Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2018 > 10
0 kommentarer 
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
Kai Linde frågar hur mjukheten på mast och planka påverkar seglingen. Hans planka böjer 30mm med hans vikt på knappt 80kg. Masten böjer mellan mastfot och staginfästning 75mm med hans vikt.
Plankan är med mina erfarenheter superhård. Min gamla böjde 50mm, när jag bytte till den nya fick jag 38mm böj med min vikt. De som seglat min båt är lättare än mig och upplever den riktigt styv. Jag gissar att de flesta har plankor mellan 35-50mm och de bästa har mellan 40-45mm.
Kais mast ligger bra till om man jämför med tabellen som CompoTech har i sin broshyr. Den hittar ni under DN/Riggen, kolla längst åt höger. Jag har dålig koll på mätvärden på master. Det är ganska tidsödande att mäta master och dessutom svårt att göra en bedömning som man kan fatta beslut efter. Den största svårigheten ligger nog i att vi ofta mäter på olika sätt. Om vi utgår från nämnda tabell får jag följande resonemang.
Jag har seglat 100, 90 och 85. Min vikt är 98 kg. 100 är alldeles för styv i normala förhållanden. Jag seglade den inte på blankis i 10m/s så jag vet inte om jag hade kunnat segla ut den, men det hade krävts över 100km/h på länsen för att den skulle haft en chans att fungera. Därför är den för hård. 90:an har gått riktigt fort i snabba förhållanden och den kunde jag alltid trimma för hård om jag ville. Däremot kunde jag inte få den för mjuk i långsamma förhållanden. För mjuk tycker jag masten är när den är bra innan start i den svaga vinden och sedan ökar vinden bara lite och man är torsk på höjd på kryssen. Därför köpte jag en 85:a med vilken jag kan trimma för mjukt för tävling. Däremot kan jag inte trimma den för hårt. När jag spänner upp den max är det som hindrar ytterligare spänning (naturligtvis block i block fram och längst bak i mastfoten) att den inte vill gå över i slag och gippar.
Varför pratar jag om för mjukt och för hårt? Jo, då har man ju tillgång till maxlägena. Därifrån har man friheten att lägga sig på den nivå man bedömer som snabbast. Jag tror att det generellt går fortare med masten längst bak och sidorna sträckta ganska hårt, men bara ganska. Tyvärr har jag inga värden här. Fråga Tomas, han vet mest om detta. Jag rekommenderar att börja mäta riggspänning. Själv är jag sugen på det…..
Om vi tittar i tabellen ligger jag mellan två kolumner. Jag läser av att 100 böjer 72 med min vikt, 90 böjer 78 och 85 böjer 85. Min planka böjer 38mm med min vikt. Om det går att resonera utifrån en tabell och erfarenheter kan man göra följande slutsatser.
En nedböjning på 85 är mjukt och lättseglat i trögföre, men långsamt när det går fort.
En nedböjning på 78 är dött i trögföre men skoj på blankis.
Mer eller mindre än dessa är inte att rekommendera.
Andra plankvärden ändrar troligtvis värdena en del.
Plankan då? Förr var masterna inte lika medgörliga som idag. Då var plankan ett verktyg för att luta masten åt lä i byarna. Det hjälper till att spilla vind och öka kompressionen i masten. Nu har vi rätt bra master. Jag är inte säker på att det vi lärt oss från segling med de gamla masterna är överförbart till de nya kolmasterna. Det finns skäl att tro att en hård planka som Kai har är bra för riggen. Masten klarar idag i stor utsträckning att på egen hand trimma om seglet.
En mjuk planka får effekten att lovartsvantet förlängs i förhållande till…. Nä, det är inte det som händer. Vad som händer i en by är ju att aktern sänks ner mot isen. Mastfoten och vantinfästningen likaså. Hela seglet sjunker ner litegrann. Jag kommer inte särskilt mycket längre med denna tanke. Känslan är den att om man fick välja skulle man inte förlänga lovartsvantet i en by, tvärtom. Om det fanns en fotpedal som kunde sträcka upp vantet eller ännu bättre, förstaget, skulle man med största sannolikhet göra det just i byarna. Därför tror jag inte på mjuka plankor. Mjuka master får göra jobbet istället.
Kais planka gör att man med detta resonemang förutspår att ekipaget är rätt snabbt på blankis men svårtrimmat i trögföre.
Nu har jag äntligen tagit tag i skrovet. Det börjar bli bråttom med tanke på att första regattan är om några veckor.
