Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2018 > 12
0 kommentarer 
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
2018 > 12
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
2018 > 12
Lätt vind idag gör att jag bygger på slipen istället.
Det är väldigt utlämnande det här. Jag tänker på bloggen. Efter det jag skrev i förra inlägget inser jag att slipmaskinen aldrig blir klar i det här tempot. Söndagen, R3 eller R4 sitter löst. Det är lika kul och viktigt att få klart slipen som att träna. Det hänger en del på när min elkompis kan komma och installera styrsystemet.......
I morgon bitti blir det en provkörning med en riktig med. Då vet jag om problem ett är löst genom att vissa delar är mer färdiga.
Jag har avsatt söndag till segling. Vi får se om Ullna eller Fysingen bjuder upp. Det ser väldigt lovande ut. Rapporter kommer säkerligen på lördag.
Efter det är det träningsläger på torsdag och fredag. Direkt efter det blir det tävling två dagar. Sedan måste man betala tillbaka tid till jobbet och familjen fram till EM.
Efter en genomgång av kalendern och diskussion med min kloka fru har vi kommit fram till att EM passar mig mkt bättre än VM. Em verkar ligga i slutet av januari varje år och VM på sportlovet. Enkelt val för oss!
Det är jobbigt att hålla ordning på försäkring, anmälan, egen utrustning. Dessutom är det rätt många dagar som går åt. Sedan har vi ju det här tråkiga med klassens urbota dåliga protestförfarande, både nationellt och internationellt. Man petar ut en junior för avsaknad av mätmärke samtidigt som protestkommittén misstänks för mutor.
MEN, det är på riktigt. EM är en stor regatta där många träffas. Erfarenheterna är lärorika och ger ökat självförtroende. Fredrik och jag har haft mycket kul ihop på resorna och detta blir ytterligare en.
Officiell plats är Balaton i Ungern. Vi får verkligen hoppas att Polen får kanonisar så att resan blir kortare.
https://idniyra.eu/insurances/
I kite på is verkar de ha en svår situation. Det är när två seglare länsar för sb och närmar sig layline. Den som ligger i lä ligger åxå bakom. Den som ligger först vill gärna gippa på layline och passera den bakomvarande. Under gipp och efter gippen är den som först ledde väjningsskyldig. Om de har samma väjningsregler som vi. De stannar upp väldigt mycket och den bakom kommer i väldigt hög fart. Det gör att man inte kan gippa framför och i lovart i det läget.
Det blir altså på det viset att den som kan gå lägst på länsen kommer först till märket.
Tyvärr tror någon i deras gäng, om det är samma regler som för oss, att upphinnande gäller för båtar för olika halsar. Det verkar som om de har en diskussion om detta.
David frågade om hans medar som är bredare än de tillåtna 26,1 mm måste slipas ner i medbeslaget till 26,1. Eftersom medbeslagen är 27mm måste man ju chimsa. Chimsning har jag inte hittat något om i regeln men eftersom alla gör det är det bara att tuta och köra. Man får diska för många om man skall hålla på detta. Dessutom skulle det inte förvåna mig om de lagt in info om detta i ett dokument som ingen vet var det finns. Man får chimsa med vilket material man vill utom kevlar och bajs.Man får applicera chimsen med lim, skruv, kardborreband, häftstift, magneter eller annan metod. Detta innebär ju att man kan plasta på grejerna hur som helst.
Detta är en princip som gäller för det mesta som man får sätta på sin utrustning. Exempel på det är mastfot, fotstöd, trampskydd, fäste till understagsspridare, plankfäste osv...... Det enda som håller tillbaka kreativiteten är att man inte får ändra syftet med det som man sätter på med regelns välsignelse. I Davids fall kan en nitisk jury hävda att syftet med fibern är att styva upp meden. Det som ligger utanför medbeslaget är förstyvare som får vara jättebreda, inga problem. När fibern går in i medbeslaget övergår denna till att vara chims. Det är jättebra för styrkan att fibern ligger brett och okapat. Därför kan man hävda att syftet inte är att chimsa utan snarare att styva upp meden på ett otillåtet sätt. Jag tycker att detta är en bra metod att montera chims på. Vi kan gott göra såhär ända till någon kommer med ett vettigt motargument. Argument mottages tacksamt.
