Kalla fötter

I brist på vind och dessutom 5 cm snö på isen valde Vaiko att vi skulle träna starter. Vi hade ca 10 m vi fick springa. Därefter skulle vi glida så långt som möjligt. Jag var dålig på detta och fick efter 5 försök känning i mitt onda knä.

I depån började jag mäta och analysera riggen. Nya stagbeslaget och ett avkortat förstag gör att jag vill mäta upp mastvinkeln för att försöka skapa ett trim med väldigt upprätt vinkel i bakre mastfotsläget till mer lutande mast i ett främre läge. Min mast är lite för mjuk för mig på blankis då fartvinden böjer ut den rejält. Därför tänker jag att det styvaste läget är det som är svårt att skapa. En mjuk mast har jag inga som helst problem att trimma fram. Johnny från Finland kom fram och berättade hur man hanterar trimmet och vilka vinklar man använder i toppen. Senaste åren verkar man sätta masten lite mer upprätt. Jag kopplar ihop det med att masterna blivit mjukare de senaste åren och att vi användare måste trimma därefter. Nu ligger normalvärdet på 18-19 grader, för 5 år sedan hade man masterna mer bakåt. Jag måste nu komma fram till en väldigt upprätt vinkel i bakersta läget. Vid 17 grader får jag fortfarande plats så det får bli där någonstans. Tack Johnny för tydliga beskrivningar om hur det ligger till.

Nu sitter jag och Fredrik och får ett stenskott lagat på hans nya transit.

Tävlingen i morgon kommer med 99 procents säkerhet inte att kunna genomföras. Det blir som ett lock med kall luft som ligger helt still över hela sjön.