Efter lite pyssel med medarna känns det tydligt vad som är mest intressant med klassen. Det är vad den extremt fina regeln möjliggör. En mer öppen regel hade nog slutat i extremer på något trist sätt. Det är en lagom stor box vi skall hålla oss inom. Klassregeln gör att det är skoj att klura på lösningar. Nu har jag massor med idéer på olika medar.
Det är som att vara tillbaka där jag började, att försöka förstå klassen.

Lagg igen. Appen är instabil.
Senast på Stora Värtan var det ju mjuk is. Jag testade saker med min nya mast så medarna fick inte så många funderingar den dagen. Efteråt förstod jag något.
De blågula 6mm med förstyvare brukar skära fast i mjuk is. Nu gick de ändå rätt bra. Det stämmer med att en lång åkyta har mer lyftkraft.
En annan sak som kändes tydligt var i lärundningen. Greppet var proggressivt, alltså mer förlåtande. Det kan ju ha berott på slaskytan men känslan var ny. Det fanns grepp, men skotade jag för hårt släppte det lite bak. Sladden satt i skotet på ett sätt jag inte upplevt tidigare.
Ni som följt bloggen vet säkert att medarna hade 35cm åkyta innan och världens grepp. Nu ligger de på ca 60cm.

Vad kul det skall bli att få prova den lååånga åkytan jag lyckats skapa.
Tankarna har format en känsla för hur isen tar emot kurvan. En väldigt flack anfallsvinkel träffar de flesta istopparna vilket borde ge en stadigare gång. Meden borde röra sig mindre kring bulten. Stål långt ner i bakpartiet håller stålet i isen länge vilket håller ner stålet fram med den låga anfallsvinkeln.
Så går tankarna. Nu vill jag prova på hård och snabb is. Som jag skrivit tidigare vet jag att det är snabbt

Nu känner jag mig redo att presentera slipen. Jag klippte ihop en film som visar delarna lite kvickt. Därefter presenterar jag resultatet.
Det är några grejer som inte kom med. Vi tar dem någon annan gång.

Vaddå medvagn?!?
MEEEEDVAAAGNNN!!!!

Medbagarna passar i den. Jag har inte plats längre för den. 94x50x97 cm.

Jag testade att göra en video med snack. Det är mycket simplare än att spela in ljud. Den ligger även under fliken Pod 807. 

Det visade sig lite krångligt det med...... Man måste ha Flash 9.0 eller nyare. Trist.

Jävla skit, jag kan inte se filen själv. Hoppas du kan.

Här kommer en film från dagens träning. 

Nu kom den där känslan man är ute efter. Fylld av energi rullar vi mot isen. Bryggvägen....

Vi är ett stabilt gäng i Stockholms Isjaktklubb. På en vardag kom ett helt gäng DN, en annan farkost och några seglare utan isjakt som fick prova Rickards nya åk. En duktig seglare är jättesugen på en DN. 

Tyvärr brast hans finaste mast i mastfoten, men det går att laga. Han var inte glad kan jag säga.

Jag var spänd på att få segla nya masten och nya slipningen. 

Jag hade en Compo Tech 85 sedan innan. Den är mjuk och fin, men slö till snabba förhållanden. Jag satte upp den nya 90:an och ett plant segel. Den var tokstyv. Lösa vant hjälpte inte så det fick bli en flytt av mastfoten framåt. Det blev bättre. Efter finjusteringar med riggen och långt skotavstånd (Tord, jag tror att det var som mest 25cm mellan blockcentrum) kunde jag brotta ner masten. Man fick först bygga fart, sedan skota in mer och mer tills den stod kvar utböjd. Ibland var det värt att burka ut den och sedan krypa ner. På eftermiddagen mojnade det och den var inte till någon glädje. Trots att jag ogillar att byta grejer var beslutet lätt. Det blev 85:an, bukigaste seglet och medar med flackare vinkel. Herre min skapare vad mjuk den masten är. Precis så här överraskad blev jag första gången jag seglade den.  Mastfoten borde kanske ha suttit längst bak i byarna, men däremellan var det trevligt med flexen. Jag spände förstaget 1cm istället. 

Masterna är underbara ihop. 85:an och jag har en jättefin relation. När jag sätter på henne känns det jätteskönt. 90:an har jag redan en relation med sedan tidigare då jag lånade en och snart älskar jag båda lika mycket.

Slipningen fungerade. Jag kan inte specificera närmare. Troligtvis krävs mer fartjämförelser innan man ser något mönster. Jag upplevde ett nytt ljud. Det dånade från aktern på skrovet. Kanske berodde det på att isens knölar skapade vibrationer som forttplantade sig till skrovet bakom huvudet.

Nu är jag helt slutkörd och får vila fram till 20:15 då den första av kvällens två rinkbandymatcher startar.
 

Nu har isen stelnat. Det verkar vara en tjock och rätt hård kaka. Det blir ett gäng som passar på. Anledningen att det känns värt är att isen är så hård efter några kalla och klara dygn. I morgon inleds en period med lite varmare väder. Att tillbringa en vardag på en hård och trygg is med vind och sol brukar ofta bli kul. På lördag kan det bli så mycket som 8 grader. Natten till söndag blir kall, men det är inte säkert att det blåser på söndag.

