Ullnasjön 19 jan

Vinden tilltog under dagen. På eftermiddagen var det rätt bra tryck. Den knottriga isen bromsade så att ett mjukt trim krävdes för att lovartmeden skulle lyfta hela tiden. När man sätter trimmet så att man kan lyfta meden med lit när man vill och hålla den i isen när man vill så känns det ganska kul. 

Min mjukvattenrorsman Pelle kom förbi och testade DN för första gången. Han gillade det och lämnade isen trött i nacken, men nöjd. Utan hjälmstroppen orkade han inte segla så länge. Han fick lös rigg så att masten skulle komma ut lätt och akterliket öppna sig i byarna. När jag tog båten gick det rätt bra, men i ett rejs skulle man inte klara höjden på kryssen. 

Jag tog hem i förstaget och letade rätt på skotavståndet. Fan vad besvärligt det är när tumstocken ligger inne i depån. Ett mätredskap med sig ut på isen är ett måste. Jag vill kunna stanna mitt på isen och justera detta tills jag är nöjd. Det räcker med tre st enminutstest så är man hemma, men har man tumstocken ligger man nära på en gång. Till slut hittade jag hög toppfart och bra känsla i starten. Ibland var det lite hårt, men det lönade sig på kryssarna där höjden var bra.

Premiär för nya slipmaskinen! Två slotmedar på ca 100 grader och en åkyta på ca en halvmeter funkade finfint. Greppet var det inga fel på och de gick tyst. Tyst kanske är fel ord för de klapprade, men de skorrade ingenting. Det känns jättebra att det funkar. Maskinen har kostat en hel del engagemang. När det fina slipmedlet kommer skall det bli kul att få slipa upp alla medar med fin yta. 

EM...... Det känns som ett ganska skönt beslut att banga nu när man får se hur de får åka runt och leta is. Jag ber om ursäkt för min rättframhet här. Någon av de som åkt kan kanske känna att jag njuter på deras bekostnad. Hur det går med EM och mitt beslut hänger ju ihop på ett sätt så att beslutet blir mer rätt ju sämre förhållandena blir där. Det bara är så och det gäller ju alla. Jag får samma lugn i bröstet av vetskapen om isförhållandena där som jag får när jag kommer till en båtklubb och inser att jag inte har en båt där. Att slippa åtaganden är ibland välgörande. Samtidigt bygger de som åker upp sig med erfarenheter och relationer som inte går att få på annat sätt. När jag är på Ullna är kunskapsnivån i gruppen ganska mycket lägre än vad den är på ett EM. Glädjen att segla om Max och komma först varje gång väldigt kul. Att garva och skoja med polarna utan krav på prestation skapar faktiskt åxå minnesvärda stunder.