R3

Det blev ju två rejs trots svag vind. I det första tittade jag ner och trasslade till skotet i någon sekund. Då passade startern på att höja och sänka flaggan. Sist.
Jag kämpade på, men vad sakta det gick. 20 i mål är väl ok i förhållandet.
Jag åkte hem efter det första. I morrn kanske vi tar en taxibåt till landet för att kolla om något blåst sönder.
Under rejset längtade jag hem. Det kändes inte kul. Jag beskrev i december hur min tävlingsinstinkt falnat i rinkbandyn. Det är precis som att inget står på spel längre. Gunnar och jag pratade på telefon och han tycker inte att det är konstigt med tanke på olyckan förra året. Jag tror att den situationen har förändrat mig. Gunnar tävlade inte på två år efter hans olycka. Kanske skall jag satsa på friåkning och rankingar när det blåser. Då slipper jag all dötid.
Jag är ledsen för att min destruktiva känsla sprids ut bland er andra, men det känns bra att få skriva av sig. Det är kul att tävla, fortsätt strävan att bli bättre. När man blir bättre blir det roligare.
Bilden är från i morse.