på slutet gick det under maxtidsfart. Ingen ytterligare kom ikapp. Jag borde tagit ut T-medarna!
18 pers var med och jag kom 6:a. Linkan vann före Fredrik. Alla nya seglare hälsades välkomna och det är jättekul att ni är med.
På inseglingen körde jag ihop med en annan båt och fick ganska stora skador längs halva styrbordsidan. Ingen av oss skadade sig och jag kommer kunna reparera detta innan SM om två veckor.
Första racet avbröts pga att vi inte hann ett varv på 8 minuter. Därefter körde vi två race. Jag kom trea i första och fyra i andra. En gång fick jag stopp i andra racet och fick springa igång.
Nya korta plåtmedar glider fantastiskt. Nu bygger de banan och det går att segla under maxtiden.
Det kom inte så mycket snö. Om vindprognosen håller går det säkert att segla.
2014 > 02
Koppen med kullagret längst ner på masten kan man trimma fram och tillbaka för att påverka mastrotationen, men det är ingen vits! Min mast har aldrig för lite mastrotation. Jag har t.o.m. limmat fast min kopp i bakre läget och slipat bort de andra lägena. Beslutet att bara använda bakre läget tog jag faktiskt redan med min första mast. Med de bredare riggbeslagen vrids masten ännu mer, men det verkar som att seglets mastkurva bestämmer mastens vinkel mer än något annat. Jag fick höra av Dagge att han provat sig fram till att 8 cm breda riggbeslag räcker för att vrida runt masten i slagen. Jag är övertygad om att det är en kompromiss mellan att kunna slå lätt och få hög toppfart.
Jag är på semester på Teneriffa. Nu känns det som att säsongen är slut. VM missar jag pga semestern och det känns asjobbigt att åka till Polen för några race. Vi får hoppas på ett SM i Östersund.
Vi uppmanades på mötet på SM att läsa reglerna. Jag gjorde det och förvånades av den som beskrev hur vi skall runda. Jag har skrivit ner mina tankar kring detta under Att tävla-Väjningsregler.
Jag blir så trött! Nu inför ett ev EM vill jag ha ett fall som mäter in. När jag tar fram det som Jeff Kent skickade med masten märker jag att det bara är 2 mm. Regeln säger 2,4 mm. De som säljer grejjer kan man inte lita på. Det är inte första gången jag stött på detta. Ett nytt 3 mm fall är beställt.
Jag kör ju med vantskruv. Den här säsongen har jag letat efter ett sidovantläge som passar alla mastfotlägen. Det stannade på ett läge där vanten är lite spända i främsta mastfotsläget. Maslutet är väldigt upprätt, men inte så att de främre blocken tar i varann. Jag skiter från och med nu vilken vinkel masten står i. Det jag är intresserad av är att det är lagom fjong i den. Nu kan jag äntligen bli kvitt mina stora justeringsbeslag i sidorna. Varje mastfotläge behöver ca 3 cm justeringsmöjlighet i förstaget och den lilla vantskruven med 5 cm slaglängd räcker till. Systemet klarar att få masten tillräckligt styv på blöt, mjuk blankis och jag hoppas att den även funkar i riktigt snabba förhållanden. Att få den mjuk är inga problem. Det najsaste med systemet är att jag kan välja ett mastfotläge och jobba med bara vantskruven därifrån. Det går väldigt lätt att trimma om då. Skotavståndet behöver jag sällan röra, börjar det gå fortare kan det ju vara bra med längre skotavstånd så att masten åker ut och akterliket in.
Själva vantskruven är viktig. Jag kan inte tänka mig att det finns någon finare. Det står på den vilket fabrikat det är. Jag minns inte vad de hette, men det är ett stort bolag.
Jag bloggade på SM, men på fel hemsida. Luren var inloggad på jobbets sajt så allt hamnade där. Undrar vad kunderna tänkte.
Jag har lagt texterna under platser och Västerås.
Jag har varit nära tårar hela dagen med tanke på vad som hänt med några av kompisarna. Jag tänker på er och hoppas att det går bra.
13 st nyslipade medar. Alla med uppmätta åkytor. 15 cm på korta snö och 35 cm på 6 slot. Smala T fick 33 cm. 6-styran fick 28 cm för bättre grepp än plankmedarna.
Hasse har återigen återgivit vad som hände.
Vi har ju pratat om åkytor förut, men jag har inte fått kläm på hur det funkar. En reflektion jag gör är att mina korta snömedar håller greppet bättre än mina 5 mm slotmedar med samma vinkel. Om vi skulle kunna konstatera att det är en sanning kan vi ju välja att jobba med den parametern. Tex kan vi slipa styrmedarna kortare om man har problem med det greppet, eller så kan vi ta snömedarna när andra medar inte biter. Är det någon mer som gör samma reflektion?
