Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.

Alla har väl märkt mitt minskade intresse de senaste åren. Hemsidan har varit pausad ett bra tag nu. Det kostar en slant att hålla den öppen och det är inte längre prioriterat. Därför låter jag den släckas ner....

Medsliparna faller ifrån en efer en, även jag. Slipningen jag gjorde förut var lite subventionerat av mitt intresse att hålla igång sporten och att få lära mig . Nu när det inte längre finns har jag beslutat att inte längre ta emot medar för slipning. Min proffessionella roll har ändrats och tiden räcker inte längre för att slipa medar. 

Jag hoppas innerligt att lusten faller på så att jag tar mig ut på isen i vinter. Det blir inte jag som bestämmer det, lusten får ta på sig ansvaret.

Läs hela inlägget »

Det blir glesare och glesare med inlägg här. Det beror på att intresset svängt över lite till Flighter som är en foilande segelbåt. Hon är konstruerad för att ge seglaren möjlighet att flyga utan att krångla med mycket träning, simturer, krasher, smalt vindregister, otrygghet och sådant som nästan alla andra foilande båtar dras med.

Vi får se hur det går med det projektet. Inom en snar framtid kommer vi att veta om hon flyger. Gör hon det på ett bra sätt blir det troligen inte så mycket isjakt framöver. SM är ju väldigt prioriterat, men då måste några saker lagas och byggas om. Någon regatta med stor och svart is lockar såklart åxå. 

Bloggen pausas tillsvidare......

I morgon kommer det att bli en superdag på Ullnasjön. Lycka till ni som seglar! 

Läs hela inlägget »

En färsk rapport från Ullnasjöns strand säger att det ligger is på sjön. Vid stranden är isen så hård att den inte går att slå sönder med handen. 

Det är nu ganska klart och det fortsätter ett tag, så eventuella öppna partier borde lägga sig. Vinden väntas bli svag i natt. Sedan väntas en köldknäpp på tisdag. 

På torsdag förutspås anständig vind som avtar till helgen. Proggen är ju osäker så långt fram, så det kanske kommer lite vind.

I min kalender står det på torsdag, "DN Ullna". Ett möte är avbokat och inget annat bokas in den dagen.

Läs hela inlägget »

Det finns rätt många duktiga isjaktseglare. Man undrar ibland hur de kan vara så snabba. Många av dem är framgångsrika mjukvattenseglare, vilket i mina ögon ger rätt hög status. Jag menar, är man framgångsrik i någon av de stora klasserna så är man en ambitiös seglare som också ofta är lika ambitiös på isen. Den senaste som dök upp som rockstar är Robert Graczyk som är bäst i Polen i Moth. Att vara bäst på det kräver massor. Han och alla andra med den kapaciteten blir helt oövervinnerliga för oss som inte har ambition, tid och pengar för att nå så långt.
 
Som tur är kan vi andra i vissa stunder vara på samma plats på banan som rockstjärnorna. Det är alltid lika kul när det händer.

Läs hela inlägget »

Kolfiber säljs i olika format. Mitt favoritformat är riktade fibrer lagda på en rulle. Dessa finns breda, men även smala som tejprullar. Det är väldigt enkelt att rulla ut det man skall ha och limma fast det. En remsa på ca 1400x40mm skars på diagonalen till två trianglar. Dessa limmades på varje sida av masten. Mätning kvarstår.

90:ans högre fästpunkt kräver tre långa toggle. Dessa är tillverkade och sitter redo på stagsatsen.

I veckan levererades mitt nya 1D Power Gold. Seglet ersätter ett Tiger från -98. Tillsammans med ett F-speed som bara seglats två gånger blir segelgarderoben riktigt bra i år. 

Läs hela inlägget »

Ett stort tack till Fredrik för att han föreslog att jag skulle ringa Tomas som testat flera fästpunkter på masten. Den diskussionen fick mig att ta beslutet på position av den nya fästpunkten på större allvar än jag tänkt mig. Ett stort tack till Tomas för ett bra snack.
 