Det enda jag gjorde var att börja riva trasigt och analysera strukturen. Det kommer att gå rätt bra. Mikroballonger måste inhandlas så att jag kan blanda ett lätt spackel/lim med epoxi. Det fyller ut håligheter bra.
Man lär sig. Det finns en del text på sajten som beskriver hur jag uppfattade saker och ting när det skrevs. Nu har jag en annan uppfattning i vissa frågor. Någon gång måste jag redigera och städa.......
Jag har börjat få frågor om medar och slipning av dessa. Förra säsongen fick jag en idé om att bygga en bättre slipmaskin. Den håller på att förverkligas. Det blir en annorlunda maskin än de vi är vana vid. Syftet är att öka precisionen och minska tidsåtgången. Maskinen blir klar i december. Tyvärr måste jag reparera skrovet som Håkan hade sönder förra säsongen så innan vecka 46 blir den nog inte klar. Skrovet måste vara klart senast onsdag kl 15 vecka 46. Båten går på kvällen.
Två slipkurser är hållna på min verkstad hittills. Nu vill jag inte längre ta det ansvaret. På annan ort med andra som sköter allt runtomkring kan jag tänka mig att lära ut vad jag kan. Faktum är att jag funderat en del på vad som är bäst att veta och det handlar om slipteknik. All slipning sker på liknande premisser så en tanke är att alla får slipa varsin kniv. Då kan man få känna på mina diamantslipytor och så kan vi gå igenom andra slipmedel och kornstorlekar. Jag har fått för mig att många inte inser vikten av skarpa papper och kornstorlekarnas betydelse. Därför skall grunderna gås igenom grundligt. DN Sweden har eventuellt något på g. Vi får se vad det blir. SIK har ingen bra lokal att ha sina slipar i så de är utspridda eller på Skraggen dit vi inte kan ta oss.
Hur den funkar? Jag vill gärna skapa en mystik kring hur mina medar kan bli så j-a fina. Vi får se OM den hjälper mig att slipa effektivt, men om den gör det blir det rätt kul att vara ensam om att veta hur man gör.
12 oktober
Gunnar Aleus är sugen på ny mast och undrar vilken man skall köpa och vad den kostar.
Jag har fastnat för CompoTech. De bygger sina master i en stor verkstad som bara bygger kolgrejjer, mest till industrin. Masterna byggs i en CNC-styrd maskin som lindar ett kolband indränkt i epoxi. De har bra repeterbarhet och precision. Jag misstänker att de även har koll på de ingående produkterna som de mindre tillverkarna har problem med. De mindre byter ofta epoxi eller fiber av olika skäl vilket gör att produkten får ändrade egenskaper. CompoTech kan hålla en jämn kvalitet och bibehållna värden. Jag vet ju inte att så är fallet, men räknar med det. Vladislav, kallad Lada, som håller i detta och är en duktig seglare berättade att de inte ändrat något på masterna.
Masten kommer utan den kullagrade skålen i botten. Jag tror att det är M14 i masten och att Åke säljer sådana skålar med M14.
Fall ingår inte heller, men nu är ju dyneema tillåtet så det är lätt fixat.
Nästan inga master har viktjusterats på ett bra sätt. Min 85:a mätte inte in på jämviktspunkten. Jag fick ta bort vikt i roten och lägga till vid mastnäsan.
Jag har beställt en 90:a som komplement till min underbara 85:a som i vissa lägen är för mjuk. Innan jag fick 85:an var mitt problem trögföre. Ofta var det riktigt, riktigt segt, men med 85:an kan jag hänga med och i vissa lägen segla ganska fort. Jag har seglat 90-masten och gått riktigt fort på snabb is med den. Förra säsongen saknades spetsen på blankis. Nu känns det riktigt spännande att kunna välja bland två master.
Han lovade att göra några master vilket man får ta med en nypa salt. Om han får in en stororder eller om hans maskinoperatör av någon anledning inte jobbar är det våra master som åker. Gunnar Rehn är sugen på en. Priset är 1700€ i år. Han åker till Finland vecka 46 om det blir bra förutsättningar. Det vore rätt ok att få testa redsan snart.
Om någon är sugen kan jag hjälpa till med beställningen och sedan hur vi pröjsar.
