Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2019 > 04
0 kommentarer 
Jag sitter på planet hem.....
Under mina första år såg jag hur de bästa höll på och skruvade och bytte delar hela tiden. Då hade jag varken kunskap eller grejer att byta till. Nu när man har ganska bra utrustning och mer kunskap är det bra med aktivitet mellan loppen.
Nu när Indycar fått två svenskar har de även fått mig som fan. Felix berättade om problemen han hade senast då han torskade. De handlar mycket om att ställa in bilen efter banans grepp och temperatur. Jag har förut dragit paralleller mellan DN och F1. Likheterna i hur de jobbar med redskapet är ännu tydligare i Indycar. Inställningen på team och chaffis måste vara att inställningarna på bilen skall funka, annars kan man lika gärna ställa in bilen på en utställning. Dessutom måste ju chauffören se till att det går fort. Problematiken med trimmet är intressant och alla måste hitta sitt sätt att lösa det.
Sporten består av två delar, trimma och segla. Är det fel trimmat eller är utrustningen bristfällig så går det långsamt.
Deppa inte om du råkar ha dåliga grejer, gör allt du kan för att få det att funka ändå. Stick ut mellan loppen och testa ditt nya trim eller nya del. När du lärt dig hur det skall kännas kommer det att kännas när det är rätt, eller åtminstone ganska rätt.
Våga ställa masten långt fram, höja och sänka skotavståndet, testa lösa/hårda vant, slipa bort eggen osv.....
Först måste medarna glida anständigt, annars kommer man inte upp i den fart där fartvinden påverkar riggen på ett gynnsamt sätt. Sedan skall masten böja bort segel på ett sätt att båten går att kontrollera. Efter det kan man försöka få riggen spänstigare på de olika sätten som står till buds. Klarar man det så är det bara det lilla sista kvar. Kan man plocka fram det här läget till första loppet varje gång så är man bra med. Med det här trimmet kan man korta stunder segla nästan lika fort som topp 5. Är man inte riktigt på hugget kommer man att tappa i start, slag, rundningar och gippar, men det är en annan historia.
Jag är i Halmstad och gör ett jobb på en biograf. Klockan är halv tolv och flygmaskinen går kl 16 så det är några softa turisttimmar att slå ihjäl.
På Naturkompaniet fanns riktigt bra packväskor. Vid träning saknar jag ofta en extra lina, något verktyg, matsäck, plats för isdubbar och sådant. De här har fyra öglor som sitter i hörnen. Jag räknar med att de går att spänna fast på något sätt.
En högt uppsatt person begärde en summering av sista dagen på SM.
Nu har det ju gått en tid. Det som direkt dyker upp är följande:
- Fint väder
- Trög is
- Bra med vind
- Medarna
- De goa kamperna på banan
- Trimmet
- Kraschen
- Tröttheten
- Nöjdheten över prestationen
- Tacksamheten för bronsmedaljen
Det är en hel del tankar som far genom skallen efter en regatta. Orden dyker nog upp i historien.
Hela dagen var det klart väder. Trots plusgrader överraskades vi av hård is. ”Det smälter innan start”. Tjena. På utseglingen insåg jag att isen var hård på riktigt. Jag vände och hämtade mellangreppsmedarna. På vägen in mötte jag Fredrik som när han såg mig åxå började fundera i samma bana. Han kom snart in i hamnen. Den hårda isen gjorde att mjukmasten skulle stå längst bak.
Trimmet var bra och jag vill minnas att det var något på första kryssen som ställde till det. Var det inte fördel på högersidan och vi som kom från vänster var redan körda? Något i den stilen gjorde att jag bara kom nia.
I pausen till andra rejset var jag lite passiv då trimmet satt där det skulle. Peter sparkade lite i isen och påpekade att den håller på att mjukna. Passivitet i pausen är en riktig partybroms. På linjen stod jag ovetandes om vad som komma skulle. Helt plötsligt var masten hård. Jag var tvungen att lova för att få ner båten. Hela gänget i lovart körde om mig. Det gick trögt. Då var jag för upptagen för att analysera, men någonstans på kryssen förstod jag att isen mjuknat och medarna var fel. Som vanligt är det omöjligt att starta med dåliga medar. Jag burkade mig runt och jag antar att många andra hade problem för det bjöds på en oförtjänt 11:e plats.
Nu jävlar blir det åka av. Älsklingsmedarna åkte på. De som ger minst grepp och mest glid. Peter slog precis framför mig och det säkraste var att panikslå. Han hade ett litet fartöverskott och seglade över mig. Mitt på banan var det obarmhärtigt trögt. Jag slog så fort han var förbi, tyvärr. Peter kom tvåa i det rejset och jag kom åtta. Dåligt seglat och kanske för hård mast.
