Fredagsmys - länsen

Seglingen i onsdags gav en del uppslag till dagens inlägg. 
 
För det första känns det lite jobbigt att hoppa över en arbetsdag när kunderna flåsar en i nacken. På bilresan våndas man över beslutet litegrann. Sista biten börjar man känna igen känslan av förväntan. Den här gången körde man på en underbart smal och enkel skogsväg täckt av löv. När skogen öppnade sig vid stranden stod en kompis på isen! Det var väntat, men man blir ändå glad och uppspelt. När man sedan ser att vassen rör lite på sig är tvivlen borta. 
 
Jag tänkte i onsdags på att det finns en del om länsen att ta upp. Det är svårt att hitta vinklarna. Man får verkligen försöka att hitta sätt att tolka farten. På hård kärnis är det medarnas klapprande som tydligast visar om man accelererar eller saktar in. Acceleration hörs tydligast. Därför är det lätt att hamna i en långvarig långsam retardation. Det är nästan lika lätt att segla för lång väg i sin iver att behålla eller bygga upp farten. En läns låg jag före Björn och seglade för högt. I gippen såg jag att han seglat mkt lägre än jag och tjänat på det. En annan gång låg jag efter Tomas och kände på höjden. Det gick att segla lägre med bara något lägre fart så den gången tog jag in. På blankis lönar det sig ofta att kunna segla kort väg. Det är nog bara genom erfarenhet man kan segla optimalt utan någon referensbåt framför sig. 
 
Man lär sig att tolka sina segel och mast efter några år. Tellisarna visar olika på de olika seglen och på olika isar och vid olika vindstyrkor så man måste vara med på de signaler man kan använda. Mastböj är en ganska tydlig signal, men den är relativt en mastböj i samma vindstyrka. På kryss har jag i mitt mediumsegel på blankis lovarttellisar som skall stalla i optimal VMG. 
 
På läns i lätt vind brukar jag släppa på skotet och lova tills lovarttellisarna stallar. Då skotar jag in lite så att de blåser bakåt. Om farten ökar seglade jag för sakta och håller kvar riktningen och skotet tills tellisarna stallar igen. Då brukar farten vara nog för att skota fullt utan att lätellisen stallar.
 
Om farten inte ökar efter lovningen har man åkt in i ett vindhål och måste ta fram tålamodet. Det hjälper att säga det högt för sig själv. Så länge det finns någon vettig fart är det bara köra fram till layline och passera den med råge. Håll ner antalet gippar!  
 
Omvänt kan man tjäna mycket distans på att bygga fart i en vindökning och sedan falla massor. 
 
Det gäller att som på vattensegling hålla koll på spelplanen och förstå var/när man kan segla kort väg och när man måste segla lång väg. Båda är lika avgörande.