Vanlig fredag för mig. VM är igång för några.

Max tog upp två frågor.

1. Vad ska man ha för spridare egentligen? Dels ska den göra så vanten inte fastnar på ovansidan (som min gör). Men bredden är mer spännande - hur bred ska den vara? Bredare = mer mastrotation efter slaget så mer frambuk under acceleration. Dessutom böjer den lättare då eftersom den är smalare. Men sen när man kommer upp i fart, blir det svårare att minska luftmotståndet från den roterade masten?

Denna är svår. Så som du tänker om det positiva i acceleration stämmer nog. När masten böjer är det svårt att avgöra hur spridaren påverkar. Jag tror att man tjänar på en kort pga att en lång vrider masten åt lovart med ökat luftmotstånd som följd.
Det skulle även kunna vara så att segelduken mitt i mastböjen (1,5m upp ca) håller bak masten där och därmed hindrar rotation. Om man fick ha en lina från mastens maxböjposition bak till skothornet skulle man med den hålla tillbaka masten och därmed få mindre rotation. Det skulle kanske även ge mer buk, men det är ett hjälpmedel för tanken på att seglet drar masten bakåt.  Hur stor denna effekt är i förhållande till spridarens motsatta effekt vet jag inte.
En tanke med lång spridare, upp till 12cm, är att vrida runt masten i slagen. Det är ett problem om man seglar med (för) stort skotavstånd. När man får problem med det minskar man skotavståndet med ett läge i taget tills det känns bra.
Jag har valt en smal med minimal storlek för att spara vikt och luftmotstånd. Inga rörliga delar. Den funkar bra
 för mig.
Jag minns hur min vridbara spridare vred vajern uppåt vid riggning när jag använde den. Om du har den vridbara spridaren så har de den egenskapen. Fasta håller bättre styrsel på vajern. Man kan ju svetsa på några loppor som hindrar rotationen i oöskade vinklar. 


2. Vid starter, hur ska man hantera de två problem som kan uppstå. Antingen att lovartsbåten springer fort och lägre, så man blir rädd för kollision eller att bli rullad. Eller att läbåten springer fort och högt, så man inte kan falla av efter man har hoppat i.

Denna fråga ger mig lite dåligt samvete. Det har hänt allt för ofta att jag missbedömt läbåten och fallit för nära. Det får man ju inte. Som läbåt är det bara att lova hur man vill, ingen har blivit diskad för det vad jag vet. Skrik om det blir tajt. Kampen mot lovartbåten vinns genom att göra en bättre start. 
Läbåten är båten att anpassa sig efter. Mot den vill man under springförloppet bygga avstånd i lä så att det finns plats att falla. Principen är att i lätt vind inte sluta springa förrän läbåten gör det. I hård vind göra en så bra och kort löpning som möjlgt med skotet rätt och tryck i seglet när man kliver i. Hela tiden rätt skotat och rätt styrning mot vinden. 

Jag vet att du vet detta Max, men ågot kanske du kan ta till dig. Många andra måste lära sig detta. Du är ju missnöjd med dina starter så du behöver bara träna på det du vet att du skall kunna.

Robin kajtade på Ullnasjön idag. Det är 55mm is. Han slipade sina grillor på min slipmaskin. Vi var osäkra på hur den långa åkytan eller den stora radien skulle upplevas. Det funkade bra vilket gläder mig.