Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2019 > 12
0 kommentarer 
Nu känner man suget efter att få segla. Tomasz bilder ger mersmak. Vi har inte fått veta hur isen är där vilket är olycksbådande. Tystnad brukar handla om dåliga nyheter. Man undrar ju vad som rör sig i skallen på de som är på plats.
Om det blir segling kommer det nog att gå undan. Isen fryser och blir hård till helgen. Bra med vind och sol ser det ut att bli.
Förra säsongens låga medelfart gör mig sugen på att få känna på svart underlag. Jag vet att Gunnar och David åxå vill träna i snabba förhållanden.
- Hur kommer den mjukare plankan påverka ekipaget?
- Hur tysta kommer mina innan så ljudliga blankismedar att vara med den mycket längre åkytan? Hur fort kommer det att gå?
- Hur sköna är mina nya kläder?
Jag tar med en semesterbild.
Första isen är hittad! Det är en tillräckligt stor is för regattan. Den har lite snö på sig som enligt prognos ser ut att stöpa ner. Plus och minus om vartannat ger ett gymnsamt läge.
Vad kul! I så fall drar jag kl 8 på fredag från Stockholm så att två-tre timmars segling hinns med före tävlingen.
Vi får ju numer ha dyneemafall. Regel H.3. säger dock att vi måste ha stål i fallet.
Suck....
Jag har ställt frågan till TC hur vi skall hantera motsättningen mellan den muntliga tillåtelsen och det skrivna förbudet.
Som medlem i tekniska kommittén får jag en ny yearbook skickad till mig inom kort. Det skall bli intressant att se vad den säger. Troligtvis måste alla seglingsföreskrifter i hela världen denna säsong innehålla en tillåtelse av valfritt material i fallet.
Nämen! Här står det svart på vitt att plankan skall vara parallell med isen under belastning. Detta är publicerat 1989.
Jörgen lämnade över sin isjakt till mig för 8-9 år sedan. Allt var i ett jättegott skick och i en ordning som få klarar att upprätthålla. Nu har han skickat en låda med dokumentation från sin tid som isjaktseglare.
Tack Jörgen!
Här kommer ett litet smakprov på vad som fanns i lådan.
Nu har jag kört hårt på jobbet ända in i kaklet. Först blir det några dagars vila och julförberedelser med familjen. Sedan åker vi bort för att återvända till regattan i januari. Vad lyxigt att få en regatta serverad.
Nu känner jag mig faktiskt utarbetad och har inte så mycket lust med kreativitet. Vi stoppar där.
Ha en GOD JUL!
David är en klok man med erfarenhet. Han har erfarenheter från Klass III gällande parallellitet. Han beskriver att glidet innan lovartmeden lättar på trycket påverkas av plankvinkeln. Jag får nog ta detta på större allvar.
Jag har alla säsonger, utom förra, haft svårt för förhållanden där lovartmeden ligger i isen med tryck. Jag trodde det berodde på medarna. De fick längre åkyta förra året så jag kopplade ihop detta med det bättre glidet. Det kan lika gärna bero på att plankan förra året fick en vinkel neråt litegrann. Kanske hamnade plankan i ett lite gynnsammare läge.
Vilken vinkel som är mest gynnsam är vad jag försöker komma fram till. Jag har nu valt 2 grader neråt i förhållande till skrovets undersida. Det är 8mm på plankans längd (fram-bak). Det är något ner än förra säsongen. De spacklade klackarna på plankan behåller jag omålade och ser dem som något man justerar så fort man får ny information. En ny trimfunktion alltså.
Bilderna är nya och fräscha från ryssland. På båda bilderna är medbeslaget vinklat uppåt när plankan böjer fullt. Det syns tydligast på R741. På R521 kan man jämföra medbeslagets underdel med medens svarta underkant mot snön.