Bildspelet till höger är från dagens övningar. Det blev en riktigt bra träning och även lite cruising med Robin. Inget revolutionerande, men lite mer koll på olika medar och segel. Det najsaste är väl att jag testade olika trim. Det händer mycket när man sträcker upp i sida och det kan kompenseras med skotavståndet. Om masten är för hård kan man öka skotavståndet och få en liknande effekt som att korta av sidostagen. Nu gäller det att förstå var den gyllene medelvägen ligger. Det går inte att påverka mastrotationen med skotblockens placering, om man sätter dem så att de drar bommen bakåt massor blir det tungt att skota. Jag har massor med tankar i skallen, synd att det blir så lite träning.
Fredrik har tjatat om att man skall lyssna för att avgöra hur fort det går. Idag hajjade jag det där. När farten ökar ökar åxå knattrets frekvens eller intensitet. Det är ju toppen att kunna lyssna sig till acceleration och fartminskning.
Det blev inget för mig på Värtan idag. Jag brände ner till min älskade hemmahamn på Lidingö, Askrike. Där står man bra med bilen, trygg is i depån, skridskoåkare kommer och snackar hela tiden. Ute på flaket känner jag till alla faror, är de säkra är allt säkert.
Det blåste inget men jag satte upp grejjerna för morgondagen och mekade lite. När segel och allt var på tänkte jag att det är värt att prova. Det gick! Jag seglade till kl 16.
Jag kör hela dagen i morgon innan regnet kommer på kvällen och kanske ställer till det inför helgen. Ni som vill provsegla har ett riktigt fint läge i morgon, inte allt för hård vind och bra underlag. Lovartsmärket kommer att ligga 200-500 meter ut från Askrike Båtklubb. Om du smsar eller bara går ut till märket och vinkar kan du kanske få segla.
Nu är jag nervös. Sitter i bilen på väg till Viggbyholm. Nästan ingen vind. Jag litar på proggen som lovar 2-4. Jag gillar inte läget, men vill segla. Arlanda och Bromma har 3 och 4 kt.
I morgon eftermiddag, torsdag, kommer jag, Peter och Christian att träna på Stora Värtan. Robin kommer med sin kite.
Jag kom på nu att vi måste göra ett race som slutar när han är varvad. Då kan vi räkna ut hur många gånger snabbare dnjakten går. Robin är i särklass snabbast på is av alla i sthlm förutom isjakterna. Kitewingarna trodde att de hade en chans på kryssen, men det hade de inte när de testade.
Robin var ute och rekade idag och isen är kanon. Även Peter rekar fjärden regelbundet och han håller med.
Jag är kluven till att åka bil till andra sidan av Värtan. Askrike är asmycket närmare. Det kan hända att jag ändå hamnar där i morgon.
Skotet jag gjorde i fredags hade en superporös kärna. Nu tar jag höljet jag fick då och lägger in vanlig dyneema.
Det går ganska bra med lagningen. Nu är träbitarna tillbakalimmade och skadeområdena spacklade. Senare lite fiber på det.
Nu är regattan slut och det har varit ömsom vin ömsom vatten. På fredagsträningen var jag riktigt het med bukigt segel och 105graders snömedar. På lördagens första start kom jag efter. Ingen fara, racet tog för lång tid. De följande racen gick det jättefint, 3 och 4. På söndagen överraskades vi av att nästan all snö smält till slask och vatten. Jag hade med mig alla medar utom smala T 100grader som gick superfort i Sandviken i december. De andra jag hade var antingen 90 eller 105 grader. I första starten blev jag efter direkt. De skar ner i isen och jag kom nästan sist. Jag bytte till mina nya slot 5 105grader. De gled på bra, men sladdade i varje by. Dåligt resultat igen. När jag kom i mätte jag vindstyrkan. Den hade ökat från 3 till 4 m/s. Jag provade med 90 och rundade trea med Gunnar och Oskar tätt efter. Vinden avtog lite och båda körde om. Vi rundade nästan samtidigt. På kryssen drog de ifrån, vinden avtog mer och på slutet gick det under maxtidsfart. Ingen ytterligare kom ikapp. Jag borde tagit ut T-medarna!
18 pers var med och jag kom 6:a. Linkan vann före Fredrik. Alla nya seglare hälsades välkomna och det är jättekul att ni är med.
På inseglingen körde jag ihop med en annan båt och fick ganska stora skador längs halva styrbordsidan. Ingen av oss skadade sig och jag kommer kunna reparera detta innan SM om två veckor.