Jädrar vilket huvudbry jag hade efter samtalet. Då kom jag på att David lärt precis mig västeråsmetoden. Hål i väggen, stödbock och en 25-kilosvikt gör det jättelätt att mäta master. Jag hängde vikten på B-måttsmarkeringen som satt kvar sedan tidigare. Jag tycker att vi svenskar skall ha kvar mätmärken på våra master så att det går snabbt att mäta. Bocken placerades under orginalmastnäsan. Mätningen på den positionen fick bli ett nollvärde. Därefter flyttades bocken uppåt på masten till det högsta tillåtna läget för mastnäsans hål. Värdet noterades på en tejp. Det blev 7mm. Det visade sig att sträckan kunde delas upp jämnt med varje hel mm i böjskillnad. Kolla bilderna med grön tejp. De lite högre siffrorna är de lägre siffrorna gånger 80 delat med 25 precis enligt västeråsmetoden.
 
Nu hade jag något att gå på. B-måtten på mina master skiljer sig med 12mm. Om man utgår från att det går att mäta sig fram till känslan under segling, vilket jag tvivlar på, så skulle 90:an uppföra sig som 85:an om jag satte näsan vid markeringen för 12mm. Nu skulle beslutet fattas. 10mm kändes lagom, siffrorna fick styra. 10 är lite mjukare än 6 som är mitt mellan de två masterna. Magkänslan är att skillnaden inte blir så stor som siffrorna säger och att denna placering är det bästa jag kan göra för att få masten att prestera perfekt i mellanförhållanden.

Men vad enkelt det var! Metalldelen är superenkel och en M4-gänga i överkanten gjorde det möjligt att placera den i skåran. Superlimmet 430 från 3M användes för den initiala limningen. Det är lite mjukare än vanlig epoxi vilket kan vara bra när man limmar två olika material. Istället för att poppnita gjorde jag två skåror i metallen som fibern petades in i. Tanken är att stålet inte skall kunna tryckas inåt. Det här kändes stbilare än två poppnitar. Det vita är epoxi och glasfiberflock som bara skall ge lite extra stabilitet. I detta läge är det faktiskt bra med viktkraven på masten. Ju mer epoxi man förstärker med desto mindre bly behövs. Om inte den regeln fanns hade jag inte lagt på det vita lagret. Bra röstat förra vintern om regelns existens.
 
Det blir ju oerhört intressant att testa detta i vinter. Har jag prickat rätt? Går det fort? Om det går långsamt, inte fan kan det gå långsammare än att åka omkring med alldeles för hård mast.  

Läs hela inlägget »

David tyckte det var dags att starta bloggen. Det gör jag så gärna. 

Apropå David så skall vi vara glada, nöjda och tacksamma att han seglar DN och gillar det så mycket. Hans idoga funderande och hans engagemang driver på oss allihopa vare sig vi förstår det eller inte. I ett valberedningssamtal snackade vi lite om material. Det fick min hjärna att snurra igång. Utan det samtalet hade jag fortfarande legat i sommardvala.

Det som nu är spännande är masterna. Jag köpte två master av Vladislav, Compo Tech, pga på sättet de är byggda. De byggs av i princip ett jättelångt kolband som en CNC-maskin lindar på en plugg. Min tanke var att precisionen, kontinuiteten och de obrutna fibrerna skulle ge mig en snabb mast som inte går av. Det bryts ju fortfarande en j-a massa master och vissa som inte vill riskera en plötslig utgift på 20000kr sejfar i hård byig vind. Vladislavs master har visat att de är galet hållbara och tillräckligt snabba. De är regerande guld- och silvermedaljörer på SM. Vladislav berättade om en hårdvindsregatta i Europa. I slutet av första kryssen låg han låg tvåa på layline bakom Hamrak. Mitt i rundningen gick Hamraks mast av och han ledde ett tag tills de duktigare seglarna kom ifatt.
 
Jag har två master, en 85:a och en 90:a. En sak som inte infriades var mina tankar om tillverkningsprocessens precision. De här masterna har väldigt spretiga böjvärden. Min mjuka är ofantligt mycket mjukare än den hårda. Det medför att det går bra att hitta rätt i trög is och hård vind eller glatt is och mellanvind och uppåt. I mellanförhållanden blir ingen av masterna lättrimmad.
 
Västeråsmetoden kallar jag en metod att mäta master som man använde i Västerås på 90-talet. Den är väl genomtänkt och det finns massor med mätvärden att jämföra med. Dessutom finns ju de gamla värdena kvar vilket är kul. Den vanligaste aluminiummasten har väldigt hårda siffror.
 
