Tvåa

Söndagens väder passade mig som handen i handsken. Utseglingen och inseglingen var lika coola som rejsen. Ut var riktigt härlig. Mitt ute på isen skymtades land ibland åt höger och ibland år vänster. Två seglande jakter dök upp och visade vägen. Plötsligt dök depån upp. Väl framme märktes inte den dåliga sikten. 

Den skrovliga isen bromsade som på lördagen. Snön drev ner farten mer och mer under dagen. Efter några rejs gick fler och fler över till snöstyrmede och vissa provade att byta alla medar. Jag höll fast vid 5mm 100 grader 600 åkyta vilka gav förvånadsvärt bra grepp. Snöstyran åkte på inför sista rejset. Jag kände ingen skillnad.

Stefan och jag började trimma ihop. Jag låg för mjukt. I flera steg närmade jag mig mer och mer upprätt och hårdare och hårdare i riggen. David och jag började diskutera mellan rejsen. Innan första pratade jag med honom om vantlängder.

Mina satt med två hål i skillnad och den korta sidan var lite för bråkig medan den långa sidan var för mjuk. Det fick bli mittemellan. 5mm skillnad på förstaget är hanterbart, men mer spänt blir för styvt och mer löst blir för soft. 

Han var mycket snabbare på länsen så jag kollade hans båt, vi kör ju samma mast och väger lika mycket. Skotavståndet skiljde 2,5 cm. Med 2,5 cm lägre segel (normalhöjd) gick det fortare på länsen. 

När man hittar såhär rätt är det lättseglat.

Bokis, Fredrik, David och jag hade tighta bataljer varje rejs. Det var riktigt kul.