Det kanske inte är 2 grader på bilderna men paralellt med isen behöver inte nödvändigtvis vara det som är effektivast. I och för sig kan man tolka bildera som att seglarna kommit fram till att denna vinkel är den snabbaste. Den tekniska evolutionen har jag respekt för. Nu är min planka intrimmad med mina idéer och det får bli en av årets undersökningar. Det är lätt att trimma om på verkstaden om det suger.
Jag tror att det mest optimala är att ha neråtvinkeln mer ju mer plankböj man seglar med. Därför slutar det säkert med en trimfunktion som är justerbar på isen. Detta försökte jag förrförra året, men halvhjärtat. Det blev inget av det. Nu är problemet konkretiserat så till den milda grad att motivationen slagit i taket.
Hur skall man reda ut vad som är bäst? Det finns lägen där man kan avläsa om sitt glid fungerar. Det tydligaste är starten. Om man upplever att man accelererar bättre eller sämre än vad man brukar har man ett ganska bra svar på frågan. Ett annat läge är länsen. Om man kan gå lågt har man bra glid och om man måste segla högt har man dåligt. Dessa två blir ju tydligast med kompisar att jämföra med.
Ett sätt att testa utan kompisar är att känna hur snabbt man jobbar ut mastböjen efter ett slag. Om det är svårare att få ut masten är det dåligt glid och tvärtom. Detta är tydligast i trögföre då man saktar ner mycket i slagen. Testa olika medar och försök känna skillnaden.
David påpekade att han belastar ekipaget med sig själv och 40kg när han gjuter klackarna på plankan. Det är ju seriöst.
Jag tror att de flesta inte gör så. Det pratas inte om det så att det nått mig iallafall.
Anledningen är dock en annan än min. Toe in och toe out. Jag tänker att det inte betyder lika mycket som vinden i det läget när plankan böjer. Då ligger det ju minimalt med tryck på lovartmeden samtidigt som fartvinden är betydande.
Jaja, man får göra det man tror är bäst. Det är ju svårt att mäta de här sakerna med våra resurser.
Plankvinkel. Det är en parameter vi inte bryr oss om mer än att sätta den paralell med skrovets undersida. När plankan böjer vinklas ju skrovets undersida på ett sätt att plankan pekar uppåt. Det bromsar. Dessutom bildas ett övertryck mellan plankan och isen. Det kallas för markeffekt. Det lyfter medarna.
Hur mycket bör man kompensera för detta då? Jag tror att det är bättre om plankan drar neråt än uppåt. Därför siktar jag på en neråtvinkel som borde vara mer neråt än när plankan böjer max så att plankan aldrig riskerar att ge lyft. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att inte skapa för mycket motstånd genom att vinkla plankan för mycket neråt.
Vi vet att roder på segelbåter skall ha en anfallsvinkel på 3-4 grader. Det har seglarna lärt sig. Till det kommer avdriften på någon grad. Jag valde 2 grader på plankan. Det borde inte ge så mycket motstånd med tanke på att vinkeln minskar ju mer plankan böjer.
Dessutom blev den blå.
En av mina T-järn råkade få en riktigt lång åkyta. Den syns på bilden. Lägg märke till mätvärdena som står i rött. Många har börjat mäta med 0,15 så jag provade det. 0,2 är hamnar väldigt brett isär så det passar dessa långa åkytor att mäta lite tunnare. Dessutom tycker jag att begreppet svart är lite för subjektivt. Man vill gärna säga så långt som möjlgt. Jag testade att mäta med 0,05 istället. Det måttet visar åxå hur det ser ut nära medbulten, men det ljuger inte. Jag är lite sugen på att mäta med dessa två mått i fortsättningen. Ja, åkytan är 38 med 0,05 i 15 grader. Awesome!
Styrelsen gör ett bra jobb! De är kreativa och vågar ta ut svängarna. Nu har de uppdaterat elitstödet på flera små punkter, alla till det bättre. Jag tackade nej då VM är lite för långt för mig (i både tid och rum).
Trevlig Lucia på er!