Vilka av siffrorna som bäst visar om masten upplevs som hård eller mjuk har Max bra koll på. Det verkar vara B-måttet även om Max även tycker att C-måttet visar detta. När jag tolkar siffrorna visar B-måttet det jag upplever med mina master samtidigt som A- och C-måtten på vissa väl fungerande master blir extrema. Jag mäter i första hand för att kunna jämföra före och efter justering av mina master.
 
Nu tänkte jag justera dessa två master mer mot varandra. Det finns flera sätt att göra det på. Jag har valt att på den mjuka 85:an lägga på några strån kol i botten. Kanske 1-1,5m upp. Det har jag framgångsrikt provat på min gamla Kentmast.
 
90-an kommer att få två näsor till. En på max höjd och en mittemellan. Det skall bli väldigt spännande att testa att ha riggen högt på masten. Vad som talar mot ett lyckat resultat är att alla master byggs på lägsta tillåtna höjd. Det borde tillverkarna kommit fram till genom att prova. Jag är ju som jag är, det finns saker där ute som inte är provat eller löst. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. För mig blir det värt att prova om den eventuella nackdelen är sämre än att ha en mast som böjer lagom i mellanförhållanden. Max trodde att en låg fästpunkt gör att man måste ha mjukare maströr och att det blir snabbare. Dessutom öppnar nog toppen mer. Jag håller med. Ändå har jag en känsla av att ett hårt maströr med långt avstånd ger en lång slaglängd och därmed får mer effekt. Mittdelen når längre ut och får kanske därmed en mer finstämd och lättämjd rörelse. Som en lite högre växel, tröttare och snabbare. Vi får se, det är i alla fall kul att testa.

Läs hela inlägget »

Det blev två seglingar för mig i år. Snöfallet i Stockholm hindrade istillväxten. Några timmar från Stockholm fanns kanonis hela vintern så den ambitiösa seglaren kunde segla mycket.

Jag fokuserar på Flighter nu och hoppas på ett fint DN-SM i december.

Läs hela inlägget »

Nu är Askrikefjärden klar. Robin har seglat 50 mil där och på Stora Värtan senaste veckan. Den känns rätt trygg.
Jag planerar att ha depå vid Lidingö Jolleseglare (Bosön). Där är isen bra med en gång och det finns parkering.
På onsdag blåser det ordentligt. Eftermiddagen är vigd för en lunchsegling. Båten kan stå kvar. Det lutar åt fler tillfällen.

Läs hela inlägget »

Det verkar vara dessa platser som gäller denna vecka. Mälardalsborna kommer att dra sig mot Kolmården. Kungsbackafjorden längtar man tillbaka till. Det är den i särklass bästa isen jag seglat på. Åk dit om du kan.

Jag själv är i Visby i helgen. Vi får ses någon annan dag.

Läs hela inlägget »

Alla har väl märkt mitt minskade intresse de senaste åren. Hemsidan har varit pausad ett bra tag nu. Det kostar en slant att hålla den öppen och det är inte längre prioriterat. Därför låter jag den släckas ner....

Medsliparna faller ifrån en efer en, även jag. Slipningen jag gjorde förut var lite subventionerat av mitt intresse att hålla igång sporten och att få lära mig . Nu när det inte längre finns har jag beslutat att inte längre ta emot medar för slipning. Min proffessionella roll har ändrats och tiden räcker inte längre för att slipa medar. 

Jag hoppas innerligt att lusten faller på så att jag tar mig ut på isen i vinter. Det blir inte jag som bestämmer det, lusten får ta på sig ansvaret.

Läs hela inlägget »

Det blir glesare och glesare med inlägg här. Det beror på att intresset svängt över lite till Flighter som är en foilande segelbåt. Hon är konstruerad för att ge seglaren möjlighet att flyga utan att krångla med mycket träning, simturer, krasher, smalt vindregister, otrygghet och sådant som nästan alla andra foilande båtar dras med.

Vi får se hur det går med det projektet. Inom en snar framtid kommer vi att veta om hon flyger. Gör hon det på ett bra sätt blir det troligen inte så mycket isjakt framöver. SM är ju väldigt prioriterat, men då måste några saker lagas och byggas om. Någon regatta med stor och svart is lockar såklart åxå. 

Bloggen pausas tillsvidare......

I morgon kommer det att bli en superdag på Ullnasjön. Lycka till ni som seglar! 

Läs hela inlägget »

En färsk rapport från Ullnasjöns strand säger att det ligger is på sjön. Vid stranden är isen så hård att den inte går att slå sönder med handen. 