Vissa av oss siktar på at träffas kl 9.

Tack Robin för rekningen. Den gjorde det lätt att initiera träningen.

Vi samlas på norra delen vid bryggvägen.

På träningslägret visade Linkan sin raklinjal. En speciell raklinjal vars enda uppgift är att vara rak. Jag köpte den och den batteridrivna lampan han hade.
Nu kan man mäta medar på ett tydligare sätt. Att kunna mäta dem bättre har fått mig att få en känsla för hur det funkar. En riktig känsla (kanske). Jag börjar få en uppfattning om hur det svarta och kurvan fungerar. Det är lite väl tidigt att tänka så innan medarna är seglade. Ändå ser man att 0,2 mm 30cm framför medbulten är en hel del. Man ser åxå att en kort svart längd sjunker ner i isen. När meden står på linjalen med ljus bakom alltså....
Man har tydligen pratat om svart för länge sedan, men misslyckats med att föra det vidare till dagens slipare. Nu börjar det formas en uppfattning om hur viktig den svarta längden är. Rätt eller fel återstår att reda ut, men det känns som att vi är inne på rätt väg. Det lutar åt att kortare svart än 5cm är totalt bannlyst och att 10cm är rimligt medan upp till 20cm kan vara önskvärt i vissa lägen. Vi är några som hjälps åt med detta och delar info. Nu vill jag ut och segla.

Fredrik godkände inte det korta svarta. Det blir till att reda ut varför det blir så i maskinen.
Sedan slarvmätte vi åkytan när den var 3grader. Över 10 cm längre!

Nej, vi flyttar tiden för meddelandet till 18:30 ca. Så att jag får se hans reaktion......

David har fått ett par 100 graders medar slipade nu. Efter efterbehandlingen landade de på (0,2/0,1/svart) 60/37/4 utan konkava partier. Det blev några raka delar vilket man får acceptera med så lång åkyta. I efterslipningen kan jag jämna ut detta, men någon måtta får det vara.
 
Den korta svarta delen är kanske inte acceptabel. I så fall blir det till att ta bort mer stål där. Fredrik kommer på middag ikväll så jag tänkte passa på att diskutera detta. 
 
Kan vi testa en grej? Om alla som läser detta och har facebook skickar ett meddelande till honom med messenger blir det lite som ett prank. Skicka en text kl 18 då han skall vara här. I texten kan du skriva att du stötte på Eva på stan och att hon berättade att de skulle hit. Be honom kolla med mig hur det går med Davids medar. Hitta gärna på lite själv!
 
Fredrik, om du mot förmodan läser detta får väl du pranka tillbaka. Du brukar vara bra på det!
 
Jag återkommer med vad vi kom fram till.
 
Angående mitt slipbygge och frustrationen över en vital del (rälsen) kan ni se en analogi här: 
https://youtu.be/YK5Jcna7a_g
Det är Wintergatans bygge av en speldosa. Den har gett mig inspiration i mitt bygge. Hans glädje över att ha löst en omöjlig uppgift hände ungefär samtidigt som min.

Nu börjar det arta sig! Slipen går riktigt bra. Mina blågula högfartsmedar som gått så bra är nu omslipade. Det blev rätt extrema värden på åkytan, 67cm med 0,2 och 44cm med 0,1. Det är att jämföra med hur de var slipade innan, 35cm/0,2. De gav alltid bra grepp och svängde jättefint runt lämärket. I vissa lägen var de högljudda med ett skorrande ljud. Kanske bromsade de, jag vet inte. De gav mig bra resultat i hård vind på alla snabba isar. Nu inleds ett spännande experiment med helt andra förutsättningar. 
 
Jag har planerat bygget av maskinen i snart ett år. Det var Tomas envishet över att få en lång åkyta som knäckte förtroendet för den gamla tekniken. Jag förstod att det kunde vara en bra väg att gå. Mina egna mjukismedar var slipade, som jag tyckte då, superlångt. De har hjälpt mig många gånger på mjuk is. Jag började samma kväll med experiment över hur en slipmaskin borde se ut. Sedan träffade jag Svante som slipar hockeygrillor. Då vidgades vyerna. Hur den ser ut höll jag länge hemligt, men det som hänt har gjort att målsättningen försvunnit. Nu är det på ploj och jag trivs jättebra med det. Jag har för avsikt att göra en film så att ni får se den. I alla fall är det fritt fram att ta del av hur den är byggd.
 
Förra stycket skulle ha lett mig in på vändningen. I måndags tog jag min rätlinjal och justerade rälsen som slipmaskinen rullar på. DÅ, då fick jag resultatet jag velat ha hela tiden. Så jävla lång åkyta det bara går utan ljus mellan svarta punkter. Mer om det blir det senare. Värdena jag presenterade först kommer från medar direkt från maskinen. Jag har en efterbearbetningsmetod som inte är utförd på medarna. Nu var det lite ljus mellan svarta punkter, men det är inte klart. I morgon skall jag göra klart en. Tvivlet har legat över projektet många gånger tills i måndags. Det var en vändpunkt. Jätteskönt.
 