Ingen var sugen på att åka upp och träna i slask eller frusen snö eller fruset slask i 8m/s och regn på onsdag. Jag vill träna blankis i hård vind. Jaja, det är rätt skönt att slippa allt besvär och de krävande förutsättningarna.
I morrn verkar det bli VAB.
Robin är på Tämnaren i dag. På norra delen är det 8cm! Thor rapporterar 10cm. Vi vet inte om det gäller hela Tämnaren.
Det kommer säkert fler rapporter.
På onsdag har vi en gynnsam prognos. Om någon hänger på kanske jag tar en premiärtur.
Man vill gärna ha kurvaturen på medarna så att de är väldigt raka under medbulten. Fram och bak kan de svänga uppåt lite mer. Nu har jag tagit fram en till justeringsdetalj. Man skulle kunna kalla den rälsmittstöd. Det är en enkel balk under rälsen som puttar rälsen uppåt. Nu förväntas det svarta i mitten vara justerbart. En med sitter uppe och är nu slipad på ena sidan. I morrn slipar jag andra sidan så att det går att mäta om det funkar. Det kommer nog att krävas en del tester innan jag är nöjd.
Här berättar Lando Norris om sitt problem i en situation att ha rätt mindset.
https://www.viafree.se/sport/norris-underbara-reaktion-nar-han-far-hora-om-perez-kommentarer
2019 > 12
Nu känner man suget efter att få segla. Tomasz bilder ger mersmak. Vi har inte fått veta hur isen är där vilket är olycksbådande. Tystnad brukar handla om dåliga nyheter. Man undrar ju vad som rör sig i skallen på de som är på plats.
Om det blir segling kommer det nog att gå undan. Isen fryser och blir hård till helgen. Bra med vind och sol ser det ut att bli.
Förra säsongens låga medelfart gör mig sugen på att få känna på svart underlag. Jag vet att Gunnar och David åxå vill träna i snabba förhållanden.
- Hur kommer den mjukare plankan påverka ekipaget?
- Hur tysta kommer mina innan så ljudliga blankismedar att vara med den mycket längre åkytan? Hur fort kommer det att gå?
- Hur sköna är mina nya kläder?
Jag tar med en semesterbild.
Första isen är hittad! Det är en tillräckligt stor is för regattan. Den har lite snö på sig som enligt prognos ser ut att stöpa ner. Plus och minus om vartannat ger ett gymnsamt läge.
Vad kul! I så fall drar jag kl 8 på fredag från Stockholm så att två-tre timmars segling hinns med före tävlingen.
Vi får ju numer ha dyneemafall. Regel H.3. säger dock att vi måste ha stål i fallet.
Suck....
Jag har ställt frågan till TC hur vi skall hantera motsättningen mellan den muntliga tillåtelsen och det skrivna förbudet.
Som medlem i tekniska kommittén får jag en ny yearbook skickad till mig inom kort. Det skall bli intressant att se vad den säger. Troligtvis måste alla seglingsföreskrifter i hela världen denna säsong innehålla en tillåtelse av valfritt material i fallet.
Nämen! Här står det svart på vitt att plankan skall vara parallell med isen under belastning. Detta är publicerat 1989.
Jörgen lämnade över sin isjakt till mig för 8-9 år sedan. Allt var i ett jättegott skick och i en ordning som få klarar att upprätthålla. Nu har han skickat en låda med dokumentation från sin tid som isjaktseglare.
Tack Jörgen!
Här kommer ett litet smakprov på vad som fanns i lådan.
Nu har jag kört hårt på jobbet ända in i kaklet. Först blir det några dagars vila och julförberedelser med familjen. Sedan åker vi bort för att återvända till regattan i januari. Vad lyxigt att få en regatta serverad.
Nu känner jag mig faktiskt utarbetad och har inte så mycket lust med kreativitet. Vi stoppar där.
Ha en GOD JUL!
