Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2018 > 03
0 kommentarer 
12 seglare och fyra funktionärer har upplevt Stora Värtan från sin bästa sida. Isen var lös i de 3 översta centimetrarna. Det lösa blev till slask på em. Vinden tryckte på bra hela dagen.
Insatsmedar med lång åkyta och slö egg gled bäst. Mellanseglet gav acceleration efter manövrer.
Det var jätteskönt att segla så fort i detta före. Troligen hjälpte vinden till. När man får segla med lyft verkar underlaget inte belasta tunga seglare så mycket. David som är tung seglade fort efter han bytt bort vinkeljärnen.
Jonas skuggade mig hela första rejset och tog sig förbi med en tidig sista gipp. Det var skillat då det stod ett vrid där på varvet innan.
På väg till Stora Värtan. Min referensis hemma är rätt hård i ytan. Bra med vind dessutom.
Strålande sol!
Vind!
Tjock, stor, hård is!
Tänk om vi kan få en riktigt lång bana och dessa förutsättningar. Det kan bli bra.
Det utlovas bra med vind på Glan i helgen. Konstigt med tanke på högtrycket.....
Nu stöper snön på Stora Värtan. Min referensis på Hustegafjärden som oftast har samma kvalitet som SV är nästan färdigstöpt. I morgon väntas regn och i morgon kväll kommer kylan från det massiva högtrycket som väller ner från norr. Med lite tur hinner nederbörden avta innan kylan, annars blir det snö.
Problemet med högtryck är ju vinden. SMHI släpar alltid efter och inser oftast först dagen innan att det inte blåser i högtryck. Nu säger de 1m/s och 6 i byarna på lördag och 2-4 på söndag. Det lurar den kronisnkt positiva personen att det kommer att gå bra. Tyvärr kommer byvinden att utebli, det gör den alltid i så kraftiga högtryck som 1033 hpa.
Om det hinner lägga sig lite blöt snö inan det börjar frysa sällar jag mig till ultrapessimisterna.
SM på Stora Värtan är ändå rätt coolt. De andra sjöarna verkar inte stöpa lika fint och nyfruset kan vi inte förvänta oss.
Här kommer en film som visar hur en apparat för mätning av medar kan se ut.
https://youtu.be/XEvthnoMBic
Varje år tucker min fru att jag är borta mycket och jag tycker att jag seglar för lite. Efter en summering upptäcker jag att det blivit en hel del seglat. Det beror ju på vad man jämför med. Jag har en polare som tränar löpning inför en massa maraton. Han gör säkert över 200 träningar per år och några maraton. De är ju kortare än mina, men ändå. Bedöm själva om detta är mycket eller lite. Meck är inte medräknat.
Träning - 4 tillfällen
Tävling - 6 tillfällen
Bomdagar - 2 tillfällen
Hon har en känsla av att jag varit borta en sammanhängande vecka i år. Det verkar som att ju mer man pratar om ett event, ju mer känns det som att det hänt. Oavsett vad som hänt i verkligheten. Vi tror att den veckan handlar om finlandsresan som jag bangade. Jag gick upp i limningen inför beslutet att stanna hemma. Även när kompisarna var där uppe och inga isar fanns här var det riktigt jobbigt. Jag ångrar inte beslutet men med avseende på potten man har att vara borta kunde jag ha åkt eftersom minnet säger att jag gjorde det.
Det effektivaste är att inte prata hemma om isjakt. Det konkurrerar ut det andra på något sätt.
Det är verkligen svårt att prioritera mellan jobbet, landet, familjen och seglandet, allt ger mig glädje.
Just det, jag seglade ju Ice Cup i höstas (i mjukt vatten). En träning och två tävling.
Jag har en uttalad strategi att minska bomdagarna till långt under 50% av de totala dagarna. Hela resdagar utan segling räknas som bomdagar. Med 17% har det löst sig riktigt bra. Priset för att nå detta är ju att undvika resor och dåliga isar. Därmed tappar man träning över lag, men med dilemmat detta inlägg handlar om är det av yttersta vikt att dagarna man förfogar över ger timmar i båten.
I helgen 10-11 är det FM. De har snöfri havsis utanför Hangö. Jag kommer inte att åka, men rekommenderar det varmt.
