Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2013 > 07
0 kommentarer 
Vi åker på Onsdag morgon. På tisdag måste jag köpa lite linor som vi skall byta. Kölsvinslocket skall få en gummilist. Kölens obligatoriska sprickor mot skrovet skall jag slipa lite på. Nedre roderbeslaget sitter löst, borde fixas.
En vanlig felaktig åsikt är att två luft- eller vattenmolekyler som befann sig bredvid varandra måste mötas igen efter att en vinge passerat. En vinge kan vara ett segel, roder, propeller mm. Om det skulle stämma skulle molekylen på den konvexa sidan behöva ha en högre hastighet än den andra och då säger man att ett undertryck bildas pga den högre hastigheten.
Om detta skulle stämma skulle man inte kunna flyga uppochner med ett flygplan eller backa med en båtpropeller.
Ett argument för att det ändå stämmer är lustigt nog att många insatta personer påstår det. Tex lär man fortfarande ut det på vissa helikopterutbildningar!
Den förklaring som bäst stämmer med verkligheten är att vingen, oavsett form, accelererar luft eller vatten. Riktningen på mediets acceleration är om man vill flyga ett flygplan neråt och lite framåt för vingarna och bakåt och lite i rotationsriktningen för propellern.
Källan för denna information är mitt livslånga intresse för området.
Bekräftelse på att det kan stämma hittar ni på: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lyftkraft
Om ett par veckor åker Ebba och jag ner till Helsingborg för årets SM. Man börjar få lite tankar och funderingar. Det känns riktigt avslappnat och kul i år. Jag tror att båten är i ok skick och att vi har ok koll på den och hur vi skall göra för att ta den runt banan.
Min andra säsong drabbades jag av trög is och ganska hård vind. Det var på Stora Värtan där många människor vistas och gör skoterspår, fotspår, hundspår, skidspår mm i snön som sedan stelnar. Tillsammans med snöhögar blir det besvärligt att segla. På kryssen hade jag problem med hundpiss vilket innrbär att lovartsmeden lyfter sig okontrollerat. Jag förstod att masten behövde mer böj. Jag länsade ner en bit, trimmade om och med 10 min till start satte jag fart mot startlinjen. FANTASTISKT!! Världens mjukaste gång! Äntligen! PANG! Vad hände??? Masten var av.
Jag snackade runt med folk vilken mast som var bra. Jag kände att det viktigaste var att den inte skulle gå av igen och finnarna övertygade mig om att Jeff Kent bygger master som håller. Jag, Fredrik, Gunnar och Patrik köpte varsin av en polack som tagit över ett gäng till Europa. Den har varit riktigt mjuk och fin, men på SM på Kungsbackafjorden 2013 pajjade den. Mastfoten lossnade från maströret. Genomgående bult rekommenderas. Ett annat problem uppdagades den regattan, det bildades en liten spricka i övergången mellan kolfiber och glasfiber. Sprickan var störst på babord sida vilket beror på att man är lite fet på layline och pressar masten extra hårt där. Masten böjer riktigt mycket och fibrerna i ytan sträcks lite för mycket.
Ett fel till vi har haft är kullagret i mastfoten. Det är för dåligt och pressas sönder. Den bästa lösningen är att köpa ett från Åke Luks och skruva dit. Tyvärr är det inte samma gänga, men det kan man fixa. Gängorna funkar att dra ihop, men har dålig precision. Jag fyllde mastfotens bakersta gänga med epoxi och drog i kullagergrejjen från Åke. Om det pajjar lovar jag att rapportera. Tre pass är seglade utan problem.
DN
Efter SM 2012 var tävlingssäsongen slut för min del. Det blir inte mycket cruising pg av alla tävlingar och brist på is på hemmavatten. Därför såg jag fram mot att få segla på de relativt tjocka isarna på Askrikefjärden och Stora Värtan.
Den första gången åkte jag ner en vardag klockan tre. På våren går ju solen ner först klockan sex så det öppnas ett ganska stort fönster för att det skall vara bra is och blåsa tillräckligt. När man tränar med segelbåt används ofta prickar som rundningsmärken. Det gjorde jag den gången. Jag hade precis slipat om ett par 5 mm slotmedar till 104 grader. De kändes fina i det skrovliga, hårda underlaget och måttliga vinden. Vid lämärket var isen som slätast och det var ganska dåligt grepp. Efter kanske 10 varv fick jag lite för mycket sladd så jakten ändrade kurs och pricken slog i babord trampskydd. Jag åkte fram i sittbrunnen och satt med båda fötterna åt babord. Höger armbåge fick stryk på något sätt jag inte kan förklara. När det hänt visste jag inte om jag brutit armbågen men det gjorde så ont jag någonsin varit med om. Efter en stund kände jag att höger skinka var öm. Den hade hakat i mina vassa fotstöd som Oscar varnat mig för samma vinter. Plankan hade lossnat från skrovet som avsett och jag flyttade plankan ett läge. Det gick bra att segla hem och ta ner seglet. Jag lämnade grejjerna i en röra i Askrike och åkte till akuten på Danderyds Sjukhus. Det var inga skador.