Första racet avbröts pga att vi inte hann ett varv på 8 minuter. Därefter körde vi två race. Jag kom trea i första och fyra i andra. En gång fick jag stopp i andra racet och fick springa igång.
Nya korta plåtmedar glider fantastiskt. Nu bygger de banan och det går att segla under maxtiden.
Det kom inte så mycket snö. Om vindprognosen håller går det säkert att segla.
2014 > 02
Koppen med kullagret längst ner på masten kan man trimma fram och tillbaka för att påverka mastrotationen, men det är ingen vits! Min mast har aldrig för lite mastrotation. Jag har t.o.m. limmat fast min kopp i bakre läget och slipat bort de andra lägena. Beslutet att bara använda bakre läget tog jag faktiskt redan med min första mast. Med de bredare riggbeslagen vrids masten ännu mer, men det verkar som att seglets mastkurva bestämmer mastens vinkel mer än något annat. Jag fick höra av Dagge att han provat sig fram till att 8 cm breda riggbeslag räcker för att vrida runt masten i slagen. Jag är övertygad om att det är en kompromiss mellan att kunna slå lätt och få hög toppfart.
Jag är på semester på Teneriffa. Nu känns det som att säsongen är slut. VM missar jag pga semestern och det känns asjobbigt att åka till Polen för några race. Vi får hoppas på ett SM i Östersund.
Vi uppmanades på mötet på SM att läsa reglerna. Jag gjorde det och förvånades av den som beskrev hur vi skall runda. Jag har skrivit ner mina tankar kring detta under Att tävla-Väjningsregler.
Jag blir så trött! Nu inför ett ev EM vill jag ha ett fall som mäter in. När jag tar fram det som Jeff Kent skickade med masten märker jag att det bara är 2 mm. Regeln säger 2,4 mm. De som säljer grejjer kan man inte lita på. Det är inte första gången jag stött på detta. Ett nytt 3 mm fall är beställt.
Jag kör ju med vantskruv. Den här säsongen har jag letat efter ett sidovantläge som passar alla mastfotlägen. Det stannade på ett läge där vanten är lite spända i främsta mastfotsläget. Maslutet är väldigt upprätt, men inte så att de främre blocken tar i varann. Jag skiter från och med nu vilken vinkel masten står i. Det jag är intresserad av är att det är lagom fjong i den. Nu kan jag äntligen bli kvitt mina stora justeringsbeslag i sidorna. Varje mastfotläge behöver ca 3 cm justeringsmöjlighet i förstaget och den lilla vantskruven med 5 cm slaglängd räcker till. Systemet klarar att få masten tillräckligt styv på blöt, mjuk blankis och jag hoppas att den även funkar i riktigt snabba förhållanden. Att få den mjuk är inga problem. Det najsaste med systemet är att jag kan välja ett mastfotläge och jobba med bara vantskruven därifrån. Det går väldigt lätt att trimma om då. Skotavståndet behöver jag sällan röra, börjar det gå fortare kan det ju vara bra med längre skotavstånd så att masten åker ut och akterliket in.
Själva vantskruven är viktig. Jag kan inte tänka mig att det finns någon finare. Det står på den vilket fabrikat det är. Jag minns inte vad de hette, men det är ett stort bolag.
Jag bloggade på SM, men på fel hemsida. Luren var inloggad på jobbets sajt så allt hamnade där. Undrar vad kunderna tänkte.
Jag har lagt texterna under platser och Västerås.
Jag har varit nära tårar hela dagen med tanke på vad som hänt med några av kompisarna. Jag tänker på er och hoppas att det går bra.
13 st nyslipade medar. Alla med uppmätta åkytor. 15 cm på korta snö och 35 cm på 6 slot. Smala T fick 33 cm. 6-styran fick 28 cm för bättre grepp än plankmedarna.
Hasse har återigen återgivit vad som hände.
Vi har ju pratat om åkytor förut, men jag har inte fått kläm på hur det funkar. En reflektion jag gör är att mina korta snömedar håller greppet bättre än mina 5 mm slotmedar med samma vinkel. Om vi skulle kunna konstatera att det är en sanning kan vi ju välja att jobba med den parametern. Tex kan vi slipa styrmedarna kortare om man har problem med det greppet, eller så kan vi ta snömedarna när andra medar inte biter. Är det någon mer som gör samma reflektion?
