Det blev riktigt stökigt

När vi kom ner till depån stod några båtar i djupt vatten. Vi fick tränga ihop oss på ena sidan. Gunnar gick ut en bra bit, bild tre, och konstaterade att det var 1-3 cm vatten överallt. Det är rätt ovanligt, några partier utan vatten finns det alltid. När vi seglade ut märkte vi att det verkligen var så på hela isflaket. Några mindre områden utan vatten fanns, men annars var det blött. Ute på bandepån ställde man av väskan, seglen och medbagar i slaskhögarna så att de slapp ligga i centimeterdjupt vatten. Skorna blev dyngsura gavelade om manska fort.

Tävlingsledningen velade om man skulle starta tävlingen i dessa förhållanden. Ett stort område med decimeterfjupt vatten växte sig större och större på banans vänsterkant. Jag åkte in och hämtade snömedarna som tog sig genom området mycket bättre än insatsmedarna med förstyvare. 

Banan flyttades åt höger och vi körde ett testvarv med kanske 20 deltagare. I accelerationsfasen körde jag genom en kompakt snödriva och fick börja om accelerationen. När farten gått upp en del dök Cara upp i mitt fönster i seglet. Han hade styrbord och jag kastade runt och seglade lågt. Skotet släppte jag ut mycket och fick jobba en del för att komma igång igen. Jaja, så kan det gå ibland.

Tävlingsledningen beslutade att inte tävla pga att vinden hade ökat och stänk på glasögon och fönster satte ner sikten. I mitt fall var det nog bristande uppmärksamhet, det är ovanligt att folk slår så tidigt. Jag gjorde det på VM i år. Det funkade inte alls, flera babordsbåtar höll inte undan och de som gjorde det fock kasta runt i panik som jag gjorde. Det är alltså en stor risk att slå till styrbord tidigt i starten om man har ett högt nummer.

Under dagen tränade vi. Gunnar och jag körde en hel del och testade inställningar och medval.

Det är en hel del att tänka på. Idag fick jag uppleva något nytt. Ganska snabbt hittar jag ett läge där masten blir så styv att den går att hantera samtidigt som den ger en del lyft och besvär. Det är så det skall vara, väl.... Nu visade det sig att Gunnars mast böjde mer och han kunde lova när hans böjde mer och min inte böjde ut riktigt jättemycket. Tydligen skall man trimma så att masten böjer ut mer än vad som är bekvämt, så att det blir jättebekvämt. Kollar ni vad jag skrivit om trim så är det inte riktigt samma uppgifter.

Förra året var det skotavståndet jag började jobba med, i år verkar det bli mastböjen i snabba förhållanden. Kentmasten böjde som fan i snabba förhållande och jag vart alltid snab med det. Det stämmer ju med dagens resonemang. 

Nu har jag för första gången böjt ut Compo Tech-masten. Den är riktigt livlig ut och in. Jag har ju lånat en 90:a av Lada. Han har även mjukare varianter. Den är kanske något styv, men eftersom jag vill bli riktigt snabb på blankis i 10m/s så är den säkert bra. Jag får trimma den mjukare nästa gång.