Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2014 > 06
0 kommentarer 
Saker man får förklarat för sig och tycker att man kan är ibland inte glasklara. Man måste ut och känna på det man lärt sig. Det var det jag refererar till i förra inlägget. Jag kan plocka fram ahaupplevelsen när jag kunde välja att segla lite lägre och gasa ikapp båtarna framför i lä. Det roliga med det är att de inte har en aning om var jag är. Helt plötsligt kommer en fartdåre och blåser om i lovart. Jag kan lova att det känns knäckande. I isjakt är det stora skillnader i fart på långsamma och snabba jakter.
Detta betyder ju att man måste lägga feta laylines, men en med perfekt layline är svår att åka ikapp. Dessutom är det ofta störd vind på branta länslaylines. Det är inte enkelt.
Det jag lärde mig de två sista tävlingarna är en självklarhet. Det är viktigt att först bygga fart och sedan känna försiktigt på höjden. På sommaren är det fantastiskt att kunna segla högt, så det sitter lite i ryggmärgen. Jag skall ta med mig förra vinterns känsla nästa vinter så att jag kickar igång båten efter slagen för att sedan köra sommarkänslan. Det är iofs samma sak på sommaren, men om det tar 5 sekunder i 606:an så tar det 10 i en DN. Det är inte största skillnaden. Det värsta är att man i isjakten aldrig får upp toppfarten om man inte hämtar den först.
Jag sitter och tänker. Nästa säsong har jag koll på allt material och dessutom ett ganska utvecklat trimsystem. Det skall bli jättekul med två SM och ett EM denna säsong.
Ikväll styrde gastarna. Det blev lite osäkra manövrer från många av båtarna. Vi var funktionärer. Det är ju ljust länge och det blåste bra, så vi la en lång bana som höll hela kvällen. Första racet tog ganska precis 30 min. Vi försökte få till läfördel för att krångla till det lite, men det vred lite höger i första starten så linjen blev ganska rak efter att ha haft lite högerfördel en stund. I andra var det rejäl högerfördel och i sista la vi ner båten rejält så att vi fick en rak linje. 890 vann överlägset igen. Efteråt grillade vi korv.
Nu är det SM som står på tur.
.
Av kvällens tre starter satte vi den enda som inte blev ivägsläppt. Den andra var vi lite långsamma i accelerationen och kom efter. Den tredje missade vi totalt.
Nu till det jobbiga. North Sails lånade ut ett nytt segelställ, Storsegel, NB-4 och fock D-2. Storen blev jag förälskad i direkt. Man såg direkt att den var väldigt plan i akterliket. Jag tycker att det ser snabbt ut då min tanke är att den lättare håller kvar luften ända till akterliket. Det gör i sin tur att man kan få upp akterliket längre i lovart än med vår gamla NT-2. Vi fick få tillfällen att mäta fart mot andra båtar, men jag tyckte att vi hade fin fart.
Ebba var inte säker på focken. Hon tyckte att den var svår att bli kompis med. Vi stod och snackade med folk om segelform när Jocke kom till oss. Han nämnde att deras Gransegel hade fått buken bakflyttad och att det gjorde att de i lite stökiga förhållanden med båtar framför hade lite mer förlåtande segel. Detta fick mig tveksam. Vi har haft trepersonerssegel och gått snabbt med dem. De är verkligen bakbukiga. Skall vi verkligen byta modell när vi är nöjda?
Man säger ju att lättare besättningar kan hantera planare segel bättre. Om det är en kompromiss med lite för plana segel i lätt vind blir jag orolig. Jag har inga problem att trimma bort buken i ett bukigt storsegel och skapa balans i båten. Därför kan kanske vår NT-2 passa oss bäst. Focken har vi inte heller några problem med. Det är klart att en planare går snabbare i hård vind för oss, men i lätt då? Hur mycket torskar vi där? Jag är inte beredd att byta bort lättvinds- och grov sjöfart mot hårdvindsfart.
Vi väger väl en 160-170 kg tillsammans.
Det blev en av de trevligare kvällarna med 23 båtar, relativt stabil vind och mycket värme. Den extra långa startlinjen bidrog till att många kom iväg hyfsat. Under första kryssen var vi till höger om fältet när ett rejält vänstervrid plötsligt dök upp. Vi kom tia i det racet. I andra gjorde vi en bra insats och låg sexa på sista länsen. En privatare tog oss förbi tre båtar på slutet av länsen. I sista rundade vi etta efter första kryssen, tappade lite här och lite där mot två båtar och kom trea i mål. Vi känner oss trygga med att kunna nå pallen då och då, men 890 verkar vara svåra att slå.
I morgon bangar jag. Det är familjeaktiviteter som hägrar. Ebba kanske kör med någon annan.