Man kan inte laminera på jättelånga trampskydd i kolfiber i syfte att styva upp plankan. Jag, som är liberal i dessa frågor, skulle inte hitta något som säger att man inte kan sätta ihop de båda trampskydden med plankfästet. Plankfästen får se ut lite hur som helst. Då får man ett sycke kolfiber limmat med epoxi direkt på plankans glasfiber som sträcker sig 40cm utanför skrovet på båda sidor, Detta beslag kan nog bara gå någon cm under plankans centrumlinje. Detta får kollas på gamla plankor som varit godkända. Hur långt ner/under har trampskydden gjorts? Syftet är ju såklart att styva upp plankan så kanske skulle man kunna åka dit på detta ändå?
Det är ändå bra att upptäcka vilka saker som verkar vara svårast. Då kan jag prioritera saker som är gynnsamt för att överbrygga dessa problem.
Ursäkta den sena publiceringen. Tröttheten inför den härliga ledigheten var påtaglig. En tupplur och middag löste det.
Jag har kommit igång med slipbygget. Nu kan jag spänna upp en med och provslipa lite slarvigt.
Första testet gjordes med en bit T-järn. Det uppstod ett problem som jag inte kan berätta om utan att avslöja hur slipen funkar. Det problemet kallar vi ”problem ett” tillsvidare. En dålig lösning finns på det, men fler tester och justeringar kanske kan överbrygga problem ett.
Problem två var värre, men kan bero på att testet utfördes för slarvigt. Kurvan blev inte jämn vilket är hela syftet med slipen. Det finns stora möjligheter att det reder ut sig när alla system är på plats. En gammal kompis hjälper mig med elektroniken. När han fått igång det kan vi göra ett bra test på kurvprecisionen. Vi har för avsikt att göra det i mellandagarna. Får vi till precisionen på kurvan är vi hemma.
Om vi inte kan använda vald slipmetod finns möjligheter att testa minst två andra i maskinen. Grundidén borde vara rätt……..
Medhjälparen har en aluminiumyta vilken slits av de vassa eggarna som pressas ner. Dessutom ger mätresultatet ett värde på det svarta som hamnar framför medbulten. Det beror på gravitationen. Vikten är större framför medbulten. Vi måste mäta på annat sätt. Först och främst skall underlaget vara stål. Vi kallar den delen för mätytan. Sedan skall meden fixeras i sidled så att den står själv på mätytan. Fram skall en distansklots på 1mm skjutas in tills det svarta blir lika framåt som bakåt från bulthålet. Då står meden i en bra definierad position. Vi svenskar bör använda samma system. Om vi mäter 1mm, 0,5mm, 0,2mm, 0,1mm och svart blir mätningarna tydliga.
Vädret ser ut att bli kallt framöver med väldigt lite nederbörd. Sjöarna i Stockholm har stöpis som precis inte bär en person, ca 5cm. Om några dagar kommer det säkerligen att seglas på Ullna och Fysingen. Betongblocken på Ullna är på g att flyttas isär.
Segla - bygga slip, det är frågan………
Vinden tilltog hela dagen. Först kunde vi inte segla, sedan kunde vi nästan det sedan kunde vi det och i sista tryckte det på bra.
Tomas går extremt bra. Jag tror det blir en bra säsong för honom i år.
Jag kom sexa vilket är rätt ok på kall is med puder på i svag vind. . Det går aldrig bra för mig.
Bra racing hela dagen med skiftande placeringar i varje rundning.
En fortsättning på förra inlägget.....
Två av tre rinkbandymatcher har vi förlorat i år. Jag har inte känt mig det minsta sur för det. Mest sur blev jag en gång när jag inte orkade kämpa och vi fick ett mål i baken. Hade jag haft kraft i benen hade det aldrig blivit mål. Efter matcherna har det känts väldigt bra. Den vi vann kändes bara lite roligare.
En mycket större sak är att jag kan åka skridskor trots knäproblem. Kroppen, åkningen och klubbföringen blir tydligt bättre för varje match. DET är något att vara glad över!
Det gick att få igenom tre rejs i svag vind. Ni vet ju vad jag tycker om att ha regler och sedan inte ta så hårt på dem.
Jag har för ett år sedan gjort en manual för hur enbregatta bör hållas. En av punkterna som kanske brister regelbundet är det här med maxtid. För det första, skall vi ha en maxtid? Om svaret är ja så tycker jag att det skall skötas transparent. Det kan tex gå till som jag föreslagit tidigare, längd mellan märken och varvtider noteras och sparas på rundningsprotokollet.