Man kan tänka sig olika lösningar för detta. Svårigheterna är två till antalet.
1) En justerbar kloss som håller pappret. Det enklaste jag kan tänka mig är pappret limmat på plywood. Den plyfan skruvas i giggen som har en fast kurva. Olika papper limmas på varsin plyfa.
2) Medhållare som kan justeras från 90-105 grader.
Kombinerar man dessa och tillsätter en motor som drar meden mot pappret kan det gå rätt bra. En timer stänger av efter en tid man lär sig gör att man kan slå igång detta och göra annat.
Jag har snöat in på knivar och slipning av dessa. Min drömkniv är nu Helle Harding. Helle är en fabrik i Norge där de gör knivarna för hand. Dessutom är bladen laminerade med hårt stål i mitten och mjukare på sidorna. Just Harding är vacker med ek, skinn och björk i handtaget. Bladet är likt en vanlig morakniv som jag är van vid. Sedan ger slidan ett handgjort intryck. Pricken över i är att den har en bonnig låsning så att jag inte tappar kniven.
Jaja, nog om den kniven. Råeggen är något vi precis börjat prata om. I knivsliparkretsar kretsar hela slipproceduren kring råeggen. Många av medarna som åker omkring på svenska isar har råeggen kvar. Det går naturligtvis inte. Ni måste skaffa ett fint bryne som ni kan dra av eggen med efter att ni fått dem slipade. Sliparen vet inte alltid om att det lämnas en råegg. Problemet minskar med finheten på pappret eller brynet. De flesta slipare har inte tillräckligt fina papper att sluta med. 400 tror jag är det grövsta man bör sluta med för att eggen inte skall vara söndertrasad. Knivgänget går alltid över 1000. De säger grit, 1000 grit.
Jag har funderat på vår slipmetod. Den är inte rätt. Med rätt menar jag att metoden inte är anpassad till behovet. I hantverk strävar man efter så effektiva metoder som möjligt. De duktigaste har ofta metoder som går fort och blir snyggt/bra samtidigt.Vi är ju sjukt angelägna om att få en kurvatur på slipningen, då är det tokigt att slipa med raka slipmaskiner. Det finns en metod som hetet långkloss. Den bygger på att man fäster pappret på en kloss som är lång och formad så som man vill få slipningen. Det blir ett robotliknande resultat - perfekt.
Jag har börjat forma en slipmaskin som kan ställas in i olika cirklar eller radier. Slipningen skulle med denna få en närapå perfekt cirkulär kurva hela vägen. Tänk att få en 50 cm (0,2) åkyta varje gång och lika på båda medarna. Maskinen gör att man inte behöver stå och justera för hand vilket är tids- och tålamodskrävande och därmed har låg precision. Man sätter upp medarna och kör igång maskinen. Den står och går själv i inställd tid och stannar när tiden är ute. Man kan kan under tiden göra annat.
Hur den funkar? Nänänänä........
2018 > 03
12 seglare och fyra funktionärer har upplevt Stora Värtan från sin bästa sida. Isen var lös i de 3 översta centimetrarna. Det lösa blev till slask på em. Vinden tryckte på bra hela dagen.
Insatsmedar med lång åkyta och slö egg gled bäst. Mellanseglet gav acceleration efter manövrer.
Det var jätteskönt att segla så fort i detta före. Troligen hjälpte vinden till. När man får segla med lyft verkar underlaget inte belasta tunga seglare så mycket. David som är tung seglade fort efter han bytt bort vinkeljärnen.
Jonas skuggade mig hela första rejset och tog sig förbi med en tidig sista gipp. Det var skillat då det stod ett vrid där på varvet innan.
På väg till Stora Värtan. Min referensis hemma är rätt hård i ytan. Bra med vind dessutom.
Strålande sol!
Vind!
Tjock, stor, hård is!
Tänk om vi kan få en riktigt lång bana och dessa förutsättningar. Det kan bli bra.
Det utlovas bra med vind på Glan i helgen. Konstigt med tanke på högtrycket.....
Nu stöper snön på Stora Värtan. Min referensis på Hustegafjärden som oftast har samma kvalitet som SV är nästan färdigstöpt. I morgon väntas regn och i morgon kväll kommer kylan från det massiva högtrycket som väller ner från norr. Med lite tur hinner nederbörden avta innan kylan, annars blir det snö.
