Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.

Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.

Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.