Nu drar några läsare slutsatsen att jag är missnöjd över att ha missat en regatta efter att ha gjort bedömningen att den inte skulle gå att genomföra. Det är lugnt, efter krocken tar jag det här på lek. Skall man ta tävlingarna på allvar måste, i det fallet som förändrade mig, protestförhamdlingarna skötas korrekt. Så länge det går till såhär kan jag ta resultaten med en klackspark. Det är faktiskt jäddrans skönt. Jag är nöjdare nu än innan. Nu verkar det som att frustration och typ tokvilja skavts av litegrann. Det är ok med lite si och så med regeltrogenheten.
Jag vet inget om maxtiden idag, men att vinna i lätt vind är inte lättare. Bra jobbat Linkan!
Rickard fick vinna ett rejs! Det borde han vara glad över.
I morrn blir det kul att träffa polarna och segla.
Några har funderingar på medslipning. Jag har gjort mig av med den gamla. En ny är under produktion. Den är annorlunda. Mycket måste hittas på. Det är jättekul att bygga den och jag tror att den blir topp notsch. I januari räknar jag med att den är klar. Ni kommer att få se resultatet, men inte maskinen. Info kommer....
Förra fredagen hade familjen en film på gång så det var bara att avsluta lite snyggt innan jag var nöjd. Det jag struntade i att ta upp var i vilken vinkel det är bäst att passera märket. Skall man lägga kurvan så att man passerar märket i dikt bidevind eller under halvvind. När man inte har någon annan att ta hänsyn till blir sträckan man behöver segla kortare om man passerar märket mitt i svängen med vinden rakt i sidan, halvvind. Det man strävar efter är att helt enkelt korta ner avståndet mellan sin position längst från kryssmärket och kryssmärket. Om man tar ut svängen så att man hinner styra ända upp till krysskursen när man kommer fram till märket har man seglat en längre sträcka än om man bara hunnit svänga till halvvind. Detta är väl självklarheter, men det är alltid bra att sätta det på pränt…….
Varför jag tar upp det är för att tydliggöra att det finns fler sätt att göra svängen än den gängse som förklaras mer ingående nedan.
Det normala är att man har båtar framför och/eller bakom. Då vill man ju inte efter märket hamna i ett läge med störd vind. Har man båtar bakom kan det dessutom vara taktiskt att lägga sig högt för att störa så att det blir svårare för dem att komma ikapp.
Vill man få en rundning som ger ett högt spår på kryssen måste man ge bort lite sträcka och fart så att man kan komma i ett läge där man passerar märket i dikt bidevind och har hemtaget segel. Riktigt så långt är det sällan värt att gå. Att nästan ha seglet hemma och att nästan ligga på dikt bidevind är nog den optimala avvägningen mellan en bra kryssposition och en effektiv rundning. Man skulle kunna säga att det är ineffektivt att göra ”bra rundningar” som detta kallas.
Det kan ibland vara bättre att hålla kvar ganska mycket fart och lägga sig nedanför till höger om de andra. Jag gör ofta så när jag har för slöa medar för att runda snävt. Man nästan skjuts ut på kryssen och det sprakar högt i öronen när man med all fart möter den sanna vinden. Om man ser att det klumpar ihop sig ett gäng framför som investerar hårt i en hög kurs på kryssen kan man ge upp kampen och passera utanför dem med sin mycket högre fart och komma ut i fri vind på utsidan.
Oftast är det dock mer framgångsrikt att försöka lägga sig rakt bakom, eller lite till vänster om, båten framför där man får fri vind. Risken finns att man blir låst till att segla samma kurs som båten framför. Om man hänger med en båt på för hög kurs allt för länge kan det kosta rätt mycket. Därför är det viktigt att ha ett trim som hänger med på en hög kurs. Hur man får till det? Ingen aning.
För att få till en sådan rundning måste man göra två investeringar. Sakta ner och gå ner i en djup båge innan märket. När detta sker är det bra att investera så lite som möjligt. Efter några rundningar vet man hur tvärt man kan svänga med den fart man har efter att släppt på trycket i seglet en bit innan. Då gäller det att lägga bågen så att man når in till märket, men inte för stort och därmed långt. Ofta missbedömer man detta och hamnar några meter från märket vilket inte är avsikten. I vissa fall är det superviktigt att ligga absolut närmast märket. Är det extra viktigt får man göra en större investering än om man bedömer att man kan ge bort lite höjd på kryssen.