I pausen trimmade jag om. Masten hamnade till slut ett steg fram.
Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med rätt mjukhet i riggen. Det märktes tydligt den här helgen och jag tror att det alltid är superviktigt. Det och medarna. Medarna är nummer ett.
Precis när jag var nöjd och sprang igång för att falla av ner mot depån brakade det till. Neej! Körde jag in i en boj? Plankan låg bakom skrovet och riggen låg över allt bråte. Det var lämeden som skurit ner i den mjuka isen och fastnat. Det blev nog rätt högt tryck på den när jag med utsläppt segel accelererade i en fallning. Meden knäcktes, men plankan kunde läggas på plats. Bultarna hakade fast den lite. Försiktig segling tog mig ner till depån och kompisarna startade utan mig. Då var livet inte på topp.
Jag var riktigt nöjd med utbildningen helgen gav. Mer lärorika förhållanden får man leta efter. Att få tampas med Peter Hamrak i två dagar var kul. En läns stekte jag Lukas Zakrewski, den upplevelsen var cool.
I hamnen oroade jag mig för bronset. Om det blev en start till skulle det sitta löst. När båtarna kom inåt förstod jag att bronset var mitt. Frustrationen gick över direkt. Det kändes som att jag var värd medaljen. Efteråt är det ju det som syns. I regattan kom jag nia.
När jag lastade kändes smällen jag fick i axeln mer och mer. Den värker fortfarande. Sedan tävlingen har kroppen varit stukad, sliten. Fortfarande känner jag mig trött, men det beror nog mer på annat.
Nu är all utrustning bortstoppad. Mycket meck dras igång i höst.
2019 > 04
Jag sitter på planet hem.....
Under mina första år såg jag hur de bästa höll på och skruvade och bytte delar hela tiden. Då hade jag varken kunskap eller grejer att byta till. Nu när man har ganska bra utrustning och mer kunskap är det bra med aktivitet mellan loppen.
Nu när Indycar fått två svenskar har de även fått mig som fan. Felix berättade om problemen han hade senast då han torskade. De handlar mycket om att ställa in bilen efter banans grepp och temperatur. Jag har förut dragit paralleller mellan DN och F1. Likheterna i hur de jobbar med redskapet är ännu tydligare i Indycar. Inställningen på team och chaffis måste vara att inställningarna på bilen skall funka, annars kan man lika gärna ställa in bilen på en utställning. Dessutom måste ju chauffören se till att det går fort. Problematiken med trimmet är intressant och alla måste hitta sitt sätt att lösa det.
Sporten består av två delar, trimma och segla. Är det fel trimmat eller är utrustningen bristfällig så går det långsamt.
Deppa inte om du råkar ha dåliga grejer, gör allt du kan för att få det att funka ändå. Stick ut mellan loppen och testa ditt nya trim eller nya del. När du lärt dig hur det skall kännas kommer det att kännas när det är rätt, eller åtminstone ganska rätt.
Våga ställa masten långt fram, höja och sänka skotavståndet, testa lösa/hårda vant, slipa bort eggen osv.....
Först måste medarna glida anständigt, annars kommer man inte upp i den fart där fartvinden påverkar riggen på ett gynnsamt sätt. Sedan skall masten böja bort segel på ett sätt att båten går att kontrollera. Efter det kan man försöka få riggen spänstigare på de olika sätten som står till buds. Klarar man det så är det bara det lilla sista kvar. Kan man plocka fram det här läget till första loppet varje gång så är man bra med. Med det här trimmet kan man korta stunder segla nästan lika fort som topp 5. Är man inte riktigt på hugget kommer man att tappa i start, slag, rundningar och gippar, men det är en annan historia.
Jag är i Halmstad och gör ett jobb på en biograf. Klockan är halv tolv och flygmaskinen går kl 16 så det är några softa turisttimmar att slå ihjäl.
På Naturkompaniet fanns riktigt bra packväskor. Vid träning saknar jag ofta en extra lina, något verktyg, matsäck, plats för isdubbar och sådant. De här har fyra öglor som sitter i hörnen. Jag räknar med att de går att spänna fast på något sätt.
En högt uppsatt person begärde en summering av sista dagen på SM.
Nu har det ju gått en tid. Det som direkt dyker upp är följande:
- Fint väder
- Trög is
- Bra med vind
- Medarna
- De goa kamperna på banan
- Trimmet
- Kraschen
- Tröttheten
- Nöjdheten över prestationen
- Tacksamheten för bronsmedaljen
Det är en hel del tankar som far genom skallen efter en regatta. Orden dyker nog upp i historien.