Den tredje gången tog jag med mig två flaggor och la en bana på Stora Värtan. Vi blev kanske 6-7 jakter, men det var Dagge och Oscar som jag tränade med på en svårseglad bana. Jag hade svårt med farten den gången. Jag har haft en GPS som jag vid träning monterat på bommen, den lossnade någonstans på den buckliga isen.
Den tredje gången var det folkfest på isen. Alla typer av hjälpmedel var representerade. Det var en trevlig dag på isen med en fartbana. Tyvärr innehöll den en gipp vilket är ogynnsamt för mig med min vikt. Fredrik och Oscar var snabbare. Jag skulle på barnkalas klockan tre så jag var tvungen att skynda mig hem. Jag lastade i grejjerna och började segla hemåt. Norr om Storholmen var det en massa råkar jag fick trixa mig förbi. Ett svart parti dök upp, det måste vara fruset! Neeej... Det var öppet drygt en skrovlängd. Blöt till midjan stod jag på andra sidan. Bild finns i galleriet. Två fina 104-gradersmedar gick till botten, rorkulten gick av och jag tappade en vante. Jag bestämde mig på inseglingen att det fick vara nog för säsongen.
Flera veckor till gick det att segla. Vissa seglade isjakt samma helg som andra seglade Laser.
2013 > 07
Vi åker på Onsdag morgon. På tisdag måste jag köpa lite linor som vi skall byta. Kölsvinslocket skall få en gummilist. Kölens obligatoriska sprickor mot skrovet skall jag slipa lite på. Nedre roderbeslaget sitter löst, borde fixas.
En vanlig felaktig åsikt är att två luft- eller vattenmolekyler som befann sig bredvid varandra måste mötas igen efter att en vinge passerat. En vinge kan vara ett segel, roder, propeller mm. Om det skulle stämma skulle molekylen på den konvexa sidan behöva ha en högre hastighet än den andra och då säger man att ett undertryck bildas pga den högre hastigheten.
Om detta skulle stämma skulle man inte kunna flyga uppochner med ett flygplan eller backa med en båtpropeller.
Ett argument för att det ändå stämmer är lustigt nog att många insatta personer påstår det. Tex lär man fortfarande ut det på vissa helikopterutbildningar!
Den förklaring som bäst stämmer med verkligheten är att vingen, oavsett form, accelererar luft eller vatten. Riktningen på mediets acceleration är om man vill flyga ett flygplan neråt och lite framåt för vingarna och bakåt och lite i rotationsriktningen för propellern.
Källan för denna information är mitt livslånga intresse för området.
Bekräftelse på att det kan stämma hittar ni på: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lyftkraft
Om ett par veckor åker Ebba och jag ner till Helsingborg för årets SM. Man börjar få lite tankar och funderingar. Det känns riktigt avslappnat och kul i år. Jag tror att båten är i ok skick och att vi har ok koll på den och hur vi skall göra för att ta den runt banan.
Min andra säsong drabbades jag av trög is och ganska hård vind. Det var på Stora Värtan där många människor vistas och gör skoterspår, fotspår, hundspår, skidspår mm i snön som sedan stelnar. Tillsammans med snöhögar blir det besvärligt att segla. På kryssen hade jag problem med hundpiss vilket innrbär att lovartsmeden lyfter sig okontrollerat. Jag förstod att masten behövde mer böj. Jag länsade ner en bit, trimmade om och med 10 min till start satte jag fart mot startlinjen. FANTASTISKT!! Världens mjukaste gång! Äntligen! PANG! Vad hände??? Masten var av.
Jag snackade runt med folk vilken mast som var bra. Jag kände att det viktigaste var att den inte skulle gå av igen och finnarna övertygade mig om att Jeff Kent bygger master som håller. Jag, Fredrik, Gunnar och Patrik köpte varsin av en polack som tagit över ett gäng till Europa. Den har varit riktigt mjuk och fin, men på SM på Kungsbackafjorden 2013 pajjade den. Mastfoten lossnade från maströret. Genomgående bult rekommenderas. Ett annat problem uppdagades den regattan, det bildades en liten spricka i övergången mellan kolfiber och glasfiber. Sprickan var störst på babord sida vilket beror på att man är lite fet på layline och pressar masten extra hårt där. Masten böjer riktigt mycket och fibrerna i ytan sträcks lite för mycket.