Här är en länk till en film som visar hur masterna byggs: https://youtu.be/EzfeDXEjVGo
Här är länken till deras hemsida: http://www.compotech.com
Jag fick en fråga av Jan-Åke Larsson i Hudiksvall. Han skulle loopa/fläta ett skot och undrade hur långt det skall vara i de olika partierna. På engelska heter knopen Chain Sinnet och Monkey Braid. Jag hittade inget svenskt ord för knopen. Vanliga linor är ju flätade så jag föreslår att vi kallar den loopfläta.
Jag kollade med killen som har bra koll på detta, Fredrik. Han beskrev det såhär:
Tunn 2m/loopflätad 3,8/ tunn 2m.
Lina 4-4,7 mm (Liros Magic pro är bra med lite greppfiber, eller liknade).
Kapa inte haländan förrän man är nöjd med max utsläppt skot (så att det hela skotet inte blir för kort). Det går åt ca 22m.
Det betyder att han utgår från 22m lina med en diameter på 4-4,7mm. De mittersta 3,8 meterna loopflätad. Resterande används till att justera längderna som man vill ha dem.
Jag har testat loopflätat skot och gillar det inte. Istället har jag beställt ett avsmalnande maskinflätat skot. Mitt är 8mm i 6m för att sedan gå över till 6mm under de sista 1,5 meterna. I den tjocka änden har jag sytt i ett öga av gummilina som gör det enkelt att fästa änden i rorkultens handtag. Den smala änden sitter bak för att vara tunn när det är skotat.
Om man är lite ovan seglare kan man lägga till en halvmeter för att kunna släppa ut mer i halvvindssegling. Med för kort skot blir det lite svårare. Under tävling är det dock bra med kort skot så att det är mindre att hålla reda på i brunnen. Detta blir då på bekostnad av säkerheten!
Det som tvingade mig till 8mm-skot var de fina spärrblocken från Ronstan. Ronstan gör sina block mindre än Harken så jag använder de när jag vill ha små block. De har som sagt rätt små spärrblock som får plats i min västeråsbom. Med dubbla spärrblock får jag perfekt friktion.
Anledningen till att man vill ha tunt skot bak är att det ger mindre friktion. Den större dimensionen skall passa i spärrblocken/spärrblocket och i handen.
Tack Fredrik för hjälpen!
Nu har jag fått frågor. Det känns rätt att köra på med detta. I morrn kommer första riktiga fredagsfrågan.
2018 > 10
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
Kai Linde frågar hur mjukheten på mast och planka påverkar seglingen. Hans planka böjer 30mm med hans vikt på knappt 80kg. Masten böjer mellan mastfot och staginfästning 75mm med hans vikt.
Plankan är med mina erfarenheter superhård. Min gamla böjde 50mm, när jag bytte till den nya fick jag 38mm böj med min vikt. De som seglat min båt är lättare än mig och upplever den riktigt styv. Jag gissar att de flesta har plankor mellan 35-50mm och de bästa har mellan 40-45mm.
Kais mast ligger bra till om man jämför med tabellen som CompoTech har i sin broshyr. Den hittar ni under DN/Riggen, kolla längst åt höger. Jag har dålig koll på mätvärden på master. Det är ganska tidsödande att mäta master och dessutom svårt att göra en bedömning som man kan fatta beslut efter. Den största svårigheten ligger nog i att vi ofta mäter på olika sätt. Om vi utgår från nämnda tabell får jag följande resonemang.
Jag har seglat 100, 90 och 85. Min vikt är 98 kg. 100 är alldeles för styv i normala förhållanden. Jag seglade den inte på blankis i 10m/s så jag vet inte om jag hade kunnat segla ut den, men det hade krävts över 100km/h på länsen för att den skulle haft en chans att fungera. Därför är den för hård. 90:an har gått riktigt fort i snabba förhållanden och den kunde jag alltid trimma för hård om jag ville. Däremot kunde jag inte få den för mjuk i långsamma förhållanden. För mjuk tycker jag masten är när den är bra innan start i den svaga vinden och sedan ökar vinden bara lite och man är torsk på höjd på kryssen. Därför köpte jag en 85:a med vilken jag kan trimma för mjukt för tävling. Däremot kan jag inte trimma den för hårt. När jag spänner upp den max är det som hindrar ytterligare spänning (naturligtvis block i block fram och längst bak i mastfoten) att den inte vill gå över i slag och gippar.