Det är nu ganska klart och det fortsätter ett tag, så eventuella öppna partier borde lägga sig. Vinden väntas bli svag i natt. Sedan väntas en köldknäpp på tisdag. 

På torsdag förutspås anständig vind som avtar till helgen. Proggen är ju osäker så långt fram, så det kanske kommer lite vind.

I min kalender står det på torsdag, "DN Ullna". Ett möte är avbokat och inget annat bokas in den dagen.

Läs hela inlägget »

Det finns rätt många duktiga isjaktseglare. Man undrar ibland hur de kan vara så snabba. Många av dem är framgångsrika mjukvattenseglare, vilket i mina ögon ger rätt hög status. Jag menar, är man framgångsrik i någon av de stora klasserna så är man en ambitiös seglare som också ofta är lika ambitiös på isen. Den senaste som dök upp som rockstar är Robert Graczyk som är bäst i Polen i Moth. Att vara bäst på det kräver massor. Han och alla andra med den kapaciteten blir helt oövervinnerliga för oss som inte har ambition, tid och pengar för att nå så långt.
 
Som tur är kan vi andra i vissa stunder vara på samma plats på banan som rockstjärnorna. Det är alltid lika kul när det händer.

Läs hela inlägget »

Kolfiber säljs i olika format. Mitt favoritformat är riktade fibrer lagda på en rulle. Dessa finns breda, men även smala som tejprullar. Det är väldigt enkelt att rulla ut det man skall ha och limma fast det. En remsa på ca 1400x40mm skars på diagonalen till två trianglar. Dessa limmades på varje sida av masten. Mätning kvarstår.

90:ans högre fästpunkt kräver tre långa toggle. Dessa är tillverkade och sitter redo på stagsatsen.

I veckan levererades mitt nya 1D Power Gold. Seglet ersätter ett Tiger från -98. Tillsammans med ett F-speed som bara seglats två gånger blir segelgarderoben riktigt bra i år. 

Läs hela inlägget »

Ett stort tack till Fredrik för att han föreslog att jag skulle ringa Tomas som testat flera fästpunkter på masten. Den diskussionen fick mig att ta beslutet på position av den nya fästpunkten på större allvar än jag tänkt mig. Ett stort tack till Tomas för ett bra snack.
 
Jädrar vilket huvudbry jag hade efter samtalet. Då kom jag på att David lärt precis mig västeråsmetoden. Hål i väggen, stödbock och en 25-kilosvikt gör det jättelätt att mäta master. Jag hängde vikten på B-måttsmarkeringen som satt kvar sedan tidigare. Jag tycker att vi svenskar skall ha kvar mätmärken på våra master så att det går snabbt att mäta. Bocken placerades under orginalmastnäsan. Mätningen på den positionen fick bli ett nollvärde. Därefter flyttades bocken uppåt på masten till det högsta tillåtna läget för mastnäsans hål. Värdet noterades på en tejp. Det blev 7mm. Det visade sig att sträckan kunde delas upp jämnt med varje hel mm i böjskillnad. Kolla bilderna med grön tejp. De lite högre siffrorna är de lägre siffrorna gånger 80 delat med 25 precis enligt västeråsmetoden.
 
Nu hade jag något att gå på. B-måtten på mina master skiljer sig med 12mm. Om man utgår från att det går att mäta sig fram till känslan under segling, vilket jag tvivlar på, så skulle 90:an uppföra sig som 85:an om jag satte näsan vid markeringen för 12mm. Nu skulle beslutet fattas. 10mm kändes lagom, siffrorna fick styra. 10 är lite mjukare än 6 som är mitt mellan de två masterna. Magkänslan är att skillnaden inte blir så stor som siffrorna säger och att denna placering är det bästa jag kan göra för att få masten att prestera perfekt i mellanförhållanden.

Men vad enkelt det var! Metalldelen är superenkel och en M4-gänga i överkanten gjorde det möjligt att placera den i skåran. Superlimmet 430 från 3M användes för den initiala limningen. Det är lite mjukare än vanlig epoxi vilket kan vara bra när man limmar två olika material. Istället för att poppnita gjorde jag två skåror i metallen som fibern petades in i. Tanken är att stålet inte skall kunna tryckas inåt. Det här kändes stbilare än två poppnitar. Det vita är epoxi och glasfiberflock som bara skall ge lite extra stabilitet. I detta läge är det faktiskt bra med viktkraven på masten. Ju mer epoxi man förstärker med desto mindre bly behövs. Om inte den regeln fanns hade jag inte lagt på det vita lagret. Bra röstat förra vintern om regelns existens.
 