Hela dagen var det klart väder. Trots plusgrader överraskades vi av hård is. ”Det smälter innan start”. Tjena. På utseglingen insåg jag att isen var hård på riktigt. Jag vände och hämtade mellangreppsmedarna. På vägen in mötte jag Fredrik som när han såg mig åxå började fundera i samma bana. Han kom snart in i hamnen. Den hårda isen gjorde att mjukmasten skulle stå längst bak.
Trimmet var bra och jag vill minnas att det var något på första kryssen som ställde till det. Var det inte fördel på högersidan och vi som kom från vänster var redan körda? Något i den stilen gjorde att jag bara kom nia.
I pausen till andra rejset var jag lite passiv då trimmet satt där det skulle. Peter sparkade lite i isen och påpekade att den håller på att mjukna. Passivitet i pausen är en riktig partybroms. På linjen stod jag ovetandes om vad som komma skulle. Helt plötsligt var masten hård. Jag var tvungen att lova för att få ner båten. Hela gänget i lovart körde om mig. Det gick trögt. Då var jag för upptagen för att analysera, men någonstans på kryssen förstod jag att isen mjuknat och medarna var fel. Som vanligt är det omöjligt att starta med dåliga medar. Jag burkade mig runt och jag antar att många andra hade problem för det bjöds på en oförtjänt 11:e plats.
Nu jävlar blir det åka av. Älsklingsmedarna åkte på. De som ger minst grepp och mest glid. Peter slog precis framför mig och det säkraste var att panikslå. Han hade ett litet fartöverskott och seglade över mig. Mitt på banan var det obarmhärtigt trögt. Jag slog så fort han var förbi, tyvärr. Peter kom tvåa i det rejset och jag kom åtta. Dåligt seglat och kanske för hård mast.
I pausen trimmade jag om. Masten hamnade till slut ett steg fram.
Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med rätt mjukhet i riggen. Det märktes tydligt den här helgen och jag tror att det alltid är superviktigt. Det och medarna. Medarna är nummer ett.
Precis när jag var nöjd och sprang igång för att falla av ner mot depån brakade det till. Neej! Körde jag in i en boj? Plankan låg bakom skrovet och riggen låg över allt bråte. Det var lämeden som skurit ner i den mjuka isen och fastnat. Det blev nog rätt högt tryck på den när jag med utsläppt segel accelererade i en fallning. Meden knäcktes, men plankan kunde läggas på plats. Bultarna hakade fast den lite. Försiktig segling tog mig ner till depån och kompisarna startade utan mig. Då var livet inte på topp.
Jag var riktigt nöjd med utbildningen helgen gav. Mer lärorika förhållanden får man leta efter. Att få tampas med Peter Hamrak i två dagar var kul. En läns stekte jag Lukas Zakrewski, den upplevelsen var cool.
I hamnen oroade jag mig för bronset. Om det blev en start till skulle det sitta löst. När båtarna kom inåt förstod jag att bronset var mitt. Frustrationen gick över direkt. Det kändes som att jag var värd medaljen. Efteråt är det ju det som syns. I regattan kom jag nia.
När jag lastade kändes smällen jag fick i axeln mer och mer. Den värker fortfarande. Sedan tävlingen har kroppen varit stukad, sliten. Fortfarande känner jag mig trött, men det beror nog mer på annat.
Nu är all utrustning bortstoppad. Mycket meck dras igång i höst.
2019 > 04
Jag sitter på planet hem.....
Under mina första år såg jag hur de bästa höll på och skruvade och bytte delar hela tiden. Då hade jag varken kunskap eller grejer att byta till. Nu när man har ganska bra utrustning och mer kunskap är det bra med aktivitet mellan loppen.
Nu när Indycar fått två svenskar har de även fått mig som fan. Felix berättade om problemen han hade senast då han torskade. De handlar mycket om att ställa in bilen efter banans grepp och temperatur. Jag har förut dragit paralleller mellan DN och F1. Likheterna i hur de jobbar med redskapet är ännu tydligare i Indycar. Inställningen på team och chaffis måste vara att inställningarna på bilen skall funka, annars kan man lika gärna ställa in bilen på en utställning. Dessutom måste ju chauffören se till att det går fort. Problematiken med trimmet är intressant och alla måste hitta sitt sätt att lösa det.
Sporten består av två delar, trimma och segla. Är det fel trimmat eller är utrustningen bristfällig så går det långsamt.
Deppa inte om du råkar ha dåliga grejer, gör allt du kan för att få det att funka ändå. Stick ut mellan loppen och testa ditt nya trim eller nya del. När du lärt dig hur det skall kännas kommer det att kännas när det är rätt, eller åtminstone ganska rätt.
Våga ställa masten långt fram, höja och sänka skotavståndet, testa lösa/hårda vant, slipa bort eggen osv.....