Varför pratar jag om för mjukt och för hårt? Jo, då har man ju tillgång till maxlägena. Därifrån har man friheten att lägga sig på den nivå man bedömer som snabbast. Jag tror att det generellt går fortare med masten längst bak och sidorna sträckta ganska hårt, men bara ganska. Tyvärr har jag inga värden här. Fråga Tomas, han vet mest om detta. Jag rekommenderar att börja mäta riggspänning. Själv är jag sugen på det…..
Om vi tittar i tabellen ligger jag mellan två kolumner. Jag läser av att 100 böjer 72 med min vikt, 90 böjer 78 och 85 böjer 85. Min planka böjer 38mm med min vikt. Om det går att resonera utifrån en tabell och erfarenheter kan man göra följande slutsatser.
En nedböjning på 85 är mjukt och lättseglat i trögföre, men långsamt när det går fort.
En nedböjning på 78 är dött i trögföre men skoj på blankis.
Mer eller mindre än dessa är inte att rekommendera.
Andra plankvärden ändrar troligtvis värdena en del.
Plankan då? Förr var masterna inte lika medgörliga som idag. Då var plankan ett verktyg för att luta masten åt lä i byarna. Det hjälper till att spilla vind och öka kompressionen i masten. Nu har vi rätt bra master. Jag är inte säker på att det vi lärt oss från segling med de gamla masterna är överförbart till de nya kolmasterna. Det finns skäl att tro att en hård planka som Kai har är bra för riggen. Masten klarar idag i stor utsträckning att på egen hand trimma om seglet.
En mjuk planka får effekten att lovartsvantet förlängs i förhållande till…. Nä, det är inte det som händer. Vad som händer i en by är ju att aktern sänks ner mot isen. Mastfoten och vantinfästningen likaså. Hela seglet sjunker ner litegrann. Jag kommer inte särskilt mycket längre med denna tanke. Känslan är den att om man fick välja skulle man inte förlänga lovartsvantet i en by, tvärtom. Om det fanns en fotpedal som kunde sträcka upp vantet eller ännu bättre, förstaget, skulle man med största sannolikhet göra det just i byarna. Därför tror jag inte på mjuka plankor. Mjuka master får göra jobbet istället.
Kais planka gör att man med detta resonemang förutspår att ekipaget är rätt snabbt på blankis men svårtrimmat i trögföre.
Nu har jag äntligen tagit tag i skrovet. Det börjar bli bråttom med tanke på att första regattan är om några veckor.
Det enda jag gjorde var att börja riva trasigt och analysera strukturen. Det kommer att gå rätt bra. Mikroballonger måste inhandlas så att jag kan blanda ett lätt spackel/lim med epoxi. Det fyller ut håligheter bra.
Man lär sig. Det finns en del text på sajten som beskriver hur jag uppfattade saker och ting när det skrevs. Nu har jag en annan uppfattning i vissa frågor. Någon gång måste jag redigera och städa.......
Jag har börjat få frågor om medar och slipning av dessa. Förra säsongen fick jag en idé om att bygga en bättre slipmaskin. Den håller på att förverkligas. Det blir en annorlunda maskin än de vi är vana vid. Syftet är att öka precisionen och minska tidsåtgången. Maskinen blir klar i december. Tyvärr måste jag reparera skrovet som Håkan hade sönder förra säsongen så innan vecka 46 blir den nog inte klar. Skrovet måste vara klart senast onsdag kl 15 vecka 46. Båten går på kvällen.
Två slipkurser är hållna på min verkstad hittills. Nu vill jag inte längre ta det ansvaret. På annan ort med andra som sköter allt runtomkring kan jag tänka mig att lära ut vad jag kan. Faktum är att jag funderat en del på vad som är bäst att veta och det handlar om slipteknik. All slipning sker på liknande premisser så en tanke är att alla får slipa varsin kniv. Då kan man få känna på mina diamantslipytor och så kan vi gå igenom andra slipmedel och kornstorlekar. Jag har fått för mig att många inte inser vikten av skarpa papper och kornstorlekarnas betydelse. Därför skall grunderna gås igenom grundligt. DN Sweden har eventuellt något på g. Vi får se vad det blir. SIK har ingen bra lokal att ha sina slipar i så de är utspridda eller på Skraggen dit vi inte kan ta oss.
Hur den funkar? Jag vill gärna skapa en mystik kring hur mina medar kan bli så j-a fina. Vi får se OM den hjälper mig att slipa effektivt, men om den gör det blir det rätt kul att vara ensam om att veta hur man gör.