Det blir ju oerhört intressant att testa detta i vinter. Har jag prickat rätt? Går det fort? Om det går långsamt, inte fan kan det gå långsammare än att åka omkring med alldeles för hård mast.  

Läs hela inlägget »

David tyckte det var dags att starta bloggen. Det gör jag så gärna. 

Apropå David så skall vi vara glada, nöjda och tacksamma att han seglar DN och gillar det så mycket. Hans idoga funderande och hans engagemang driver på oss allihopa vare sig vi förstår det eller inte. I ett valberedningssamtal snackade vi lite om material. Det fick min hjärna att snurra igång. Utan det samtalet hade jag fortfarande legat i sommardvala.

Det som nu är spännande är masterna. Jag köpte två master av Vladislav, Compo Tech, pga på sättet de är byggda. De byggs av i princip ett jättelångt kolband som en CNC-maskin lindar på en plugg. Min tanke var att precisionen, kontinuiteten och de obrutna fibrerna skulle ge mig en snabb mast som inte går av. Det bryts ju fortfarande en j-a massa master och vissa som inte vill riskera en plötslig utgift på 20000kr sejfar i hård byig vind. Vladislavs master har visat att de är galet hållbara och tillräckligt snabba. De är regerande guld- och silvermedaljörer på SM. Vladislav berättade om en hårdvindsregatta i Europa. I slutet av första kryssen låg han låg tvåa på layline bakom Hamrak. Mitt i rundningen gick Hamraks mast av och han ledde ett tag tills de duktigare seglarna kom ifatt.
 
Jag har två master, en 85:a och en 90:a. En sak som inte infriades var mina tankar om tillverkningsprocessens precision. De här masterna har väldigt spretiga böjvärden. Min mjuka är ofantligt mycket mjukare än den hårda. Det medför att det går bra att hitta rätt i trög is och hård vind eller glatt is och mellanvind och uppåt. I mellanförhållanden blir ingen av masterna lättrimmad.
 
Västeråsmetoden kallar jag en metod att mäta master som man använde i Västerås på 90-talet. Den är väl genomtänkt och det finns massor med mätvärden att jämföra med. Dessutom finns ju de gamla värdena kvar vilket är kul. Den vanligaste aluminiummasten har väldigt hårda siffror.
 
Vilka av siffrorna som bäst visar om masten upplevs som hård eller mjuk har Max bra koll på. Det verkar vara B-måttet även om Max även tycker att C-måttet visar detta. När jag tolkar siffrorna visar B-måttet det jag upplever med mina master samtidigt som A- och C-måtten på vissa väl fungerande master blir extrema. Jag mäter i första hand för att kunna jämföra före och efter justering av mina master.
 
Nu tänkte jag justera dessa två master mer mot varandra. Det finns flera sätt att göra det på. Jag har valt att på den mjuka 85:an lägga på några strån kol i botten. Kanske 1-1,5m upp. Det har jag framgångsrikt provat på min gamla Kentmast.
 
90-an kommer att få två näsor till. En på max höjd och en mittemellan. Det skall bli väldigt spännande att testa att ha riggen högt på masten. Vad som talar mot ett lyckat resultat är att alla master byggs på lägsta tillåtna höjd. Det borde tillverkarna kommit fram till genom att prova. Jag är ju som jag är, det finns saker där ute som inte är provat eller löst. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. För mig blir det värt att prova om den eventuella nackdelen är sämre än att ha en mast som böjer lagom i mellanförhållanden. Max trodde att en låg fästpunkt gör att man måste ha mjukare maströr och att det blir snabbare. Dessutom öppnar nog toppen mer. Jag håller med. Ändå har jag en känsla av att ett hårt maströr med långt avstånd ger en lång slaglängd och därmed får mer effekt. Mittdelen når längre ut och får kanske därmed en mer finstämd och lättämjd rörelse. Som en lite högre växel, tröttare och snabbare. Vi får se, det är i alla fall kul att testa.

Läs hela inlägget »

Det blev två seglingar för mig i år. Snöfallet i Stockholm hindrade istillväxten. Några timmar från Stockholm fanns kanonis hela vintern så den ambitiösa seglaren kunde segla mycket.