Ett fel till vi har haft är kullagret i mastfoten. Det är för dåligt och pressas sönder. Den bästa lösningen är att köpa ett från Åke Luks och skruva dit. Tyvärr är det inte samma gänga, men det kan man fixa. Gängorna funkar att dra ihop, men har dålig precision. Jag fyllde mastfotens bakersta gänga med epoxi och drog i kullagergrejjen från Åke. Om det pajjar lovar jag att rapportera. Tre pass är seglade utan problem.
DN
Efter SM 2012 var tävlingssäsongen slut för min del. Det blir inte mycket cruising pg av alla tävlingar och brist på is på hemmavatten. Därför såg jag fram mot att få segla på de relativt tjocka isarna på Askrikefjärden och Stora Värtan.
Den första gången åkte jag ner en vardag klockan tre. På våren går ju solen ner först klockan sex så det öppnas ett ganska stort fönster för att det skall vara bra is och blåsa tillräckligt. När man tränar med segelbåt används ofta prickar som rundningsmärken. Det gjorde jag den gången. Jag hade precis slipat om ett par 5 mm slotmedar till 104 grader. De kändes fina i det skrovliga, hårda underlaget och måttliga vinden. Vid lämärket var isen som slätast och det var ganska dåligt grepp. Efter kanske 10 varv fick jag lite för mycket sladd så jakten ändrade kurs och pricken slog i babord trampskydd. Jag åkte fram i sittbrunnen och satt med båda fötterna åt babord. Höger armbåge fick stryk på något sätt jag inte kan förklara. När det hänt visste jag inte om jag brutit armbågen men det gjorde så ont jag någonsin varit med om. Efter en stund kände jag att höger skinka var öm. Den hade hakat i mina vassa fotstöd som Oscar varnat mig för samma vinter. Plankan hade lossnat från skrovet som avsett och jag flyttade plankan ett läge. Det gick bra att segla hem och ta ner seglet. Jag lämnade grejjerna i en röra i Askrike och åkte till akuten på Danderyds Sjukhus. Det var inga skador.
Den tredje gången tog jag med mig två flaggor och la en bana på Stora Värtan. Vi blev kanske 6-7 jakter, men det var Dagge och Oscar som jag tränade med på en svårseglad bana. Jag hade svårt med farten den gången. Jag har haft en GPS som jag vid träning monterat på bommen, den lossnade någonstans på den buckliga isen.
Den tredje gången var det folkfest på isen. Alla typer av hjälpmedel var representerade. Det var en trevlig dag på isen med en fartbana. Tyvärr innehöll den en gipp vilket är ogynnsamt för mig med min vikt. Fredrik och Oscar var snabbare. Jag skulle på barnkalas klockan tre så jag var tvungen att skynda mig hem. Jag lastade i grejjerna och började segla hemåt. Norr om Storholmen var det en massa råkar jag fick trixa mig förbi. Ett svart parti dök upp, det måste vara fruset! Neeej... Det var öppet drygt en skrovlängd. Blöt till midjan stod jag på andra sidan. Bild finns i galleriet. Två fina 104-gradersmedar gick till botten, rorkulten gick av och jag tappade en vante. Jag bestämde mig på inseglingen att det fick vara nog för säsongen.
Flera veckor till gick det att segla. Vissa seglade isjakt samma helg som andra seglade Laser.
2013 > 07
Vi åker på Onsdag morgon. På tisdag måste jag köpa lite linor som vi skall byta. Kölsvinslocket skall få en gummilist. Kölens obligatoriska sprickor mot skrovet skall jag slipa lite på. Nedre roderbeslaget sitter löst, borde fixas.
En vanlig felaktig åsikt är att två luft- eller vattenmolekyler som befann sig bredvid varandra måste mötas igen efter att en vinge passerat. En vinge kan vara ett segel, roder, propeller mm. Om det skulle stämma skulle molekylen på den konvexa sidan behöva ha en högre hastighet än den andra och då säger man att ett undertryck bildas pga den högre hastigheten.
Om detta skulle stämma skulle man inte kunna flyga uppochner med ett flygplan eller backa med en båtpropeller.
Ett argument för att det ändå stämmer är lustigt nog att många insatta personer påstår det. Tex lär man fortfarande ut det på vissa helikopterutbildningar!
Den förklaring som bäst stämmer med verkligheten är att vingen, oavsett form, accelererar luft eller vatten. Riktningen på mediets acceleration är om man vill flyga ett flygplan neråt och lite framåt för vingarna och bakåt och lite i rotationsriktningen för propellern.
Källan för denna information är mitt livslånga intresse för området.
Bekräftelse på att det kan stämma hittar ni på: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lyftkraft
Om ett par veckor åker Ebba och jag ner till Helsingborg för årets SM. Man börjar få lite tankar och funderingar. Det känns riktigt avslappnat och kul i år. Jag tror att båten är i ok skick och att vi har ok koll på den och hur vi skall göra för att ta den runt banan.