Hur skall det då gå med denna raka egg? I slask är det inga problem alls. Det har jag provat med mina 105:or som nämndes ovan. Man drar bara eggen rund fram och bak. Ju mer man gör det och ju större vinkel man väljer desto lättare går det att svänga. På kärnis är det mer osäkert hur det blir med greppet. Man kan ju inte slöa till eggen allt för mycket när man behöver grepp. Kanske måste vi gå ner till 90 grader? Det är bara att testa.

I natt kom ytterligare 4cm kramsnö. Det var spiken i kistan för Stora Värtan denna vecka.
Jag räknar bort helgens regattor nu.

Det är en hel del att lära sig. Idag tog jag ett rejält kliv framåt. Nu är det inte så mycket kvar för att slipa rationellt med bra precision.

Maskinen bygger på att en Tormek T-8 åker på en räls som är justerbar. Meden sitter fixerad över slipmaskinen och är justerbar i alla ledder. Robban har hjälpt mig med styrning av en elmotor som drar slipmaskinen fram och tillbaka. Det tar ungefär en timme att slipa ena sidan på en med. På slutet nuddar stenen bara lite lätt men den måste ta det sista, annars blir det ojämnt slipat. Det är ok att det tar tid, jag står ju inte och glor hela tiden :) En timer stänger av både slipmaskinens rotation och fart. Dessutom släcks lamporna.

Idag skippade jag diamanthjulet jag köpte för att få en finare yta. Det visade sig att det slipade på hörnen tills de gick sönder. Nu är jag tillbaka på orginalhjulet som formar sig efter meden. Problemet med grov yta på tvären löser jag med en handjagarjiggslipmoj. Den är inte optimal än, men funkar. Det är lite trist att inte maskinen inte klarar hela jobbet.

Vinklarna har varit krångliga att reda ut. Idag gjorde jag en supervinkelmätare. Det är skönt att äntligen veta vad man håller på med.

Det finns massor med strul. Nu kan jag dock köra igång.... En film på detta kanske?

Det finns bara en kurva på nästan 50cm/0,2. Ta det eller lämna det........Däremot kan man välja eggvinkel. Om du inte väljer så väljer jag samma som det var eller en vinkel jag tycker passar dig bättre.

Priset är 250kr/st.

I fredags på väg hem från skolan åkte Moa och jag iskana. Hon ramlade och slog in pannbenet. Ögonbrynet sprack. Vi ringde Kry och de tyckte att vi skulle åka in och få det omplåstrat. När vi kom hem var det inte läge att blogga. Hela lördagen hade jag migrän och låg och blundade hela dagen. 

Nu är det dags. 

Den där grejen med väjning visade sig inte funka i praktiken. Jag mötte en länsande långsam båt på Ullnasjön senast. Jag låg på kryss så de skulle väja. Den andra båten hade väldigt låg fart och jag det motsatta. Den andra båtens vinkel var lite i lovart om mig och min vinkel var lite mindre i lovart om den så den hamnade bakom min mast och framför fönstret. Jag upptäckte den sent så att båda blev rädda. Det är inte bra att inte se andra båtar. Den andra båten gick så långsamt att en undanmanöver inte hjälpt särskilt mycket.

Det intressanta är att jag instinktivt föll av med ett ryck. Vi var aldrig nära varandra, men det är inte det som är grejen. Jag lovade inte som mitt tidigare resonemang gick ut på. När jag såg dem pekade jag ju rakt på dem och de pekade åt min lovartsida. Det bästa i den situationen var att falla. 

Nog om det, man får lösa situationerna så gott det går.

Efter lite pyssel med medarna känns det tydligt vad som är mest intressant med klassen. Det är vad den extremt fina regeln möjliggör. En mer öppen regel hade nog slutat i extremer på något trist sätt. Det är en lagom stor box vi skall hålla oss inom. Klassregeln gör att det är skoj att klura på lösningar. Nu har jag massor med idéer på olika medar.
Det är som att vara tillbaka där jag började, att försöka förstå klassen.

Lagg igen. Appen är instabil.
Senast på Stora Värtan var det ju mjuk is. Jag testade saker med min nya mast så medarna fick inte så många funderingar den dagen. Efteråt förstod jag något.
De blågula 6mm med förstyvare brukar skära fast i mjuk is. Nu gick de ändå rätt bra. Det stämmer med att en lång åkyta har mer lyftkraft.
En annan sak som kändes tydligt var i lärundningen. Greppet var proggressivt, alltså mer förlåtande. Det kan ju ha berott på slaskytan men känslan var ny. Det fanns grepp, men skotade jag för hårt släppte det lite bak. Sladden satt i skotet på ett sätt jag inte upplevt tidigare.
Ni som följt bloggen vet säkert att medarna hade 35cm åkyta innan och världens grepp. Nu ligger de på ca 60cm.

Vad kul det skall bli att få prova den lååånga åkytan jag lyckats skapa.
Tankarna har format en känsla för hur isen tar emot kurvan. En väldigt flack anfallsvinkel träffar de flesta istopparna vilket borde ge en stadigare gång. Meden borde röra sig mindre kring bulten. Stål långt ner i bakpartiet håller stålet i isen länge vilket håller ner stålet fram med den låga anfallsvinkeln.
Så går tankarna. Nu vill jag prova på hård och snabb is. Som jag skrivit tidigare vet jag att det är snabbt

Nu känner jag mig redo att presentera slipen. Jag klippte ihop en film som visar delarna lite kvickt. Därefter presenterar jag resultatet.
Det är några grejer som inte kom med. Vi tar dem någon annan gång.

