Fredrik och jag bestämde oss för att dra igång säsongen med årets tidigaste regatta. Finland ordnar den vecka 46 varje år. Det var ett tag risk att vi skulle åka till ett ställe i höjd med Haparanda. Vi var sådär inne i det att vi inte såg vansinnet och drog ändå. När vi var på båten till Åbo fick vi reda på att det blev Oulujärvi mycket längre söderut. Det var toppen! Bilresan startade kl 7 och vi var framme när det var ljust, så vi hann rigga på. Isen var tjock och trygg med 5mm snö på.

Sex nationer var där och vi två representerade Sverige. På fredagen kördes en separat regatta. I första racet hade jag fel segel och fel medar. Till det andra panikbytte jag till blankisgrejjerna som funkade ännu värre och bröt för att få tid att lösa problemet. Jag seglade in i depån och funderade lite. Det fick bli mellansegel och snömedarna, ett konservativt val. Jag hade sett att linjen var sned med en rejäl fördel på vänster sida. Jag ställde mig längst åt vänster och kom iväg bra. Jag hamnade nära Fredrik och bestämde mig för att följa honom så att man slapp göra bort sig. Inför sista länsen låg jag trea efter Fredrik. Reko ledde och John jagade mig. John berättade för mig att han trodde att han skulle ta mig på sista länsen, men att jag gjorde allt rätt. Det värmde att få dessa ord från en så duktig seglare. Fredrik visste att han skulle vinna regattan om han gick om Reko så han gippade. Jag blev förvånad och övergav min strategi att följa honom. John seglade lite högre och gled upp bredvid mig, men hade förlorat lite i sidled. Han gippade och jag gick en bit till. Jag nådde målet därifrån medan Fredrik kom i världens rulle, passerade John, men inte mig. Jag var rätt nöjd, sprang bort till Reko och Fredrik och tjoade och tjimmade. Det var första gången jag var före Fredrik i mål på ren segling.

På lördagen och söndagen seglade vi en till regatta. Den gick ungefär som på fredagen. Några race var jag bra med i första rundningen, men seglade ner mig. Vissa race var katastrof hela tiden. Fredrik vann denna gång men höll inne med känslorna. På kvällen märkte jag att han var glad och stolt. Jag kom 14 i båda regattorna.

Masten hade jag reparerat med en rejäl kolkaka i nederdelen. Den gjorde att det inte gick att böja masten. Med mjukare mast hade det definitivt gått bättre. Även medarna har jag förändrat efter detta.