Jag fokuserar på Flighter nu och hoppas på ett fint DN-SM i december.

Läs hela inlägget »

Nu är Askrikefjärden klar. Robin har seglat 50 mil där och på Stora Värtan senaste veckan. Den känns rätt trygg.
Jag planerar att ha depå vid Lidingö Jolleseglare (Bosön). Där är isen bra med en gång och det finns parkering.
På onsdag blåser det ordentligt. Eftermiddagen är vigd för en lunchsegling. Båten kan stå kvar. Det lutar åt fler tillfällen.

Läs hela inlägget »

Det verkar vara dessa platser som gäller denna vecka. Mälardalsborna kommer att dra sig mot Kolmården. Kungsbackafjorden längtar man tillbaka till. Det är den i särklass bästa isen jag seglat på. Åk dit om du kan.

Jag själv är i Visby i helgen. Vi får ses någon annan dag.

Läs hela inlägget »

Alla har väl märkt mitt minskade intresse de senaste åren. Hemsidan har varit pausad ett bra tag nu. Det kostar en slant att hålla den öppen och det är inte längre prioriterat. Därför låter jag den släckas ner....

Medsliparna faller ifrån en efer en, även jag. Slipningen jag gjorde förut var lite subventionerat av mitt intresse att hålla igång sporten och att få lära mig . Nu när det inte längre finns har jag beslutat att inte längre ta emot medar för slipning. Min proffessionella roll har ändrats och tiden räcker inte längre för att slipa medar. 

Jag hoppas innerligt att lusten faller på så att jag tar mig ut på isen i vinter. Det blir inte jag som bestämmer det, lusten får ta på sig ansvaret.

Läs hela inlägget »

Det blir glesare och glesare med inlägg här. Det beror på att intresset svängt över lite till Flighter som är en foilande segelbåt. Hon är konstruerad för att ge seglaren möjlighet att flyga utan att krångla med mycket träning, simturer, krasher, smalt vindregister, otrygghet och sådant som nästan alla andra foilande båtar dras med.

Vi får se hur det går med det projektet. Inom en snar framtid kommer vi att veta om hon flyger. Gör hon det på ett bra sätt blir det troligen inte så mycket isjakt framöver. SM är ju väldigt prioriterat, men då måste några saker lagas och byggas om. Någon regatta med stor och svart is lockar såklart åxå. 

Bloggen pausas tillsvidare......

I morgon kommer det att bli en superdag på Ullnasjön. Lycka till ni som seglar! 

Läs hela inlägget »

En färsk rapport från Ullnasjöns strand säger att det ligger is på sjön. Vid stranden är isen så hård att den inte går att slå sönder med handen. 

Det är nu ganska klart och det fortsätter ett tag, så eventuella öppna partier borde lägga sig. Vinden väntas bli svag i natt. Sedan väntas en köldknäpp på tisdag. 

På torsdag förutspås anständig vind som avtar till helgen. Proggen är ju osäker så långt fram, så det kanske kommer lite vind.

I min kalender står det på torsdag, "DN Ullna". Ett möte är avbokat och inget annat bokas in den dagen.

Läs hela inlägget »

Det finns rätt många duktiga isjaktseglare. Man undrar ibland hur de kan vara så snabba. Många av dem är framgångsrika mjukvattenseglare, vilket i mina ögon ger rätt hög status. Jag menar, är man framgångsrik i någon av de stora klasserna så är man en ambitiös seglare som också ofta är lika ambitiös på isen. Den senaste som dök upp som rockstar är Robert Graczyk som är bäst i Polen i Moth. Att vara bäst på det kräver massor. Han och alla andra med den kapaciteten blir helt oövervinnerliga för oss som inte har ambition, tid och pengar för att nå så långt.
 
Som tur är kan vi andra i vissa stunder vara på samma plats på banan som rockstjärnorna. Det är alltid lika kul när det händer.

Läs hela inlägget »

Kolfiber säljs i olika format. Mitt favoritformat är riktade fibrer lagda på en rulle. Dessa finns breda, men även smala som tejprullar. Det är väldigt enkelt att rulla ut det man skall ha och limma fast det. En remsa på ca 1400x40mm skars på diagonalen till två trianglar. Dessa limmades på varje sida av masten. Mätning kvarstår.