David är en klok man med erfarenhet. Han har erfarenheter från Klass III gällande parallellitet. Han beskriver att glidet innan lovartmeden lättar på trycket påverkas av plankvinkeln. Jag får nog ta detta på större allvar.
Jag har alla säsonger, utom förra, haft svårt för förhållanden där lovartmeden ligger i isen med tryck. Jag trodde det berodde på medarna. De fick längre åkyta förra året så jag kopplade ihop detta med det bättre glidet. Det kan lika gärna bero på att plankan förra året fick en vinkel neråt litegrann. Kanske hamnade plankan i ett lite gynnsammare läge.
Vilken vinkel som är mest gynnsam är vad jag försöker komma fram till. Jag har nu valt 2 grader neråt i förhållande till skrovets undersida. Det är 8mm på plankans längd (fram-bak). Det är något ner än förra säsongen. De spacklade klackarna på plankan behåller jag omålade och ser dem som något man justerar så fort man får ny information. En ny trimfunktion alltså.
Bilderna är nya och fräscha från ryssland. På båda bilderna är medbeslaget vinklat uppåt när plankan böjer fullt. Det syns tydligast på R741. På R521 kan man jämföra medbeslagets underdel med medens svarta underkant mot snön.
Det kanske inte är 2 grader på bilderna men paralellt med isen behöver inte nödvändigtvis vara det som är effektivast. I och för sig kan man tolka bildera som att seglarna kommit fram till att denna vinkel är den snabbaste. Den tekniska evolutionen har jag respekt för. Nu är min planka intrimmad med mina idéer och det får bli en av årets undersökningar. Det är lätt att trimma om på verkstaden om det suger.
Jag tror att det mest optimala är att ha neråtvinkeln mer ju mer plankböj man seglar med. Därför slutar det säkert med en trimfunktion som är justerbar på isen. Detta försökte jag förrförra året, men halvhjärtat. Det blev inget av det. Nu är problemet konkretiserat så till den milda grad att motivationen slagit i taket.
Hur skall man reda ut vad som är bäst? Det finns lägen där man kan avläsa om sitt glid fungerar. Det tydligaste är starten. Om man upplever att man accelererar bättre eller sämre än vad man brukar har man ett ganska bra svar på frågan. Ett annat läge är länsen. Om man kan gå lågt har man bra glid och om man måste segla högt har man dåligt. Dessa två blir ju tydligast med kompisar att jämföra med.
Ett sätt att testa utan kompisar är att känna hur snabbt man jobbar ut mastböjen efter ett slag. Om det är svårare att få ut masten är det dåligt glid och tvärtom. Detta är tydligast i trögföre då man saktar ner mycket i slagen. Testa olika medar och försök känna skillnaden.
David påpekade att han belastar ekipaget med sig själv och 40kg när han gjuter klackarna på plankan. Det är ju seriöst.
Jag tror att de flesta inte gör så. Det pratas inte om det så att det nått mig iallafall.
Anledningen är dock en annan än min. Toe in och toe out. Jag tänker att det inte betyder lika mycket som vinden i det läget när plankan böjer. Då ligger det ju minimalt med tryck på lovartmeden samtidigt som fartvinden är betydande.
Jaja, man får göra det man tror är bäst. Det är ju svårt att mäta de här sakerna med våra resurser.
Plankvinkel. Det är en parameter vi inte bryr oss om mer än att sätta den paralell med skrovets undersida. När plankan böjer vinklas ju skrovets undersida på ett sätt att plankan pekar uppåt. Det bromsar. Dessutom bildas ett övertryck mellan plankan och isen. Det kallas för markeffekt. Det lyfter medarna.
Hur mycket bör man kompensera för detta då? Jag tror att det är bättre om plankan drar neråt än uppåt. Därför siktar jag på en neråtvinkel som borde vara mer neråt än när plankan böjer max så att plankan aldrig riskerar att ge lyft. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att inte skapa för mycket motstånd genom att vinkla plankan för mycket neråt.
