DN - lovartsrundningen

Regel 2.8. gäller ju i lovartsrundningen. Där följs den till punkt och pricka. En båt som kommer bakifrån i hög fart kan inte gå in sent mellan märket och båten framför. Däremot kan en pinande båt fortsätta runt märket i låg fart trots att det dundrar förbi en massa förseglade båtar i hög fart. Där funkar det riktigt säkert. Det viktiga här är att de som närmar sig bakifrån inte gör det för nära så att den långsamma blir skrämd eller riskerar att vingla in i den upphinnande.

Jag tror att regelskaparna har haft avsikten att lärundningen skall gå till på samma sätt, men att det bildats en kultur som säger att man inte får klämma sig in mellan märket och andra båtar. I stället borde man säga att man inte får stänga innerbåtarnas spår. Det är mycket säkrare.

Regel 1 säger att man inte får använda reglerna för att vinna taktiskt på dem. Varken en pinande kryssbåt eller en plattlänsande undanvindsbåt åker runt märket av taktiska skäl. De seglar ju bara runt banan enligt regel 2.8. Därför bryter de inte mot den regeln. Om en snabb båt på krysslayline faller ner i slutet och stänger för en pinande kryssbåt bryter han mot regel 1 pga att han inte seglar säkert, detsamma borde gälla vid länsrundningen.

Ju mer man låter detta nya synsätt smälta in, ju mer självklart är det att regelskaparna ville ha det på detta sätt. Jag undrar hur andra nationer ser på detta. De kanske fortfarande seglar på det sätt som regeln var menad från början.

Jag fattar att många som varit med länge tycker att mina påståenden är jobbiga, men vi kan inte ha kvar otydligheten som många nybörjare påpekar varje gång regeln diskuteras. Innan påsk hade jag samma gnagande känsla av ovisshet som man alltid märker när regeln diskuteras. Nu känner jag att någonting bra är på gång. Jag hoppas att ni som seglat efter det gamla synsättet i många år orkar fundera några varv på hur det skulle fungera om man nästan alltid skäppte in innerbåtarna mellan sig och märket.