Nedan publiceras löpande texter som i huvudsak handlar om DN.
2020 > 11
0 kommentarer 
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
2020 > 11
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
2020 > 11
På TC-forumet börjar vi närma oss en vettig diskussion. I vintras förstod vi inte varandra alls. Peter har oftast bra tankar, men svårt att få oss andra att se problemet eller vinsten.
David och jag pratade på luren och kom fram till följande. Han tycker dock att begränsningen med 1/3 i slutet är onödigt. Jag tror att den är nödvändig för att få med 70-plussare och amerikaner på detta.
I agree with Paul. We should decide if the green line in Peters picture is a minimum surface that could be bigger outside the line and be shaped free, or if the upper edge of the flat surface should be at least a 2" curved radius.
As Jeff pointed out above we only talk about the flat surface. That makes some complicated effects. If Vaiko would provide a sticker 0.1mm thick shaped as the green line all his hulls would be clear. The surface behind the sticker would be a support for the sticker and the sticker would be defined as back seat. This is not cool, or maybe it is?
Peter, now i realize the problem with this. It is way harder to handle than I thought.
My adviser board helped me to clear up this problem. We discussed how a back seat should be defined. We think it could be ¼” thick from the surface that has to be flat. The back seat is allowed to be faired with a ¼” radius as the corners of the hull are. We measure the sides of the hull as if they were not faired. Let’s measure the back seat in the same way. The “green line” (the measurement of the rule) then will be measured in the widest spot of the upper part and sides of the back seat not further back/down than ¼” perpendicular to the flat surface. The measured edge of the back seat shall, all the way, have a convex curve of minimum 2” radius. Less radius along the upper edge of the back seat are not allowed. (Sorry Vaiko, I gladly interpret this somehow so the 10mm radius is ok. Please make another interpretation, maybe I will support it. Otherwise it is very easy to correct the back seat).
We also want to interpret the support of the back seat. This is our suggestion. The support of the back seat is defined as the material above the deck and behind the back seat of ¼” thickness. The support cannot be higher from the deck, or wider, than the back seat. The support cannot stretch further back than 1/3 of the length of the deck.
När vi pratar om åkyta tar vi efter polackerna och definierar det som 0,2mm. Det är viktigt att slippa diskutera detta.
När man drar av in- och utgångarna påverkas kurvaturen jättemycket. Både måtten mellan bladmåtten och kurvans jämnhet. Om man rundat ingången ordentligt blir det värsta vecket mellan det runda och det vassa.
Om någon har en bra metod för att runda ingången utan att göra kurvan dålig så vill vi andra få ta del av den. Vi kontrollmäter!
Nu har vi svensk representation på Tech Talk. Bra klipp David!
Förra inlägget gjorde jag pga att jag fick en kommentar som antydde att jag verkade toktaggad.
Efter det fick jag följdfrågor från andra personer.
Jag kommer att segla isjakt som vanligt. Bara när det går. Stå och vänta på vind får ni göra utan mig. När vi är på isen kommer jag att göra mitt yttersta för att reda ut hur man kommer före er.
Hjärnan kommer under de tider vi inte seglar vara inkopplad på flygkanoten. ⚓️Nu tar det emot att jobba m isjakten. Det är vingar jag vill bygga. Sedan är det ju jobb och hemmafix på det. Det brinner i hjärnan. Jag har tom sagt upp F1-abonnemanget då livet inte har plats för allt kul.
Det kan se ut som att jag är sjukt sugen på isjakt. Inte mer än vanligt på höstarna. Flygkanoten som jag nämnt tidigare är på g.
Tyvärr kommer den att uppta det mesta av mitt engagemang i vinter.
Länk till höger i menyraden.
https://fb.watch/1CMfZrAeDH/
Jag trodde visir var ett nytt påfund. Det är visst oldscool.
Tomek gör samma sak som Karol gjorde, går igenom några tankar om medarna. Det är intressant att se hur noggranna de är, samtidigt som de påpekar att inte lägga för mycket kraft på medarna.
Tomek har 14 set slotmedar! Några av dem är för träning så att tävlingsmedarna kan ligga orörda fram till första start. Det kallar jag seriositet.
På isen frågar vi oss ofta hur de bär sig åt. Som Tomek sa i videon, grejerna måste funka när man är ute på isen. Det verkar vara så att man måste bygga både material och segling parallellt. Jag ser på Tomas och Fredrik hur medvetna de är om sin utrustning. Max och David har de senaste åren jobbat hårt med materialet och man ser att de tagit enorma steg. Stefan förresten, han är nog den som utvecklats mest. Han och Tomas syns ofta ute på isen tillsammans. Materialinköp plus medveten träning har gett resultat.
Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar.
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär;
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer;
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs.
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om.
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen.
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?
Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.
Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.
Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.
Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.
Fara!
Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång.
- Möte på isen 2.pdf 40 KB
- Möte på kryssen.pptx 78 KB
Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i
Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor.
Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.
En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.
Träning
Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.
Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden.
Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.
Länkar
Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat.
På Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.
Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.
Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.
Min personliga epost: richardlarssons@gmail.com