Vi vet att roder på segelbåter skall ha en anfallsvinkel på 3-4 grader. Det har seglarna lärt sig. Till det kommer avdriften på någon grad. Jag valde 2 grader på plankan. Det borde inte ge så mycket motstånd med tanke på att vinkeln minskar ju mer plankan böjer.
Dessutom blev den blå.
En av mina T-järn råkade få en riktigt lång åkyta. Den syns på bilden. Lägg märke till mätvärdena som står i rött. Många har börjat mäta med 0,15 så jag provade det. 0,2 är hamnar väldigt brett isär så det passar dessa långa åkytor att mäta lite tunnare. Dessutom tycker jag att begreppet svart är lite för subjektivt. Man vill gärna säga så långt som möjlgt. Jag testade att mäta med 0,05 istället. Det måttet visar åxå hur det ser ut nära medbulten, men det ljuger inte. Jag är lite sugen på att mäta med dessa två mått i fortsättningen. Ja, åkytan är 38 med 0,05 i 15 grader. Awesome!
Styrelsen gör ett bra jobb! De är kreativa och vågar ta ut svängarna. Nu har de uppdaterat elitstödet på flera små punkter, alla till det bättre. Jag tackade nej då VM är lite för långt för mig (i både tid och rum).
Trevlig Lucia på er!
Ingen var sugen på att åka upp och träna i slask eller frusen snö eller fruset slask i 8m/s och regn på onsdag. Jag vill träna blankis i hård vind. Jaja, det är rätt skönt att slippa allt besvär och de krävande förutsättningarna.
I morrn verkar det bli VAB.
Robin är på Tämnaren i dag. På norra delen är det 8cm! Thor rapporterar 10cm. Vi vet inte om det gäller hela Tämnaren.
Det kommer säkert fler rapporter.
På onsdag har vi en gynnsam prognos. Om någon hänger på kanske jag tar en premiärtur.
Man vill gärna ha kurvaturen på medarna så att de är väldigt raka under medbulten. Fram och bak kan de svänga uppåt lite mer. Nu har jag tagit fram en till justeringsdetalj. Man skulle kunna kalla den rälsmittstöd. Det är en enkel balk under rälsen som puttar rälsen uppåt. Nu förväntas det svarta i mitten vara justerbart. En med sitter uppe och är nu slipad på ena sidan. I morrn slipar jag andra sidan så att det går att mäta om det funkar. Det kommer nog att krävas en del tester innan jag är nöjd.
Här berättar Lando Norris om sitt problem i en situation att ha rätt mindset.
https://www.viafree.se/sport/norris-underbara-reaktion-nar-han-far-hora-om-perez-kommentarer
2019 > 12
Nu känner man suget efter att få segla. Tomasz bilder ger mersmak. Vi har inte fått veta hur isen är där vilket är olycksbådande. Tystnad brukar handla om dåliga nyheter. Man undrar ju vad som rör sig i skallen på de som är på plats.
Om det blir segling kommer det nog att gå undan. Isen fryser och blir hård till helgen. Bra med vind och sol ser det ut att bli.
Förra säsongens låga medelfart gör mig sugen på att få känna på svart underlag. Jag vet att Gunnar och David åxå vill träna i snabba förhållanden.
- Hur kommer den mjukare plankan påverka ekipaget?
- Hur tysta kommer mina innan så ljudliga blankismedar att vara med den mycket längre åkytan? Hur fort kommer det att gå?
- Hur sköna är mina nya kläder?
Jag tar med en semesterbild.
Första isen är hittad! Det är en tillräckligt stor is för regattan. Den har lite snö på sig som enligt prognos ser ut att stöpa ner. Plus och minus om vartannat ger ett gymnsamt läge.
Vad kul! I så fall drar jag kl 8 på fredag från Stockholm så att två-tre timmars segling hinns med före tävlingen.
Vi får ju numer ha dyneemafall. Regel H.3. säger dock att vi måste ha stål i fallet.
Suck....