12 oktober
Gunnar Aleus är sugen på ny mast och undrar vilken man skall köpa och vad den kostar.
Jag har fastnat för CompoTech. De bygger sina master i en stor verkstad som bara bygger kolgrejjer, mest till industrin. Masterna byggs i en CNC-styrd maskin som lindar ett kolband indränkt i epoxi. De har bra repeterbarhet och precision. Jag misstänker att de även har koll på de ingående produkterna som de mindre tillverkarna har problem med. De mindre byter ofta epoxi eller fiber av olika skäl vilket gör att produkten får ändrade egenskaper. CompoTech kan hålla en jämn kvalitet och bibehållna värden. Jag vet ju inte att så är fallet, men räknar med det. Vladislav, kallad Lada, som håller i detta och är en duktig seglare berättade att de inte ändrat något på masterna.
Masten kommer utan den kullagrade skålen i botten. Jag tror att det är M14 i masten och att Åke säljer sådana skålar med M14.
Fall ingår inte heller, men nu är ju dyneema tillåtet så det är lätt fixat.
Nästan inga master har viktjusterats på ett bra sätt. Min 85:a mätte inte in på jämviktspunkten. Jag fick ta bort vikt i roten och lägga till vid mastnäsan.
Jag har beställt en 90:a som komplement till min underbara 85:a som i vissa lägen är för mjuk. Innan jag fick 85:an var mitt problem trögföre. Ofta var det riktigt, riktigt segt, men med 85:an kan jag hänga med och i vissa lägen segla ganska fort. Jag har seglat 90-masten och gått riktigt fort på snabb is med den. Förra säsongen saknades spetsen på blankis. Nu känns det riktigt spännande att kunna välja bland två master.
Han lovade att göra några master vilket man får ta med en nypa salt. Om han får in en stororder eller om hans maskinoperatör av någon anledning inte jobbar är det våra master som åker. Gunnar Rehn är sugen på en. Priset är 1700€ i år. Han åker till Finland vecka 46 om det blir bra förutsättningar. Det vore rätt ok att få testa redsan snart.
Om någon är sugen kan jag hjälpa till med beställningen och sedan hur vi pröjsar.
Här är en länk till en film som visar hur masterna byggs: https://youtu.be/EzfeDXEjVGo
Här är länken till deras hemsida: http://www.compotech.com
Jag fick en fråga av Jan-Åke Larsson i Hudiksvall. Han skulle loopa/fläta ett skot och undrade hur långt det skall vara i de olika partierna. På engelska heter knopen Chain Sinnet och Monkey Braid. Jag hittade inget svenskt ord för knopen. Vanliga linor är ju flätade så jag föreslår att vi kallar den loopfläta.
Jag kollade med killen som har bra koll på detta, Fredrik. Han beskrev det såhär:
Tunn 2m/loopflätad 3,8/ tunn 2m.
Lina 4-4,7 mm (Liros Magic pro är bra med lite greppfiber, eller liknade).
Kapa inte haländan förrän man är nöjd med max utsläppt skot (så att det hela skotet inte blir för kort). Det går åt ca 22m.
Det betyder att han utgår från 22m lina med en diameter på 4-4,7mm. De mittersta 3,8 meterna loopflätad. Resterande används till att justera längderna som man vill ha dem.
Jag har testat loopflätat skot och gillar det inte. Istället har jag beställt ett avsmalnande maskinflätat skot. Mitt är 8mm i 6m för att sedan gå över till 6mm under de sista 1,5 meterna. I den tjocka änden har jag sytt i ett öga av gummilina som gör det enkelt att fästa änden i rorkultens handtag. Den smala änden sitter bak för att vara tunn när det är skotat.
Om man är lite ovan seglare kan man lägga till en halvmeter för att kunna släppa ut mer i halvvindssegling. Med för kort skot blir det lite svårare. Under tävling är det dock bra med kort skot så att det är mindre att hålla reda på i brunnen. Detta blir då på bekostnad av säkerheten!
Det som tvingade mig till 8mm-skot var de fina spärrblocken från Ronstan. Ronstan gör sina block mindre än Harken så jag använder de när jag vill ha små block. De har som sagt rätt små spärrblock som får plats i min västeråsbom. Med dubbla spärrblock får jag perfekt friktion.
Anledningen till att man vill ha tunt skot bak är att det ger mindre friktion. Den större dimensionen skall passa i spärrblocken/spärrblocket och i handen.
Tack Fredrik för hjälpen!
