Den här metoden ger en bra bild av skillnaden mellan den främre och den bakre stödpunkten relativt stålet. Man noterar skillnaden på varje sida. Sedan testar man i plankbeslaget. Om den främre eller bakre går kärvt kan man justera på den stödpunkten som är tjockast. På så sätt kan man enkelt jobba in medarna hemma. 

När de är klara noterar man om och hur mycket de är sneda.

Den här mätutrustningen går att köpa för under 500kr.


---------------

När man är klar med chimsningen kan man kolla eggen i stålet. Om den är sned får man lägga till det till chimsningens snedhet. 

Summan kan noteras så att man vid mätning ute i verkligheten vet vart eggen teoretiskt pekar åt för håll jämfört med chimsen.

Den här mackapären kan man bygga med trä och epoxi om man är lite händig. Mätklockan kan man hitta för 200kr.


-------------

För att se hur medarna pekar på riktigt måste man rigga upp båten. Medarna ställs i en mätutrustning med ett spår i som eggen rättar in sig i. Det finns olika modeller. Bilden visar ett par frästa aluminiumbitar som skall monteras på varsin linjal. 

Dessa linjaler är 2-3m långa och ger ett mått på om medarna pekar inåt eller utåt. Vi är ännu inte säkra på vilket som är snabbast, toe in eller toe out eller parallellt. Det finns tankar om att plankan vid belastning vrids så att vinkeln ändras. Detta står vi i begrepp att reda ut.

Planen är att skaffa data på en massa medar som sedan seglas. Vi kan då jämföra våra upplevelser med siffrorna. Ju fler svenskar som hänger på desto snabbare kommer vi att få grepp om detta och fler som är snabba. David och jag kommer att ta fram varsina mätlinjaler som kan lånas på isen. Mina gamla trianglar som jag har nu kommer att läggas tillbaka i SIKs vagn där de legat i några år. 

Jag förstår att ni som jobbat med detta i många år tycker att jag gör en stor sak av det. Det beror på att det inte bankats in i min skalle att man förlorar rejs om man inte har koll på shimsningen.

 

Hej Richard !
 
Läser med intresse din blogg.
Jag vill delge den metod jag använde för att ställa in parallellitet
med fruns badrumsvåg och min domkraft se bif. fil. 
 
På arbetsbänken ställdes två stöd, bockarna till plankan.
Plankan fästes i arbetsbänken med en förlängning till vantfästet.
I centrum under plankan placerades på arbetsbänken fruns 
badrumsvåg, min domkraft, mellan domkraften och plankan en 
stabil träskiva med samma bredd som isjaktkroppen och plankan.
Parallelliteten mättes med en U-profil i aluminium något längre 
än plankan, i profilen rullades två ”korvar” av en kladdfri
tätmassa vilka trycktes in i profilen över medläget.
 
Parallelliteten mättes sedan.
Plankan  obelastastad.
Avtryck över medbulten, därefter 200m.m.
framför och 200m.m. bakom medbulten.
 
Plankan belastad med rorsman vikt, här användes
domkraft och våg.
Avtryck  över medbulten, därefter 200m.m.
framför och 200m.m. bakom medbulten.
 
Det här en simpel metod men det som avslöjades
var intressant.
För det första hur mycket spårvidden ändras från
obelastad till belastad planka.
Är inte medbeslagen parallellt monterade ändras
parallelliteten från obelastad till belastad planka.
Parallelliteten, chimsningen gjordes i belastat läge.
 
Toe in eller Toe out ?
Teorin var följande, när lämeden blir belastad vill den vinkla in 
mot centrum har man då toe out skulle den ställa sig parallell 
med lovartsmeden som gick obelastad.
Toe in valdes inte då detta ökade tendens till plogning. 
 
Mvh
Jörgen Lantz