Bildspelet till höger är från dagens övningar. Det blev en riktigt bra träning och även lite cruising med Robin. Inget revolutionerande, men lite mer koll på olika medar och segel. Det najsaste är väl att jag testade olika trim. Det händer mycket när man sträcker upp i sida och det kan kompenseras med skotavståndet. Om masten är för hård kan man öka skotavståndet och få en liknande effekt som att korta av sidostagen. Nu gäller det att förstå var den gyllene medelvägen ligger. Det går inte att påverka mastrotationen med skotblockens placering, om man sätter dem så att de drar bommen bakåt massor blir det tungt att skota. Jag har massor med tankar i skallen, synd att det blir så lite träning.
Fredrik har tjatat om att man skall lyssna för att avgöra hur fort det går. Idag hajjade jag det där. När farten ökar ökar åxå knattrets frekvens eller intensitet. Det är ju toppen att kunna lyssna sig till acceleration och fartminskning.
Det blev inget för mig på Värtan idag. Jag brände ner till min älskade hemmahamn på Lidingö, Askrike. Där står man bra med bilen, trygg is i depån, skridskoåkare kommer och snackar hela tiden. Ute på flaket känner jag till alla faror, är de säkra är allt säkert.
Det blåste inget men jag satte upp grejjerna för morgondagen och mekade lite. När segel och allt var på tänkte jag att det är värt att prova. Det gick! Jag seglade till kl 16.
Jag kör hela dagen i morgon innan regnet kommer på kvällen och kanske ställer till det inför helgen. Ni som vill provsegla har ett riktigt fint läge i morgon, inte allt för hård vind och bra underlag. Lovartsmärket kommer att ligga 200-500 meter ut från Askrike Båtklubb. Om du smsar eller bara går ut till märket och vinkar kan du kanske få segla.
Nu är jag nervös. Sitter i bilen på väg till Viggbyholm. Nästan ingen vind. Jag litar på proggen som lovar 2-4. Jag gillar inte läget, men vill segla. Arlanda och Bromma har 3 och 4 kt.
I morgon eftermiddag, torsdag, kommer jag, Peter och Christian att träna på Stora Värtan. Robin kommer med sin kite.
Jag kom på nu att vi måste göra ett race som slutar när han är varvad. Då kan vi räkna ut hur många gånger snabbare dnjakten går. Robin är i särklass snabbast på is av alla i sthlm förutom isjakterna. Kitewingarna trodde att de hade en chans på kryssen, men det hade de inte när de testade.
Robin var ute och rekade idag och isen är kanon. Även Peter rekar fjärden regelbundet och han håller med.
Jag är kluven till att åka bil till andra sidan av Värtan. Askrike är asmycket närmare. Det kan hända att jag ändå hamnar där i morgon.
Skotet jag gjorde i fredags hade en superporös kärna. Nu tar jag höljet jag fick då och lägger in vanlig dyneema.
Det går ganska bra med lagningen. Nu är träbitarna tillbakalimmade och skadeområdena spacklade. Senare lite fiber på det.
Nu är regattan slut och det har varit ömsom vin ömsom vatten. På fredagsträningen var jag riktigt het med bukigt segel och 105graders snömedar. På lördagens första start kom jag efter. Ingen fara, racet tog för lång tid. De följande racen gick det jättefint, 3 och 4. På söndagen överraskades vi av att nästan all snö smält till slask och vatten. Jag hade med mig alla medar utom smala T 100grader som gick superfort i Sandviken i december. De andra jag hade var antingen 90 eller 105 grader. I första starten blev jag efter direkt. De skar ner i isen och jag kom nästan sist. Jag bytte till mina nya slot 5 105grader. De gled på bra, men sladdade i varje by. Dåligt resultat igen. När jag kom i mätte jag vindstyrkan. Den hade ökat från 3 till 4 m/s. Jag provade med 90 och rundade trea med Gunnar och Oskar tätt efter. Vinden avtog lite och båda körde om. Vi rundade nästan samtidigt. På kryssen drog de ifrån, vinden avtog mer och på slutet gick det under maxtidsfart. Ingen ytterligare kom ikapp. Jag borde tagit ut T-medarna!
18 pers var med och jag kom 6:a. Linkan vann före Fredrik. Alla nya seglare hälsades välkomna och det är jättekul att ni är med.
På inseglingen körde jag ihop med en annan båt och fick ganska stora skador längs halva styrbordsidan. Ingen av oss skadade sig och jag kommer kunna reparera detta innan SM om två veckor.
Första racet avbröts pga att vi inte hann ett varv på 8 minuter. Därefter körde vi två race. Jag kom trea i första och fyra i andra. En gång fick jag stopp i andra racet och fick springa igång.
Nya korta plåtmedar glider fantastiskt. Nu bygger de banan och det går att segla under maxtiden.
Det kom inte så mycket snö. Om vindprognosen håller går det säkert att segla.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com