SIK

Vi är ett stabilt gäng i Stockholms Isjaktklubb. På en vardag kom ett helt gäng DN, en annan farkost och några seglare utan isjakt som fick prova Rickards nya åk. En duktig seglare är jättesugen på en DN. 

Tyvärr brast hans finaste mast i mastfoten, men det går att laga. Han var inte glad kan jag säga.

Jag var spänd på att få segla nya masten och nya slipningen. 

Jag hade en Compo Tech 85 sedan innan. Den är mjuk och fin, men slö till snabba förhållanden. Jag satte upp den nya 90:an och ett plant segel. Den var tokstyv. Lösa vant hjälpte inte så det fick bli en flytt av mastfoten framåt. Det blev bättre. Efter finjusteringar med riggen och långt skotavstånd (Tord, jag tror att det var som mest 25cm mellan blockcentrum) kunde jag brotta ner masten. Man fick först bygga fart, sedan skota in mer och mer tills den stod kvar utböjd. Ibland var det värt att burka ut den och sedan krypa ner. På eftermiddagen mojnade det och den var inte till någon glädje. Trots att jag ogillar att byta grejer var beslutet lätt. Det blev 85:an, bukigaste seglet och medar med flackare vinkel. Herre min skapare vad mjuk den masten är. Precis så här överraskad blev jag första gången jag seglade den.  Mastfoten borde kanske ha suttit längst bak i byarna, men däremellan var det trevligt med flexen. Jag spände förstaget 1cm istället. 

Masterna är underbara ihop. 85:an och jag har en jättefin relation. När jag sätter på henne känns det jätteskönt. 90:an har jag redan en relation med sedan tidigare då jag lånade en och snart älskar jag båda lika mycket.

Slipningen fungerade. Jag kan inte specificera närmare. Troligtvis krävs mer fartjämförelser innan man ser något mönster. Jag upplevde ett nytt ljud. Det dånade från aktern på skrovet. Kanske berodde det på att isens knölar skapade vibrationer som forttplantade sig till skrovet bakom huvudet.

Nu är jag helt slutkörd och får vila fram till 20:15 då den första av kvällens två rinkbandymatcher startar.