Min andra säsong drabbades jag av trög is och ganska hård vind. Det var på Stora Värtan där många människor vistas och gör skoterspår, fotspår, hundspår, skidspår mm i snön som sedan stelnar. Tillsammans med snöhögar blir det besvärligt att segla. På kryssen hade jag problem med hundpiss vilket innrbär att lovartsmeden lyfter sig okontrollerat. Jag förstod att masten behövde mer böj. Jag länsade ner en bit, trimmade om och med 10 min till start satte jag fart mot startlinjen. FANTASTISKT!! Världens mjukaste gång! Äntligen! PANG! Vad hände??? Masten var av.
Jag snackade runt med folk vilken mast som var bra. Jag kände att det viktigaste var att den inte skulle gå av igen och finnarna övertygade mig om att Jeff Kent bygger master som håller. Jag, Fredrik, Gunnar och Patrik köpte varsin av en polack som tagit över ett gäng till Europa. Den har varit riktigt mjuk och fin, men på SM på Kungsbackafjorden 2013 pajjade den. Mastfoten lossnade från maströret. Genomgående bult rekommenderas. Ett annat problem uppdagades den regattan, det bildades en liten spricka i övergången mellan kolfiber och glasfiber. Sprickan var störst på babord sida vilket beror på att man är lite fet på layline och pressar masten extra hårt där. Masten böjer riktigt mycket och fibrerna i ytan sträcks lite för mycket.
Ett fel till vi har haft är kullagret i mastfoten. Det är för dåligt och pressas sönder. Den bästa lösningen är att köpa ett från Åke Luks och skruva dit. Tyvärr är det inte samma gänga, men det kan man fixa. Gängorna funkar att dra ihop, men har dålig precision. Jag fyllde mastfotens bakersta gänga med epoxi och drog i kullagergrejjen från Åke. Om det pajjar lovar jag att rapportera. Tre pass är seglade utan problem.
DN
Efter SM 2012 var tävlingssäsongen slut för min del. Det blir inte mycket cruising pg av alla tävlingar och brist på is på hemmavatten. Därför såg jag fram mot att få segla på de relativt tjocka isarna på Askrikefjärden och Stora Värtan.
Den första gången åkte jag ner en vardag klockan tre. På våren går ju solen ner först klockan sex så det öppnas ett ganska stort fönster för att det skall vara bra is och blåsa tillräckligt. När man tränar med segelbåt används ofta prickar som rundningsmärken. Det gjorde jag den gången. Jag hade precis slipat om ett par 5 mm slotmedar till 104 grader. De kändes fina i det skrovliga, hårda underlaget och måttliga vinden. Vid lämärket var isen som slätast och det var ganska dåligt grepp. Efter kanske 10 varv fick jag lite för mycket sladd så jakten ändrade kurs och pricken slog i babord trampskydd. Jag åkte fram i sittbrunnen och satt med båda fötterna åt babord. Höger armbåge fick stryk på något sätt jag inte kan förklara. När det hänt visste jag inte om jag brutit armbågen men det gjorde så ont jag någonsin varit med om. Efter en stund kände jag att höger skinka var öm. Den hade hakat i mina vassa fotstöd som Oscar varnat mig för samma vinter. Plankan hade lossnat från skrovet som avsett och jag flyttade plankan ett läge. Det gick bra att segla hem och ta ner seglet. Jag lämnade grejjerna i en röra i Askrike och åkte till akuten på Danderyds Sjukhus. Det var inga skador.
Den tredje gången tog jag med mig två flaggor och la en bana på Stora Värtan. Vi blev kanske 6-7 jakter, men det var Dagge och Oscar som jag tränade med på en svårseglad bana. Jag hade svårt med farten den gången. Jag har haft en GPS som jag vid träning monterat på bommen, den lossnade någonstans på den buckliga isen.
Den tredje gången var det folkfest på isen. Alla typer av hjälpmedel var representerade. Det var en trevlig dag på isen med en fartbana. Tyvärr innehöll den en gipp vilket är ogynnsamt för mig med min vikt. Fredrik och Oscar var snabbare. Jag skulle på barnkalas klockan tre så jag var tvungen att skynda mig hem. Jag lastade i grejjerna och började segla hemåt. Norr om Storholmen var det en massa råkar jag fick trixa mig förbi. Ett svart parti dök upp, det måste vara fruset! Neeej... Det var öppet drygt en skrovlängd. Blöt till midjan stod jag på andra sidan. Bild finns i galleriet. Två fina 104-gradersmedar gick till botten, rorkulten gick av och jag tappade en vante. Jag bestämde mig på inseglingen att det fick vara nog för säsongen.
Flera veckor till gick det att segla. Vissa seglade isjakt samma helg som andra seglade Laser.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com