90:ans högre fästpunkt kräver tre långa toggle. Dessa är tillverkade och sitter redo på stagsatsen.

I veckan levererades mitt nya 1D Power Gold. Seglet ersätter ett Tiger från -98. Tillsammans med ett F-speed som bara seglats två gånger blir segelgarderoben riktigt bra i år. 

Läs hela inlägget »

Ett stort tack till Fredrik för att han föreslog att jag skulle ringa Tomas som testat flera fästpunkter på masten. Den diskussionen fick mig att ta beslutet på position av den nya fästpunkten på större allvar än jag tänkt mig. Ett stort tack till Tomas för ett bra snack.
 
Jädrar vilket huvudbry jag hade efter samtalet. Då kom jag på att David lärt precis mig västeråsmetoden. Hål i väggen, stödbock och en 25-kilosvikt gör det jättelätt att mäta master. Jag hängde vikten på B-måttsmarkeringen som satt kvar sedan tidigare. Jag tycker att vi svenskar skall ha kvar mätmärken på våra master så att det går snabbt att mäta. Bocken placerades under orginalmastnäsan. Mätningen på den positionen fick bli ett nollvärde. Därefter flyttades bocken uppåt på masten till det högsta tillåtna läget för mastnäsans hål. Värdet noterades på en tejp. Det blev 7mm. Det visade sig att sträckan kunde delas upp jämnt med varje hel mm i böjskillnad. Kolla bilderna med grön tejp. De lite högre siffrorna är de lägre siffrorna gånger 80 delat med 25 precis enligt västeråsmetoden.
 
Nu hade jag något att gå på. B-måtten på mina master skiljer sig med 12mm. Om man utgår från att det går att mäta sig fram till känslan under segling, vilket jag tvivlar på, så skulle 90:an uppföra sig som 85:an om jag satte näsan vid markeringen för 12mm. Nu skulle beslutet fattas. 10mm kändes lagom, siffrorna fick styra. 10 är lite mjukare än 6 som är mitt mellan de två masterna. Magkänslan är att skillnaden inte blir så stor som siffrorna säger och att denna placering är det bästa jag kan göra för att få masten att prestera perfekt i mellanförhållanden.

Men vad enkelt det var! Metalldelen är superenkel och en M4-gänga i överkanten gjorde det möjligt att placera den i skåran. Superlimmet 430 från 3M användes för den initiala limningen. Det är lite mjukare än vanlig epoxi vilket kan vara bra när man limmar två olika material. Istället för att poppnita gjorde jag två skåror i metallen som fibern petades in i. Tanken är att stålet inte skall kunna tryckas inåt. Det här kändes stbilare än två poppnitar. Det vita är epoxi och glasfiberflock som bara skall ge lite extra stabilitet. I detta läge är det faktiskt bra med viktkraven på masten. Ju mer epoxi man förstärker med desto mindre bly behövs. Om inte den regeln fanns hade jag inte lagt på det vita lagret. Bra röstat förra vintern om regelns existens.
 
Det blir ju oerhört intressant att testa detta i vinter. Har jag prickat rätt? Går det fort? Om det går långsamt, inte fan kan det gå långsammare än att åka omkring med alldeles för hård mast.  

Läs hela inlägget »

David tyckte det var dags att starta bloggen. Det gör jag så gärna. 

Apropå David så skall vi vara glada, nöjda och tacksamma att han seglar DN och gillar det så mycket. Hans idoga funderande och hans engagemang driver på oss allihopa vare sig vi förstår det eller inte. I ett valberedningssamtal snackade vi lite om material. Det fick min hjärna att snurra igång. Utan det samtalet hade jag fortfarande legat i sommardvala.

Det som nu är spännande är masterna. Jag köpte två master av Vladislav, Compo Tech, pga på sättet de är byggda. De byggs av i princip ett jättelångt kolband som en CNC-maskin lindar på en plugg. Min tanke var att precisionen, kontinuiteten och de obrutna fibrerna skulle ge mig en snabb mast som inte går av. Det bryts ju fortfarande en j-a massa master och vissa som inte vill riskera en plötslig utgift på 20000kr sejfar i hård byig vind. Vladislavs master har visat att de är galet hållbara och tillräckligt snabba. De är regerande guld- och silvermedaljörer på SM. Vladislav berättade om en hårdvindsregatta i Europa. I slutet av första kryssen låg han låg tvåa på layline bakom Hamrak. Mitt i rundningen gick Hamraks mast av och han ledde ett tag tills de duktigare seglarna kom ifatt.
 