Det är ju två tävlingar. Den på lördag blåser de nog av pga utebliven vind. Jag kommer att försöka att ha is i magen och vänta till R2 på söndag. Åker man före 6 hinner man upp.
Nu börjar det dra ihop sig. Det är inte varje år det blir någon regatta i december, men nu finns två tänkbara sjöar. Tämnaren och Malmjärn. Isen är nog inget problem på någon av sjöarna. Problemen ligger i att Malmjärn är rätt liten och Tämnaren inte har stora parkeringsytor. Malmjärn är inte jätteliten så det borde inte vara något argument och Tämnaren har flera små depåer som vi kan sprida ut oss på.
Ett annat litet dilemma är att det inte kommer att blåsa på lördag. Nu låter jag sådär tvärsäker igen! Ja, det är ganska säkert att det blir svag vind på lördag. Kanske går det att segla, men skall vi dra ut alla på isen när det är så osäkert? Jag spetsar in mig på att segla på söndag. Vi får hålla koll på proggen.
Kai är på hugget. Han tycker att jag skall berätta om lärundningen. Den är nog ganska betydelsefull. Två gånger per rejs passerar man märket. Jag tänker att rundningen är en kompromiss mellan att åka kort väg och att komma ut på kryssen med god fart. På det kommer två taktiska lägen när andra båtar närvarar. Dessa två handlar om att klämma sig in mellan märket och kompisen och att lägga sig i ett högt spår på kryssen för att få fri vind.
Vi kan väl börja med en rundning när man är ensam. Den kortaste vägen är att åka rakt ner till märket, svänga tvärt och köra ut på kryssen. När det går riktigt långsamt är det så man gör. Ju fortare det går, desto större svängradie har man.
Kort åkyta gör att man får bra grepp i sväng. Det beror på att meden ligger i sin egen skåra i isen och att man i rotationen vrider ur meden ur skåran som ger greppet. Man kan skulle kunna tänka sig att ha 5 cm kortare åkyta på styrbord med för att möjliggöra en kortare svängradie eftersom den meden ligger an isen med mest tryck.
På blankis kommer man ju ner med en herrans fart. Det lönar sig faktiskt att ta ner farten för att därmed få ner svängradien. Någon gång borde vi köra tester på detta med gps och mäta olika radier för olika farter. Olika båtar får ju så klart åxå olika radier. Man kan komma in till märket på olika laylines.
Den mest bekväma är att komma långt ner så att svängen blir lång med en halvvind en bra bit på slutet. För att komma dit har man givit bort tid vid en tidigare tidpunkt, vid gippen.
Det optimala torde vara att lägga layline precis mot märket och att i rundningen göra en sväng neråt för att lägga sig i den radie man bedömer att man klarar. Då tar man ner farten i en platt kurs vilket ger maximalt bra VMG. Denna manöver kan åxå användas när man måste blya en bit. Kör på över märket och dyk ner när kurvan verkar lagom. På blankis kan plattlänsen vara ganska stor utan att förlora något.
Ett tredje alternativ är att komma in för babord. Då gäller det att hitta den optimala kurvan. Inte för stor så att det tar lång tid att åka en stor cirkel, inte för liten så att man inte når in till märket.
En viss möjlighet att justera möjligheten att svänga finns i skotet. Balanseras skotet rätt med ett lagom hårt drag genom svängen får man minst svängradie. Man måste alltså låta draget i handen dra in seglet vartefter båten vrider sig. Man måste även balansera sladden med kroppsvikten. Har man dålig styrmed skall vikten fram och sladdar det bak kan man ligga kvar. Det jag gillar är när man kan sätta sig upp så att jobbet med skot och styrning kan ske på ett enkelt sätt.
Del två, hur man hanterar kompisar i rundningen, kommer om en vecka.
Tack Fredrik för en fin bild!
Tack Kai för en bra fredagsfråga!
.....men jag bangar. Har en del annat att ta tag i.
Det finns en rapport om 10cm finfin is. Regnet på lördag hinner knappast sabba så mycket.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com