Problemet med högtryck är ju vinden. SMHI släpar alltid efter och inser oftast först dagen innan att det inte blåser i högtryck. Nu säger de 1m/s och 6 i byarna på lördag och 2-4 på söndag. Det lurar den kronisnkt positiva personen att det kommer att gå bra. Tyvärr kommer byvinden att utebli, det gör den alltid i så kraftiga högtryck som 1033 hpa.
Om det hinner lägga sig lite blöt snö inan det börjar frysa sällar jag mig till ultrapessimisterna.
SM på Stora Värtan är ändå rätt coolt. De andra sjöarna verkar inte stöpa lika fint och nyfruset kan vi inte förvänta oss.
Här kommer en film som visar hur en apparat för mätning av medar kan se ut.
https://youtu.be/XEvthnoMBic
Varje år tucker min fru att jag är borta mycket och jag tycker att jag seglar för lite. Efter en summering upptäcker jag att det blivit en hel del seglat. Det beror ju på vad man jämför med. Jag har en polare som tränar löpning inför en massa maraton. Han gör säkert över 200 träningar per år och några maraton. De är ju kortare än mina, men ändå. Bedöm själva om detta är mycket eller lite. Meck är inte medräknat.
Träning - 4 tillfällen
Tävling - 6 tillfällen
Bomdagar - 2 tillfällen
Hon har en känsla av att jag varit borta en sammanhängande vecka i år. Det verkar som att ju mer man pratar om ett event, ju mer känns det som att det hänt. Oavsett vad som hänt i verkligheten. Vi tror att den veckan handlar om finlandsresan som jag bangade. Jag gick upp i limningen inför beslutet att stanna hemma. Även när kompisarna var där uppe och inga isar fanns här var det riktigt jobbigt. Jag ångrar inte beslutet men med avseende på potten man har att vara borta kunde jag ha åkt eftersom minnet säger att jag gjorde det.
Det effektivaste är att inte prata hemma om isjakt. Det konkurrerar ut det andra på något sätt.
Det är verkligen svårt att prioritera mellan jobbet, landet, familjen och seglandet, allt ger mig glädje.
Just det, jag seglade ju Ice Cup i höstas (i mjukt vatten). En träning och två tävling.
Jag har en uttalad strategi att minska bomdagarna till långt under 50% av de totala dagarna. Hela resdagar utan segling räknas som bomdagar. Med 17% har det löst sig riktigt bra. Priset för att nå detta är ju att undvika resor och dåliga isar. Därmed tappar man träning över lag, men med dilemmat detta inlägg handlar om är det av yttersta vikt att dagarna man förfogar över ger timmar i båten.
I helgen 10-11 är det FM. De har snöfri havsis utanför Hangö. Jag kommer inte att åka, men rekommenderar det varmt.
Man kan tänka sig olika lösningar för detta. Svårigheterna är två till antalet.
1) En justerbar kloss som håller pappret. Det enklaste jag kan tänka mig är pappret limmat på plywood. Den plyfan skruvas i giggen som har en fast kurva. Olika papper limmas på varsin plyfa.
2) Medhållare som kan justeras från 90-105 grader.
Kombinerar man dessa och tillsätter en motor som drar meden mot pappret kan det gå rätt bra. En timer stänger av efter en tid man lär sig gör att man kan slå igång detta och göra annat.
Jag har snöat in på knivar och slipning av dessa. Min drömkniv är nu Helle Harding. Helle är en fabrik i Norge där de gör knivarna för hand. Dessutom är bladen laminerade med hårt stål i mitten och mjukare på sidorna. Just Harding är vacker med ek, skinn och björk i handtaget. Bladet är likt en vanlig morakniv som jag är van vid. Sedan ger slidan ett handgjort intryck. Pricken över i är att den har en bonnig låsning så att jag inte tappar kniven.
Jaja, nog om den kniven. Råeggen är något vi precis börjat prata om. I knivsliparkretsar kretsar hela slipproceduren kring råeggen. Många av medarna som åker omkring på svenska isar har råeggen kvar. Det går naturligtvis inte. Ni måste skaffa ett fint bryne som ni kan dra av eggen med efter att ni fått dem slipade. Sliparen vet inte alltid om att det lämnas en råegg. Problemet minskar med finheten på pappret eller brynet. De flesta slipare har inte tillräckligt fina papper att sluta med. 400 tror jag är det grövsta man bör sluta med för att eggen inte skall vara söndertrasad. Knivgänget går alltid över 1000. De säger grit, 1000 grit.