2014 > 06
Saker man får förklarat för sig och tycker att man kan är ibland inte glasklara. Man måste ut och känna på det man lärt sig. Det var det jag refererar till i förra inlägget. Jag kan plocka fram ahaupplevelsen när jag kunde välja att segla lite lägre och gasa ikapp båtarna framför i lä. Det roliga med det är att de inte har en aning om var jag är. Helt plötsligt kommer en fartdåre och blåser om i lovart. Jag kan lova att det känns knäckande. I isjakt är det stora skillnader i fart på långsamma och snabba jakter.
Detta betyder ju att man måste lägga feta laylines, men en med perfekt layline är svår att åka ikapp. Dessutom är det ofta störd vind på branta länslaylines. Det är inte enkelt.
Det jag lärde mig de två sista tävlingarna är en självklarhet. Det är viktigt att först bygga fart och sedan känna försiktigt på höjden. På sommaren är det fantastiskt att kunna segla högt, så det sitter lite i ryggmärgen. Jag skall ta med mig förra vinterns känsla nästa vinter så att jag kickar igång båten efter slagen för att sedan köra sommarkänslan. Det är iofs samma sak på sommaren, men om det tar 5 sekunder i 606:an så tar det 10 i en DN. Det är inte största skillnaden. Det värsta är att man i isjakten aldrig får upp toppfarten om man inte hämtar den först.
Jag sitter och tänker. Nästa säsong har jag koll på allt material och dessutom ett ganska utvecklat trimsystem. Det skall bli jättekul med två SM och ett EM denna säsong.
Ikväll styrde gastarna. Det blev lite osäkra manövrer från många av båtarna. Vi var funktionärer. Det är ju ljust länge och det blåste bra, så vi la en lång bana som höll hela kvällen. Första racet tog ganska precis 30 min. Vi försökte få till läfördel för att krångla till det lite, men det vred lite höger i första starten så linjen blev ganska rak efter att ha haft lite högerfördel en stund. I andra var det rejäl högerfördel och i sista la vi ner båten rejält så att vi fick en rak linje. 890 vann överlägset igen. Efteråt grillade vi korv.
Nu är det SM som står på tur.
.
Av kvällens tre starter satte vi den enda som inte blev ivägsläppt. Den andra var vi lite långsamma i accelerationen och kom efter. Den tredje missade vi totalt.
Nu till det jobbiga. North Sails lånade ut ett nytt segelställ, Storsegel, NB-4 och fock D-2. Storen blev jag förälskad i direkt. Man såg direkt att den var väldigt plan i akterliket. Jag tycker att det ser snabbt ut då min tanke är att den lättare håller kvar luften ända till akterliket. Det gör i sin tur att man kan få upp akterliket längre i lovart än med vår gamla NT-2. Vi fick få tillfällen att mäta fart mot andra båtar, men jag tyckte att vi hade fin fart.
Ebba var inte säker på focken. Hon tyckte att den var svår att bli kompis med. Vi stod och snackade med folk om segelform när Jocke kom till oss. Han nämnde att deras Gransegel hade fått buken bakflyttad och att det gjorde att de i lite stökiga förhållanden med båtar framför hade lite mer förlåtande segel. Detta fick mig tveksam. Vi har haft trepersonerssegel och gått snabbt med dem. De är verkligen bakbukiga. Skall vi verkligen byta modell när vi är nöjda?
Man säger ju att lättare besättningar kan hantera planare segel bättre. Om det är en kompromiss med lite för plana segel i lätt vind blir jag orolig. Jag har inga problem att trimma bort buken i ett bukigt storsegel och skapa balans i båten. Därför kan kanske vår NT-2 passa oss bäst. Focken har vi inte heller några problem med. Det är klart att en planare går snabbare i hård vind för oss, men i lätt då? Hur mycket torskar vi där? Jag är inte beredd att byta bort lättvinds- och grov sjöfart mot hårdvindsfart.
Vi väger väl en 160-170 kg tillsammans.
Det blev en av de trevligare kvällarna med 23 båtar, relativt stabil vind och mycket värme. Den extra långa startlinjen bidrog till att många kom iväg hyfsat. Under första kryssen var vi till höger om fältet när ett rejält vänstervrid plötsligt dök upp. Vi kom tia i det racet. I andra gjorde vi en bra insats och låg sexa på sista länsen. En privatare tog oss förbi tre båtar på slutet av länsen. I sista rundade vi etta efter första kryssen, tappade lite här och lite där mot två båtar och kom trea i mål. Vi känner oss trygga med att kunna nå pallen då och då, men 890 verkar vara svåra att slå.
I morgon bangar jag. Det är familjeaktiviteter som hägrar. Ebba kanske kör med någon annan.