Jag har två master, en 85:a och en 90:a. En sak som inte infriades var mina tankar om tillverkningsprocessens precision. De här masterna har väldigt spretiga böjvärden. Min mjuka är ofantligt mycket mjukare än den hårda. Det medför att det går bra att hitta rätt i trög is och hård vind eller glatt is och mellanvind och uppåt. I mellanförhållanden blir ingen av masterna lättrimmad.
 
Västeråsmetoden kallar jag en metod att mäta master som man använde i Västerås på 90-talet. Den är väl genomtänkt och det finns massor med mätvärden att jämföra med. Dessutom finns ju de gamla värdena kvar vilket är kul. Den vanligaste aluminiummasten har väldigt hårda siffror.
 
Vilka av siffrorna som bäst visar om masten upplevs som hård eller mjuk har Max bra koll på. Det verkar vara B-måttet även om Max även tycker att C-måttet visar detta. När jag tolkar siffrorna visar B-måttet det jag upplever med mina master samtidigt som A- och C-måtten på vissa väl fungerande master blir extrema. Jag mäter i första hand för att kunna jämföra före och efter justering av mina master.
 
Nu tänkte jag justera dessa två master mer mot varandra. Det finns flera sätt att göra det på. Jag har valt att på den mjuka 85:an lägga på några strån kol i botten. Kanske 1-1,5m upp. Det har jag framgångsrikt provat på min gamla Kentmast.
 
90-an kommer att få två näsor till. En på max höjd och en mittemellan. Det skall bli väldigt spännande att testa att ha riggen högt på masten. Vad som talar mot ett lyckat resultat är att alla master byggs på lägsta tillåtna höjd. Det borde tillverkarna kommit fram till genom att prova. Jag är ju som jag är, det finns saker där ute som inte är provat eller löst. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. För mig blir det värt att prova om den eventuella nackdelen är sämre än att ha en mast som böjer lagom i mellanförhållanden. Max trodde att en låg fästpunkt gör att man måste ha mjukare maströr och att det blir snabbare. Dessutom öppnar nog toppen mer. Jag håller med. Ändå har jag en känsla av att ett hårt maströr med långt avstånd ger en lång slaglängd och därmed får mer effekt. Mittdelen når längre ut och får kanske därmed en mer finstämd och lättämjd rörelse. Som en lite högre växel, tröttare och snabbare. Vi får se, det är i alla fall kul att testa.

Läs hela inlägget »

Det blev två seglingar för mig i år. Snöfallet i Stockholm hindrade istillväxten. Några timmar från Stockholm fanns kanonis hela vintern så den ambitiösa seglaren kunde segla mycket.

Jag fokuserar på Flighter nu och hoppas på ett fint DN-SM i december.

Läs hela inlägget »

Nu är Askrikefjärden klar. Robin har seglat 50 mil där och på Stora Värtan senaste veckan. Den känns rätt trygg.
Jag planerar att ha depå vid Lidingö Jolleseglare (Bosön). Där är isen bra med en gång och det finns parkering.
På onsdag blåser det ordentligt. Eftermiddagen är vigd för en lunchsegling. Båten kan stå kvar. Det lutar åt fler tillfällen.

Läs hela inlägget »

Det verkar vara dessa platser som gäller denna vecka. Mälardalsborna kommer att dra sig mot Kolmården. Kungsbackafjorden längtar man tillbaka till. Det är den i särklass bästa isen jag seglat på. Åk dit om du kan.

Jag själv är i Visby i helgen. Vi får ses någon annan dag.

Läs hela inlägget »

Fara!

Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång. 

loading...

Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i

Att börja segla isjakt innebär att man ger sig in på ett totalt nytt område. Det liknar inget man tidigare sysslat med. När jag köpte min och funderade på trim, starter, medar mm trodde jag att jag förstod ungefär hur det fungerade. Det visade sig att man måste börja från början med att reda ut hur maskinen fungerar. Själva kappseglingen har exakt samma grundutmaningar som all bankappsegling, vara bra i starten, segla fort, växla trim i olika förhållanden, träffa layline, läsa av banan, ha bra båthantering osv...

Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor. 

Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.

En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.

Träning

Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.

Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden. 

Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.

Länkar

Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat. 

Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.

Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.

Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.

Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com
 

Kontakta mig gärna här!