Nu har jag fått frågor. Det känns rätt att köra på med detta. I morrn kommer första riktiga fredagsfrågan.
2018 > 10
Jag vill bara säga att det jag skrev i natt inte var överilat eller överdrivet.
Det var svårt att få det ur skallen, men jag somnade till slut.
Det hänger sig ibland när jag skriver på telefonen.
Jag vill skriva som jag känner så att de inblandade vet mitt förakt för dem. Vissa är ju utlänningar, men det skiter jag i.
Jag vet inte om jag skall trycka tillbaka känslorna eller inte. Det smartaste är nog att spela teater så att alla tror att det är frid och fröjd. Ja, ni på SIKs telefonmöte fick ju höra mina sanna könslor.....trots att jag inte hade tänkt visa dem.
Jag vill ha upprättelse. Hur? 20000kr av Håkan är ju det första. Det andra som skulle kunna duga är ett förtydligande av regeln...nä det skall fanimej inte behövas! Femman är i princip samma som i sommarsegling. Det är solklart? En idé jag har, men inte kan veta om jag står för, är att vinner jag SM så glömmer jag alltihopa. Det är lätt att säga, men det är ju könslorna som skall försvinna. Det kan inte jag påverka. Eller?
Jag tror att vinna kan räcka som ödmjukhetsmedicin, det lutar åt det hållet.....
Nä, detta tog tjugo minuter. 00:37. Dags att knyta sig. Vad skall jag vila tankarna på? Inte isjakt iallafall.
Jävla dumhuven som inte fattar att man som babordsbåt inte kan segla in framför en styrbordsbåt och vända sin baborsida mot styrbordsbåten så att styrbordsbåten blir så överraskad att den inte kan undvika kollision!
Det är helt jävla otroligt att en seglare, tre i pk, en seglare på frukosten dagen efter och sedan två försäkringsbolag är så jävla dåliga på att visualisera händelsen.
Ligger vaken efter midnatt fullpumpad med
Nu är reparationen i full gång. Epoxin tar två dygn på sig att härda till slipbarhet. Balsan som gick att rädda är tillbakalimmad. Jag kompletterade med abachi där det fattades.
Nästa gång blir det glasfiber.
Kai Linde frågar hur mjukheten på mast och planka påverkar seglingen. Hans planka böjer 30mm med hans vikt på knappt 80kg. Masten böjer mellan mastfot och staginfästning 75mm med hans vikt.
Plankan är med mina erfarenheter superhård. Min gamla böjde 50mm, när jag bytte till den nya fick jag 38mm böj med min vikt. De som seglat min båt är lättare än mig och upplever den riktigt styv. Jag gissar att de flesta har plankor mellan 35-50mm och de bästa har mellan 40-45mm.
Kais mast ligger bra till om man jämför med tabellen som CompoTech har i sin broshyr. Den hittar ni under DN/Riggen, kolla längst åt höger. Jag har dålig koll på mätvärden på master. Det är ganska tidsödande att mäta master och dessutom svårt att göra en bedömning som man kan fatta beslut efter. Den största svårigheten ligger nog i att vi ofta mäter på olika sätt. Om vi utgår från nämnda tabell får jag följande resonemang.
Jag har seglat 100, 90 och 85. Min vikt är 98 kg. 100 är alldeles för styv i normala förhållanden. Jag seglade den inte på blankis i 10m/s så jag vet inte om jag hade kunnat segla ut den, men det hade krävts över 100km/h på länsen för att den skulle haft en chans att fungera. Därför är den för hård. 90:an har gått riktigt fort i snabba förhållanden och den kunde jag alltid trimma för hård om jag ville. Däremot kunde jag inte få den för mjuk i långsamma förhållanden. För mjuk tycker jag masten är när den är bra innan start i den svaga vinden och sedan ökar vinden bara lite och man är torsk på höjd på kryssen. Därför köpte jag en 85:a med vilken jag kan trimma för mjukt för tävling. Däremot kan jag inte trimma den för hårt. När jag spänner upp den max är det som hindrar ytterligare spänning (naturligtvis block i block fram och längst bak i mastfoten) att den inte vill gå över i slag och gippar.
Varför pratar jag om för mjukt och för hårt? Jo, då har man ju tillgång till maxlägena. Därifrån har man friheten att lägga sig på den nivå man bedömer som snabbast. Jag tror att det generellt går fortare med masten längst bak och sidorna sträckta ganska hårt, men bara ganska. Tyvärr har jag inga värden här. Fråga Tomas, han vet mest om detta. Jag rekommenderar att börja mäta riggspänning. Själv är jag sugen på det…..