Först måste medarna glida anständigt, annars kommer man inte upp i den fart där fartvinden påverkar riggen på ett gynnsamt sätt. Sedan skall masten böja bort segel på ett sätt att båten går att kontrollera. Efter det kan man försöka få riggen spänstigare på de olika sätten som står till buds. Klarar man det så är det bara det lilla sista kvar. Kan man plocka fram det här läget till första loppet varje gång så är man bra med. Med det här trimmet kan man korta stunder segla nästan lika fort som topp 5. Är man inte riktigt på hugget kommer man att tappa i start, slag, rundningar och gippar, men det är en annan historia.
Jag är i Halmstad och gör ett jobb på en biograf. Klockan är halv tolv och flygmaskinen går kl 16 så det är några softa turisttimmar att slå ihjäl.
På Naturkompaniet fanns riktigt bra packväskor. Vid träning saknar jag ofta en extra lina, något verktyg, matsäck, plats för isdubbar och sådant. De här har fyra öglor som sitter i hörnen. Jag räknar med att de går att spänna fast på något sätt.
En högt uppsatt person begärde en summering av sista dagen på SM.
Nu har det ju gått en tid. Det som direkt dyker upp är följande:
- Fint väder
- Trög is
- Bra med vind
- Medarna
- De goa kamperna på banan
- Trimmet
- Kraschen
- Tröttheten
- Nöjdheten över prestationen
- Tacksamheten för bronsmedaljen
Det är en hel del tankar som far genom skallen efter en regatta. Orden dyker nog upp i historien.
Hela dagen var det klart väder. Trots plusgrader överraskades vi av hård is. ”Det smälter innan start”. Tjena. På utseglingen insåg jag att isen var hård på riktigt. Jag vände och hämtade mellangreppsmedarna. På vägen in mötte jag Fredrik som när han såg mig åxå började fundera i samma bana. Han kom snart in i hamnen. Den hårda isen gjorde att mjukmasten skulle stå längst bak.
Trimmet var bra och jag vill minnas att det var något på första kryssen som ställde till det. Var det inte fördel på högersidan och vi som kom från vänster var redan körda? Något i den stilen gjorde att jag bara kom nia.
I pausen till andra rejset var jag lite passiv då trimmet satt där det skulle. Peter sparkade lite i isen och påpekade att den håller på att mjukna. Passivitet i pausen är en riktig partybroms. På linjen stod jag ovetandes om vad som komma skulle. Helt plötsligt var masten hård. Jag var tvungen att lova för att få ner båten. Hela gänget i lovart körde om mig. Det gick trögt. Då var jag för upptagen för att analysera, men någonstans på kryssen förstod jag att isen mjuknat och medarna var fel. Som vanligt är det omöjligt att starta med dåliga medar. Jag burkade mig runt och jag antar att många andra hade problem för det bjöds på en oförtjänt 11:e plats.
Nu jävlar blir det åka av. Älsklingsmedarna åkte på. De som ger minst grepp och mest glid. Peter slog precis framför mig och det säkraste var att panikslå. Han hade ett litet fartöverskott och seglade över mig. Mitt på banan var det obarmhärtigt trögt. Jag slog så fort han var förbi, tyvärr. Peter kom tvåa i det rejset och jag kom åtta. Dåligt seglat och kanske för hård mast.
I pausen trimmade jag om. Masten hamnade till slut ett steg fram.
Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med rätt mjukhet i riggen. Det märktes tydligt den här helgen och jag tror att det alltid är superviktigt. Det och medarna. Medarna är nummer ett.
Precis när jag var nöjd och sprang igång för att falla av ner mot depån brakade det till. Neej! Körde jag in i en boj? Plankan låg bakom skrovet och riggen låg över allt bråte. Det var lämeden som skurit ner i den mjuka isen och fastnat. Det blev nog rätt högt tryck på den när jag med utsläppt segel accelererade i en fallning. Meden knäcktes, men plankan kunde läggas på plats. Bultarna hakade fast den lite. Försiktig segling tog mig ner till depån och kompisarna startade utan mig. Då var livet inte på topp.
Jag var riktigt nöjd med utbildningen helgen gav. Mer lärorika förhållanden får man leta efter. Att få tampas med Peter Hamrak i två dagar var kul. En läns stekte jag Lukas Zakrewski, den upplevelsen var cool.
I hamnen oroade jag mig för bronset. Om det blev en start till skulle det sitta löst. När båtarna kom inåt förstod jag att bronset var mitt. Frustrationen gick över direkt. Det kändes som att jag var värd medaljen. Efteråt är det ju det som syns. I regattan kom jag nia.
När jag lastade kändes smällen jag fick i axeln mer och mer. Den värker fortfarande. Sedan tävlingen har kroppen varit stukad, sliten. Fortfarande känner jag mig trött, men det beror nog mer på annat.
Nu är all utrustning bortstoppad. Mycket meck dras igång i höst.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com