Vaddå medvagn?!?
MEEEEDVAAAGNNN!!!!

Medbagarna passar i den. Jag har inte plats längre för den. 94x50x97 cm.

Jag testade att göra en video med snack. Det är mycket simplare än att spela in ljud. Den ligger även under fliken Pod 807. 

Det visade sig lite krångligt det med...... Man måste ha Flash 9.0 eller nyare. Trist.

Jävla skit, jag kan inte se filen själv. Hoppas du kan.

Här kommer en film från dagens träning. 

Nu kom den där känslan man är ute efter. Fylld av energi rullar vi mot isen. Bryggvägen....

Vi är ett stabilt gäng i Stockholms Isjaktklubb. På en vardag kom ett helt gäng DN, en annan farkost och några seglare utan isjakt som fick prova Rickards nya åk. En duktig seglare är jättesugen på en DN. 

Tyvärr brast hans finaste mast i mastfoten, men det går att laga. Han var inte glad kan jag säga.

Jag var spänd på att få segla nya masten och nya slipningen. 

Jag hade en Compo Tech 85 sedan innan. Den är mjuk och fin, men slö till snabba förhållanden. Jag satte upp den nya 90:an och ett plant segel. Den var tokstyv. Lösa vant hjälpte inte så det fick bli en flytt av mastfoten framåt. Det blev bättre. Efter finjusteringar med riggen och långt skotavstånd (Tord, jag tror att det var som mest 25cm mellan blockcentrum) kunde jag brotta ner masten. Man fick först bygga fart, sedan skota in mer och mer tills den stod kvar utböjd. Ibland var det värt att burka ut den och sedan krypa ner. På eftermiddagen mojnade det och den var inte till någon glädje. Trots att jag ogillar att byta grejer var beslutet lätt. Det blev 85:an, bukigaste seglet och medar med flackare vinkel. Herre min skapare vad mjuk den masten är. Precis så här överraskad blev jag första gången jag seglade den.  Mastfoten borde kanske ha suttit längst bak i byarna, men däremellan var det trevligt med flexen. Jag spände förstaget 1cm istället. 

Masterna är underbara ihop. 85:an och jag har en jättefin relation. När jag sätter på henne känns det jätteskönt. 90:an har jag redan en relation med sedan tidigare då jag lånade en och snart älskar jag båda lika mycket.

Slipningen fungerade. Jag kan inte specificera närmare. Troligtvis krävs mer fartjämförelser innan man ser något mönster. Jag upplevde ett nytt ljud. Det dånade från aktern på skrovet. Kanske berodde det på att isens knölar skapade vibrationer som forttplantade sig till skrovet bakom huvudet.

Nu är jag helt slutkörd och får vila fram till 20:15 då den första av kvällens två rinkbandymatcher startar.
 

Nu har isen stelnat. Det verkar vara en tjock och rätt hård kaka. Det blir ett gäng som passar på. Anledningen att det känns värt är att isen är så hård efter några kalla och klara dygn. I morgon inleds en period med lite varmare väder. Att tillbringa en vardag på en hård och trygg is med vind och sol brukar ofta bli kul. På lördag kan det bli så mycket som 8 grader. Natten till söndag blir kall, men det är inte säkert att det blåser på söndag.

Vissa av oss siktar på at träffas kl 9.

Tack Robin för rekningen. Den gjorde det lätt att initiera träningen.

Vi samlas på norra delen vid bryggvägen.

På träningslägret visade Linkan sin raklinjal. En speciell raklinjal vars enda uppgift är att vara rak. Jag köpte den och den batteridrivna lampan han hade.
Nu kan man mäta medar på ett tydligare sätt. Att kunna mäta dem bättre har fått mig att få en känsla för hur det funkar. En riktig känsla (kanske). Jag börjar få en uppfattning om hur det svarta och kurvan fungerar. Det är lite väl tidigt att tänka så innan medarna är seglade. Ändå ser man att 0,2 mm 30cm framför medbulten är en hel del. Man ser åxå att en kort svart längd sjunker ner i isen. När meden står på linjalen med ljus bakom alltså....
Man har tydligen pratat om svart för länge sedan, men misslyckats med att föra det vidare till dagens slipare. Nu börjar det formas en uppfattning om hur viktig den svarta längden är. Rätt eller fel återstår att reda ut, men det känns som att vi är inne på rätt väg. Det lutar åt att kortare svart än 5cm är totalt bannlyst och att 10cm är rimligt medan upp till 20cm kan vara önskvärt i vissa lägen. Vi är några som hjälps åt med detta och delar info. Nu vill jag ut och segla.

Fredrik godkände inte det korta svarta. Det blir till att reda ut varför det blir så i maskinen.
Sedan slarvmätte vi åkytan när den var 3grader. Över 10 cm längre!

Nej, vi flyttar tiden för meddelandet till 18:30 ca. Så att jag får se hans reaktion......