Jag har ställt frågan till TC hur vi skall hantera motsättningen mellan den muntliga tillåtelsen och det skrivna förbudet.
Som medlem i tekniska kommittén får jag en ny yearbook skickad till mig inom kort. Det skall bli intressant att se vad den säger. Troligtvis måste alla seglingsföreskrifter i hela världen denna säsong innehålla en tillåtelse av valfritt material i fallet.
Nämen! Här står det svart på vitt att plankan skall vara parallell med isen under belastning. Detta är publicerat 1989.
Jörgen lämnade över sin isjakt till mig för 8-9 år sedan. Allt var i ett jättegott skick och i en ordning som få klarar att upprätthålla. Nu har han skickat en låda med dokumentation från sin tid som isjaktseglare.
Tack Jörgen!
Här kommer ett litet smakprov på vad som fanns i lådan.
Nu har jag kört hårt på jobbet ända in i kaklet. Först blir det några dagars vila och julförberedelser med familjen. Sedan åker vi bort för att återvända till regattan i januari. Vad lyxigt att få en regatta serverad.
Nu känner jag mig faktiskt utarbetad och har inte så mycket lust med kreativitet. Vi stoppar där.
Ha en GOD JUL!
David är en klok man med erfarenhet. Han har erfarenheter från Klass III gällande parallellitet. Han beskriver att glidet innan lovartmeden lättar på trycket påverkas av plankvinkeln. Jag får nog ta detta på större allvar.
Jag har alla säsonger, utom förra, haft svårt för förhållanden där lovartmeden ligger i isen med tryck. Jag trodde det berodde på medarna. De fick längre åkyta förra året så jag kopplade ihop detta med det bättre glidet. Det kan lika gärna bero på att plankan förra året fick en vinkel neråt litegrann. Kanske hamnade plankan i ett lite gynnsammare läge.
Vilken vinkel som är mest gynnsam är vad jag försöker komma fram till. Jag har nu valt 2 grader neråt i förhållande till skrovets undersida. Det är 8mm på plankans längd (fram-bak). Det är något ner än förra säsongen. De spacklade klackarna på plankan behåller jag omålade och ser dem som något man justerar så fort man får ny information. En ny trimfunktion alltså.
Bilderna är nya och fräscha från ryssland. På båda bilderna är medbeslaget vinklat uppåt när plankan böjer fullt. Det syns tydligast på R741. På R521 kan man jämföra medbeslagets underdel med medens svarta underkant mot snön.
Det kanske inte är 2 grader på bilderna men paralellt med isen behöver inte nödvändigtvis vara det som är effektivast. I och för sig kan man tolka bildera som att seglarna kommit fram till att denna vinkel är den snabbaste. Den tekniska evolutionen har jag respekt för. Nu är min planka intrimmad med mina idéer och det får bli en av årets undersökningar. Det är lätt att trimma om på verkstaden om det suger.
Jag tror att det mest optimala är att ha neråtvinkeln mer ju mer plankböj man seglar med. Därför slutar det säkert med en trimfunktion som är justerbar på isen. Detta försökte jag förrförra året, men halvhjärtat. Det blev inget av det. Nu är problemet konkretiserat så till den milda grad att motivationen slagit i taket.
Hur skall man reda ut vad som är bäst? Det finns lägen där man kan avläsa om sitt glid fungerar. Det tydligaste är starten. Om man upplever att man accelererar bättre eller sämre än vad man brukar har man ett ganska bra svar på frågan. Ett annat läge är länsen. Om man kan gå lågt har man bra glid och om man måste segla högt har man dåligt. Dessa två blir ju tydligast med kompisar att jämföra med.
Ett sätt att testa utan kompisar är att känna hur snabbt man jobbar ut mastböjen efter ett slag. Om det är svårare att få ut masten är det dåligt glid och tvärtom. Detta är tydligast i trögföre då man saktar ner mycket i slagen. Testa olika medar och försök känna skillnaden.