2014 > 06
Saker man får förklarat för sig och tycker att man kan är ibland inte glasklara. Man måste ut och känna på det man lärt sig. Det var det jag refererar till i förra inlägget. Jag kan plocka fram ahaupplevelsen när jag kunde välja att segla lite lägre och gasa ikapp båtarna framför i lä. Det roliga med det är att de inte har en aning om var jag är. Helt plötsligt kommer en fartdåre och blåser om i lovart. Jag kan lova att det känns knäckande. I isjakt är det stora skillnader i fart på långsamma och snabba jakter.
Detta betyder ju att man måste lägga feta laylines, men en med perfekt layline är svår att åka ikapp. Dessutom är det ofta störd vind på branta länslaylines. Det är inte enkelt.
Det jag lärde mig de två sista tävlingarna är en självklarhet. Det är viktigt att först bygga fart och sedan känna försiktigt på höjden. På sommaren är det fantastiskt att kunna segla högt, så det sitter lite i ryggmärgen. Jag skall ta med mig förra vinterns känsla nästa vinter så att jag kickar igång båten efter slagen för att sedan köra sommarkänslan. Det är iofs samma sak på sommaren, men om det tar 5 sekunder i 606:an så tar det 10 i en DN. Det är inte största skillnaden. Det värsta är att man i isjakten aldrig får upp toppfarten om man inte hämtar den först.
Jag sitter och tänker. Nästa säsong har jag koll på allt material och dessutom ett ganska utvecklat trimsystem. Det skall bli jättekul med två SM och ett EM denna säsong.
Ikväll styrde gastarna. Det blev lite osäkra manövrer från många av båtarna. Vi var funktionärer. Det är ju ljust länge och det blåste bra, så vi la en lång bana som höll hela kvällen. Första racet tog ganska precis 30 min. Vi försökte få till läfördel för att krångla till det lite, men det vred lite höger i första starten så linjen blev ganska rak efter att ha haft lite högerfördel en stund. I andra var det rejäl högerfördel och i sista la vi ner båten rejält så att vi fick en rak linje. 890 vann överlägset igen. Efteråt grillade vi korv.
Nu är det SM som står på tur.
.
Av kvällens tre starter satte vi den enda som inte blev ivägsläppt. Den andra var vi lite långsamma i accelerationen och kom efter. Den tredje missade vi totalt.
Nu till det jobbiga. North Sails lånade ut ett nytt segelställ, Storsegel, NB-4 och fock D-2. Storen blev jag förälskad i direkt. Man såg direkt att den var väldigt plan i akterliket. Jag tycker att det ser snabbt ut då min tanke är att den lättare håller kvar luften ända till akterliket. Det gör i sin tur att man kan få upp akterliket längre i lovart än med vår gamla NT-2. Vi fick få tillfällen att mäta fart mot andra båtar, men jag tyckte att vi hade fin fart.
Ebba var inte säker på focken. Hon tyckte att den var svår att bli kompis med. Vi stod och snackade med folk om segelform när Jocke kom till oss. Han nämnde att deras Gransegel hade fått buken bakflyttad och att det gjorde att de i lite stökiga förhållanden med båtar framför hade lite mer förlåtande segel. Detta fick mig tveksam. Vi har haft trepersonerssegel och gått snabbt med dem. De är verkligen bakbukiga. Skall vi verkligen byta modell när vi är nöjda?
Man säger ju att lättare besättningar kan hantera planare segel bättre. Om det är en kompromiss med lite för plana segel i lätt vind blir jag orolig. Jag har inga problem att trimma bort buken i ett bukigt storsegel och skapa balans i båten. Därför kan kanske vår NT-2 passa oss bäst. Focken har vi inte heller några problem med. Det är klart att en planare går snabbare i hård vind för oss, men i lätt då? Hur mycket torskar vi där? Jag är inte beredd att byta bort lättvinds- och grov sjöfart mot hårdvindsfart.
Vi väger väl en 160-170 kg tillsammans.
Det blev en av de trevligare kvällarna med 23 båtar, relativt stabil vind och mycket värme. Den extra långa startlinjen bidrog till att många kom iväg hyfsat. Under första kryssen var vi till höger om fältet när ett rejält vänstervrid plötsligt dök upp. Vi kom tia i det racet. I andra gjorde vi en bra insats och låg sexa på sista länsen. En privatare tog oss förbi tre båtar på slutet av länsen. I sista rundade vi etta efter första kryssen, tappade lite här och lite där mot två båtar och kom trea i mål. Vi känner oss trygga med att kunna nå pallen då och då, men 890 verkar vara svåra att slå.
I morgon bangar jag. Det är familjeaktiviteter som hägrar. Ebba kanske kör med någon annan.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com