Då startar vi upp säsongen 2021-2022

David tyckte det var dags att starta bloggen. Det gör jag så gärna. 

Apropå David så skall vi vara glada, nöjda och tacksamma att han seglar DN och gillar det så mycket. Hans idoga funderande och hans engagemang driver på oss allihopa vare sig vi förstår det eller inte. I ett valberedningssamtal snackade vi lite om material. Det fick min hjärna att snurra igång. Utan det samtalet hade jag fortfarande legat i sommardvala.

Det som nu är spännande är masterna. Jag köpte två master av Vladislav, Compo Tech, pga på sättet de är byggda. De byggs av i princip ett jättelångt kolband som en CNC-maskin lindar på en plugg. Min tanke var att precisionen, kontinuiteten och de obrutna fibrerna skulle ge mig en snabb mast som inte går av. Det bryts ju fortfarande en j-a massa master och vissa som inte vill riskera en plötslig utgift på 20000kr sejfar i hård byig vind. Vladislavs master har visat att de är galet hållbara och tillräckligt snabba. De är regerande guld- och silvermedaljörer på SM. Vladislav berättade om en hårdvindsregatta i Europa. I slutet av första kryssen låg han låg tvåa på layline bakom Hamrak. Mitt i rundningen gick Hamraks mast av och han ledde ett tag tills de duktigare seglarna kom ifatt.
 
Jag har två master, en 85:a och en 90:a. En sak som inte infriades var mina tankar om tillverkningsprocessens precision. De här masterna har väldigt spretiga böjvärden. Min mjuka är ofantligt mycket mjukare än den hårda. Det medför att det går bra att hitta rätt i trög is och hård vind eller glatt is och mellanvind och uppåt. I mellanförhållanden blir ingen av masterna lättrimmad.
 
Västeråsmetoden kallar jag en metod att mäta master som man använde i Västerås på 90-talet. Den är väl genomtänkt och det finns massor med mätvärden att jämföra med. Dessutom finns ju de gamla värdena kvar vilket är kul. Den vanligaste aluminiummasten har väldigt hårda siffror.
 
Vilka av siffrorna som bäst visar om masten upplevs som hård eller mjuk har Max bra koll på. Det verkar vara B-måttet även om Max även tycker att C-måttet visar detta. När jag tolkar siffrorna visar B-måttet det jag upplever med mina master samtidigt som A- och C-måtten på vissa väl fungerande master blir extrema. Jag mäter i första hand för att kunna jämföra före och efter justering av mina master.
 
Nu tänkte jag justera dessa två master mer mot varandra. Det finns flera sätt att göra det på. Jag har valt att på den mjuka 85:an lägga på några strån kol i botten. Kanske 1-1,5m upp. Det har jag framgångsrikt provat på min gamla Kentmast.
 
90-an kommer att få två näsor till. En på max höjd och en mittemellan. Det skall bli väldigt spännande att testa att ha riggen högt på masten. Vad som talar mot ett lyckat resultat är att alla master byggs på lägsta tillåtna höjd. Det borde tillverkarna kommit fram till genom att prova. Jag är ju som jag är, det finns saker där ute som inte är provat eller löst. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. För mig blir det värt att prova om den eventuella nackdelen är sämre än att ha en mast som böjer lagom i mellanförhållanden. Max trodde att en låg fästpunkt gör att man måste ha mjukare maströr och att det blir snabbare. Dessutom öppnar nog toppen mer. Jag håller med. Ändå har jag en känsla av att ett hårt maströr med långt avstånd ger en lång slaglängd och därmed får mer effekt. Mittdelen når längre ut och får kanske därmed en mer finstämd och lättämjd rörelse. Som en lite högre växel, tröttare och snabbare. Vi får se, det är i alla fall kul att testa.