Om vi tittar i tabellen ligger jag mellan två kolumner. Jag läser av att 100 böjer 72 med min vikt, 90 böjer 78 och 85 böjer 85. Min planka böjer 38mm med min vikt. Om det går att resonera utifrån en tabell och erfarenheter kan man göra följande slutsatser.
En nedböjning på 85 är mjukt och lättseglat i trögföre, men långsamt när det går fort.
En nedböjning på 78 är dött i trögföre men skoj på blankis.
Mer eller mindre än dessa är inte att rekommendera.
Andra plankvärden ändrar troligtvis värdena en del.
Plankan då? Förr var masterna inte lika medgörliga som idag. Då var plankan ett verktyg för att luta masten åt lä i byarna. Det hjälper till att spilla vind och öka kompressionen i masten. Nu har vi rätt bra master. Jag är inte säker på att det vi lärt oss från segling med de gamla masterna är överförbart till de nya kolmasterna. Det finns skäl att tro att en hård planka som Kai har är bra för riggen. Masten klarar idag i stor utsträckning att på egen hand trimma om seglet.
En mjuk planka får effekten att lovartsvantet förlängs i förhållande till…. Nä, det är inte det som händer. Vad som händer i en by är ju att aktern sänks ner mot isen. Mastfoten och vantinfästningen likaså. Hela seglet sjunker ner litegrann. Jag kommer inte särskilt mycket längre med denna tanke. Känslan är den att om man fick välja skulle man inte förlänga lovartsvantet i en by, tvärtom. Om det fanns en fotpedal som kunde sträcka upp vantet eller ännu bättre, förstaget, skulle man med största sannolikhet göra det just i byarna. Därför tror jag inte på mjuka plankor. Mjuka master får göra jobbet istället.
Kais planka gör att man med detta resonemang förutspår att ekipaget är rätt snabbt på blankis men svårtrimmat i trögföre.
Nu har jag äntligen tagit tag i skrovet. Det börjar bli bråttom med tanke på att första regattan är om några veckor.
Det enda jag gjorde var att börja riva trasigt och analysera strukturen. Det kommer att gå rätt bra. Mikroballonger måste inhandlas så att jag kan blanda ett lätt spackel/lim med epoxi. Det fyller ut håligheter bra.
Man lär sig. Det finns en del text på sajten som beskriver hur jag uppfattade saker och ting när det skrevs. Nu har jag en annan uppfattning i vissa frågor. Någon gång måste jag redigera och städa.......
Jag har börjat få frågor om medar och slipning av dessa. Förra säsongen fick jag en idé om att bygga en bättre slipmaskin. Den håller på att förverkligas. Det blir en annorlunda maskin än de vi är vana vid. Syftet är att öka precisionen och minska tidsåtgången. Maskinen blir klar i december. Tyvärr måste jag reparera skrovet som Håkan hade sönder förra säsongen så innan vecka 46 blir den nog inte klar. Skrovet måste vara klart senast onsdag kl 15 vecka 46. Båten går på kvällen.
Två slipkurser är hållna på min verkstad hittills. Nu vill jag inte längre ta det ansvaret. På annan ort med andra som sköter allt runtomkring kan jag tänka mig att lära ut vad jag kan. Faktum är att jag funderat en del på vad som är bäst att veta och det handlar om slipteknik. All slipning sker på liknande premisser så en tanke är att alla får slipa varsin kniv. Då kan man få känna på mina diamantslipytor och så kan vi gå igenom andra slipmedel och kornstorlekar. Jag har fått för mig att många inte inser vikten av skarpa papper och kornstorlekarnas betydelse. Därför skall grunderna gås igenom grundligt. DN Sweden har eventuellt något på g. Vi får se vad det blir. SIK har ingen bra lokal att ha sina slipar i så de är utspridda eller på Skraggen dit vi inte kan ta oss.
Hur den funkar? Jag vill gärna skapa en mystik kring hur mina medar kan bli så j-a fina. Vi får se OM den hjälper mig att slipa effektivt, men om den gör det blir det rätt kul att vara ensam om att veta hur man gör.
12 oktober
Gunnar Aleus är sugen på ny mast och undrar vilken man skall köpa och vad den kostar.
