Fredagsfrågan 26 oktober

Kai Linde frågar hur mjukheten på mast och planka påverkar seglingen. Hans planka böjer 30mm med hans vikt på knappt 80kg. Masten böjer mellan mastfot och staginfästning 75mm med hans vikt.
 
Plankan är med mina erfarenheter superhård. Min gamla böjde 50mm, när jag bytte till den nya fick jag 38mm böj med min vikt. De som seglat min båt är lättare än mig och upplever den riktigt styv. Jag gissar att de flesta har plankor mellan 35-50mm och de bästa har mellan 40-45mm. 
 
Kais mast ligger bra till om man jämför med tabellen som CompoTech har i sin broshyr. Den hittar ni under DN/Riggen, kolla längst åt höger. Jag har dålig koll på mätvärden på master. Det är ganska tidsödande att mäta master och dessutom svårt att göra en bedömning som man kan fatta beslut efter. Den största svårigheten ligger nog i att vi ofta mäter på olika sätt. Om vi utgår från nämnda tabell får jag följande resonemang.
 
Jag har seglat 100, 90 och 85. Min vikt är 98 kg. 100 är alldeles för styv i normala förhållanden. Jag seglade den inte på blankis i 10m/s så jag vet inte om jag hade kunnat segla ut den, men det hade krävts över 100km/h på länsen för att den skulle haft en chans att fungera. Därför är den för hård. 90:an har gått riktigt fort i snabba förhållanden och den kunde jag alltid trimma för hård om jag ville. Däremot kunde jag inte få den för mjuk i långsamma förhållanden. För mjuk tycker jag masten är när den är bra innan start i den svaga vinden och sedan ökar vinden bara lite och man är torsk på höjd på kryssen. Därför köpte jag en 85:a med vilken jag kan trimma för mjukt för tävling. Däremot kan jag inte trimma den för hårt. När jag spänner upp den max är det som hindrar ytterligare spänning (naturligtvis block i block fram och längst bak i mastfoten) att den inte vill gå över i slag och gippar. 
 
Varför pratar jag om för mjukt och för hårt? Jo, då har man ju tillgång till maxlägena. Därifrån har man friheten att lägga sig på den nivå man bedömer som snabbast. Jag tror att det generellt går fortare med masten längst bak och sidorna sträckta ganska hårt, men bara ganska. Tyvärr har jag inga värden här. Fråga Tomas, han vet mest om detta. Jag rekommenderar att börja mäta riggspänning. Själv är jag sugen på det…..
 
Om vi tittar i tabellen ligger jag mellan två kolumner. Jag läser av att 100 böjer 72 med min vikt, 90 böjer 78 och 85 böjer 85. Min planka böjer 38mm med min vikt. Om det går att resonera utifrån en tabell och erfarenheter kan man göra följande slutsatser.
En nedböjning på 85 är mjukt och lättseglat i trögföre, men långsamt när det går fort.
En nedböjning på 78 är dött i trögföre men skoj på blankis.
Mer eller mindre än dessa är inte att rekommendera.
Andra plankvärden ändrar troligtvis värdena en del. 
 
Plankan då? Förr var masterna inte lika medgörliga som idag. Då var plankan ett verktyg för att luta masten åt lä i byarna. Det hjälper till att spilla vind och öka kompressionen i masten. Nu har vi rätt bra master. Jag är inte säker på att det vi lärt oss från segling med de gamla masterna är överförbart till de nya kolmasterna. Det finns skäl att tro att en hård planka som Kai har är bra för riggen. Masten klarar idag i stor utsträckning att på egen hand trimma om seglet. 
 
En mjuk planka får effekten att lovartsvantet förlängs i förhållande till…. Nä, det är inte det som händer. Vad som händer i en by är ju att aktern sänks ner mot isen. Mastfoten och vantinfästningen likaså. Hela seglet sjunker ner litegrann. Jag kommer inte särskilt mycket längre med denna tanke. Känslan är den att om man fick välja skulle man inte förlänga lovartsvantet i en by, tvärtom. Om det fanns en fotpedal som kunde sträcka upp vantet eller ännu bättre, förstaget, skulle man med största sannolikhet göra det just i byarna. Därför tror jag inte på mjuka plankor. Mjuka master får göra jobbet istället.
 
Kais planka gör att man med detta resonemang förutspår att ekipaget är rätt snabbt på blankis men svårtrimmat i trögföre.