David har fått ett par 100 graders medar slipade nu. Efter efterbehandlingen landade de på (0,2/0,1/svart) 60/37/4 utan konkava partier. Det blev några raka delar vilket man får acceptera med så lång åkyta. I efterslipningen kan jag jämna ut detta, men någon måtta får det vara.
 
Den korta svarta delen är kanske inte acceptabel. I så fall blir det till att ta bort mer stål där. Fredrik kommer på middag ikväll så jag tänkte passa på att diskutera detta. 
 
Kan vi testa en grej? Om alla som läser detta och har facebook skickar ett meddelande till honom med messenger blir det lite som ett prank. Skicka en text kl 18 då han skall vara här. I texten kan du skriva att du stötte på Eva på stan och att hon berättade att de skulle hit. Be honom kolla med mig hur det går med Davids medar. Hitta gärna på lite själv!
 
Fredrik, om du mot förmodan läser detta får väl du pranka tillbaka. Du brukar vara bra på det!
 
Jag återkommer med vad vi kom fram till.
 
Angående mitt slipbygge och frustrationen över en vital del (rälsen) kan ni se en analogi här: 
https://youtu.be/YK5Jcna7a_g
Det är Wintergatans bygge av en speldosa. Den har gett mig inspiration i mitt bygge. Hans glädje över att ha löst en omöjlig uppgift hände ungefär samtidigt som min.

Nu börjar det arta sig! Slipen går riktigt bra. Mina blågula högfartsmedar som gått så bra är nu omslipade. Det blev rätt extrema värden på åkytan, 67cm med 0,2 och 44cm med 0,1. Det är att jämföra med hur de var slipade innan, 35cm/0,2. De gav alltid bra grepp och svängde jättefint runt lämärket. I vissa lägen var de högljudda med ett skorrande ljud. Kanske bromsade de, jag vet inte. De gav mig bra resultat i hård vind på alla snabba isar. Nu inleds ett spännande experiment med helt andra förutsättningar. 
 
Jag har planerat bygget av maskinen i snart ett år. Det var Tomas envishet över att få en lång åkyta som knäckte förtroendet för den gamla tekniken. Jag förstod att det kunde vara en bra väg att gå. Mina egna mjukismedar var slipade, som jag tyckte då, superlångt. De har hjälpt mig många gånger på mjuk is. Jag började samma kväll med experiment över hur en slipmaskin borde se ut. Sedan träffade jag Svante som slipar hockeygrillor. Då vidgades vyerna. Hur den ser ut höll jag länge hemligt, men det som hänt har gjort att målsättningen försvunnit. Nu är det på ploj och jag trivs jättebra med det. Jag har för avsikt att göra en film så att ni får se den. I alla fall är det fritt fram att ta del av hur den är byggd.
 
Förra stycket skulle ha lett mig in på vändningen. I måndags tog jag min rätlinjal och justerade rälsen som slipmaskinen rullar på. DÅ, då fick jag resultatet jag velat ha hela tiden. Så jävla lång åkyta det bara går utan ljus mellan svarta punkter. Mer om det blir det senare. Värdena jag presenterade först kommer från medar direkt från maskinen. Jag har en efterbearbetningsmetod som inte är utförd på medarna. Nu var det lite ljus mellan svarta punkter, men det är inte klart. I morgon skall jag göra klart en. Tvivlet har legat över projektet många gånger tills i måndags. Det var en vändpunkt. Jätteskönt.
 
Hur skall det då gå med denna raka egg? I slask är det inga problem alls. Det har jag provat med mina 105:or som nämndes ovan. Man drar bara eggen rund fram och bak. Ju mer man gör det och ju större vinkel man väljer desto lättare går det att svänga. På kärnis är det mer osäkert hur det blir med greppet. Man kan ju inte slöa till eggen allt för mycket när man behöver grepp. Kanske måste vi gå ner till 90 grader? Det är bara att testa.

I natt kom ytterligare 4cm kramsnö. Det var spiken i kistan för Stora Värtan denna vecka.
Jag räknar bort helgens regattor nu.

Det är en hel del att lära sig. Idag tog jag ett rejält kliv framåt. Nu är det inte så mycket kvar för att slipa rationellt med bra precision.

Maskinen bygger på att en Tormek T-8 åker på en räls som är justerbar. Meden sitter fixerad över slipmaskinen och är justerbar i alla ledder. Robban har hjälpt mig med styrning av en elmotor som drar slipmaskinen fram och tillbaka. Det tar ungefär en timme att slipa ena sidan på en med. På slutet nuddar stenen bara lite lätt men den måste ta det sista, annars blir det ojämnt slipat. Det är ok att det tar tid, jag står ju inte och glor hela tiden :) En timer stänger av både slipmaskinens rotation och fart. Dessutom släcks lamporna.

Idag skippade jag diamanthjulet jag köpte för att få en finare yta. Det visade sig att det slipade på hörnen tills de gick sönder. Nu är jag tillbaka på orginalhjulet som formar sig efter meden. Problemet med grov yta på tvären löser jag med en handjagarjiggslipmoj. Den är inte optimal än, men funkar. Det är lite trist att inte maskinen inte klarar hela jobbet.

