Efter SM 2012 var tävlingssäsongen slut för min del. Det blir inte mycket cruising pg av alla tävlingar och brist på is på hemmavatten. Därför såg jag fram mot att få segla på de relativt tjocka isarna på Askrikefjärden och Stora Värtan. 

Den första gången åkte jag ner en vardag klockan tre. På våren går ju solen ner först klockan sex så det öppnas ett ganska stort fönster för att det skall vara bra is och blåsa tillräckligt. När man tränar med segelbåt används ofta prickar som rundningsmärken. Det gjorde jag den gången. Jag hade precis slipat om ett par 5 mm slotmedar till 104 grader. De kändes fina i det skrovliga, hårda underlaget och måttliga vinden. Vid lämärket var isen som slätast och det var ganska dåligt grepp. Efter kanske 10 varv fick jag lite för mycket sladd så jakten ändrade kurs och pricken slog i babord trampskydd. Jag åkte fram i sittbrunnen och satt med båda fötterna åt babord. Höger armbåge fick stryk på något sätt jag inte kan förklara. När det hänt visste jag inte om jag brutit armbågen men det gjorde så ont jag någonsin varit med om. Efter en stund kände jag att höger skinka var öm. Den hade hakat i mina vassa fotstöd som Oscar varnat mig för samma vinter. Plankan hade lossnat från skrovet som avsett och jag flyttade plankan ett läge. Det gick bra att segla hem och ta ner seglet. Jag lämnade grejjerna i en röra i Askrike och åkte till akuten på Danderyds Sjukhus. Det var inga skador. 

Den tredje gången tog jag med mig två flaggor och la en bana på Stora Värtan. Vi blev kanske 6-7 jakter, men det var Dagge och Oscar som jag tränade med på en svårseglad bana. Jag hade svårt med farten den gången. Jag har haft en GPS som jag vid träning monterat på bommen, den lossnade någonstans på den buckliga isen. 

Den tredje gången var det folkfest på isen. Alla typer av hjälpmedel var representerade. Det var en trevlig dag på isen med en fartbana. Tyvärr innehöll den en gipp vilket är ogynnsamt för mig med min vikt.  Fredrik och Oscar var snabbare. Jag skulle på barnkalas klockan tre så jag var tvungen att skynda mig hem. Jag lastade i grejjerna och började segla hemåt. Norr om Storholmen var det en massa råkar jag fick trixa mig förbi. Ett svart parti dök upp, det måste vara fruset! Neeej... Det var öppet drygt en skrovlängd. Blöt till midjan stod jag på andra sidan. Bild finns i galleriet.  Två fina 104-gradersmedar gick till botten, rorkulten gick av och jag tappade en vante. Jag bestämde mig på inseglingen att det fick vara nog för säsongen. 

Flera veckor till gick det att segla. Vissa seglade isjakt samma helg som andra seglade Laser.