Kompression

Det mesta med riggtrimmet handlar om mastböjen. När vinden fyller seglet trycks masten åt lä. Masten och plankan böjs lite. Samtidigt ökar spänningen i förstag, vant och fall. De två spända wirarna sitter ju fast i masten och där för de över en del av sin kraft rakt ner i masten. Kraften i fallet dubbleras över falltrissan då det sitter både i seglet och långt ner på masten. Denna samlade kompression trycker ut den redan påbörjade mastböjen, Eulers fall 2 (med lite inslag av fall 3). 

Jag nämnde ovan att bara en del av wirarnas kraft är riktad rakt ner i masten. En del av kraften går åt till att hålla masten i sidled och framåt. Vi kan påverka hur mycket av kraften som skall gå ner i masten respektive hålla masten i sidled. Det gör vi med vinklarna som wirarna har mot masten. 

Om vi har en mjukare planka påverkar det lovart sidovant på ett sätt som liknar en förlängning av vantet. När vi seglar med ett längre vant minskar vinkeln mellan wire och mast. Om vi trimmar lösare i sida minskar vinkeln också. När vinkeln minskar ökar den nedåtriktade delen av wirens kraft och kompressionen ökar.

När vi förlänger förstaget eller flyttar fram masten minskar vinkeln mellan förstag och mast. Det påverkar kompressionen på samma sätt som sidovantens förändring. Förstagets vinkel är mindre än vantens och kraften mycket större. Seglet drar masten bakåt och det gör att förstaget får en stor last från det. En förändring av förstagets vinkel är mycket mer dramatisk än i vantet.