Vinklarna har varit krångliga att reda ut. Idag gjorde jag en supervinkelmätare. Det är skönt att äntligen veta vad man håller på med.

Det finns massor med strul. Nu kan jag dock köra igång.... En film på detta kanske?

Det finns bara en kurva på nästan 50cm/0,2. Ta det eller lämna det........Däremot kan man välja eggvinkel. Om du inte väljer så väljer jag samma som det var eller en vinkel jag tycker passar dig bättre.

Priset är 250kr/st.

I fredags på väg hem från skolan åkte Moa och jag iskana. Hon ramlade och slog in pannbenet. Ögonbrynet sprack. Vi ringde Kry och de tyckte att vi skulle åka in och få det omplåstrat. När vi kom hem var det inte läge att blogga. Hela lördagen hade jag migrän och låg och blundade hela dagen. 

Nu är det dags. 

Den där grejen med väjning visade sig inte funka i praktiken. Jag mötte en länsande långsam båt på Ullnasjön senast. Jag låg på kryss så de skulle väja. Den andra båten hade väldigt låg fart och jag det motsatta. Den andra båtens vinkel var lite i lovart om mig och min vinkel var lite mindre i lovart om den så den hamnade bakom min mast och framför fönstret. Jag upptäckte den sent så att båda blev rädda. Det är inte bra att inte se andra båtar. Den andra båten gick så långsamt att en undanmanöver inte hjälpt särskilt mycket.

Det intressanta är att jag instinktivt föll av med ett ryck. Vi var aldrig nära varandra, men det är inte det som är grejen. Jag lovade inte som mitt tidigare resonemang gick ut på. När jag såg dem pekade jag ju rakt på dem och de pekade åt min lovartsida. Det bästa i den situationen var att falla. 

Nog om det, man får lösa situationerna så gott det går.

Efter lite pyssel med medarna känns det tydligt vad som är mest intressant med klassen. Det är vad den extremt fina regeln möjliggör. En mer öppen regel hade nog slutat i extremer på något trist sätt. Det är en lagom stor box vi skall hålla oss inom. Klassregeln gör att det är skoj att klura på lösningar. Nu har jag massor med idéer på olika medar.
Det är som att vara tillbaka där jag började, att försöka förstå klassen.

Lagg igen. Appen är instabil.
Senast på Stora Värtan var det ju mjuk is. Jag testade saker med min nya mast så medarna fick inte så många funderingar den dagen. Efteråt förstod jag något.
De blågula 6mm med förstyvare brukar skära fast i mjuk is. Nu gick de ändå rätt bra. Det stämmer med att en lång åkyta har mer lyftkraft.
En annan sak som kändes tydligt var i lärundningen. Greppet var proggressivt, alltså mer förlåtande. Det kan ju ha berott på slaskytan men känslan var ny. Det fanns grepp, men skotade jag för hårt släppte det lite bak. Sladden satt i skotet på ett sätt jag inte upplevt tidigare.
Ni som följt bloggen vet säkert att medarna hade 35cm åkyta innan och världens grepp. Nu ligger de på ca 60cm.

Vad kul det skall bli att få prova den lååånga åkytan jag lyckats skapa.
Tankarna har format en känsla för hur isen tar emot kurvan. En väldigt flack anfallsvinkel träffar de flesta istopparna vilket borde ge en stadigare gång. Meden borde röra sig mindre kring bulten. Stål långt ner i bakpartiet håller stålet i isen länge vilket håller ner stålet fram med den låga anfallsvinkeln.
Så går tankarna. Nu vill jag prova på hård och snabb is. Som jag skrivit tidigare vet jag att det är snabbt

Nu känner jag mig redo att presentera slipen. Jag klippte ihop en film som visar delarna lite kvickt. Därefter presenterar jag resultatet.
Det är några grejer som inte kom med. Vi tar dem någon annan gång.

Vaddå medvagn?!?
MEEEEDVAAAGNNN!!!!

Medbagarna passar i den. Jag har inte plats längre för den. 94x50x97 cm.

Jag testade att göra en video med snack. Det är mycket simplare än att spela in ljud. Den ligger även under fliken Pod 807. 

Det visade sig lite krångligt det med...... Man måste ha Flash 9.0 eller nyare. Trist.

Jävla skit, jag kan inte se filen själv. Hoppas du kan.

Här kommer en film från dagens träning. 

Nu kom den där känslan man är ute efter. Fylld av energi rullar vi mot isen. Bryggvägen....

Vi är ett stabilt gäng i Stockholms Isjaktklubb. På en vardag kom ett helt gäng DN, en annan farkost och några seglare utan isjakt som fick prova Rickards nya åk. En duktig seglare är jättesugen på en DN. 

Tyvärr brast hans finaste mast i mastfoten, men det går att laga. Han var inte glad kan jag säga.

Jag var spänd på att få segla nya masten och nya slipningen. 

