S1, David Croner

Känslomässig bergochdalbana.
Jag blev ombedd att gästspela på bloggen såhär efter säsongen. Richard har börjat fokusera på landet nu men än så länge ska vi väl kunna åtminstone tänka isjakt ett tag till?

Denna säsong har varit en känslomässig bergochdalbana ända från första träningsdagen på Oresjön tills i måndags.

Jag vet att jag kan hänga med riktigt snabba seglare när det blåser mycket. Tyvärr har vi bara haft två sådana dagar under säsongen, den första och sista, därav bergochdalbanan.

SM började med en startlott på övre halvan av fältet. Oresjön är ju liten och det vrider ordentligt hela tiden. Jag hängde bra med i de tre första kören med resultatet 7, 7 och 8. Så långt väldigt nöjd i och med att det inte var mina förhållanden.Till fjärde mojnade det något, insåg jag under första varvet. Jag är för dålig på att känna skillnaden och ta ett beslut på att trimma om, på grund av det fick jag inte masten att jobba och slutade därför på en trettondeplats. Sämre men ingen katastrof, det skulle bli värre. I sista racet hade jag samma problem plus att jag tappade acceleration under varv ett. Resultat, 22! Sjukt frustrerad och irriterad packade jag ihop grejerna fort som f_n och åkte till Furudals bruk. Trevligt umgänge och lite mat bättrade på humöret. Jag kommer inte ihåg placeringen i halvtid men för långt ner för att jag skulle vara nöjd.
(Orsaken till tappad acceleration var att jag seglat på något och skadat babordsmeden ordentligt, den blir till att slipa om helt till nästa säsong.)

Söndag morgon, vind! Mycket vind, jag hade inget emot det men var skeptisk till isen i och med temperaturomslaget på morgonen. Under EM hände samma sak och Orsasjön klarade inte det då.
Väntade ett tag innan jag riggade eftersom det blev uppskjutet en timme.
Ut och testade ett varv innan start ihop med Eriksson, bägge gjorde piruetter på undanvinden så det blev till att byta medar till vassare. Från 480mm 100 graders till 600mm 95 graders. Detta rullade på bättre och jag fick fäste.
Första racet startade jag vänster, gjorde en bra start och lyckades slå så att jag träffade dollymärket riktigt bra. Rundade i toppen och började få lite självförtroende igen. Det fortsatte ungefär likadant till sista undanvinden som var otrolig, jag seglade för långt och det kostar placeringar. I mål som fyra, nu jäklar var det kul! Jag kände att jag gick lite för lågt på kryssen och spände vantskruven två varv i pausen. Larsson startade i lovart om mig och sa redan innan att han har respekt för mina starter, han menade på att han inte riktigt har samma acceleration så nu var det dags att se om det stämde. 
Lyckades göra en bra start, träffade dollymärket perfekt och rundade som etta, undanvindarna sumpades igen, men på kryssen tuggade jag ifatt Fredrik. Sista undanvinden satsade jag och försökte segla ikapp honom, det gick nästan. Han är ett par meter före mig i mål. Jag skulle vilja påstå att största skillnaden mellan Fredrik och Lindgren och oss bakom är att de har en jäkla förmåga att hitta bästa vägen runt banan, det visade Fredrik verkligen i detta race. Hånad av Lindgren i pausen för att jag seglar undanvind som ett arsle, det höll jag med om och kunde skratta åt det. Vi hade pratat om det i pausen innan, hade jag seglat undanvinden rätt hade jag vunnit racet.
Race 8, start från mitten. Speciell känsla.
Lyckades hålla mig i topp tre hela racet, hade väldigt roliga fighter med framförallt Larsson på kryssarna. Nu skulle jag ju visa Lindgren att jag lyssnat på vad han sa. Jodå, men överkompenserade ju naturligtvis och det går inte heller bra....
Larsson lyckades vinna sista racet och jag är väldigt glad för hans skull, vi jobbar mycket ihop med utrustningen tillsammans med Max för att gemensamt kunna öka vår fart och ge gubbarna i topp en rejäl mach framöver.
Stackars Max förresten, han gjorde en rejäl rova när plankan släppte mellan race sju och åtta. Han lyckades få ihop jakten igen men hade slagit i både hand och handled och valde att stå över sista seglingen, tyvärr men han kände att det var säkrast efter det som hänt. 
Tyvärr blev det inte fler race och vi packade ihop och väntade på prisutdelningen. Fredrik, Larsson och Max på pallen. Stort grattis till dem! Dags att åka hem, körde för övrigt fast bil och släp i sanden ordentligt men ett bra lagarbete löste det, tack för hjälpen!

I bilen på väg hem hade jag tid att gå igenom dagens seglingar i huvudet, jag var nöjd med dagen och grämdes mest åt de sista två seglingarna på lördagen, hade de varit bättre hade jag haft chans på medalj. Nåja, så är det med tävling, nu var prio på att komma hem till familjen och sedan förstå varför jag slutade dåligt på lördagen. Det var först när jag lastade ur bilen jag såg skadan på meden.
När jag vaknade måndag morgon och tittade på telefonen hade jag fått några grattis på sms och Messenger, jag fattade ingenting förrän Witt skrev grattis till bronset. Wohooooo! SM brons! Det känns fantastiskt att detta händer tredje säsongen efter att jag började med DN igen. Orsaken till förvirringen berodde på att man stryker två seglingar efter åtta seglade race, inte nio som flera med mig trodde. Max och jag bytte faktiskt placering på grund av detta. 
Nu saknar vi bara en tredje seglare i VIJK för att kunna utmana SIK och NYIS om lag-SM, det kommer nog bli svårt tyvärr.
Till nästa säsong ska hela utrustningen vara i ordning i tid, flera nya medar är under tillverkning. Så fort vi flyttat ska jag skaffa en frysbox så att jag kan slipa medar oavsett temperatur, hösten är för kort för att kunna kyla dem utomhus.
Nu är det spänt här hemma, första visningen på vårt hus är imorgon.
Hoppas ni får en trevlig sommar och att vi ses på årsmötet i höst. Mvh #s1croner