Fredagsfråga! Lärundningen

Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind. 
 
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man. 
 
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck. 
 
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines. 
 
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen. 
 
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något. 
 
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
 
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
 
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
 
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!