Jag hade en Compo Tech 85 sedan innan. Den är mjuk och fin, men slö till snabba förhållanden. Jag satte upp den nya 90:an och ett plant segel. Den var tokstyv. Lösa vant hjälpte inte så det fick bli en flytt av mastfoten framåt. Det blev bättre. Efter finjusteringar med riggen och långt skotavstånd (Tord, jag tror att det var som mest 25cm mellan blockcentrum) kunde jag brotta ner masten. Man fick först bygga fart, sedan skota in mer och mer tills den stod kvar utböjd. Ibland var det värt att burka ut den och sedan krypa ner. På eftermiddagen mojnade det och den var inte till någon glädje. Trots att jag ogillar att byta grejer var beslutet lätt. Det blev 85:an, bukigaste seglet och medar med flackare vinkel. Herre min skapare vad mjuk den masten är. Precis så här överraskad blev jag första gången jag seglade den.  Mastfoten borde kanske ha suttit längst bak i byarna, men däremellan var det trevligt med flexen. Jag spände förstaget 1cm istället. 

Masterna är underbara ihop. 85:an och jag har en jättefin relation. När jag sätter på henne känns det jätteskönt. 90:an har jag redan en relation med sedan tidigare då jag lånade en och snart älskar jag båda lika mycket.

Slipningen fungerade. Jag kan inte specificera närmare. Troligtvis krävs mer fartjämförelser innan man ser något mönster. Jag upplevde ett nytt ljud. Det dånade från aktern på skrovet. Kanske berodde det på att isens knölar skapade vibrationer som forttplantade sig till skrovet bakom huvudet.

Nu är jag helt slutkörd och får vila fram till 20:15 då den första av kvällens två rinkbandymatcher startar.
 

Nu har isen stelnat. Det verkar vara en tjock och rätt hård kaka. Det blir ett gäng som passar på. Anledningen att det känns värt är att isen är så hård efter några kalla och klara dygn. I morgon inleds en period med lite varmare väder. Att tillbringa en vardag på en hård och trygg is med vind och sol brukar ofta bli kul. På lördag kan det bli så mycket som 8 grader. Natten till söndag blir kall, men det är inte säkert att det blåser på söndag.

Vissa av oss siktar på at träffas kl 9.

Tack Robin för rekningen. Den gjorde det lätt att initiera träningen.

Vi samlas på norra delen vid bryggvägen.

På träningslägret visade Linkan sin raklinjal. En speciell raklinjal vars enda uppgift är att vara rak. Jag köpte den och den batteridrivna lampan han hade.
Nu kan man mäta medar på ett tydligare sätt. Att kunna mäta dem bättre har fått mig att få en känsla för hur det funkar. En riktig känsla (kanske). Jag börjar få en uppfattning om hur det svarta och kurvan fungerar. Det är lite väl tidigt att tänka så innan medarna är seglade. Ändå ser man att 0,2 mm 30cm framför medbulten är en hel del. Man ser åxå att en kort svart längd sjunker ner i isen. När meden står på linjalen med ljus bakom alltså....
Man har tydligen pratat om svart för länge sedan, men misslyckats med att föra det vidare till dagens slipare. Nu börjar det formas en uppfattning om hur viktig den svarta längden är. Rätt eller fel återstår att reda ut, men det känns som att vi är inne på rätt väg. Det lutar åt att kortare svart än 5cm är totalt bannlyst och att 10cm är rimligt medan upp till 20cm kan vara önskvärt i vissa lägen. Vi är några som hjälps åt med detta och delar info. Nu vill jag ut och segla.

Fredrik godkände inte det korta svarta. Det blir till att reda ut varför det blir så i maskinen.
Sedan slarvmätte vi åkytan när den var 3grader. Över 10 cm längre!

Nej, vi flyttar tiden för meddelandet till 18:30 ca. Så att jag får se hans reaktion......

David har fått ett par 100 graders medar slipade nu. Efter efterbehandlingen landade de på (0,2/0,1/svart) 60/37/4 utan konkava partier. Det blev några raka delar vilket man får acceptera med så lång åkyta. I efterslipningen kan jag jämna ut detta, men någon måtta får det vara.
 
Den korta svarta delen är kanske inte acceptabel. I så fall blir det till att ta bort mer stål där. Fredrik kommer på middag ikväll så jag tänkte passa på att diskutera detta. 
 
Kan vi testa en grej? Om alla som läser detta och har facebook skickar ett meddelande till honom med messenger blir det lite som ett prank. Skicka en text kl 18 då han skall vara här. I texten kan du skriva att du stötte på Eva på stan och att hon berättade att de skulle hit. Be honom kolla med mig hur det går med Davids medar. Hitta gärna på lite själv!
 
Fredrik, om du mot förmodan läser detta får väl du pranka tillbaka. Du brukar vara bra på det!
 
Jag återkommer med vad vi kom fram till.
 
Angående mitt slipbygge och frustrationen över en vital del (rälsen) kan ni se en analogi här: 
https://youtu.be/YK5Jcna7a_g
Det är Wintergatans bygge av en speldosa. Den har gett mig inspiration i mitt bygge. Hans glädje över att ha löst en omöjlig uppgift hände ungefär samtidigt som min.

Nu börjar det arta sig! Slipen går riktigt bra. Mina blågula högfartsmedar som gått så bra är nu omslipade. Det blev rätt extrema värden på åkytan, 67cm med 0,2 och 44cm med 0,1. Det är att jämföra med hur de var slipade innan, 35cm/0,2. De gav alltid bra grepp och svängde jättefint runt lämärket. I vissa lägen var de högljudda med ett skorrande ljud. Kanske bromsade de, jag vet inte. De gav mig bra resultat i hård vind på alla snabba isar. Nu inleds ett spännande experiment med helt andra förutsättningar. 
 