Jag har funderat på vår slipmetod. Den är inte rätt. Med rätt menar jag att metoden inte är anpassad till behovet. I hantverk strävar man efter så effektiva metoder som möjligt. De duktigaste har ofta metoder som går fort och blir snyggt/bra samtidigt.Vi är ju sjukt angelägna om att få en kurvatur på slipningen, då är det tokigt att slipa med raka slipmaskiner. Det finns en metod som hetet långkloss. Den bygger på att man fäster pappret på en kloss som är lång och formad så som man vill få slipningen. Det blir ett robotliknande resultat - perfekt.
Jag har börjat forma en slipmaskin som kan ställas in i olika cirklar eller radier. Slipningen skulle med denna få en närapå perfekt cirkulär kurva hela vägen. Tänk att få en 50 cm (0,2) åkyta varje gång och lika på båda medarna. Maskinen gör att man inte behöver stå och justera för hand vilket är tids- och tålamodskrävande och därmed har låg precision. Man sätter upp medarna och kör igång maskinen. Den står och går själv i inställd tid och stannar när tiden är ute. Man kan kan under tiden göra annat.
Hur den funkar? Nänänänä........
2018 > 03
12 seglare och fyra funktionärer har upplevt Stora Värtan från sin bästa sida. Isen var lös i de 3 översta centimetrarna. Det lösa blev till slask på em. Vinden tryckte på bra hela dagen.
Insatsmedar med lång åkyta och slö egg gled bäst. Mellanseglet gav acceleration efter manövrer.
Det var jätteskönt att segla så fort i detta före. Troligen hjälpte vinden till. När man får segla med lyft verkar underlaget inte belasta tunga seglare så mycket. David som är tung seglade fort efter han bytt bort vinkeljärnen.
Jonas skuggade mig hela första rejset och tog sig förbi med en tidig sista gipp. Det var skillat då det stod ett vrid där på varvet innan.
På väg till Stora Värtan. Min referensis hemma är rätt hård i ytan. Bra med vind dessutom.
Strålande sol!
Vind!
Tjock, stor, hård is!
Tänk om vi kan få en riktigt lång bana och dessa förutsättningar. Det kan bli bra.
Det utlovas bra med vind på Glan i helgen. Konstigt med tanke på högtrycket.....
Nu stöper snön på Stora Värtan. Min referensis på Hustegafjärden som oftast har samma kvalitet som SV är nästan färdigstöpt. I morgon väntas regn och i morgon kväll kommer kylan från det massiva högtrycket som väller ner från norr. Med lite tur hinner nederbörden avta innan kylan, annars blir det snö.
Problemet med högtryck är ju vinden. SMHI släpar alltid efter och inser oftast först dagen innan att det inte blåser i högtryck. Nu säger de 1m/s och 6 i byarna på lördag och 2-4 på söndag. Det lurar den kronisnkt positiva personen att det kommer att gå bra. Tyvärr kommer byvinden att utebli, det gör den alltid i så kraftiga högtryck som 1033 hpa.
Om det hinner lägga sig lite blöt snö inan det börjar frysa sällar jag mig till ultrapessimisterna.
SM på Stora Värtan är ändå rätt coolt. De andra sjöarna verkar inte stöpa lika fint och nyfruset kan vi inte förvänta oss.
Här kommer en film som visar hur en apparat för mätning av medar kan se ut.
https://youtu.be/XEvthnoMBic
Varje år tucker min fru att jag är borta mycket och jag tycker att jag seglar för lite. Efter en summering upptäcker jag att det blivit en hel del seglat. Det beror ju på vad man jämför med. Jag har en polare som tränar löpning inför en massa maraton. Han gör säkert över 200 träningar per år och några maraton. De är ju kortare än mina, men ändå. Bedöm själva om detta är mycket eller lite. Meck är inte medräknat.