David påpekade att han belastar ekipaget med sig själv och 40kg när han gjuter klackarna på plankan. Det är ju seriöst.
Jag tror att de flesta inte gör så. Det pratas inte om det så att det nått mig iallafall.
Anledningen är dock en annan än min. Toe in och toe out. Jag tänker att det inte betyder lika mycket som vinden i det läget när plankan böjer. Då ligger det ju minimalt med tryck på lovartmeden samtidigt som fartvinden är betydande.
Jaja, man får göra det man tror är bäst. Det är ju svårt att mäta de här sakerna med våra resurser.
Plankvinkel. Det är en parameter vi inte bryr oss om mer än att sätta den paralell med skrovets undersida. När plankan böjer vinklas ju skrovets undersida på ett sätt att plankan pekar uppåt. Det bromsar. Dessutom bildas ett övertryck mellan plankan och isen. Det kallas för markeffekt. Det lyfter medarna.
Hur mycket bör man kompensera för detta då? Jag tror att det är bättre om plankan drar neråt än uppåt. Därför siktar jag på en neråtvinkel som borde vara mer neråt än när plankan böjer max så att plankan aldrig riskerar att ge lyft. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att inte skapa för mycket motstånd genom att vinkla plankan för mycket neråt.
Vi vet att roder på segelbåter skall ha en anfallsvinkel på 3-4 grader. Det har seglarna lärt sig. Till det kommer avdriften på någon grad. Jag valde 2 grader på plankan. Det borde inte ge så mycket motstånd med tanke på att vinkeln minskar ju mer plankan böjer.
Dessutom blev den blå.
En av mina T-järn råkade få en riktigt lång åkyta. Den syns på bilden. Lägg märke till mätvärdena som står i rött. Många har börjat mäta med 0,15 så jag provade det. 0,2 är hamnar väldigt brett isär så det passar dessa långa åkytor att mäta lite tunnare. Dessutom tycker jag att begreppet svart är lite för subjektivt. Man vill gärna säga så långt som möjlgt. Jag testade att mäta med 0,05 istället. Det måttet visar åxå hur det ser ut nära medbulten, men det ljuger inte. Jag är lite sugen på att mäta med dessa två mått i fortsättningen. Ja, åkytan är 38 med 0,05 i 15 grader. Awesome!
Styrelsen gör ett bra jobb! De är kreativa och vågar ta ut svängarna. Nu har de uppdaterat elitstödet på flera små punkter, alla till det bättre. Jag tackade nej då VM är lite för långt för mig (i både tid och rum).
Trevlig Lucia på er!
Ingen var sugen på att åka upp och träna i slask eller frusen snö eller fruset slask i 8m/s och regn på onsdag. Jag vill träna blankis i hård vind. Jaja, det är rätt skönt att slippa allt besvär och de krävande förutsättningarna.
I morrn verkar det bli VAB.
Robin är på Tämnaren i dag. På norra delen är det 8cm! Thor rapporterar 10cm. Vi vet inte om det gäller hela Tämnaren.
Det kommer säkert fler rapporter.
På onsdag har vi en gynnsam prognos. Om någon hänger på kanske jag tar en premiärtur.
Man vill gärna ha kurvaturen på medarna så att de är väldigt raka under medbulten. Fram och bak kan de svänga uppåt lite mer. Nu har jag tagit fram en till justeringsdetalj. Man skulle kunna kalla den rälsmittstöd. Det är en enkel balk under rälsen som puttar rälsen uppåt. Nu förväntas det svarta i mitten vara justerbart. En med sitter uppe och är nu slipad på ena sidan. I morrn slipar jag andra sidan så att det går att mäta om det funkar. Det kommer nog att krävas en del tester innan jag är nöjd.
Här berättar Lando Norris om sitt problem i en situation att ha rätt mindset.
https://www.viafree.se/sport/norris-underbara-reaktion-nar-han-far-hora-om-perez-kommentarer
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com