Inställning

Jag har i veckan fått bekräftat att man på ett sportsligt plan kommer längre ju mer engagemang man uppbådar. Det där engagemanget övergår i en förlängning till aggressivitet. Kanske inte för alla, men jag känner av det och ser det på andra idrottspersoner. Man kanske skulle vända på det och påstå att man presterar med ett högre engagemang om man innan har lackat ur för någon skitsak.

Det som hänt i veckan är två rinkbandymatcher. Efter en situation som retat mig börjar det hända saker. Det kan bli ett aggressivare spel vilket är dåligt socialt, men ganska bra för lagets målproduktion. Jag hade en 15-minuterssekvens där jag lyckades kanalisera engagemangsöverskottet på min egen prestation mer än hårt spel. Det blev jättebra. Motståndarna kunde inte ta bollen i närkamperna och passningarna satt mycket bättre än vanligt. Det var en cool känsla av oövervinnerlighet. 

Jag vill hitta dit igen. På måndag och tisdag är det matcher igen. Då skall jag spela hårt i närkamperna utan att bryta för mycket mot reglerna.

Det tråkiga är att man kanske tappar en del av det roliga sociala spilevinkandet. För att hamna rätt i seinnet krävs det ju en del koncentration. Jag vet inte hur detta påverkar beteendet på kappseglingsbanan, men jag tror att det finns en likhet. Det är för kul att vinna för att missa den chansen pga att man gått omkring och flabbat en hel dag. Om man kan växla in och ut i dessa lägen snabbt så kanske ni andra inte märker av mitt engagemang.