Jag har fastnat för CompoTech. De bygger sina master i en stor verkstad som bara bygger kolgrejjer, mest till industrin. Masterna byggs i en CNC-styrd maskin som lindar ett kolband indränkt i epoxi. De har bra repeterbarhet och precision. Jag misstänker att de även har koll på de ingående produkterna som de mindre tillverkarna har problem med. De mindre byter ofta epoxi eller fiber av olika skäl vilket gör att produkten får ändrade egenskaper. CompoTech kan hålla en jämn kvalitet och bibehållna värden. Jag vet ju inte att så är fallet, men räknar med det. Vladislav, kallad Lada, som håller i detta och är en duktig seglare berättade att de inte ändrat något på masterna.
Masten kommer utan den kullagrade skålen i botten. Jag tror att det är M14 i masten och att Åke säljer sådana skålar med M14.
Fall ingår inte heller, men nu är ju dyneema tillåtet så det är lätt fixat.
Nästan inga master har viktjusterats på ett bra sätt. Min 85:a mätte inte in på jämviktspunkten. Jag fick ta bort vikt i roten och lägga till vid mastnäsan.
Jag har beställt en 90:a som komplement till min underbara 85:a som i vissa lägen är för mjuk. Innan jag fick 85:an var mitt problem trögföre. Ofta var det riktigt, riktigt segt, men med 85:an kan jag hänga med och i vissa lägen segla ganska fort. Jag har seglat 90-masten och gått riktigt fort på snabb is med den. Förra säsongen saknades spetsen på blankis. Nu känns det riktigt spännande att kunna välja bland två master.
Han lovade att göra några master vilket man får ta med en nypa salt. Om han får in en stororder eller om hans maskinoperatör av någon anledning inte jobbar är det våra master som åker. Gunnar Rehn är sugen på en. Priset är 1700€ i år. Han åker till Finland vecka 46 om det blir bra förutsättningar. Det vore rätt ok att få testa redsan snart.
Om någon är sugen kan jag hjälpa till med beställningen och sedan hur vi pröjsar.
Här är en länk till en film som visar hur masterna byggs: https://youtu.be/EzfeDXEjVGo
Här är länken till deras hemsida: http://www.compotech.com
Jag fick en fråga av Jan-Åke Larsson i Hudiksvall. Han skulle loopa/fläta ett skot och undrade hur långt det skall vara i de olika partierna. På engelska heter knopen Chain Sinnet och Monkey Braid. Jag hittade inget svenskt ord för knopen. Vanliga linor är ju flätade så jag föreslår att vi kallar den loopfläta.
Jag kollade med killen som har bra koll på detta, Fredrik. Han beskrev det såhär:
Tunn 2m/loopflätad 3,8/ tunn 2m.
Lina 4-4,7 mm (Liros Magic pro är bra med lite greppfiber, eller liknade).
Kapa inte haländan förrän man är nöjd med max utsläppt skot (så att det hela skotet inte blir för kort). Det går åt ca 22m.
Det betyder att han utgår från 22m lina med en diameter på 4-4,7mm. De mittersta 3,8 meterna loopflätad. Resterande används till att justera längderna som man vill ha dem.
Jag har testat loopflätat skot och gillar det inte. Istället har jag beställt ett avsmalnande maskinflätat skot. Mitt är 8mm i 6m för att sedan gå över till 6mm under de sista 1,5 meterna. I den tjocka änden har jag sytt i ett öga av gummilina som gör det enkelt att fästa änden i rorkultens handtag. Den smala änden sitter bak för att vara tunn när det är skotat.
Om man är lite ovan seglare kan man lägga till en halvmeter för att kunna släppa ut mer i halvvindssegling. Med för kort skot blir det lite svårare. Under tävling är det dock bra med kort skot så att det är mindre att hålla reda på i brunnen. Detta blir då på bekostnad av säkerheten!
Det som tvingade mig till 8mm-skot var de fina spärrblocken från Ronstan. Ronstan gör sina block mindre än Harken så jag använder de när jag vill ha små block. De har som sagt rätt små spärrblock som får plats i min västeråsbom. Med dubbla spärrblock får jag perfekt friktion.
Anledningen till att man vill ha tunt skot bak är att det ger mindre friktion. Den större dimensionen skall passa i spärrblocken/spärrblocket och i handen.
Tack Fredrik för hjälpen!
Nu har jag fått frågor. Det känns rätt att köra på med detta. I morrn kommer första riktiga fredagsfrågan.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com