Jag har planerat bygget av maskinen i snart ett år. Det var Tomas envishet över att få en lång åkyta som knäckte förtroendet för den gamla tekniken. Jag förstod att det kunde vara en bra väg att gå. Mina egna mjukismedar var slipade, som jag tyckte då, superlångt. De har hjälpt mig många gånger på mjuk is. Jag började samma kväll med experiment över hur en slipmaskin borde se ut. Sedan träffade jag Svante som slipar hockeygrillor. Då vidgades vyerna. Hur den ser ut höll jag länge hemligt, men det som hänt har gjort att målsättningen försvunnit. Nu är det på ploj och jag trivs jättebra med det. Jag har för avsikt att göra en film så att ni får se den. I alla fall är det fritt fram att ta del av hur den är byggd.
 
Förra stycket skulle ha lett mig in på vändningen. I måndags tog jag min rätlinjal och justerade rälsen som slipmaskinen rullar på. DÅ, då fick jag resultatet jag velat ha hela tiden. Så jävla lång åkyta det bara går utan ljus mellan svarta punkter. Mer om det blir det senare. Värdena jag presenterade först kommer från medar direkt från maskinen. Jag har en efterbearbetningsmetod som inte är utförd på medarna. Nu var det lite ljus mellan svarta punkter, men det är inte klart. I morgon skall jag göra klart en. Tvivlet har legat över projektet många gånger tills i måndags. Det var en vändpunkt. Jätteskönt.
 
Hur skall det då gå med denna raka egg? I slask är det inga problem alls. Det har jag provat med mina 105:or som nämndes ovan. Man drar bara eggen rund fram och bak. Ju mer man gör det och ju större vinkel man väljer desto lättare går det att svänga. På kärnis är det mer osäkert hur det blir med greppet. Man kan ju inte slöa till eggen allt för mycket när man behöver grepp. Kanske måste vi gå ner till 90 grader? Det är bara att testa.

I natt kom ytterligare 4cm kramsnö. Det var spiken i kistan för Stora Värtan denna vecka.
Jag räknar bort helgens regattor nu.

Det är en hel del att lära sig. Idag tog jag ett rejält kliv framåt. Nu är det inte så mycket kvar för att slipa rationellt med bra precision.

Maskinen bygger på att en Tormek T-8 åker på en räls som är justerbar. Meden sitter fixerad över slipmaskinen och är justerbar i alla ledder. Robban har hjälpt mig med styrning av en elmotor som drar slipmaskinen fram och tillbaka. Det tar ungefär en timme att slipa ena sidan på en med. På slutet nuddar stenen bara lite lätt men den måste ta det sista, annars blir det ojämnt slipat. Det är ok att det tar tid, jag står ju inte och glor hela tiden :) En timer stänger av både slipmaskinens rotation och fart. Dessutom släcks lamporna.

Idag skippade jag diamanthjulet jag köpte för att få en finare yta. Det visade sig att det slipade på hörnen tills de gick sönder. Nu är jag tillbaka på orginalhjulet som formar sig efter meden. Problemet med grov yta på tvären löser jag med en handjagarjiggslipmoj. Den är inte optimal än, men funkar. Det är lite trist att inte maskinen inte klarar hela jobbet.

Vinklarna har varit krångliga att reda ut. Idag gjorde jag en supervinkelmätare. Det är skönt att äntligen veta vad man håller på med.

Det finns massor med strul. Nu kan jag dock köra igång.... En film på detta kanske?

Det finns bara en kurva på nästan 50cm/0,2. Ta det eller lämna det........Däremot kan man välja eggvinkel. Om du inte väljer så väljer jag samma som det var eller en vinkel jag tycker passar dig bättre.

Priset är 250kr/st.

I fredags på väg hem från skolan åkte Moa och jag iskana. Hon ramlade och slog in pannbenet. Ögonbrynet sprack. Vi ringde Kry och de tyckte att vi skulle åka in och få det omplåstrat. När vi kom hem var det inte läge att blogga. Hela lördagen hade jag migrän och låg och blundade hela dagen. 

Nu är det dags. 

Den där grejen med väjning visade sig inte funka i praktiken. Jag mötte en länsande långsam båt på Ullnasjön senast. Jag låg på kryss så de skulle väja. Den andra båten hade väldigt låg fart och jag det motsatta. Den andra båtens vinkel var lite i lovart om mig och min vinkel var lite mindre i lovart om den så den hamnade bakom min mast och framför fönstret. Jag upptäckte den sent så att båda blev rädda. Det är inte bra att inte se andra båtar. Den andra båten gick så långsamt att en undanmanöver inte hjälpt särskilt mycket.

Det intressanta är att jag instinktivt föll av med ett ryck. Vi var aldrig nära varandra, men det är inte det som är grejen. Jag lovade inte som mitt tidigare resonemang gick ut på. När jag såg dem pekade jag ju rakt på dem och de pekade åt min lovartsida. Det bästa i den situationen var att falla. 

Nog om det, man får lösa situationerna så gott det går.