Träning - 4 tillfällen
Tävling - 6 tillfällen
Bomdagar - 2 tillfällen
Hon har en känsla av att jag varit borta en sammanhängande vecka i år. Det verkar som att ju mer man pratar om ett event, ju mer känns det som att det hänt. Oavsett vad som hänt i verkligheten. Vi tror att den veckan handlar om finlandsresan som jag bangade. Jag gick upp i limningen inför beslutet att stanna hemma. Även när kompisarna var där uppe och inga isar fanns här var det riktigt jobbigt. Jag ångrar inte beslutet men med avseende på potten man har att vara borta kunde jag ha åkt eftersom minnet säger att jag gjorde det.
Det effektivaste är att inte prata hemma om isjakt. Det konkurrerar ut det andra på något sätt.
Det är verkligen svårt att prioritera mellan jobbet, landet, familjen och seglandet, allt ger mig glädje.
Just det, jag seglade ju Ice Cup i höstas (i mjukt vatten). En träning och två tävling.
Jag har en uttalad strategi att minska bomdagarna till långt under 50% av de totala dagarna. Hela resdagar utan segling räknas som bomdagar. Med 17% har det löst sig riktigt bra. Priset för att nå detta är ju att undvika resor och dåliga isar. Därmed tappar man träning över lag, men med dilemmat detta inlägg handlar om är det av yttersta vikt att dagarna man förfogar över ger timmar i båten.
I helgen 10-11 är det FM. De har snöfri havsis utanför Hangö. Jag kommer inte att åka, men rekommenderar det varmt.
Man kan tänka sig olika lösningar för detta. Svårigheterna är två till antalet.
1) En justerbar kloss som håller pappret. Det enklaste jag kan tänka mig är pappret limmat på plywood. Den plyfan skruvas i giggen som har en fast kurva. Olika papper limmas på varsin plyfa.
2) Medhållare som kan justeras från 90-105 grader.
Kombinerar man dessa och tillsätter en motor som drar meden mot pappret kan det gå rätt bra. En timer stänger av efter en tid man lär sig gör att man kan slå igång detta och göra annat.
Jag har snöat in på knivar och slipning av dessa. Min drömkniv är nu Helle Harding. Helle är en fabrik i Norge där de gör knivarna för hand. Dessutom är bladen laminerade med hårt stål i mitten och mjukare på sidorna. Just Harding är vacker med ek, skinn och björk i handtaget. Bladet är likt en vanlig morakniv som jag är van vid. Sedan ger slidan ett handgjort intryck. Pricken över i är att den har en bonnig låsning så att jag inte tappar kniven.
Jaja, nog om den kniven. Råeggen är något vi precis börjat prata om. I knivsliparkretsar kretsar hela slipproceduren kring råeggen. Många av medarna som åker omkring på svenska isar har råeggen kvar. Det går naturligtvis inte. Ni måste skaffa ett fint bryne som ni kan dra av eggen med efter att ni fått dem slipade. Sliparen vet inte alltid om att det lämnas en råegg. Problemet minskar med finheten på pappret eller brynet. De flesta slipare har inte tillräckligt fina papper att sluta med. 400 tror jag är det grövsta man bör sluta med för att eggen inte skall vara söndertrasad. Knivgänget går alltid över 1000. De säger grit, 1000 grit.
Jag har funderat på vår slipmetod. Den är inte rätt. Med rätt menar jag att metoden inte är anpassad till behovet. I hantverk strävar man efter så effektiva metoder som möjligt. De duktigaste har ofta metoder som går fort och blir snyggt/bra samtidigt.Vi är ju sjukt angelägna om att få en kurvatur på slipningen, då är det tokigt att slipa med raka slipmaskiner. Det finns en metod som hetet långkloss. Den bygger på att man fäster pappret på en kloss som är lång och formad så som man vill få slipningen. Det blir ett robotliknande resultat - perfekt.
Jag har börjat forma en slipmaskin som kan ställas in i olika cirklar eller radier. Slipningen skulle med denna få en närapå perfekt cirkulär kurva hela vägen. Tänk att få en 50 cm (0,2) åkyta varje gång och lika på båda medarna. Maskinen gör att man inte behöver stå och justera för hand vilket är tids- och tålamodskrävande och därmed har låg precision. Man sätter upp medarna och kör igång maskinen. Den står och går själv i inställd tid och stannar när tiden är ute. Man kan kan under tiden göra annat.
Hur den funkar? Nänänänä........
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com