Medmätning

Nu uppstod ett för mig nytt problem.
För två år sedan kom svenskarna hem från Balaton och introducerade långa åkytor. Vi har nu lärt oss att slipa det.
På årets träningsläger insåg många av oss att långa gångar, både in- och utgångar, ökar glidet rejält.
Så här har jag slipat sedan misären på Södra Dellen då Gunnar och jag bestämde oss för att ra fram medar för slask. Men bara på slaskmedarna.
Nu gjorde jag ett experiment. Mina T-järn fick extremvärden för att testa teorin med långa gångar. Förut har jag trott att vinkeln var det bästa att justera förhållandet mellan glid och grepp. Nu vill jag testa om det är bra att justera detta med längden vasst istället.
En ny mätpunkt uppstod, hur långt det vassa är. En tredjedel av det vassa bör ligga framför bulten och två tredjedelar bakom. Värdet anges lämpligen med 5+15 för 15 cm vasst.
Jag valde det till T-järnen. För att provocera glidet valde jag 85 graders vinkel. Det är ju normalt tvärnit på den vinkeln. Om teorin stämmer att korrt vasst ger bra glid borde dessa glida anständigt, typ som helvassa 95:or kanske?
Det nya problemet uppstod vid mätning av åkytan. Innan ingångarna gjordes var åkytan 65cm med 0,2. Efter var den 32cm. Det blir alltså en väldigt stor förändring. Med de två relativt nya idéernas överlapp i mätpunkten måste vi enas om vi skall mäta åkytan före eller efter gångtillverkningen.
Fundera och hör av dig när du vet!